Jag har haft ryggont i några dagar nu, vet inte vad det beror på. I torsdags hade jag så ont att jag blev illamående och kallsvettig. Jag trodde jag skulle spy och satt på toa ett tag, blev helt matt. När det gick över så tog jag en värktablett, tog på voltaren gel och lade mig i sängen med en värmedyna. Efter ett tag gick den värsta värken bort och jag kunde somna en stund. Låg i sängen hela dagen och har gått på värktabletter och haft värmedyna ända sen dess. Jag har fortfarande ont, men inte så som i torsdags. Har försökt att gå ut och röra på mig lite, men det har gjort ont så jag har mest legat eller suttit ner.
Jag hoppas verkligen att det blir lite bättre nu för varje dag som går.....håll tummarna.
Jag vill önska er alla ett GOTT NYTT ÅR! Jag hoppas att ni får en trevlig kväll och att erat nya år blir bra. Mitt kan iallafall inte bli sämre än året som varit nu (hoppas jag)!!
Kram
söndag 30 december 2012
tisdag 25 december 2012
Bilkö = Panikattack
I fredags efter mitt psykologbesök så skulle vi åka direkt och hämta våran valp i Surte. Hemifrån mig till Surte tar det ca 20-25 min med bil. Vi åkte från Järntorget och ner mot Göteborgsoperan och den vägen, men det tog stop! Bilkö! Det stod helt still! Jag kände mig lugn första halvtimman och trodde att bilkön skulle lätta efter stund. Men det stod verkligen helt still! Jag började känna paniken smyga sig på. Det var liksom ingen vanlig panikattack jag fick. Jag började må illa (det brukar jag ju göra), men jag kände inte att magen drog igång som den brukar, men jag började skälla på mamma och sa att hon skulle köra därifrån för snart spyr jag sa jag. Hon skällde tillbaka och sa att hon inte kunde göra nåt, hon kunde inte köra därifrån, stod ju som sagt helt still. Jag började gråta hysteriskt och visste inte vad jag skulle göra! Som tur var hade vi kommit till en liten korsning där man kunde fortsätta på den vägen mot Surte eller svänga av och köra förbi Nordstan och sedan ut mot Ullevi. Jag sa till mamma att köra mot Nordstan där var ingen kö. Allt lättade och vi körde ut på motorvägen förbi Ullevi och senare ut på 45:an mot Surte.
Från Göteborgsoperan till Nordstan tog alltså 1.5 h i bilkön (den lilla biten kanske tar ca 5 min i vanliga fall). Det var det värsta jag varit med om! Jag såg ingen ende på det, bilar överallt som stod helt still! Jag kan bara tänka mig hur lång tid vi hade behövt sitta om vi skulle fortsatt och inte svängt av mot Nordstan. Vilken tur att det gick att svänga av!
När vi sedan åkte ut på motorvägen och på väg till Surte så släppte all spänning och jag grät ännu mer och fick ont i huvudet. Jag bad mamma om ursäkt för att jag skällde på henne, men förklarade för henne att i ett sånt ögonblick gör man allt för att undkomma "faran" och det blev liksom hennes fel att hon satt mig i den situationen, fastän man egentligen vet att så inte är fallet. Hon sa att hon förstod och att hon liksom skällde tillbaka på mig för att hon kände sig maktlös och inte kunde hjälpa mig. Fy vad fel det blev! Men vi kramade om varandra sen och andades ut både hon och jag. Puh.....
Det var längesedan jag hade en panikattack, men som sagt bilkö är min största "trigger", och här gick det inte att hejda paniken hur mycket jag än försökte tänka på annat. Hade det bara rullat lite så hade det känts bättre tror jag för då kommer man liksom nån vart, men här var det som sagt stiltje...
Fy, jag hoppas jag slipper uppleva det igen. Nu vet jag iallafall att vi aldrig mer ska åka den vägen, pågår tydligen ett stort vägarbete där, men det visste ju inte vi!
När vi äntligen kom fram till Surte väntade världens sötaste valp på oss! Så liten! All obehagkänsla jag kände var som bortblåst när jag såg honom! Vi åkte hem och Malte blev alldeles till sig när han såg Morriz! Han blev jätteglad och är väldigt beskyddande mot honom, precis som en bror ska vara <3
Dom verkligen älskar varandra!
Så det som började som en fruktansvärd dag blev lite senare en helt fantastisk dag! Tänk vilka vändningar livet och dagarna innehåller.
<3
Från Göteborgsoperan till Nordstan tog alltså 1.5 h i bilkön (den lilla biten kanske tar ca 5 min i vanliga fall). Det var det värsta jag varit med om! Jag såg ingen ende på det, bilar överallt som stod helt still! Jag kan bara tänka mig hur lång tid vi hade behövt sitta om vi skulle fortsatt och inte svängt av mot Nordstan. Vilken tur att det gick att svänga av!
När vi sedan åkte ut på motorvägen och på väg till Surte så släppte all spänning och jag grät ännu mer och fick ont i huvudet. Jag bad mamma om ursäkt för att jag skällde på henne, men förklarade för henne att i ett sånt ögonblick gör man allt för att undkomma "faran" och det blev liksom hennes fel att hon satt mig i den situationen, fastän man egentligen vet att så inte är fallet. Hon sa att hon förstod och att hon liksom skällde tillbaka på mig för att hon kände sig maktlös och inte kunde hjälpa mig. Fy vad fel det blev! Men vi kramade om varandra sen och andades ut både hon och jag. Puh.....
Det var längesedan jag hade en panikattack, men som sagt bilkö är min största "trigger", och här gick det inte att hejda paniken hur mycket jag än försökte tänka på annat. Hade det bara rullat lite så hade det känts bättre tror jag för då kommer man liksom nån vart, men här var det som sagt stiltje...
Fy, jag hoppas jag slipper uppleva det igen. Nu vet jag iallafall att vi aldrig mer ska åka den vägen, pågår tydligen ett stort vägarbete där, men det visste ju inte vi!
När vi äntligen kom fram till Surte väntade världens sötaste valp på oss! Så liten! All obehagkänsla jag kände var som bortblåst när jag såg honom! Vi åkte hem och Malte blev alldeles till sig när han såg Morriz! Han blev jätteglad och är väldigt beskyddande mot honom, precis som en bror ska vara <3
Dom verkligen älskar varandra!
Så det som började som en fruktansvärd dag blev lite senare en helt fantastisk dag! Tänk vilka vändningar livet och dagarna innehåller.
<3
måndag 24 december 2012
torsdag 20 december 2012
Tankar
Det är så mycket tankar som snurrar nu, har ju varit det ett bra tag nu. Det är jättejobbigt! Men det är både positiva och negativa tankar som snurrar, vilket gör att det blir kaos i hjärnan och jag blir trött, så mentalt trött. Svårt för mig att sortera alla tankar....
Jag tänker mycket på rädslan att förlora mamma, det är det värsta som kan hända mig! Hur ska jag kunna leva vidare då? Det går inte! När jag tänker dom tankarna blir jag nästan paralyserad av skräck liksom, panik! Jag vet inte om jag tänker särskilt mycket på dom nu bara för att julen närmar sig och det är familjens högtid, och det är många som inte har sina föräldrar kvar, och att jag inte ens kan föreställa mig tanken på att inte ha mina föräldrar kvar. Eller kan det bero på att jag kämpar för att bryta mig loss och bli självständig? Då kommer jag förlora värdefull tid med mamma, jag vill ju vara med henne hela tiden liksom för att ta vara på varje minut. Om jag ska bo själv så kommer massa värdefull tid att försvinna tänker jag. Jag vet att jag tänker helt sjukt och att det inte är normalt, men det är mina tankar och dom är verkliga för mig. Det är min verklighet.
Jag vet att jag måste slå mig fri och separera från mamma för att kunna överleva sen när hon försvinner, fast det kan ju lika gärna vara så att jag dör först, det vet man ju aldrig.....jag hoppas att jag dör före henne, men det är väl kanske inte så troligt.
Jag vill inte leva ensam den dagen det händer, då vill jag ha man och barn, en egen familj att leva vidare för, nåt eget som gör livet värt att fortsätta leva. Men om det nu inte skulle bli så att jag får en egen familj så måste jag klara mig själv, överleva själv. Jag måste bli stark, trygg. Det är det jag jobbar på nu! Finns det någon som förstår vad jag menar? Hur jag tänker?
Jag tänker också många positiva tankar, allt är inte bara nattsvart ;)
Jag tänker på hur långt jag har kommit (fast det inte känns så ibland), hur mycket jag nu klarar av, hur jag skapat mig nya relationer (fått nya vänner detta året), att jag nu börjar förstå att det finns personer som tycker om mig ganska mycket trots att jag är som jag är, att jag faktiskt börjar tycka om mig själv litegrann, att självkänslan och självförtroendet växer så smått. Att jag snart kanske är redo att flytta hem och skapa mig ett eget liv med allt vad det innebär.
Ja som ni nog förstår så snurrar det tokigt i detta lilla huvud......ska bli skönt att få lätta mitt hjärta imon hos psykologen. Har massor att berättar för honom! Att jag sovit ensam en natt i min lägenhet, mina rädslor, mina funderingar.......
Ångestkänning
I måndags skulle jag och pappa åka ut och handla lite julklappar till mamma. Jag hade ont i magen och ville egentligen inte åka, men kände mig tvungen att hjälpa pappa hitta klappar till mamma. Jag hade ångestkänning redan i bilen på väg dit och tänkte att jag inte kommer fixa det.
