Ingen cystoskopi

Det blev ingen cystoskopi-undersökning i tisdags. Mamma blev sjuk i helgen och har legat i feber några dagar så hon kunde inte följa med. Jag klarar inte det läkarbesöket utan att ha mamma med så jag fick omboka. Jag fick en ny tid om två veckor, den 28 maj. 

Jag blev ju lite lättad men samtidigt så vill jag ju ha det överstökat. Men hade detta varit för ett år sen så hade jag avbokat pga min ångest, men nu avbokade jag ju för en "riktig" orsak, vilket känns ok. Jag är stolt över att jag inte avbokade pga att jag lät min ångest styra. Hade inte mamma legat sjuk så hade jag ju gjort undersökningen. :)

Så nu släpper jag detta för en vecka eller två och oroar mig igen när det är dags :)

På lördag kommer Neo och ska stanna här ca 1 vecka, så nu blir det massa skoj som kommer att hända den närmsta veckan. 

Kram

Min underbara vän och "ångestsyster"

Igår hade jag bestämt med Sanna att vi skulle träffas på kvällen och umgås lite, var längesedan vi träffades. Jag har ju varit bortrest.

Vi visste inte vad vi skulle göra, men hon kom till mig och vi fixade med hår och lite smink och så....

Sedan åkte vi runt och "cruisade" i stan lite :)
Vi stannade till vid Åby travs parkering, där det var nåt typ av Midnight Meet- möte. Massa snygga bilar stod uppradade och man kunde kolla på dom. Det var hur mycket folk som helst verkligen och jag kände mig inte helt bekväm, men vi gick väl omkring där i ca 30 min. Bilar är inget intresse jag brinner för direkt, men det kändes som en bra exponeringar för både mig och Sanna :) Det var lite kul faktiskt, dom bilarna ser man inte varje dag direkt.....fanns nån bil där som var värd ca 2 miljoner kronor ;)

Efter det åkte vi hem till mig och pratade och tog lite kort. Vi hade verkligen roligt igår! Vi tog helt sjuka bilder och vi såg inte kloka ut på vissa ;) Men blev nåt kort där vi faktiskt såg helt ok ut :)

Tack Sanna för att du får mig så glad och att jag fick skratta, kändes som vi behövde det båda två! Du fick mig på andra tankar några timmar, bort från all oro och ångest inför tisdagen. Älskar dig Sanna - "jag kommer strax efter sju" :):) <3<3

"Ångestsystrar" <3<3

Vi hade rätt roligt Sanna, vi ser nästan lycklig ut ;)

Orolig

Jag är så fruktansvärt orolig inför tisdag :(

Så mycket tankar....
Hur ont kommer det göra? Vad blir det för diagnos? Kommer jag få genomgå en behandling? När kommer detta gå över?, mm.

Fy jag önskar verkligen att det var tisdag eftermiddag nu och allt detta var över.....
Jag har läst att man kan få sveda och lite blödningar och i värsta fall en urinvägsinfektion av en sån här undersökning. Det gör mig inte mindre orolig direkt ;(
Fy varför drabbar sånt här mig? Jag tycker att jag har tillräckligt att kämpa med ändå :(
Nu har jag förmodligen blivit förkyld igen också, har ont i halsen och öronen ;(

Jag vet att det finns folk som har det mycket värre än mig, men när man mår så här så tänker man ju inte så. Man är sig själv närmast liksom....

Håll tummarna för mig alla ni som läser detta. Jag får så mycket kommentarer och mycket kämpa på-mail så jag känner att ni verkligen stöttar mig. Tack alla för det! :)

Cystoskopi

Innan jag åkte till Värmland så ringde dom från en urologmottagning angående min remiss för cystoskopi-undersökning. Jag fick en tid nu på tisdag den 14 maj. Sjuksköterskan jag pratade med var jättetrevlig och förklarade för mig hur undersökningen går till och hur lång tid det tar, mm. Vi pratade om mina ångestproblem och min oro och hon tyckte att jag skulle ta lite Atarax innan jag åker dit.

Fy, jag är redan jätteorolig inför tisdagen :( Undra hur ont det gör? Känns inte som det är så jätteskönt när dom ska in med en kameraslang i urinröret direkt :( Fy!!
Hur ska jag klara den undersökningen??? 

