torsdag 9 februari 2012

Åss

Jag är medlem i Åss - Ångestsyndromsällskapet. En förening för personer med olika typer av ångestsyndrom, tex paniksyndrom, social fobi, generaliserat ångestsyndrom, mm.
Finns en lokal förening i Göteborg, ligger inne vid järntorget. I förra veckan fick jag deras vårprogram med föreläsningar, mm.

När jag bläddrade igenom programmet såg jag speciellt en föreläsning jag vill gå på som handlar om ACT.

ACT – ACCEPTANCE & COMMITMENT THERAPY

ACT är en psykoterapi under KBT-paraplyet. Fokus ligger på vad vi värderar / vill med våra liv och hur vi kan nå dit. Acceptans och medveten närvaro i nuet är steg på vägen. Språkets betydelse för vårt psykiska lidande och oförmåga att nå dit vi vill (samt hur man kan arbeta med detta) är viktiga "hörnstenar" i ACT. Upplever du dig ibland "fast" (i tanke och känsla) och vet inte hur du ska gå vidare? Då kan ACT vara något för dig!
Bosse Andersson är leg. läkare samt leg. psykoterapeut (med specialområde missbruk) och jobbar på Kognitiva Centerpartners i Göteborg.


Källa: Åss vårprogram

I min bok "Ingen panik" är det ett kapitel i slutet som handlar om just detta. Min psykolog har pratat lite grann om detta och han tycker att vi ska arbeta med detta lite senare i KBT-terapin. Därför vore det intressant att gå på den. Jag hoppas att jag kan komma iväg, den är i början av april.

Senare i programmet kom detta:

KÖRSÅNG

Under våren sätter ÅSS tillsammans med Medborgarskolan igång en kör! Hör av dig till oss om du vill veta mer och/eller anmäla dig.

Källa: Åss vårprogram

I ett tidigare inlägg på bloggen, http://www.anna-mittlivsresa.blogspot.com/2012/01/jag-villutan-inbordes-ordning.html, har jag skrivit om saker jag skulle vilja göra om jag blir frisk. Jag har körsång med på den listan. Jag har alltid gillat att sjunga, och absolut i kör. Är så häftigt och roligt! I gymnasiet valde jag körsång och sångensamble som eget val, tror jag det kallades. Alltså lektioner där man fick välja själv vad man ville göra. Jag älskade dom lektionerna!

Jag vill SÅ gärna gå med i den kören, men min agorafobi ställer till det och jag tror inte jag kommer våga gå dit! Men jag har iallafall skickat ett mail till som där jag förklarat hur jag mår och att jag vill ha mer info om detta. Kören ska starta i slutet på februari.
Jag vet att alla andra i kören har ångestproblematik, och det borde ju göra det lättare för mig att komma dit. Men tyvärr så hjälper det inte tror jag. Jag ska dit ensam, på en plats där jag aldrig varit förut, med människor jag aldrig träffat! Skrämmande! Vågar jag???
Jag vill så gärna!!! Kommer ju aldrig finnas en kör som passar mig bättre än denna, eller hur??

Ska prata med psykologen om detta idag, han vet att jag vill börja sjunga i kör, så han kommer nog försöka peppa mig att gå dit!!

Jag hatar denna agorafobi :(


8 kommentarer:

  1. Hur började det för dig och hur var det innan i ditt liv? Hände nått utlösande el smög det sig på?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Tristessa!

      Jag vet faktiskt inte hur det började riktigt, jag har alltid bara mått så här! Har ingen direkt händelse som utlöste detta, inte vad jag kommer ihåg iallafall! Sedan har jag ju haft bättre och sämre perioder i livet, det har liksom gått upp och ner, men jag har alltid varit hämmad av agorafobin..tyvärr :(

      Radera
    2. Oj vad helt olika det kan vara. Har det vart så sen du var riktigt litet barn alltså? Mitt kom smygandes men slog ändå bara till som en blixt från en klar himlen då min kropp sa stopp. Vad har du fått för hjälp innan eller är detta första gången du har terapi? Hoppas att din kamp snart är över!!!

      Radera
    3. Nä, inte riktigt liten tror jag....men jag började må dåligt vid ca 10-årsåldern.

      Jag har varit hos psykologer två omgångar förut, men ingen KBT-terapi. Var bara 10 ggr/psykolog. Det hjälpte ingenting!
      När jag var 15 år åkte vi till BUP i Uddevalla och bodde där i 3 v, var terapi 8 h om dagen för hela familjen. När jag kom hem därifrån mådde jag bra ganska länge. Sedan kom det tillbaka igen :(

      Kram

      Radera
  2. Vad mysko det är, jag har ju själv haft det och förstår fast jag ändå inte förstår. Hjärnan är komplicerad och outforskad. Det är bara så synd det lidandet det blir av att ha fobin.
    Har du socialfobi med, eller är det bara att vilja kunna fly (hem) snabbt och ha toaletter nära?
    Jag har dig en del i tanken, så lika problem men så olika bakgrund till dem.
    Lycka till dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, jag har inte social fobi, känner mig alrig granskad och så. Ja, jag vill bara fly hem till min trygghet och toaletter.
      Jag läste din blogg igår, det var inte roligt att läsa det inlägget! Jag vet inte vad jag ska säga! Jag hoppas att du mår ok ändå! Lycka till själv!
      Många kramar Anna

      Radera
  3. Hej,
    Tack för en fin blogg.
    Är du intresserad av att skriva ett blogginlägg om social fobi som vi sedan publicerar på vår sida www.fobikliniken.se?
    Vi kommer under mars låta personer som lider av social fobi gästblogga genom att skriva ett inlägg var, om deras tankar, känslor och livshistorier gällande social fobi. Nu frågar vi om du är intresserad av att skriva ett inlägg?
    I så fall maila oss.

    / Mikael

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mikael!

      Tack för att du läst bloggen. Jag är absolut intresserad av att skriva ett blogginlägg åt er sida! Jag lider ju inte direkt av social fobi, utan agorafobi, men det kanske är ok ändå? Jag skickar ett mail till er nu direkt!

      Mvh Anna

      Radera