Vi visste i stort sett vad vi skulle köpa så det gick ganska fort...det var jobbigt men det gick bra! Pappa sa att han skulle köra hem mig efter vi handlat till mamma, för han skulle handla lite mat och så. Men när vi väl var där så tyckte jag det det var onödigt för honom att köra hem mig och sen tillbaka till samma ställe för att handla! Så vi handlade, och det gick bra! Vi var väl ute i ca 1,5 timma.
Kändes bra att jag härdade ut och vann över ångesten :)
Vi visste i stort sett vad vi skulle köpa så det gick ganska fort...det var jobbigt men det gick bra! Pappa sa att han skulle köra hem mig efter vi handlat till mamma, för han skulle handla lite mat och så. Men när vi väl var där så tyckte jag det det var onödigt för honom att köra hem mig och sen tillbaka till samma ställe för att handla! Så vi handlade, och det gick bra! Vi var väl ute i ca 1,5 timma.
Kändes bra att jag härdade ut och vann över ångesten :)
Imorgon kommer Morriz
Imorgon kommer tomten med världens bästa julklapp! Morriz 8 veckor <3
Vi ska hämta honom i Surte efter jag varit hos psykologen! Ska bli så roligt! Undra hur Malte kommer reagera på den lille? :) Spännande!
Kommer bli fullt upp nu dom närmsta dagarna, veckorna, månaderna. Men roligt!
Vilken jul det kommer bli! :)
Jag älskar julen!
Vi ska hämta honom i Surte efter jag varit hos psykologen! Ska bli så roligt! Undra hur Malte kommer reagera på den lille? :) Spännande!
Kommer bli fullt upp nu dom närmsta dagarna, veckorna, månaderna. Men roligt!
Vilken jul det kommer bli! :)
Jag älskar julen!
lördag 15 december 2012
Glöggfest
Igår hade jag glöggfest hemma! Vi skulle egentligen vara 7 st, men blev tyvärr bara 5. Men det var jättetrevligt! Mycket skratt och mycket prat! Vi drack glögg, åt lite ost, tjejerna drack vin och vi hade jättemysigt! Tack alla mina underbara vänner.... <3<3
Sista gästerna åkte hem vid 00.30 och jag röjde undan lite. Jag hade under dagen funderat på om jag skulle försöka sova hemma på natten. Tanken grodde ju längre dagen gick och när gästerna åkt hem så bestämde jag mig för att försöka!
Jag satte på TV:n på timer ca 1.5 h, för att få lite ljud och ljus i rummet (för att inte känna mig så ensam). Jag visste också att mamma var vaken hela natten (hon jobbade), så jag visste att hon fanns till hands ifall det skulle bli jobbigt. Jag lade mg i sängen och spelade en lite stund på mobilen, tog ett tag innan jag somnade (ca. 2.30). Men jag kände ingen direkt ångest och var inte särskilt orolig. Sov lite oroligt i början men sen på morgontimmarna sov jag som en stock! Hade fått lite meddelanden och nåt samtal under natten/morgonen, men jag vaknade inte! (Har telefonen på ljudlöst, men brukar ändå vakna av vibrationerna) Haha, då sover man gott!
Vaknade vid 9.00, gick upp och duschade och diskade efter gårdagen.
Känner mig lite stolt faktiskt! Gick bättre än jag trodde det skulle göra, så det blir nog ett försök till snart! Men jag tar dagen som den kommer och har inte bråttom!
:)
Sista gästerna åkte hem vid 00.30 och jag röjde undan lite. Jag hade under dagen funderat på om jag skulle försöka sova hemma på natten. Tanken grodde ju längre dagen gick och när gästerna åkt hem så bestämde jag mig för att försöka!
Jag satte på TV:n på timer ca 1.5 h, för att få lite ljud och ljus i rummet (för att inte känna mig så ensam). Jag visste också att mamma var vaken hela natten (hon jobbade), så jag visste att hon fanns till hands ifall det skulle bli jobbigt. Jag lade mg i sängen och spelade en lite stund på mobilen, tog ett tag innan jag somnade (ca. 2.30). Men jag kände ingen direkt ångest och var inte särskilt orolig. Sov lite oroligt i början men sen på morgontimmarna sov jag som en stock! Hade fått lite meddelanden och nåt samtal under natten/morgonen, men jag vaknade inte! (Har telefonen på ljudlöst, men brukar ändå vakna av vibrationerna) Haha, då sover man gott!
Vaknade vid 9.00, gick upp och duschade och diskade efter gårdagen.
Känner mig lite stolt faktiskt! Gick bättre än jag trodde det skulle göra, så det blir nog ett försök till snart! Men jag tar dagen som den kommer och har inte bråttom!
:)
måndag 10 december 2012
Morriz
Den 21 december hämtar vi våran lilla valp Morriz på 8 veckor! Han är Maltes halvbror (samma mamma). Vi har varit och tittat på honom en gång och han var så liten och söt ;)
Ska bli underbart med en valp! Vi fick ju Malte när han var 5 månader och missade honom som valp. Så det ska bli riktigt roligt att få uppleva en Japanese Chin som valp! Vi längtar massor!
Världens bästa julklapp får vi! :)
Malte kommer bli så glad när han får en liten kompis :)
Här är bild på Morriz! Söt va?? :)
Ska bli underbart med en valp! Vi fick ju Malte när han var 5 månader och missade honom som valp. Så det ska bli riktigt roligt att få uppleva en Japanese Chin som valp! Vi längtar massor!
Världens bästa julklapp får vi! :)
Malte kommer bli så glad när han får en liten kompis :)
Här är bild på Morriz! Söt va?? :)
Psykologbesök
I fredags när jag var hos psykologen pratade vi mycket om min lägenhet, jag berättade för honom att jag och Sanna hade tapetserat osv. Han frågade hur jag känner för den nu. Jag sa att jag älskar den och är jättenöjd med den! Han tyckte det var läge att börja göra lite exponeringar och pröva att vara hemma litegrann ensam! Jag fick ont i magen när han sa det! Känner mig inte alls redo! Men vi kom överens att börja exponeringarna dom kvällarna mamma åker till jobbet eller dagarna hon sover (mamma jobbar natt). Det känns lättare på nåt vis att försöka när mamma inte är hemma! Är hon hemma vill jag ju vara med henne hela tiden och då blir ångesten för stor om jag inte är det. Om ni förstår vad jag menar? Låter kanske lite flummigt......?
Vi bestämde att jag ska börja med att vara hemma 1-2 timmar och se hur det känns. Jag ska vara uppmärksam på vad jag får för tankar, hur stark ångesten blir, hur mycket katastroftankar jag tänker osv. Så ska vi prata om det på fredag. Vi får se hur det går!
Något har i allafall hänt med mig inombords, det har jag kommit fram till. Jag har bjudit in mina tjejkompisar till en glöggkväll på fredag! Väldigt ovanligt gjort av mig! Har aldrig riktigt gjort nåt sånt pga ångesten! Att vara värd för nåt innebär krav! Jag har alltid varit rädd för krav pga att jag känt att jag inte kan uppfylla dom! Att jag drar mig ur saker, möten, mm.
Det går ju bra att dra sig ur saker när man är inbjuden gäst, men som värd går det inte lika lätt! Ett stort steg för mig och jag tror och hoppas att jag klarar av det! Ska bli så roligt att träffa mina underbara tjejkompisar och dricka och äta lite gott och bara prata skit och skratta! :)
Vi bestämde att jag ska börja med att vara hemma 1-2 timmar och se hur det känns. Jag ska vara uppmärksam på vad jag får för tankar, hur stark ångesten blir, hur mycket katastroftankar jag tänker osv. Så ska vi prata om det på fredag. Vi får se hur det går!
Något har i allafall hänt med mig inombords, det har jag kommit fram till. Jag har bjudit in mina tjejkompisar till en glöggkväll på fredag! Väldigt ovanligt gjort av mig! Har aldrig riktigt gjort nåt sånt pga ångesten! Att vara värd för nåt innebär krav! Jag har alltid varit rädd för krav pga att jag känt att jag inte kan uppfylla dom! Att jag drar mig ur saker, möten, mm.
Det går ju bra att dra sig ur saker när man är inbjuden gäst, men som värd går det inte lika lätt! Ett stort steg för mig och jag tror och hoppas att jag klarar av det! Ska bli så roligt att träffa mina underbara tjejkompisar och dricka och äta lite gott och bara prata skit och skratta! :)
torsdag 29 november 2012
Tapetserat hemma
Förra helgen tapetserade Sanna och jag fondväggar hemma hos mig! Det blev verkligen jättebra, jag är jättenöjd! Känns bra med en förändring där hemma, jag möblerade om lite också, så nu känns lägenheten som en helt annan nästan. Detta gjorde jag för att det ska bli lättare för mig att flytta hem sen, att det känns nytt och att det har blivit en förändring.
Steget att flytta hem är fortfarande gigantiskt och jag känner mig inte redo ännu, men snart hoppas jag. Tack Sanna för att du gjorde det så fint hos mig! <3<3
Igår var jag på Plantagen och handlade med mamma, sedan på kvällen åkte jag hem till Sanna och kollade på film och pratade. Var mysigt....
I måndags var jag och klippte mig och slingade håret, blev väldigt nöjd. I tisdags var jag och gjorde naglarna, dom blev riktigt coola.