Fy fan!! Vill bara att det ska vara över nu!!! :( ;( ;(

Värmland

Ja i fredags åkte vi till Värmland igen :)

Jag tog 7 ml Atarax och resan gick hur bra som helst.....var trött av Ataraxen och orkade inte känna någon oro eller ångest. Tacka vet jag Atarax :) Mirakelmedicin :)

Var många exponeringar dom dagarna, först Ullared sedan resa till Värmland. Stolt över att jag klarat det så bra :)

Vi hade jättefint väder uppe i Värmland så vi grillade, gick på Loppis och var ute i trädgården hela dagarna. Helt underbart! Neo var förkyld, men hade ingen feber så han var pigg och alert ;) Dagarna går så fort däruppe ;( 
När vi åkte hem  onsdags så blev jag ledsen när jag kramade Neo hej då, han ville inte att vi skulle åka hem och det gjorde ont i hjärtat att åka ifrån honom. Som tur är så kommer han snart ner till oss för att bo en vecka :) Lina och Ola ska ha en bebis nu i slutet av maj och vi ska passa Neo litegrann. Ska bli jätteroligt :)

Igår närvi åkte hem tog jag Atarax, nu 10 ml (20mg), jag tyckte inte 7 ml räckte denna gången. Haha, jag var helt slut i bilen, var så trött!! När vi skulle ha kissepaus fick mamma hålla i mig för jag var helt matt i benen, skakis, haha.

Jag åt inget innan vi åkte från Ola (som vanligt), men jag började bli hungrig redan en timma efter vi börjat åka. Köpte Ballerina-kakor som jag skulle ha lite senare på vägen närmare hem, men jag kunde inte låta bli så jag tog två kakor! Det gick bra! Men jag var lite orolig att magen skulle sätta igång, men Ataraxen hjälpte mig slappna av. När vi åkt halvvägs så tog pappa och mamma en korv och bröd. Jag var ju jättehungrig men vågade inte äta. Men jag tog en liten tugga korv av mamma faktiskt ;) Det gick också bra, inga problem med magen.

När vi hade ca 40 min hem började jag äta Mamma Scan köttbullar (brukar göra det när jag närmar mig hem). Då var jag hungrig! Tog en korv och bröd i Gatuköket som ligger några minuter hemifrån också. :)
Denna resa har jag ätit mer än jag nånsin brukar göra när jag åker bil så länge :)
Blir roligt att berätta detta för min psykolog imon :)

Kram

Ullared

I torsdags åkte jag, mamma och pappa (och hundarna förstårs) till Ullared. Vi har pratat om det länge men jag har mått alldeles för dåligt för att kunna klara av det. Vi bokade en stuga att övernatta i. Det är enda alternativet för mig att kunna åka dit. Eftersom jag inte äter innan jag ger mig ut på såna äventyr så hade en resa och flera timmar i varuhuset blivit för mycket för mig utan mat i magen. Så vi kom till Ullared vid 15.00 och jag åt några kalla pannkakor och sedan gick jag och mamma till varuhuset och handlade. Vi var där inne i ca 4 timmar och jag hade bara en lite ångestkänning, men den försvann fort. 

På kvällen kollade vi på Let´s Dance i stugan och hade lite fredagsmys....

Vi åkte hem vid 10.00-tiden på fredagen. Vi städade hemma och packade om för att resa till Ola och Lina i Värmland några dagar.

Jag klarade Ullareds-resan utan att äta Atarax. Tar bara 1 h från oss till Ullared så jag kände  att jag inte behövde den. :)

Ganska stolt över mig själv att jag klarade det så bra, plus att efter vi kommit hem på fredagen bara är hemma ca 1 h, sedan reste vi vidare (då med hjälp av Atarax, men ändå) :)

En månad av helvete

Jag har inte bloggat på över en månad nu, men jag har mått alldeles för dåligt för att ens bry mig om bloggen.

Jag har befunnit mig i ett rent helvete enligt mina mått mätt, jag har aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv som jag gjort nu det senaste. 

Jag orkar inte ens skriva om alla läkarbesök och alla turer fram och tillbaka, men jag ska förklara lite kort vad som hänt.

Det började dagen efter senaste inlägget, alltså den 9 mars. På kvällen började jag känna mig kissnödig, jag kissade var 10:e minut men slutade inte vara kissnödig. Så höll det på hela den helgen, jag misstänkte att jag fått en urinvägsinfektion. 

Gick till vårdcentralen och fick penicillin,  men inget hjälpte. Gick tillbaka till doktorn och fick ett annat penicillin, men det hjälpte inte heller. 

