onsdag 15 februari 2012

Tankar om agorafobi

Jag funderar ibland på detta med agorafobi (torgskräck).

Agorafobi

Agorafobi innebär att man har en ihållande rädsla för situationer som man tror är svåra att fly ifrån eller få hjälp i vid händelse av en panikattack. Agorafobiska situationer undviks eller uthärdas trots stark rädsla eller obehag. Undvikanden av agorafobiska situationer leder ofta till ett psykiskt lidande och att vardagen inskränks på olika sätt (arbetsmässigt, socialt m.m.). Ofta undviks en rad olika situationer. Agorafobi utvecklas vanligtvis som en konsekvens av en panikstörning. Man kan i regel lättare stå ut att vara i dessa situationer om man är tillsammans med en person som man känner sig trygg med.

Rädsla och undvikande i en viss situation brukar vara särskilt stark när förväntningarna är höga om att en panikattack skall inträffa, när konsekvenserna förväntas vara särskilt allvarliga, och när man inte tror att man kan handskas med situationen på ett effektivt sätt. Eftersom agorafobi definieras som en rädsla för situationer i vilka man kan få en panikattack kan även en rädsla för mera subtila stimuli som väcker stark rädsla anses utgöra olika former av agorafobi. Några exempel är användningen av olika substanser (t.ex. kaffe), fysisk träning, filmer som väcker känslor, kvava eller fuktiga miljöer, sexuellt umgänge m.m.

Om agorafobin förvärras kan man bli alltmer beroende av närstående i sin vardag. Man kan komma att alltmer ställa krav på dem att de följer med när man går hemifrån eller när man skall till en social situation.

Exempel på agorafobiska situationer är affärer, köer, folksamlingar, små rum/tunnlar, broar, bilresor, flygresor, läkar-/tandläkarbesök, allmäna transporter (buss, t-bana, tåg), biografer/arenor, restauranger, hissar, öppna platser (parker, parkeringsplatser) m.m.

Källa: http://www.kbterapi.se/agorafobi.html

Jag känner ju igen mig i nästan alla dessa exempel. Köer,buss, tandläkare, bilfärder, resturanger mm.
Min mamma är min trygga punkt i alla dessa situationer, hon är alltid med mig när jag väl är ute bland folk. Hon fungerar under processen jag går igenom nu som min "coach", hon hjälper mig med olika exponeringsövningar som tex hyperventilering, mm. Nu är det snart dags för "riktig" exponering i utemiljöer. Jag ska börja dessa övningar med psykologen, men varje hemmaövning jag kommer jag få så är det mamma som är min "psykolog", dvs coach.
Känns tryggt! Hon ställer alltid upp för mig!

Ibland kan jag tycka det det är konstigt med agorafobin när det gäller mig! Varför får jag en attack i väntrummet hos psykologen? Är nästan aldrig några folk i väntrummet, toaletter finns tillgängliga, har varit där så många ggr att jag känner mig trygg på platsen. Är det bara för att jag är orolig? Är det för att jag tycker det är jobbigt att gå dit (inte jätteroligt att gå i terapi)? För att jag var där ensam utan min trygga punkt (mamma)? Det är säkert så, det fattar jag nu när jag skriver om det....eller hur?

Jag har ju ont av agorafobin hela tiden, är hämmad i allt jag gör.

Jag har ju till och med svårt att gå ut på promenader. Där är jag ju bara med mamma, inga andra folk, men jag tycker det är jobbigt ändå! Går ju aldrig långt hemifrån, brukar bli promenader på ca 15-30 min. Men jag är nöjd med det, huvudsaken är att jag kommer ut!

Ja, det är lustigt hur agorafobin beter sig! Ibland si ibland så....men det är väl så den agerar, får väl bara acceptera det!

6 kommentarer:

  1. Håller tummarna för dig idag!

    Varma hälsningar
    Maria

    SvaraRadera
  2. hmm jag sitter och funderar på hur det går med jobb och sånt med agorofobi? jobb med mycket folk kan jag förstå att det är jobbigare men andra jobb som kräver mindre folk?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Johan!
      Ja du,det fungerar inte så bra för mig att jobba. Det har faktiskt ingen betydelse om det är mycket folk eller inte. Det har med trygghet på platsen att göra om det funkar eller inte. Sedan är det så att jag har ju problem att ta mig till ett jobb,har inget körkort,kan inte åka kommunalt,mm. Så det är ju också ett problem! Men jag hoppas att jag snart klarar av att både jobba o ta mig till ett jobb. Är sjukskriven till mitten av juni,sen får vi se om jag är redo för jobb,men då är jag arbetslös! Tack för att du läser bloggen. Lider du också av ångestproblem? Kram

      Radera
  3. Hej Anna, du ska veta att du inte är ensam. Jag upptäckte mitt i somras men förstod aldrig vad det var. Jag är 20 år och går mitt sista år på gymnasiet. Bröt ihop 5 gånger på skolan men jag visste inte varför eftersom att jag inte var ledsen. Det här är skit tufft, särskilt inte om man har något stöd. Jag har inte vågat utsätta mig så mycket där jag vet att jag oftast får attacker. När jag får det så blir jag jätte illamående, får ont i magen och strupen blir jätte trång. Så agorafobi är jätte jobbigt, hoppas det går bra för dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Låter tufft, får du någon hjälp? Du behöver en psykolog som kan hjälpa dig med kbt-terapi...
      Jag hoppas verkligen du kommer må bättre snart :)

      Kram Anna

      Radera
    2. Hej igen, jora går hos en kurator som använder sig av kbt, men de är som jag har sagt till han. Att prata hjälper inte mig när jag får en panikattack, så fort jag kliver ut genom hans dörr så är jag ju fortfarande ensam med agorafobin. Har fått ångestdämpande medicin så är inne på biverkningarna nu som ger en dubbelt så mycket ångest... Men jag hoppas det löser sig :)

      Radera