Så denna vecka har det varit ganska mycket....
Imon ska jag nog till Liseberg med mamma och pappa, det är så mysigt där i juletid.
Kram
Steget att flytta hem är fortfarande gigantiskt och jag känner mig inte redo ännu, men snart hoppas jag. Tack Sanna för att du gjorde det så fint hos mig! <3<3
Igår var jag på Plantagen och handlade med mamma, sedan på kvällen åkte jag hem till Sanna och kollade på film och pratade. Var mysigt....
I måndags var jag och klippte mig och slingade håret, blev väldigt nöjd. I tisdags var jag och gjorde naglarna, dom blev riktigt coola.
Så denna vecka har det varit ganska mycket....
Imon ska jag nog till Liseberg med mamma och pappa, det är så mysigt där i juletid.
Kram
söndag 25 november 2012
Psykologbesök
I fredags var jag hos psykologen. Var två veckor sedan jag var där, pga sjukdom, mm.
Så jag behövde verkligen gå dit och det var skönt efteråt.
Vi pratade återigen om ilska. Det verkar som om jag är arg för tillfället! Jag vet inte riktigt varför, men det finns saker i min historia som jag är arg över och också personer som jag är arg på som jag nångång behöver ta tag i. Jag känner mig inte alls mogen för det ännu, och vi har bara skrapat på ytan så jag lär väl snart bli ännu argare då...
Psykologen säger också att det kan vara ett steg i min utveckling mot förbättrad självkänsla och ett steg för att "bryta mig loss" ur den situation jag befinner mig i, att bli självständig och trygg i mig själv... Jag hoppas att han har rätt.....kan det vara så?
Jag pratade också mycket om min känsla av att vara annorlunda, udda, konstig, oförstådd, mm. Jag har som sagt en "dip" nu och har haft väldigt mycket negativa tankar. Jag känner att det inte finns NÅGON som förstår mig, INGEN fattar hur jag tänker, hur jag mår, vad jag går igenom just nu, hur fruktansvärt jobbigt det är både mentalt och fysiskt.
Jag tänker att INGEN kommer nånsin förstå mig, jag kommer ALDRIG bli förstådd, mm. Det kommer ALLTID finnas saker/situationer jag aldrig kommer göra/genomföra. Jag kommer på så sätt ALLTID vara annorlunda....hur kul är det för folk att umgås med mig då?
Mycket tankar, mycket känslor just nu.....
:(
Så jag behövde verkligen gå dit och det var skönt efteråt.
Vi pratade återigen om ilska. Det verkar som om jag är arg för tillfället! Jag vet inte riktigt varför, men det finns saker i min historia som jag är arg över och också personer som jag är arg på som jag nångång behöver ta tag i. Jag känner mig inte alls mogen för det ännu, och vi har bara skrapat på ytan så jag lär väl snart bli ännu argare då...
Psykologen säger också att det kan vara ett steg i min utveckling mot förbättrad självkänsla och ett steg för att "bryta mig loss" ur den situation jag befinner mig i, att bli självständig och trygg i mig själv... Jag hoppas att han har rätt.....kan det vara så?
Jag pratade också mycket om min känsla av att vara annorlunda, udda, konstig, oförstådd, mm. Jag har som sagt en "dip" nu och har haft väldigt mycket negativa tankar. Jag känner att det inte finns NÅGON som förstår mig, INGEN fattar hur jag tänker, hur jag mår, vad jag går igenom just nu, hur fruktansvärt jobbigt det är både mentalt och fysiskt.
Jag tänker att INGEN kommer nånsin förstå mig, jag kommer ALDRIG bli förstådd, mm. Det kommer ALLTID finnas saker/situationer jag aldrig kommer göra/genomföra. Jag kommer på så sätt ALLTID vara annorlunda....hur kul är det för folk att umgås med mig då?
Mycket tankar, mycket känslor just nu.....
:(
Lägesedan
Var längesedan jag skrev nu, har inte mått bra alls!
Som jag skrev så hade jag ont i halsen, och naturligtvis åkte jag på en jätteförkylning. Jag var dålig i ca 1.5 vecka, med hosta, huvudvärk, snuva, mm. Som jag skrev i somras när jag hade den andra förkylningen så är jag väldigt rädd för att få hostattacker. Jag får panik! Då kommer panikångesten och andnöd och kväljningar. Jag fick två såna under denna förkylning, men jag klarade det ganska bra, men jag åt Atarax under dom värsta dagarna på förkylningen. Det hjälpte mig faktiskt....
Att vara fysiskt sjuk är tillräckligt jobbigt, men för mig blir det dubbelt. Mitt psyke blir så påverkat och jag får ångest också, vilket gör att det nästan blir outhärdligt :(
När det har varit så jobbigt så blir hela livet jobbigt, så jag är i en lite "dip" just nu, men jag hoppas att det vänder snart.
Fy, ja det har varit ett väldigt tufft år, med mycket fysisk ohälsa. Jag hoppas verkligen att nästa år blir bättre!!
Jag har fortfarande lite problem med min tand, så jag har fått en tid till till tandläkaren nästa vecka, och då hoppas jag att det blir bra sen.
Håll tummarna för mig nu att sjukdomarna håller sig på mils avstånd från mig!!
Kram
Som jag skrev så hade jag ont i halsen, och naturligtvis åkte jag på en jätteförkylning. Jag var dålig i ca 1.5 vecka, med hosta, huvudvärk, snuva, mm. Som jag skrev i somras när jag hade den andra förkylningen så är jag väldigt rädd för att få hostattacker. Jag får panik! Då kommer panikångesten och andnöd och kväljningar. Jag fick två såna under denna förkylning, men jag klarade det ganska bra, men jag åt Atarax under dom värsta dagarna på förkylningen. Det hjälpte mig faktiskt....
Att vara fysiskt sjuk är tillräckligt jobbigt, men för mig blir det dubbelt. Mitt psyke blir så påverkat och jag får ångest också, vilket gör att det nästan blir outhärdligt :(
När det har varit så jobbigt så blir hela livet jobbigt, så jag är i en lite "dip" just nu, men jag hoppas att det vänder snart.
Fy, ja det har varit ett väldigt tufft år, med mycket fysisk ohälsa. Jag hoppas verkligen att nästa år blir bättre!!
Jag har fortfarande lite problem med min tand, så jag har fått en tid till till tandläkaren nästa vecka, och då hoppas jag att det blir bra sen.
Håll tummarna för mig nu att sjukdomarna håller sig på mils avstånd från mig!!
Kram
måndag 12 november 2012
Ont i halsen
Jag fattar inte vad/vem som straffar mig!
Jag har varit sjuk nästan konstant sedan i somras! Började med mitt förkylningsvirus jag hade i somras, strax efter det började problemen med öronen som varade i över 1 månad. När det hade blivit bättre, tog det väl en vecka sen började tandvärken som nu spökat i ca 1 månad, och fortfarande inte är riktigt bra.
Idag kom det halsonda! Alltså säkert en förkylning på gång! Jag tror inte jag orkar mer snart alltså! Hur mycket oflyt kan man ha?? Fy!
:( :(
Arbetsträningen
Imon skulle jag ju egentligen ha ett möte med min handläggare på SPIRA och med min handledare på Arken, men det blir inget. Jag pratade med min handläggare idag och berättade att jag inte känner mig redo att börja arbetsträna ännu. Jag mår inte bra! Det är så mycket ångest nu pga min terapi, mm. Jag kan inte fokusera på att börja jobba ännu. Det känns som det finns viktigare saker att ta tag i först, tex flytta hem....
Jag vill inte ha mer ångest än den jag redan har! Jag måste lyssna till min magkänsla och jag känner att jag tagit rätt beslut.
Vi bestämde att vi skulle se hur läget är i januari. Min handledare på Arken sa att jag får behålla min plats till jag känner mig redo att börja. Känns fantastiskt!
Detta känns väl lite som ett misslyckande, jag hade hoppats att jag skulle vara redo för detta, men det är jag tyvärr inte. Och jag vill inte äventyra min hälsa nu när jag äntligen kommit så här långt!
Jag vill inte ha mer ångest än den jag redan har! Jag måste lyssna till min magkänsla och jag känner att jag tagit rätt beslut.
Vi bestämde att vi skulle se hur läget är i januari. Min handledare på Arken sa att jag får behålla min plats till jag känner mig redo att börja. Känns fantastiskt!
Detta känns väl lite som ett misslyckande, jag hade hoppats att jag skulle vara redo för detta, men det är jag tyvärr inte. Och jag vill inte äventyra min hälsa nu när jag äntligen kommit så här långt!
Tandvärken
Som jag skrev förra veckan så hade jag ju fortfarande tandvärk. Gick till tandläkaren igen i onsdags och äntligen hittade dom ett fel. Lite komplicerat och jag orkar inte göra ett utlägg om vad problemet var, men hon gjorde iallafall en sak hon trodde skulle hjälpa, sade hon att hon skulle ringa mig om några dagar för att se hur det var, annars skulle hon få göra en annan sak, men hon hoppades att hon skulle slippa det.
Det tog en dag eller två efter besöket, sen blev det faktiskt bättre, mycket bättre! Skönt!
Men värken är inte helt borta och idag ringde tandläkaren och vi bestämde att vi skulle avvakta några dagar till innan vi bestämmer hur vi ska gå vidare. Det är en tandläkare till som ska titta på mina röntgenplåtar och sen får vi se vad dom kommer fram till.