Jag började fundera på varför jag fick dessa problem med underlivet, och kom på att när jag var på gyn och fick diagnosen Vestibulit så gjorde hon ett ultraljud och på den ultraljudsmaskinen använder dom en kondom (vilket jag inte tål, men jag såg inte det, för jag låg och höll för ögonen för att undersökningen gjorde så ont!) Jag sa till henne innan när vi pratade att jag inte tålde kondom, att jag får urinvägsinfektion av dom. Så nu i efterhand ångrar jag att jag gick till gyn, för pga det har jag fått detta helvete istället. Antagligen är det en inflammation i urinröret (Uretrit) som jag har. Jag har fått en remiss till en urolog på Sahlgrenska där dom ska göra en cystoskopiundersökning, då dom går in med nån typ av kamera och kollar urinröret. Väntetiden är ca 2-3 månader :( Under tiden har jag fått utskrivet ett depotplåster som ska underlätta för mig pga täta trängningar. Dom hjälper mig ganska bra tycker jag, men är ändå kissnödig hela tiden, men kan vänta längre innan jag behöver  tömma blåsan.

Jag vill också tillägga i detta inlägg att jag har blivit ganska illa behandlad pga min ångestproblematik, framförallt på gyn i Krokslätt. Jag har inte blivit tagen på allvar, det har känts som att dom trott att jag inbillat mig. Precis som att jag skulle söka hjälp och lägga mig frivilligt i en gynstol för att jag tycker det är roligt eller?! Min mamma var med mig på alla läkarbesök och det var inte bara på gyn dom behandlade mig på detta sätt, men där var det värst. Den bästa hjälpen fick jag när jag vände mig till gyn på Charlanderska, hon tog mig på allvar och skickade en remiss till en urolog! 

Inte nog med den ångesten jag redan hade, så söker man hjälp och blir illa behandlad, det gjorde ju inte att jag fick mindre ångest precis!! Så hemskt alltså! Jag förstår verkligen att det inte är lätt att hantera/hjälpa personer med ångestproblematik, det är svårt för det är så abstrakt. Men man får inte behandla människor hur som helst ändå......Dom måste ta personen på allvar och lyssna och kanske ge en sån patient lite mer tid om man är orolig och har mycket frågor tex. Fy, jag hoppas att läkare blir bättre på detta med ångestproblematik :(

Att vara kroniskt kissnödig och sen ha ångest på det, är ingen bra kombination alls Jag mådde så dåligt att jag slutade äta och det enda jag gjorde var att gråta och leva på Atarax. Efter några dagar fick jag en vit beläggning på tungan och jag började få ont på den. Jag blev lite rädd och trodde att jag kanske fått svamp på tungan, så det var bara att ringa doktorn igen! Jag gick dit och tog lite prover och det var tydligen svältvarning på mig! Hon sa att om man inte äter så finns det celler på tungan som inte får jobba som dem ska och därför kan man få såna problem. Hon sa att det inte var svamp, hon trodde att om jag bara började äta så skulle det bli bättre. Hon var bra, för hon förstod sig på min ångest och förstod att det är svårt att äta när man mår så dåligt, men att jag skulle tvinga i mig för annars kanske jag skulle få följdsjukdomar! Jag blev rädd faktiskt! Jag hade gått ner ca 3-4 kg på bara ca två veckor och vägde vid detta tillfälle 48 kg. När jag kom hem började jag äta och har fortsatt äta ganska bra. Väger idag ca 51 kg. Jag började hantera ångesten lite bättre och dagarna blev bättre och bättre. Jag försökte intala mig att nu är det bara väntan som gäller, finns inget mer jag kan göra nu. Nu är det bara att acceptera att situationen är som den är och att hjälp är på väg, och att det absolut inte blir bättre av att inte äta!

Jag kände att jag behövde ett miljöombyte och det gjorde vi allihop i familjen (pappa och mamma). Det hade varit en månad av bara ångest och prat om kiss! Vi bestämde att åka till min bror och hans familj i Värmland, och ni alla som läser min blogg vet ju att jag hatar att resa och speciellt åka bil så många timmar, men jag kände att jag måste komma iväg och få prata om nåt annat och vara med Neo och busa...
Jag tog Atarax innan vi åkte och den resan gick så bra!! Den bästa resan ever! Jag kommer aldrig åka dit igen utan Atarax! 
Vi hade fyra underbara dagar hos Ola och Lina! Vi åt god mat, lekte med Neo, pratade, spelade spel, mm. Jag mådde så bra där uppe och ville inte åka hem :(

Vi kom hem från Värmland för en vecka sedan och jag bestämde genast att jag ville åka snart igen! Så vi åker upp igen nu i början av maj! Jag längtar redan! Jag vill må så bra igen!! 

