lördag 24 mars 2012

McDonalds

Som jag skrev igår så är det restaurang-exponeringar på gång denna veckan, plus 1 biobesök. Vi tänkte gå på bio idag, men bestämde att vi gör det imorgon istället. 


Jag bestämde att det fick McDonaldsbesöket idag istället. Jag ville egentligen inte åka, men det var bara att ta tjuren vid hornen och göra det! Vi åkte dit och när vi kom fram såg jag massa ballonger. Jag tänkte: Vad är det här? Det var jättemycket bilar på parkeringen. Kändes jobbigt!     


Vi gick in och hela restaurangen var full med folk, det fanns inte en enda sittplats! Obehaget blev ännu mer påtagligt! Gick fram till  kassan och beställde en glass till mig och pappa och en kaffe till mamma. Frågade i kassan varför det var massa ballonger, det var tydligen nån "familjelördag", hade jag vetat det hade jag ju inte valt denna dag att gå dit. Vi hittade en plats och satte oss, det gick bra, men jag tyckte det var mycket folk! Vi satt väl där i ca 15 min, sedan åkte vi hem. Det gick bra! Ingen ångest, bara lite obehag....


Så det kanske var bra att det var "familjelördag" och mycket folk! Blev ju verkligen en exponering! Kändes bra att jag fixade det! 


När vi kom hem gick jag och mamma ut en promenad med Malte, var väl ute ca 30 min, men det var kallt, inte alls lika fint väder idag som igår :( 


Nu har jag precis ätit pizza och är jättemätt! Nu blir det Tv hela kvällen :)


Imon ska jag och mamma gå på bio kl 13.00, vi ska se Marigold Hotel tror jag den heter. Brittisk komedi, den verkar vara ganska rolig. Får se om jag kommer iväg!


Många kramar 



6 kommentarer:

  1. Tja!
    Hittade nyss din blogg! Mycket läsvärd! :)
    Det känns skönt att veta att man inte är ensam med den här problematiken. Har haft agorafobi i 5 år och inte hittat någon som beskriver det jag känner så bra som du. Jag känner igen mig i mycket du skriver!

    /en kille

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej "en kille"

      Tack för att du hittade min blogg! Vad glad jag blir att du känner att bloggen kanske hjälper dig lite grann. Det är viktigt att veta att man inte är ensam, att det finns andra med liknade problem. Har du fått nån hjälp? Hur lever du med agorafobin, jobbar du?

      Mvh Anna

      Radera
  2. Hej!

    Jag har fått lite hjälp, men tycker att många har svårt att förstå det här med torgskräck eller agorafobi som jag säger. Dock så hoppas jag att det ska lösa sig. Jag jobbar ibland, men inte så mycket just nu, då det är rätt tufft. Blir ju lätt att man stanna inne för att slippa vistas på "obekväma platser" bara för att i sin tur slippa paniken man får, en slags ond cirkel helt enkelt. Det går rätt mycket upp och ner, lite berg- och dalbana.

    Kram,
    W

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej W!

      Ja du, det finns ingen som kan förstå hur vi har det om man aldrig har upplevt det själv! Går aldrig att förklara för någon hur jobbigt det är, man måste uppleva det för att förstå hur det är! Så är det verkligen! Sen kan man ju få massa stöd och så från familj, men förstå det, det gör dom aldrig.
      Jag vet precis hur du menar med att man stannar hellre hemma än att gå ut. Men det är så fel! Blir bara värre! Jag hade en sommar då jag inte kunde gå utanför dörren ens, jag kunde inte slänga soporna! Låt det aldrig gå så långt! Du måste komma ut! Du måste öva och exponera dig hela tiden, då lovar jag dig att det blir bättre! Det är där jag är nu! Jag skulle råda dig att köpa boken "Ingen Panik", det är en självhjälpsbok, den har jag använt nu tillsammans med min psykolog. Den har hjälpt mig massor! Jag är helt säker på att den kommer hjälpa dig med om du har samma problem som jag!
      Du kan maila mig på annizen_80@hotmail.com om du har fler frågor, eller bara vill vara lite mer "privat". Jag önskar dig all lycka till!

      Kram Anna

      Radera
    2. Hej, exakt så. Jag minns en läkare som jag träffade som inte visste något om agorafobi... Men annars har det varit ganska väl informerade, både läkare och psykologer. Det jag kan känna är att folk inte förstår hur stor inverkan det här faktiskt har på mitt liv. Jag menar är man rädd för höjder så är det bara att undvika, det funkar ju i alla fall att leva. Men jag kan inte undvika allt det som hör livet till, bio, affärer, gator och torg.
      Men jag försöker utsätta mig. Men det är inte lätt, men det är klart, nu vet jag i alla fall vad det är och att det är ofarligt, men det blir ju lixom att man skiter i det när man börjar svettas och bli yr, då känns det ju så verkligt och man vill bara fly. Jag
      är tyvärr väldigt "hemlig" med mina problem förutom för nära o kära då. Därför är jag glad att jag hittade din blogg. Jag la till dig på msn, om du inte har msn så borde du ha fått ett mail med min e-mai i alla fall. Tack för tipset om boken, ska kollas upp. Jag önskar dig lycka till också! :)

      Kram,
      W

      Radera
    3. Hej W.

      Jag fick inget mail, men jag fick en förfrågan på msn och har addat dig där. Vi kanske ses där snart då. Jag förstår vad du menar med att höjdrädda kan undvika "faran", men det kan ju inte vi direkt, och gör vi det så blir vi ju isolerade tyvärr, och det är inget liv! Jag är glad att du känner att min blogg hjälper dig litegrann. Ses på msn då!

      Kram Anna

      Radera