Hon skulle ringa tillbaka på torsdag. Jag är iallafall glad att värken har lättat betydligt.
Det tog en dag eller två efter besöket, sen blev det faktiskt bättre, mycket bättre! Skönt!
Men värken är inte helt borta och idag ringde tandläkaren och vi bestämde att vi skulle avvakta några dagar till innan vi bestämmer hur vi ska gå vidare. Det är en tandläkare till som ska titta på mina röntgenplåtar och sen får vi se vad dom kommer fram till.
Hon skulle ringa tillbaka på torsdag. Jag är iallafall glad att värken har lättat betydligt.
tisdag 6 november 2012
Konsert ikväll
Ikväll ska jag, mamma och pappa gå på konsert på Lorensbergsteatern. Vi ska se Stefan Andersson fira 20 år som artist! Kommer bli hur bra som helst! Blir alla hans konserter! :)
Jag bokade platser längst ut på en rad (gör jag alltid), så jag har lätt att komma ut om det blir jobbigt eller om paniken kommer. När jag var på Peter Jöback för ca 1 månads sedan så var det lite jobbigt i början, men det gick bra. Jag tror det kommer bli lite lättare idag, kommer inte bli lika mycket folk ikväll som det var på Scandinavium.
Vi ska lämna Malte till min bästa kompis och hennes familj, dom får vara hundvakter ikväll <3
Ser framemot denna kväll, och hoppas att jag glömmer tankarna en stund på mina as till tänder :( Ska ta en värktablett och hoppas att det dämpar värken lite iallafall....
Kram
Jag bokade platser längst ut på en rad (gör jag alltid), så jag har lätt att komma ut om det blir jobbigt eller om paniken kommer. När jag var på Peter Jöback för ca 1 månads sedan så var det lite jobbigt i början, men det gick bra. Jag tror det kommer bli lite lättare idag, kommer inte bli lika mycket folk ikväll som det var på Scandinavium.
Vi ska lämna Malte till min bästa kompis och hennes familj, dom får vara hundvakter ikväll <3
Ser framemot denna kväll, och hoppas att jag glömmer tankarna en stund på mina as till tänder :( Ska ta en värktablett och hoppas att det dämpar värken lite iallafall....
Kram
Möte med SPIRA
Igår hade jag möte med handläggare på SPIRA, angående min arbetsträning.
Vi satt och pratade i ca 1.5 h om hur jag mår, känner och tänker. Jag är ju förvirrad och vet inte riktigt själv hur jag vill ha det....
Allt känns tungt och det känns jobbigt med arbetsträningen, samtidigt som jag inte vill släppa den chansen!
Vi kom överens om att jag ska jobba en dag i veckan istället till att börja med, och se hur det blir. Så kan jag öka sedan om jag mår bättre.
Så nu ska vi ha ett möte till med min handledare på Arken och se vad hon säger, om hon tycker det är ok?
Känns ganska bra tror jag.....
Vi satt och pratade i ca 1.5 h om hur jag mår, känner och tänker. Jag är ju förvirrad och vet inte riktigt själv hur jag vill ha det....
Allt känns tungt och det känns jobbigt med arbetsträningen, samtidigt som jag inte vill släppa den chansen!
Vi kom överens om att jag ska jobba en dag i veckan istället till att börja med, och se hur det blir. Så kan jag öka sedan om jag mår bättre.
Så nu ska vi ha ett möte till med min handledare på Arken och se vad hon säger, om hon tycker det är ok?
Känns ganska bra tror jag.....
Tandvärk i 1 månad snart
Alltså jag blir snart galen! Jag har snart haft tandvärk i 1 månad. Redan varit hos tandläkaren 2 ggr, men det blir inte bättre!! :(
Jag börjar må riktigt psykiskt dåligt av det nu! Jag ringde igår igen och fick en tid imorgon.
Vad är det för fel? Jag hade ju inflammation i tandköttet, och dom gjorde ju rent....men jag fattar inte vad det kan vara!? Ett hål kanske, eller massa bakterier som gör att jag kanske behöver penicillin....ja ja dom får kolla ordentligt imon igen och ta nya röntgenplåtar! Jag vet iallafall att jag inte inbillar mig denna tandvärk! Hoppas dom tror på mig! Hoppas verkligen att dagar med tandvärk snart är över!!
:(
Jag börjar må riktigt psykiskt dåligt av det nu! Jag ringde igår igen och fick en tid imorgon.
Vad är det för fel? Jag hade ju inflammation i tandköttet, och dom gjorde ju rent....men jag fattar inte vad det kan vara!? Ett hål kanske, eller massa bakterier som gör att jag kanske behöver penicillin....ja ja dom får kolla ordentligt imon igen och ta nya röntgenplåtar! Jag vet iallafall att jag inte inbillar mig denna tandvärk! Hoppas dom tror på mig! Hoppas verkligen att dagar med tandvärk snart är över!!
:(
fredag 2 november 2012
Spända käkar?
Dom tre senaste veckorna har jag haft problem med mina tänder, jag har haft tandvärk :(
Jag var hos tandläkaren akut och han tog röntgenbilder och kollade tänderna. Han hittade ingenting och jag blev 500 kr fattigare :(
Jag försökte släppa tankarna på tandvärken eftersom jag varit där och kollat och han sa att allt var ok, men det gick inte över! Jag hade fortfarande ont!
Efter några dagar ringde jag och fick en ny akuttid nu i måndags! Fick en annan tandläkare och jag sa att jag hade ont i tandköttet. Hon kollade och såg att jag hade en inflammation i tandköttet! Hon gjorde rent från tandsten och liknande....det blödde mycket och det gjorde riktigt ont! Jag hatar att gå till tandläkaren!
Så jag hade visst ont! Första tandläkaren hade fel! Fick återigen bevisat för mig att man MÅSTE lyssna till sin kropp och sina egna instinkter, ingen känner en så som man själv gör!
Jag hade ont i munnen i flera dagar efteråt, och har faktiskt lite ont fortfarande, men det är mycket bättre nu. Men klart att det gör ont ett tag efter en sån behandling....
Men nu är det så här att den senaste veckan har jag haft väldigt ont i käkarna och nästan ändå upp i tinningarna, vilket ger mig huvudvärk också. Jag har liksom ont i kinderna också....
Jag fattade inte riktigt varför, trodde att det hängde ihop med min tandvärk......men så pratade min tandläkare om att man kan spänna sig i käkarna......att det är vanligt vid stress och ångestproblematik!
Jag är ju ständigt spänd i nacken men har aldrig upplevt att jag spänt mig i käkarna.....
Ni som läser bloggen och lider av ångest, kan det stämma att den psykiska och mentala "stress", ångest och oro jag känner nu gör att jag spänner mig omedvetet i käkarna? Gör ni???
Jag var hos tandläkaren akut och han tog röntgenbilder och kollade tänderna. Han hittade ingenting och jag blev 500 kr fattigare :(
Jag försökte släppa tankarna på tandvärken eftersom jag varit där och kollat och han sa att allt var ok, men det gick inte över! Jag hade fortfarande ont!
Efter några dagar ringde jag och fick en ny akuttid nu i måndags! Fick en annan tandläkare och jag sa att jag hade ont i tandköttet. Hon kollade och såg att jag hade en inflammation i tandköttet! Hon gjorde rent från tandsten och liknande....det blödde mycket och det gjorde riktigt ont! Jag hatar att gå till tandläkaren!
Så jag hade visst ont! Första tandläkaren hade fel! Fick återigen bevisat för mig att man MÅSTE lyssna till sin kropp och sina egna instinkter, ingen känner en så som man själv gör!
Jag hade ont i munnen i flera dagar efteråt, och har faktiskt lite ont fortfarande, men det är mycket bättre nu. Men klart att det gör ont ett tag efter en sån behandling....
Men nu är det så här att den senaste veckan har jag haft väldigt ont i käkarna och nästan ändå upp i tinningarna, vilket ger mig huvudvärk också. Jag har liksom ont i kinderna också....
Jag fattade inte riktigt varför, trodde att det hängde ihop med min tandvärk......men så pratade min tandläkare om att man kan spänna sig i käkarna......att det är vanligt vid stress och ångestproblematik!
Jag är ju ständigt spänd i nacken men har aldrig upplevt att jag spänt mig i käkarna.....
Ni som läser bloggen och lider av ångest, kan det stämma att den psykiska och mentala "stress", ångest och oro jag känner nu gör att jag spänner mig omedvetet i käkarna? Gör ni???
Psykologbesök
Idag var det psykologbesök på schemat. Som ni vet om ni läste mitt förra inlägg så har jag väldigt svårt att komma iväg nu! Det är så tungt! Men jag vet innerst inne att jag måste detta! Jag måste göra detta om jag ska ha en chans att leva ett annat liv. Jag tycker ändå att jag är stark för att jag faktiskt inte avbokar tiderna, hade detta varit för 1 år sen hade jag inte gått dit! Framsteg! Stolt...
Var en händelse där idag som blev en exponeringsövning för mig, och den klarade jag :)
Jag kom dit och skulle gå in genom dörren till mottagningen, men dörren var låst. Man använder en kod och jag slog den, men dörren öppnades inte...började känna mig lite nervös. Ringde till min psykolog och han berättade att han också kommit dit och det var stängt och han hade inga nycklar! Han var på väg att hämta dom när jag ringde och han sa att han skulle komma om ca 15 min. Jag började bli lite orolig....jag började tänka: "Jag måste ju på toa innan jag ska till honom, nu kommer jag ju inte in på toa"....gick ut på gatan och in i en affär där mamma var och väntade på mig (hon kör mig till psykologen varje vecka). Tyckte det var jobbigt eftersom det inte fanns några toaletter.....efter en stund gick jag upp igen och psykologen kom! Gick på toa, sen dags för terapi.