Ja, det var lite kort om hur jag haft det senaste tiden......
Jag tror det värsta är över nu, den värsta ångesten är borta nu och jag kan leva någorlunda normalt igen.
Jag tog ett kort en dag när ångesten var som värst och skickade det till en kompis som stöttade mig under detta helvete. Tack Sanna <3
På kortet ser jag helt förstörd ut, gråtit hela dagen och inte ätit på över en vecka. Ser ut som jag är en patient tagen ur filmen "Gökboet", hehe. Det var nära några gånger att mamma och pappa ville åka in med mig till psykakuten (dom var maktlösa när jag vägrade äta, dom visste inte vad som skulle göra), men jag ville verkligen inte det. 

Det jag vill säga är att jag skäms verkligen över det kortet för jag ser hemsk ut, men jag har ändå valt att lägga ut kortet här idag för att ni ska se hur ångest kan se ut. Jag vill att ni som är som jag ser att ni inte är ensamma om att må så fruktansvärt dåligt som man kan göra när ångesten är som värst. Jag vill att ni som aldrig upplevt sån ångest, eller ni som inte alls kan förstå er på denna problematik ser hur fruktansvärt det är och ni kanske tänker er för innan ni dömer personer med ångestproblematik.

Skam

Jag har tänkt en del på detta med skam och skuld personer känner inför sina olika diagnoser.

Jag får många mail från personer som läser min blogg. Dom skriver att dom tycker jag är modig och stark som vågar prata så öppet om min psykiska ohälsa. "Vaddå? tänker jag oftast då?"  Jag tänker inte riktigt på det som säkert många andra gör. Jag har aldrig direkt varit skamsen för min diagnos och min psykiska ohälsa. Men jag kan absolut förstå att dom känner så, att dom känner skam inför andra för att man inte är "normal". 

Jag har alltid pratat öppet inför familj, vänner, chefer, mfl om att jag inte mått bra. Jag har ju aldrig kunnat förklara riktigt eftersom jag inte själv vetat vad jag lidit av, men jag har berättat för dom att jag är väldigt beroende av trygghet, mm. Jag har känt mig tryggare ju mer jag har berättat om det, det har gjort mig säkrare och gjort att jag har kunnat hantera och kontrollera min ångest lite bättre än om jag valt att inte berätta för dom. Men såklart så är vi alla olika och som sagt så förstår jag om andra väljer att inte berätta om sin psykiska ohälsa för någon.

Men jag tycker det är så viktigt att INTE skämmas för detta! Det är inte vårat fel att vi lider av ångestproblematik, fobier, vestibulit eller vad det nu än kan vara man lider av. Vi måste sluta känna skam och skuld för något vi inte kunnat påverka! Eller hur?? Varför är det så skamfyllt att lida av tex psykisk ohälsa? Jag blir så ledsen när jag tänker på det. Det känns som att vi som lider av detta har tillräckligt att kämpa med ändå, ska vi nu också behöva kämpa med skam och skuld inför hur andra personer eller samhället ser på oss? Känns inte riktigt rättvist faktiskt. 

Jag kämpar med skuldkänslor varje dag! Skuld jag känner gentemot mina föräldrar, vänner, mm. Hur beroende jag är utav dom, hur mycket jag tycker att jag förstör deras liv pga min sjukdom (speciellt mina föräldrar). Så jag orkar faktiskt inte med mer skuld än den jag redan har, så NÄ jag skäms inte för mina diagnoser!! Det ska inte ni heller göra!!!

Sluta skämmas genast!! Vi har lika stort värde som alla andra!! 