Alltså en toalettexponering! Jag klarade det! Fy, jag hatar stan.....har ingen koll alls på var det finns toaletter...(är nästan aldrig i city). Men det gick bra! :)
Idag pratade vi om ilska, skuldkänslor, och min och mammas relation....
Jag orkar inte gå in i detalj vad vi pratar om, det är så jobbigt, men också väldigt privat. Men vi börjar skrapa på ytan nu och han tror att vi är något på spåren, så vi får se vad detta bär hän...
Men fy vad jobbigt det är alltså! Går inte att förklara för er som aldrig själva genomgått en sån här process och sån här terapi...men ni andra som läser bloggen och går igenom samma som jag, hur gör ni när ni under terapin kommer till detta "motstånd"? Har ni några knep för att lättare komma iväg??
Jag vet att det känns bra när jag går därifrån och försöker att tänka så innan jag åker, för att det ska bli lättare att komma iväg, men dom negativa tankarna tar över och oron och ångesten kommer! Men jag försöker trotsa ångesten så mycket jag kan och jag har ju faktiskt vunnit över den, jag har ju åkt dit! :) Men är väldigt tacksam om ni har några knep eller trix....
På måndag ska jag träffa min handläggare på SPIRA för att prata om hur jag ska göra med min arbetsträning......jag mår som sagt var inte bra alls just nu och jag vet inte hur jag ska göra med jobbet.....vi får se vad vi kommer fram till på måndag. Känns väldigt bra att träffa min handläggare där, hon är helt fantastisk och stöttar mig till 100%.
Var en händelse där idag som blev en exponeringsövning för mig, och den klarade jag :)
Jag kom dit och skulle gå in genom dörren till mottagningen, men dörren var låst. Man använder en kod och jag slog den, men dörren öppnades inte...började känna mig lite nervös. Ringde till min psykolog och han berättade att han också kommit dit och det var stängt och han hade inga nycklar! Han var på väg att hämta dom när jag ringde och han sa att han skulle komma om ca 15 min. Jag började bli lite orolig....jag började tänka: "Jag måste ju på toa innan jag ska till honom, nu kommer jag ju inte in på toa"....gick ut på gatan och in i en affär där mamma var och väntade på mig (hon kör mig till psykologen varje vecka). Tyckte det var jobbigt eftersom det inte fanns några toaletter.....efter en stund gick jag upp igen och psykologen kom! Gick på toa, sen dags för terapi.
Alltså en toalettexponering! Jag klarade det! Fy, jag hatar stan.....har ingen koll alls på var det finns toaletter...(är nästan aldrig i city). Men det gick bra! :)
Idag pratade vi om ilska, skuldkänslor, och min och mammas relation....
Jag orkar inte gå in i detalj vad vi pratar om, det är så jobbigt, men också väldigt privat. Men vi börjar skrapa på ytan nu och han tror att vi är något på spåren, så vi får se vad detta bär hän...
Men fy vad jobbigt det är alltså! Går inte att förklara för er som aldrig själva genomgått en sån här process och sån här terapi...men ni andra som läser bloggen och går igenom samma som jag, hur gör ni när ni under terapin kommer till detta "motstånd"? Har ni några knep för att lättare komma iväg??
Jag vet att det känns bra när jag går därifrån och försöker att tänka så innan jag åker, för att det ska bli lättare att komma iväg, men dom negativa tankarna tar över och oron och ångesten kommer! Men jag försöker trotsa ångesten så mycket jag kan och jag har ju faktiskt vunnit över den, jag har ju åkt dit! :) Men är väldigt tacksam om ni har några knep eller trix....
På måndag ska jag träffa min handläggare på SPIRA för att prata om hur jag ska göra med min arbetsträning......jag mår som sagt var inte bra alls just nu och jag vet inte hur jag ska göra med jobbet.....vi får se vad vi kommer fram till på måndag. Känns väldigt bra att träffa min handläggare där, hon är helt fantastisk och stöttar mig till 100%.
tisdag 30 oktober 2012
Slut på pausen....
Jag har som sagt mått ganska dåligt nu på sistone....har inte orkat blogga.
Har haft en del orosmoment det sista och det blev för mycket för mig.
Men nu har ett väldigt stort orosmoment släppt och jag känner mig redo att börja blogga igen.
Jag har inte arbetstränat, har varit omöjligt med alla orostankar som varit. Ska ringa min handläggare idag och så ska vi prata om hur jag ska göra nu i fortsättningen. Jag mår inte särskilt bra nu så jag vet inte om jag orkar lägga fokus på min arbetsträning. Måste följa mitt hjärta och se till att läka först, innan jag tar på mig för mycket....
Det är riktigt jobbigt i terapin nu! Jag kommer knappt iväg dit! Vi pratade om detta sist jag och min psykolog och han sa att det finns en term inom terapin, motstånd. Att när man är i terapi så kommer man till ett ställe i terapin där det blir ett motstånd. Man vill inte längre gå dit! Allt är jobbigt att prata om, man vill inte gräva i det förflutna, man vill inte få reda på saker, man är rädd för hur allt ska bli, hur livet kommer se ut om man får reda på vissa saker, mm. Det är fruktansvärt jobbigt med terapin nu! Jag mår dåligt av den och vill helst slippa! Men jag vet att jag måste, för jag måste bli bra! Men motståndet är starkt, jag måste se till att vinna över det!! Jag har tagit mig till psykologen fastän det varit så otroligt jobbigt, det är jag stolt över, det måste betyda att jag innerst inne vill bli frisk! Jag ska klara detta! Men jag tror inte att jag orkar arbetsträna nu när det är så tufft med terapin.....
Nu ska jag gå på promenad med Malte i solen :)
Har haft en del orosmoment det sista och det blev för mycket för mig.
Men nu har ett väldigt stort orosmoment släppt och jag känner mig redo att börja blogga igen.
Jag har inte arbetstränat, har varit omöjligt med alla orostankar som varit. Ska ringa min handläggare idag och så ska vi prata om hur jag ska göra nu i fortsättningen. Jag mår inte särskilt bra nu så jag vet inte om jag orkar lägga fokus på min arbetsträning. Måste följa mitt hjärta och se till att läka först, innan jag tar på mig för mycket....
Det är riktigt jobbigt i terapin nu! Jag kommer knappt iväg dit! Vi pratade om detta sist jag och min psykolog och han sa att det finns en term inom terapin, motstånd. Att när man är i terapi så kommer man till ett ställe i terapin där det blir ett motstånd. Man vill inte längre gå dit! Allt är jobbigt att prata om, man vill inte gräva i det förflutna, man vill inte få reda på saker, man är rädd för hur allt ska bli, hur livet kommer se ut om man får reda på vissa saker, mm. Det är fruktansvärt jobbigt med terapin nu! Jag mår dåligt av den och vill helst slippa! Men jag vet att jag måste, för jag måste bli bra! Men motståndet är starkt, jag måste se till att vinna över det!! Jag har tagit mig till psykologen fastän det varit så otroligt jobbigt, det är jag stolt över, det måste betyda att jag innerst inne vill bli frisk! Jag ska klara detta! Men jag tror inte att jag orkar arbetsträna nu när det är så tufft med terapin.....
Nu ska jag gå på promenad med Malte i solen :)
måndag 22 oktober 2012
Paus i bloggen
Var längesedan jag skrev, jag mår för dåligt för att orka blogga nu. Så det blir lite paus i bloggen till jag orkar ta upp det igen!
Tack!
Tack!
söndag 14 oktober 2012
Psykologbesök
I fredags var det psykologbesök på schemat. Jag mådde inte bra alls, hade ont i magen och en klump i halsen. Trodde det berodde på att jag ätit vitlök dagen innan (ibland kan magen reagera väldigt starkt på vitlök). Men jag tror nu i skrivande stund att det är en ångestklump faktiskt för jag känner den idag med!
Pga detta illamående och magont så funderade jag väldigt starkt på att säga upp tiden. Jag var nära flera ggr och gick i valet och kvalet om jag skulle göra det. Pratade med mamma om det och hon sa att jag fick göra som jag ville, men hon trodde att jag skulle klara av att gå. Jag satt verkligen med telefonen i handen och var på väg att ringa och säga upp tiden, men nånting tog verkligen emot! Nån inre röst som sa till mig att inte göra det!
Så jag bestämde mig för att åka dit! Jag skulle vinna över ångesten! Mamma sa att hon kunde följa med mig upp i väntrummet om jag ville, allt för att jag skulle kunna komma iväg! Men det ville jag ju inte, det hade känts som ett bakslag om hon skulle följa med upp! Men kändes ändå bra att veta att det var ett alternativ ifall jag inte skulle klara att gå upp.
Vi åkte in och jag gick upp själv och satt och väntade en stund innan han kallade in mig. Jag berättade som det var, att jag knappt kom iväg, mm. Han tyckte det var väldigt intressant och vill ta reda på varför jag kände som jag gjorde. Han berättade för mig att förra gången pratade vi om sånt vi inte pratat om tidigare, min barndom, var ångesten kan tänkas komma ifrån, familj, min skolfobi jag hade i tonåren, min relation med mamma, mm. Det var jobbigt, så mentalt jobbigt! Det går inte beskriva för nån som inte gått i terapi hur mycket kraft det tar på psyket och hur mycket tankar som hela tiden snurrar i huvudet och som blir till kaos pga jag inte kan sortera tankarna. Hela min vakna tid snurrar olika tankar och jag bearbetar och försöker minnas olika saker, årtal, mm för att vi ska kunna gå till botten med var ångesten kommer ifrån.
Ärligt talat är jag livrädd för den kommande terapin nu! Jag vet inte ens om jag vill ha reda på det, för jag tror inte jag klarar av att känna så mycket ångest igen! Men jag vet att jag måste annars kommer mitt liv se ut precis som det gör nu och det vill jag ju inte. Jag vill ju leva ett eget liv, bo själv, klara av att vara ensam, mm. Men känslan av att gå tillbaka i tid, tankar, situationer, känslor, mm känns inte alls lockande just nu! Jag tror inte jag kommer klara av det!
Pga detta med terapin och ångesten jag känner nu, gör ju att jag får ångest för allt, även arbetsprövningen. Jag vet att när jag mår så här och har den här klumpen i halsen (illamående), gör att dom negativa tankarna sätter igång och ångesten blir värre. Vilket gör att kraven på att jag ska klara av att gå till arbetsträningen ger mig ännu mer ångest nu! Fan! Jag måste ju klara detta med arbetsträningen alltså, annars kommer jag aldrig kunna jobba igen! Vad ska jag göra? Hur ska jag klara detta? Hjälp!! Hur ska jag bli av med denna klumpen? Jag hatar den! Ska jag ha ångest varje dag nu?? Orkar inte!!
Hur ska jag göra??
:(
Pga detta illamående och magont så funderade jag väldigt starkt på att säga upp tiden. Jag var nära flera ggr och gick i valet och kvalet om jag skulle göra det. Pratade med mamma om det och hon sa att jag fick göra som jag ville, men hon trodde att jag skulle klara av att gå. Jag satt verkligen med telefonen i handen och var på väg att ringa och säga upp tiden, men nånting tog verkligen emot! Nån inre röst som sa till mig att inte göra det!
Så jag bestämde mig för att åka dit! Jag skulle vinna över ångesten! Mamma sa att hon kunde följa med mig upp i väntrummet om jag ville, allt för att jag skulle kunna komma iväg! Men det ville jag ju inte, det hade känts som ett bakslag om hon skulle följa med upp! Men kändes ändå bra att veta att det var ett alternativ ifall jag inte skulle klara att gå upp.
Vi åkte in och jag gick upp själv och satt och väntade en stund innan han kallade in mig. Jag berättade som det var, att jag knappt kom iväg, mm. Han tyckte det var väldigt intressant och vill ta reda på varför jag kände som jag gjorde. Han berättade för mig att förra gången pratade vi om sånt vi inte pratat om tidigare, min barndom, var ångesten kan tänkas komma ifrån, familj, min skolfobi jag hade i tonåren, min relation med mamma, mm. Det var jobbigt, så mentalt jobbigt! Det går inte beskriva för nån som inte gått i terapi hur mycket kraft det tar på psyket och hur mycket tankar som hela tiden snurrar i huvudet och som blir till kaos pga jag inte kan sortera tankarna. Hela min vakna tid snurrar olika tankar och jag bearbetar och försöker minnas olika saker, årtal, mm för att vi ska kunna gå till botten med var ångesten kommer ifrån.
Ärligt talat är jag livrädd för den kommande terapin nu! Jag vet inte ens om jag vill ha reda på det, för jag tror inte jag klarar av att känna så mycket ångest igen! Men jag vet att jag måste annars kommer mitt liv se ut precis som det gör nu och det vill jag ju inte. Jag vill ju leva ett eget liv, bo själv, klara av att vara ensam, mm. Men känslan av att gå tillbaka i tid, tankar, situationer, känslor, mm känns inte alls lockande just nu! Jag tror inte jag kommer klara av det!
Pga detta med terapin och ångesten jag känner nu, gör ju att jag får ångest för allt, även arbetsprövningen. Jag vet att när jag mår så här och har den här klumpen i halsen (illamående), gör att dom negativa tankarna sätter igång och ångesten blir värre. Vilket gör att kraven på att jag ska klara av att gå till arbetsträningen ger mig ännu mer ångest nu! Fan! Jag måste ju klara detta med arbetsträningen alltså, annars kommer jag aldrig kunna jobba igen! Vad ska jag göra? Hur ska jag klara detta? Hjälp!! Hur ska jag bli av med denna klumpen? Jag hatar den! Ska jag ha ångest varje dag nu?? Orkar inte!!
Hur ska jag göra??
:(
onsdag 10 oktober 2012
Första dagen på arbetsträningen
Ja idag var det dags för arbetsträningen! Jag var väldigt nervös och orolig igår, hade mycket förväntansoro. Trodde inte att jag skulle kunna sova nånting i natt, men jag sov ganska bra faktiskt. Gick upp strax efter 7.00 och gjorde mig i ordning. Kände mig inte jättenervös idag faktiskt, mest förväntansfull.
När jag kom dit så gick min handledare igenom lite rutiner och så när det gäller djuren, hur det ska skötas mm. Sedan skulle hon ha möte och jag började göra rent för djuren. Vi har bestämt hon och jag att jag ska vara med djuren när jag är där, känns bäst för mig att vara lite i skymundan nu i början. Vill inte vara ute i butiken ännu.
Jag bytte spån, gav dom mat och vatten mm. Det finns hamstrar, marsvin, kaniner och fåglar där. Det tog 2,5 h för mig idag och jag var precis klar till 12.00 när jag skulle sluta. Timmarna bara flög iväg....
Så som ni förstår så gick ju allt jättebra! Det var jätteroligt. När jag kom hem fick jag ett sms av min handledare där hon skrev: "Bra jobbat idag Anna!" Det kändes ju väldigt bra! :)
Känner mig glad och stolt över att jag klarade första dagen så bra.
Varit ute på promenad med Malte i solen nu :)
Nu är jag väldigt trött, och har fått huvudvärk (spännnig som släpper). Blir att vila i soffan nu en stund!
Kram <3
När jag kom dit så gick min handledare igenom lite rutiner och så när det gäller djuren, hur det ska skötas mm. Sedan skulle hon ha möte och jag började göra rent för djuren. Vi har bestämt hon och jag att jag ska vara med djuren när jag är där, känns bäst för mig att vara lite i skymundan nu i början. Vill inte vara ute i butiken ännu.
Jag bytte spån, gav dom mat och vatten mm. Det finns hamstrar, marsvin, kaniner och fåglar där. Det tog 2,5 h för mig idag och jag var precis klar till 12.00 när jag skulle sluta. Timmarna bara flög iväg....
Så som ni förstår så gick ju allt jättebra! Det var jätteroligt. När jag kom hem fick jag ett sms av min handledare där hon skrev: "Bra jobbat idag Anna!" Det kändes ju väldigt bra! :)
Känner mig glad och stolt över att jag klarade första dagen så bra.
Varit ute på promenad med Malte i solen nu :)
Nu är jag väldigt trött, och har fått huvudvärk (spännnig som släpper). Blir att vila i soffan nu en stund!
Kram <3
tisdag 9 oktober 2012
Värmland
I lördags åkte vi till min bror och hans familj i Värmland. Resan gick bra, är ju alltid orolig för att åka så långt pga magen. Åt en liten bulle när jag hade ca en halvtimma kvar och det gick bra.
Vi har bara pratat, ätit gott, varit ute i skogen och myst i helgen. Tagit vara på varann och pussat på Neo <3
Idag åkte vi hem! Jag var väldigt hungrig idag och hade svårt att låta bli att äta. Efter halva vägen köpte jag en bulle, åt lite grann. Lite senare åt jag lite på ett bröd och då började det knipa i magen och jag blev lite orolig och nervös. Så sista timman hem var lite jobbig, men det gick bra.
Imon är det första dagen på arbetsprövningen. Känner mig orolig och nervös, men spännande på samma gång. Jobbar 9-12, så det blir att gå upp tidigt. Jag kommer nog inte sova bra alls inatt, mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Jag hoppas det blir bättre efter imon, första dagen är ju alltid värst!
Ikväll ska jag kolla på nya Falk-filmen som kom i brevlådan idag :)
Kram
Vi har bara pratat, ätit gott, varit ute i skogen och myst i helgen. Tagit vara på varann och pussat på Neo <3
Idag åkte vi hem! Jag var väldigt hungrig idag och hade svårt att låta bli att äta. Efter halva vägen köpte jag en bulle, åt lite grann. Lite senare åt jag lite på ett bröd och då började det knipa i magen och jag blev lite orolig och nervös. Så sista timman hem var lite jobbig, men det gick bra.
Imon är det första dagen på arbetsprövningen. Känner mig orolig och nervös, men spännande på samma gång. Jobbar 9-12, så det blir att gå upp tidigt. Jag kommer nog inte sova bra alls inatt, mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Jag hoppas det blir bättre efter imon, första dagen är ju alltid värst!
Ikväll ska jag kolla på nya Falk-filmen som kom i brevlådan idag :)
Kram
fredag 5 oktober 2012
Fika hos morbror
I onsdags åkte vi och fikade hos min morbror och hans familj. Det var längesedan vi träffades. Vi satt och pratade några timmar,var jättetrevligt!