Kärlek till alla er som är som mig <3

Att spara pengar

Att spara pengar

Att spara pengar är inte det enklaste som finns. Vissa klarar sig på det dem har, andra jobbar hårt och vissa lånar pengar. Även om det sägs att januari och februari är de fattigaste månaderna på året så har även mars sina ekonomiska nackdelar. För att klara av ekonomiska nedgångar krävs det att man är kreativ och kommer på vad man kan göra för att spara pengar. I alla fall så finns det ju flera myndigheter som alltid kan hjälpa till med rådgivning av ens privatekonomi men det är inte alltid bekvämt att uppsöka någon som ska rota i ens privatekonomi. Det enklaste vore att inte tänka på ekonomi alls men ibland måste man. Ett ganska vanligt tips är att börja med att se över vilka kostnader man har och vad man kan göra för att skära ner. Detta kan vara allt från att säga upp abonnemang till att inte förbinda sig i avtal. Det kan även vara ekonomiskt att avstå från dyra produkter och istället köpa billigare råvaror genom att exempelvis samla rabatter och kuponger. Ibland kan det även vara nödvändigt att ta ett flexibelt lån på t.ex. http://www.viaconto.se som man sedan betalar tillbaka när ekonomin blir bättre. Om man ska exempelvis köpa en ny dator i jobbsyfte så är det inte någon större fara att ta ett lån eftersom lönen som man kommer få sen ändå täcker lånet. Det absolut viktigaste är däremot att jämföra sina kostnader med sina inkomster. Skär ner så mycket som möjligt och se över dina inköp!

För personligt?

Jag har funderat på om jag ska skriva detta inlägg, eller om det är för personligt för att dela med mig av? Jag tycker egentligen att det är min ensak och att inga andra behöver veta detta, men eftersom min blogg har den funktionen för mig att den fungerar som en typ av dagbok, och att jag här ventilerar mina tankar och känslor, så känns det ändå rätt att skriva detta. 

Igår var jag hos en gynekolog på undersökning. Jag ringde för ett tag sen och bad om tid för att jag får väldigt ont vid sex. 
Ända sedan jag blev sexuellt aktiv har jag haft ont vid samlag. Jag har aldrig riktigt fattat att det inte är normalt (tänkt att det är väl så det känns för alla), jag har varit på gynundersökningar många ggr, för provtagning och liknande, men alla barnmorskor har alltid sagt att allt ser bra ut. Därför har jag aldrig pratat med någon om det.

När jag för ca 2 månader sen var och tog cellprov så gjorde det så ont att jag började gråta i gynstolen, men barnmorskan reagerade inte och återigen trodde jag att det är så här det känns för alla kvinnor. 
Efter den undersökningen så hade jag ont i mitt underliv i ett dygn efter (känns som mensvärk eller som hugg och kramper i nedre delen av magen). 
Samma symtom har jag 1-2 dygn efter att jag har haft sex...

När jag har sex (penetration) så brinner det som eld och svider i och runt slidöppningen. Den smärtan går inte att beskriva för nån som inte känt samma. Om det ens går att ha sex med penetration så gör sedan varje stöt killen gör ont och det känns som knivhugg i underlivet. Oftast så får jag avbryta för att det gör alldeles för ont, men ibland "står jag ut" för jag vill inte känna mig annorlunda och misslyckad, och jag vill ju inte att killen ska se "ner" på mig. När akten sedan är över eller efter jag avbrutit den så skakar jag i hela kroppen pga att jag spänt mig så mycket för att uthärda smärtan.
Det har hänt ett flertal gånger att jag gråtit under akten, men det är liksom ingen kille som reagerat på det direkt och därför har jag ju alltid trott att det är så alla har det, för annars hade dom väl reagerat och kunnat jämföra mig med andra dom haft sex med som inte haft ont och gråtit, och sagt det till mig? Eller? 

Jag kan inte ens använda tampong för att det gör för ont att föra in, så då kan ni ju tänka er att föra in en penis där i varierande storlekar......AJ!!!

Jag har aldrig nånsin haft ett smärtfritt samlag, alla gånger jag har haft sex har gjort mer eller mindre ont.....
Jag ser sex (penetration) som ett "nödvändigt ont" när jag är i en relation, för mig är sex förknippat med smärta, ångest och misslyckanden.
Därför är det skönt att vara singel, utan krav på att ha sex......men det lär ju inte bli lättare för mig att hitta en kille nu, haha. Vem vill ha en tjej med vestibulit och vaginism??
Det skulle inte jag vilja ha.......

Jag har svårt för att använda för tajta byxor, som tex tajta jeans, strumpbyxor, mm. Det blir klåda och sveda och obehag. Efter förkylningsinfluensor får jag alltid klåda, mm. Jag har då trott att jag fått svaminfektioner och behandlat med svampmedel, men det är alltså min vestibulit som gör detta. Därför har jag fått utskriven en salva som ska hjälpa när dessa besvär är som värst. 

Jag har alltså en sjukdom som heter vestibulit och också vaginism. Finns ingen bot på detta tyvärr, men tips och råd finns. Det finns KBT-terapi för detta, det finns bedövningssalva man kan använda innan samlag och andra hjälpmedel. Får pröva mig fram och se om jag kan bli hjälpt av detta.....men som sagt, jag har ingen vidare sexlust direkt. Men det är nog det enda som kan hjälpa, det är nog att pröva sig fram och hitta knep och trix för att få det att funka. Men det gäller ju att hitta en förstående partner, och jag undrar faktiskt om det finns nån sån? Kanske finns nån kille därute som inte är så särskilt intresserad av sex? Haha, ah eller hur??? Haha....

Vestibulit:

Vestibulit (en förkortning av Vulva Vestibulit Syndrom) också känd under namnen vaginism eller slidkramp och är en ganska vanlig åkomma med drygt 6 av 100 svenskor drabbade. Vid vestibulit uppstår en kraftig och brinnande smärta när man försöker penetrera slidöppningen. Slidkramp har ofta delvis psykiska orsaker och har för många tjejer en förödande effekt på sexlivet då de på grund av åkomman inte kan genomföra samlag. Hjälp finns dock att få och är ofta effektiv. Det finns en rad olika behandlingsmetoder för att bota eller åtminstone lindra vestibulit och i viss mån går det troligen att förebygga vestibulit.

Orsaker

Psykiska orsaker

Orsaken till vestibulit är inte helt uträdd och det finns en viss oenighet bland läkare kring vad den egentligen orsakas av. De flesta läkare menar dock att vestibulit oftast är en, åtminstone delvis, psykosomatisk åkomma. Psykosomatisk innebär på läkarspråk ett psykiskt besvär som får fysiska symptom, dvs. att man blir kroppsligt sjuk på grund av själsliga problem. Det är ex. mycket vanligt att tjejer med vestibulit har en skamfylld syn på sexualitet och sitt underliv. Det är också mycket vanligt att man har en förväntan av, och en överdriven rädsla för, att förlusten av oskulden och spräckandet av mödomshinnan ska göra ont. Dessa mer eller mindre undermedvetet självpålagda psykiska handikapp verkar alltså vara viktiga i utvecklandet av vestibulit. Huruvida alla fall av vestibulit verkligen har psykiska orsaker är dock långt ifrån säkert.

Fysiska orsaker

Oavsett om vestibulit har psykiska orsaker, har även åkomman fysiska orsaker. Dessa består dels i att en muskel i underlivet reflexmässigt spänner sig när man försöker penetrera slidan. Reflexen är inte viljestyrd och kan liknas vid blinkningsreflexen när någonting far mot ögat. Förutom den ofrivilliga reflex-spänningen blir vid vestibulit även nervcellerna vid slidöppningen överkänsliga och skickar onödiga smärtsignaler till hjärnan. De överkänsliga nervcellerna kan dessutom ”smitta” sina grannceller med överkänsligheten och göra att det känsliga området blir både större och känsligare.

Symptom


Symptomen ofta svåra

Symptomen vid vestibulit består i att tryck eller tänjning mot slidöppningen ger en intensivt brännande och svidande smärta mellan de inre blygdläpparna och gör området rodnat. Smärtan gör att samlag kan göra mycket ont och t.o.m. vara omöjligt att genomföra.
För många tjejer är symptomen värst dagarna före och efter mens då östrogennivån i kroppen är extra låg då.
Är vaginismen tillräckligt svår kan den drabbade inte ens stoppa in en tampong i underlivet eller genomgå en gynekologisk undersökning och det kan till och med göra ont att cykla, rida eller bära tajta trosor och byxor.

Diagnosticering
För att diagnostisera vestibulit använder sig läkaren normalt av en lång tops som berör vissa punkter i slidan med en lätt beröring. Vestibulit kategoriseras av läkare med en svårighetsgrad mellan 1-4, där den värsta graden (4) innebär att patienten i stort sett värjer sig med alla medel för att hindra läkaren att känna med topsen, så gör det ont ska du säga detta tydligt till läkaren. Ligg inte tyst och gny och försök vara ”stark” då läkaren i så fall kanske ställer en felaktig diagnos. 

Behandling

Då det finns flera olika orsaker till varför man får vestibulit finns det också flera olika behandlingar.
Tillfällig avhållsamhet

Den enklaste behandlingen är att bara låta det smärtande området vara ifred, dvs. inte ha samlag under en period på 3-4 månader. Ha gärna sex eller onanera, men inte vaginalt penetrerande samlag. Använd inte heller p-piller under denna period och försök att undvika att använda medicin mot svampinfektion om det går. Har du lättare vestibulit hjälper detta ofta.