Vi pratade lite om hur det går för mig hos psykologen och jag sa att jag mår bättre.
Då sa min morbror så många söta saker som gjorde mig så glad! Han sa att det syns i mina ögon att jag mår bättre,att jag utstrålar ett självförtroende och en självkänsla som han aldrig sett i mig innan! Inte visste jag att det jag känner inombords, även syns utåt!
Tack morbror för dom fina orden! Dom tänker jag på varje dag nu ända sen du sa dom till mig! <3
onsdag 3 oktober 2012
Hjärnkoll
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se
.jpg)
.jpg){kind=logo}
Lata dagar
Det har varit några lata dagar nu i början av veckan. Skönt faktiskt!
Ikväll ska jag, mamma, pappa och Malte åka till min morbror och hans familj på en fika. Det var väldigt längesedan vi träffades så det ska bli jättetrevligt!
Imon kväll ska jag och mamma till Helene på klädparty. Kan bli spännande..... :)
På fredag är det först tid hos frisören för klipp och blondering, sedan är det psykologbesök på schemat, och sen ska vi ha min bror och hans familj på middag. Fulspäckad dag!
På lördag åker vi till Värmland till min andra bror och hans Lina och lille Neo <3
Vi åker hem igen på tisdag, och sen på onsdagen är det min första dag på arbetsträningen!
Så det blir fullspäckade dagar nu framöver här! Kul, men också jobbigt. Mycket tankar och lite orosmoment, tex resan till Värmland (ca 4-5 h i bil), oro inför arbetsträningen, mm.
Men jag ska försöka ta vara på dagarna i Värmland och mysa massor med Neo, och sen ska vi ut i skogen och plocka svamp. Skönt att gå i skogen och bara känna lugnet! Nu är det ju ett litet orosmoment där också pga att det inte finns toaletter, men det brukar gå bra ändå. Jag brukar inte känna nån direkt oro eller ångest i skogen, så jag tror det kommer gå bra!
Kram
Ikväll ska jag, mamma, pappa och Malte åka till min morbror och hans familj på en fika. Det var väldigt längesedan vi träffades så det ska bli jättetrevligt!
Imon kväll ska jag och mamma till Helene på klädparty. Kan bli spännande..... :)
På fredag är det först tid hos frisören för klipp och blondering, sedan är det psykologbesök på schemat, och sen ska vi ha min bror och hans familj på middag. Fulspäckad dag!
På lördag åker vi till Värmland till min andra bror och hans Lina och lille Neo <3
Vi åker hem igen på tisdag, och sen på onsdagen är det min första dag på arbetsträningen!
Så det blir fullspäckade dagar nu framöver här! Kul, men också jobbigt. Mycket tankar och lite orosmoment, tex resan till Värmland (ca 4-5 h i bil), oro inför arbetsträningen, mm.
Men jag ska försöka ta vara på dagarna i Värmland och mysa massor med Neo, och sen ska vi ut i skogen och plocka svamp. Skönt att gå i skogen och bara känna lugnet! Nu är det ju ett litet orosmoment där också pga att det inte finns toaletter, men det brukar gå bra ändå. Jag brukar inte känna nån direkt oro eller ångest i skogen, så jag tror det kommer gå bra!
Kram
måndag 1 oktober 2012
Bortbjuden på middag
I lördags kom Sanna hem till mig på dagen och hade en make-up lektion med mig. Hon stannade några timmar och det var jättetrevligt!
Hon åkte hem vid 18.00-tiden och en stund efter det körde mamma mig till Annelie som hade bjudit hem mig på middag. Det var jättetrevligt! Vi åt en god pastarätt som hon lagat! Jag har ju svårt för att äta just nu, men jag åt en liten portion iallafall och drack en öl :)
Vi åt efterätt och bara pratade hela kvällen! Var så trevligt! Tack söta Annelie! Nästa gång är det min tur att bjuda på middag :)
Jag kom hem vid 24.00-tiden, var en väldigt intensiv dag så jag var ganska trött när jag kom hem!
Igår tog jag det väldigt lugnt och bara slappade. Vi åt Tacos och min mage klarade det bra faktiskt :)
Fy vad jag hatar hösten! Regn och blåst varje dag! Mörker! Jag hoppas att vintern kommer tidigt, så vi blir av med hösten!!
Psykologbesök
I fredags var jag hos psykologen efter ca 5 veckors uppehåll. Det var väldigt skönt! Jag har ju känt mig ganska nere nu ett tag.
Den nya psykologmottagningen ligger inne vid stan, vid Järntorget. Jag var lite nervös för att börja på ett nytt ställe, nytt väntrum, längre restid, mm. Men det gick ju bra såklart! Det var ingen annan i väntrummet, fanns jättefina toaletter och var ett väldigt behagligt samtalsrum.
Vi pratade mest om mina problem när det gäller maten och vikten, men också om annat som tynger mig, tankar, känslor, både positiva och negativa. Detta är ju en privat klinik vilket innebär att det blir mycket dyrare nu med terapin, men har bestämt mig för att fortsätta gå en gång per vecka (jag behöver det), och fick lite rabatt så det ska nog funka.
Efter psykologbesöket så åkte vi och köpte tapeter! Jag ska göra två fondväggar hemma, och möblera om lite :) Får se när jag tag i det....
Senare på eftermiddagen kom min kompis Helene och hennes två flickor och hälsade på och fikade lite. Var jättetrevligt!
På kvällen åkte jag med mamma in till stan och hämtade min bror och hans fru som varit på Galenskaparna & After Shave. Det var roligt att sitta i bilen och vänta på dom och kolla på alla människor på gatorna och krogarna....billigt nöje, haha. Massa fulla människor :)
Kram
Den nya psykologmottagningen ligger inne vid stan, vid Järntorget. Jag var lite nervös för att börja på ett nytt ställe, nytt väntrum, längre restid, mm. Men det gick ju bra såklart! Det var ingen annan i väntrummet, fanns jättefina toaletter och var ett väldigt behagligt samtalsrum.
Vi pratade mest om mina problem när det gäller maten och vikten, men också om annat som tynger mig, tankar, känslor, både positiva och negativa. Detta är ju en privat klinik vilket innebär att det blir mycket dyrare nu med terapin, men har bestämt mig för att fortsätta gå en gång per vecka (jag behöver det), och fick lite rabatt så det ska nog funka.
Efter psykologbesöket så åkte vi och köpte tapeter! Jag ska göra två fondväggar hemma, och möblera om lite :) Får se när jag tag i det....
Senare på eftermiddagen kom min kompis Helene och hennes två flickor och hälsade på och fikade lite. Var jättetrevligt!
På kvällen åkte jag med mamma in till stan och hämtade min bror och hans fru som varit på Galenskaparna & After Shave. Det var roligt att sitta i bilen och vänta på dom och kolla på alla människor på gatorna och krogarna....billigt nöje, haha. Massa fulla människor :)
Kram
torsdag 27 september 2012
Just nu suger livet
Jag fick inte lägenheten! Tjänar för lite pengar.....vilket jag kan förstå såklart. En sjukskriven arbetslös är ju inte en sån lovande hyresgäst precis.....fan vad besviken jag blev! Ville ju så gärna börja om liksom i en lägenhet där det inte finns nån historia, men det sket sig! Så nu får jag göra det bästa av situationen och har bestämt mig för att göra om hemma. Jag ska tapetsera lite fondtapeter och möblera om lite, så det känns lite nytt. Så får vi se om det blir lättare att flytta hem sen.
Inte nog med den dåliga nyheten igår om lägenheten så fick jag ytterligare en......
Jag har haft en försäkring genom mitt gamla jobb, avtalsgruppförsäkring eller nåt tror jag den heter. Man får 10 % av lönen under tiden man är sjukskriven i 360 dagar. Och nu i augusti tog ju självklart dom dagarna slut, så nu blir jag 1500 kr fattigare varje månad! Så ja just nu suger livet!
Imon är det äntligen psykologbesök! Känns verkligen som jag behöver det nu. Spy ut denna galla!! Han kommer säkert kunna dra upp mig från detta tillfälliga svarta hål.....
Senare idag ska jag träffa Sanna en stund! :)
På lördag ska jag hem till Annelie som jag träffade genom hundkursen med Malte, vi kände varann lite innan och nu tänkte vi umgås lite mer. Hon ska laga mat och så ska vi prata och ha en trevlig kväll. Ser jag verkligen framemot!!
Nytt om arbetsträningen
Jag skulle ju börja med arbetsträningen i onsdags, men jag sov väldigt oroligt på natten och hörde av mig till min handläggare på SPIRA och vi kom överens om att bara skriva på papperen.
Vi bestämde att jag ska börja arbetsträningen den 10/10. Jag ska jobba måndag och onsdag mellan 9-12. Jag ska börja min arbetsträningen med att göra rent för djuren, och inte vara direkt i butiken. Jag känner mig lite folkskygg nu och vill inte börja ute i butiken innan jag är trygg på platsen och känner till var allt finns och så.
Min handledare på Arken sa att allt är upp till mig, jag ska säga till när jag är redo att ta nästa kliv, då gör vi det! Ingen press, inget tvång! Hon är helt fantastisk! Känns så bra! Det kommer bli jättebra detta!