Rätt intimhygien

Se även över din intimhygien och undvik parfymerad tvål i underlivet.

Akupunktur
Vaginism kan också behandlas med akupunktur för att få slidmuskeln att slappna av. 

Förlossning

Att föda barn botar ofta effektivt vestibulit genom att de sköra slemhinnorna med de känsliga nervändorna rivs bort under förlossningen.

Bedövande glidmedel 

Ifall man använder glidmedel kan man byta till ett mildare, t.ex. RFSU Klick Silk. Det finns dock idag glidmedel med såväl bedövande som kylande effekt. Denna typ av glidmedel marknadsförs främst till dem som praktiserar analsex och använder glidmedlet för att underlätta analsexet genom att slappna av ringmuskeln och domna den. Vid analsex är det nämligen också vanligt med smärta om den mottagande partnern är spänd och förväntar sig att det ska göra ont. Kroppen svarar nämligen i allmänhet på stress med att spänna sig och smärtan man kan få av att ens partner försöker penetrera ens spända ringmuskel kan påminna mycket om den smärta man känner när ens partner försöker penetrera slidan vid vestibulit. Även om bedövande glidmedel ofta inte hjälper mot svåra fall av vestubulit kan den faktiskt ha en positiv effekt för många med mildare former. Även på marknaden för bedövande glidmedel dominerar på glidmedelmarknaden annars starka varumärken som Eros med sin Woman Relax och pjur med sin Analyse Me. 

KBT Kognitiv BeteendeTerapi

Då orsaken till vaginism ofta (åtminstone delvis) är psykisk, så är kognitiv beteendeterapi (KBT) eller vanlig samtalsterapi många gånger tillräcklig för att bota åkomman. Nyckeln ligger ofta i att acceptera sin kropp och inte se sitt underliv eller sex som något smutsigt eller ångestfyllt. 

Smärtlindrande Gel

Även om t.ex. psykoterapi löser de psykiska besvären kan vestibuliten ofta kvarstå. Detta beror antagligen på att man på grund av smärtan har utvecklat muskelspänningar i bäckenbotten. Så länge dessa spänningar finns kvar kan nerverna inte återgå till ett normalt läge så att man blir kvitt smärtan. Då vaginismen beror på att nervändarna blivit överaktiva ligger kuren biologiskt i att trubba av dessa nervändar så att de blir ”normal”-känsliga. Detta kan du försöka göra genom att applicera en smärtlindrande gel i de drabbade områdena 4-5 gånger dagligen, varje dag i 3-4 månader.

Elektromyografisk Biofeedback

En annan behandlingsmetod heter Elektromyografisk Biofeedback och går ut på att man lär sig att slappna av medan man har en liten apparat i slidan. Man kan också läsa på en elektronisk läsare hur mycket man spänner musklerna.

Botox

En ny och lovande metod är att använda Botox, som normalt förknippas med skönhetsingrepp. Botox är varumärkesnamnet för det extremt starka nervgiftet Botulinumtoxin som paralyserar muskeln som det injiceras i och gör den slapp i flera månader. Om man injicerar Botox i slidmuskeln paralyseras den och kan inte krampa vid samlag. Även om paralyseringseffekten försvinner efter några månader är målet att kroppen då ”lärt” sig att samlag inte gör ont och man därför inte reflexmässigt spänner sig. En bieffekt vid Botox-behandling kan dock vara inkontinens. 

Kirurgiskt Ersätta Slemhinnan

En sista utväg vid Vestibulit är en operation där den del av slemhinnan som är känslig för smärta avlägsnas och ersätts med ny slemhinna från slidans nedre del som är tjock och motståndskraftig. 

Relationsproblem pga. vestibulit

Svårt att prata om problemet

Vestibulit skapar ofta problem i relationen till pojkvännen eller maken. Tyvärr känner många par också att det är svårt att prata om problemen och tjejen får ofta skuldkänslor och känner skam för att hon tycker att hon inte räcker till och känner rädsla för att göra sin partner besviken. Både killen och tjejen kan känna sorg och rädsla för att förlora sin partner. Dessa negativa känslor skapar en stress som förvärrar vaginismen ytterligare. Detta kan skapa en nedåtgående spiral som gör att tjejen känner hopplöshet och tappar sexlusten.

Medicinering av fel åkomma

Då Vestibulit är en väldigt diffus åkomma, ungefär som ”huvudvärk” eller ”magont” (som ju kan bero på en mängd olika sjukdomar och åkommor) kan vestibuliten av läkare ofta ses som en följd av någon annan sjukdom och att vestibuliten inte är orsaken till att tjejen mår dåligt, utan en följd av någon annan åkomma. Vad som är hönan och vad som är ägget är ofta svårt att veta och vestibulit kan troligen vara både orsaken till depression, Generaliserat ångestsyndrom etc. och följden av dessa problem.

Denna ”höna och ägget”-problematik gör ofta att tjejer med vestibulit klassas som deprimerade och får antidepressiv medicin. Denna medicin, så kallade ”lyckopiller”, t.ex. SSRI-läkemedel, har i sig ofta bieffekten att den minskar sexlusten och tjejens sexlust kan därför minska ännu mer. Även om lyckopillrena ofta hjälper tjejen så att hon mår psykiskt bättre kvarstår många gånger vestibuliten. Detta gör att mannens problem med sexuellt frustration inte blir löst. Om vestibuliten är orsaken till att tjejen mår dåligt vore det mycket bättre att bota denna istället för att lindra följdsjukdomen nedstämdhet/depression. Om tjejen mår psykiskt bättre med antidepressiv medicin men vaginismen kvarstår bör hon fortsätta att söka hjälp för att bli kvitt vestibuliten i sig.
Förebygga Vestibulit

Eftersom orsaken till vestibulit är okänd, är det svårt att veta hur man ska förebygga det. Då vestibulit också troligen ofta är psykosomatisk, dvs. är ett psykiskt besvär som får fysiska symptom, är det extra svårt att förebygga.

Vad man dock vet är att slemhinnan i förgården är mycket känslig och att överdrivet tvättande av underlivet eller användning av hygienprodukter som irriterar kan skada slemhinnan varför detta ska undvikas. Man bör inte heller ha samlag om det börjar göra ont, om man har svampinfektion eller saknar lust/sexuell upphetsning.Förutom ovanstående verkar vissa faktorer öka risken för Vestibulit:

• En låg smärttröskel

• Återkommande urinvägs- och svamp-infektionerAtt man utsatts för eller bevittnat sexuella övergrepp

• Att man växt upp i en miljö där det förekommit våld i nära relationer
  
• Att man blivit uppfostrad att förknippa och se på sex (och sitt underliv) som något omoraliskt, vulgärt, smutsigt eller syndigt

• En överdriven rädsla för att förlusten av oskulden och spräckandet av mödomshinnan ska göra ont
  
• Att man genom media eller bekanta fått förväntningen att sex ska göra ont
  
• Att lida av Generaliserat ångestsyndrom eller vara koniskt stressad
  
• Att vara högpresterande med höga krav på sig själv
  
• Att ha samlag utan att egentligen ha lust
  
• Att använda p-piller

Källa: http://www.underlivet.nu/sjukdomar/vestibulit-vaginism

Efter läkarbesöket igår och dignosen jag fick så har jag varit lite ledsen faktiskt. 
Jag satt och tänkte igenom hur många diagnoser jag fått nu det sista året/åren...är ett par stycken :(

* Paniksyndrom med agorafobi
* Återkommande deprissioner
* IBS (irritabel tarm)
* Vestibulit/vaginism
* Skolios (sned ryggrad, vilket gör att jag har ryggbesvär)

Sedan dras jag ju med min tandvärk också, men det är ju inte kroniskt, kommer ju gå över vid behandlig förhoppningsvis. (väntetid 5-7 månader innan jag kommer dit)

Jag tycker att det räcker nu! Hur mycket mer ska jag behöva ha? Jag känner att mitt paniksyndrom är tillräckligt, är ju så hämmande och svårbehandlat. Det tar all min energi och ork att försöka ta mig igenom vardagen och kunna leva som "normala" människor.
Att nu återigen känna sig "onormal" och inte ens kunna ha sex gör mig ännu mer deprimerad  och gör så att jag känner mig ännu mer misslyckad som människa.

Ok, det är inte hela världen att inte kunna ha sex, man överlever ändå. Finns ju olika typer av sex, behöver ju inte alltid vara penetration, men ändå.
Men skulle ni vilja leva ett liv utan sex? Nä, det vill väl ingen!? Inte ens jag :(