Kram
måndag 24 september 2012
Sminkdag med Sanna
I lördags träffade jag Sanna en stund på dagen. (Träffade Sanna genom min blogg)
Hon är väldigt duktig på att sminka, så hon visade mig lite tekniker och sminkade mig! Var jättetrevligt! Hon hade jättefina ögonskuggor som jag såklart var tvungen att köpa, hihi.
Här är resultatet:
Senare lade jag ut bilden ovan på Facebook och skrev att jag haft en trevlig dag och att detta blev resultatet av sminkningen. Inte visste jag att den bilden skulle göra mig ledsen.....
Jag fick en kommentar av min brors kompis där han kommenterade min vikt.....lät typ så här: Du måste "tjocka" till dig lite, ingen kille vill ha en sån smal brud, mm....
Jag har känt honom hela mitt liv och vet att han egentligen inte menar nåt illa, men när det är ett sånt stort problem för mig just nu så blev jag ju lite ledsen. Han har ju ingen aning om vad jag brottas med varje dag, hur svårt det är för mig att gå upp i vikt, hur mycket maten förknippas med ångest, att jag väljer bort mat när det är nåt "jobbigt" som ska göras pga att jag ska ha kontroll på magen, mm. Så jo, han hittade verkligen min akilleshäl.
Jag blir liksom ständigt påmind om att jag är för smal och tycker det är jobbigt! Jag vill inte vara så här smal! Men det är liksom inte bara att "tjocka" till sig!
Tänk om nån hade skrivit så till en person med övervikt, då hade det blivit ett väldans hallaballo, men det är tydligen ok att skriva så till smala personer!? Det är inte så jävla kul att vara för smal heller!
Jag ska försöka släppa detta nu, men kände att jag var tvungen att skriva av mig dessa känslor!
Jag pratade med min svägerska om detta med min vikt, och sa till henne att jag tyckte det var så konstigt att jag gått ner så mycket nu när jag tycker att jag mår bättre än på länge! Då sa hon till mig, och hon har så rätt! Men jag har inte tänkt på det sättet! Hon sa: Det är väl inte konstigt alls! Du gör saker varje dag, typ "jobbiga" saker, och väljer pga det bort maten pga kontroll på magen, vilket automatiskt gör att du äter mindre och går då ner i vikt!
Det är ju verkligen så det är! Jag gör ju saker (exponeringar) varje dag och vågar då inte äta innan pga att jag vill ha kontroll på hur min mage reagerar. Så detta är ju verkligen nåt jag måste fortsätta jobba på med psykologen! Matexponeringar! Jag måste börja äta ordentligt! Min IBS blir mycket sämre när jag slarvar så här med maten. Har ont i magen varje dag nu nästan....
Men min psykolog får hjälpa mig med denna ångest, jag vet inte hur jag ska ta mig ur dessa tankar på att kontrollera magen med hjälp av mat.
Vi har mycket kvar att jobba med!
Jag har inte hört nåt om lägenheten ännu, men denna vecka måste jag ju få svar!?
Imon ska jag till Arken Zoo och skriva på papper om arbetsträningen, och göra min första dag där! Jag stannar väl i ca 2 timmar. Känns nervöst och oroligt, men samtidigt spännande! Men det blir nog inte så mycket sömn inatt antar jag.......
Kram
Hon är väldigt duktig på att sminka, så hon visade mig lite tekniker och sminkade mig! Var jättetrevligt! Hon hade jättefina ögonskuggor som jag såklart var tvungen att köpa, hihi.
Här är resultatet:
Senare lade jag ut bilden ovan på Facebook och skrev att jag haft en trevlig dag och att detta blev resultatet av sminkningen. Inte visste jag att den bilden skulle göra mig ledsen.....
Jag fick en kommentar av min brors kompis där han kommenterade min vikt.....lät typ så här: Du måste "tjocka" till dig lite, ingen kille vill ha en sån smal brud, mm....
Jag har känt honom hela mitt liv och vet att han egentligen inte menar nåt illa, men när det är ett sånt stort problem för mig just nu så blev jag ju lite ledsen. Han har ju ingen aning om vad jag brottas med varje dag, hur svårt det är för mig att gå upp i vikt, hur mycket maten förknippas med ångest, att jag väljer bort mat när det är nåt "jobbigt" som ska göras pga att jag ska ha kontroll på magen, mm. Så jo, han hittade verkligen min akilleshäl.
Jag blir liksom ständigt påmind om att jag är för smal och tycker det är jobbigt! Jag vill inte vara så här smal! Men det är liksom inte bara att "tjocka" till sig!
Tänk om nån hade skrivit så till en person med övervikt, då hade det blivit ett väldans hallaballo, men det är tydligen ok att skriva så till smala personer!? Det är inte så jävla kul att vara för smal heller!
Jag ska försöka släppa detta nu, men kände att jag var tvungen att skriva av mig dessa känslor!
Jag pratade med min svägerska om detta med min vikt, och sa till henne att jag tyckte det var så konstigt att jag gått ner så mycket nu när jag tycker att jag mår bättre än på länge! Då sa hon till mig, och hon har så rätt! Men jag har inte tänkt på det sättet! Hon sa: Det är väl inte konstigt alls! Du gör saker varje dag, typ "jobbiga" saker, och väljer pga det bort maten pga kontroll på magen, vilket automatiskt gör att du äter mindre och går då ner i vikt!
Det är ju verkligen så det är! Jag gör ju saker (exponeringar) varje dag och vågar då inte äta innan pga att jag vill ha kontroll på hur min mage reagerar. Så detta är ju verkligen nåt jag måste fortsätta jobba på med psykologen! Matexponeringar! Jag måste börja äta ordentligt! Min IBS blir mycket sämre när jag slarvar så här med maten. Har ont i magen varje dag nu nästan....
Men min psykolog får hjälpa mig med denna ångest, jag vet inte hur jag ska ta mig ur dessa tankar på att kontrollera magen med hjälp av mat.
Vi har mycket kvar att jobba med!
Jag har inte hört nåt om lägenheten ännu, men denna vecka måste jag ju få svar!?
Imon ska jag till Arken Zoo och skriva på papper om arbetsträningen, och göra min första dag där! Jag stannar väl i ca 2 timmar. Känns nervöst och oroligt, men samtidigt spännande! Men det blir nog inte så mycket sömn inatt antar jag.......
Kram
fredag 21 september 2012
Möte om arbetsträning
Idag var jag på möte på SPIRA med min handläggare där samt min handläggare på Försäkringskassan angående arbetsträningen. Jag skrev på lite papper och pratade lite om hur det kändes osv. Gick jättebra! Jag har verkligen haft sån tur med allt! Underbar psykolog, en jättebra läkare samt jättebra handläggare på SPIRA och Försäkringskassan! Känns fantastiskt att allt har gått så "smärtfritt".
Nu är det liksom på riktigt med arbetsträningen! Nästa vecka börjar jag! *Pirr i magen*
När mötet var avslutat så skulle mamma komma och hämta mig, men hon var och handlade och hade en stund kvar innan hon kunde komma. (Mötet gick fortare än jag trodde)
Jag bestämde mig för att gå hem! Inte så långt hemifrån, ca 20 min, men ändå! Det var bra gjort av mig! Är alltid lite orolig för att gå ute själv pga ångesten! Det gick jättebra! Kände ingen ångest alls! :)
Jag har fortfarande inte hört nåt om lägenheten, hoppades ju på att höra nåt innan helgen, men det blev inte så :(
Det enda jag vet är att det inte varit någon annan och kollat på den, så det tar jag som ett bra tecken :)
Ikväll ska jag gå över till min bror och svägerska och umgås lite. Har beställt lite kläder från nya H&M-katalogen som kom idag, måste visa svägerskan vad jag beställde :)
Härlig fredag!
Kram
Nu är det liksom på riktigt med arbetsträningen! Nästa vecka börjar jag! *Pirr i magen*
När mötet var avslutat så skulle mamma komma och hämta mig, men hon var och handlade och hade en stund kvar innan hon kunde komma. (Mötet gick fortare än jag trodde)
Jag bestämde mig för att gå hem! Inte så långt hemifrån, ca 20 min, men ändå! Det var bra gjort av mig! Är alltid lite orolig för att gå ute själv pga ångesten! Det gick jättebra! Kände ingen ångest alls! :)
Jag har fortfarande inte hört nåt om lägenheten, hoppades ju på att höra nåt innan helgen, men det blev inte så :(
Det enda jag vet är att det inte varit någon annan och kollat på den, så det tar jag som ett bra tecken :)
Ikväll ska jag gå över till min bror och svägerska och umgås lite. Har beställt lite kläder från nya H&M-katalogen som kom idag, måste visa svägerskan vad jag beställde :)
Härlig fredag!
Kram
onsdag 19 september 2012
Ikea
Idag skulle jag till arken zoo för att skriva på papperen om arbetsträningen,men hon vi skulle träffa var inte där så vi fick boka om mötet till nästa vecka!
Jag åkte med mamma till Ikea idag vid tolv-tiden. Det gick hur bra som helst! Ingen ångestkänning överhuvudtaget! Vi var där i två timmar! Helt fantastiskt! Det måste vara så det känns för "normala" människor när dom handlar! Så skönt att bara gå omkring och kolla på grejer utan en gnutta oro i kroppen! Helt fantastiskt! Jag blev glad när jag kom hem för att allt gått så bra!
Ikväll har jag badat! Så skönt att bli så avslappnad! Nu sitter jag och myser i soffan,har ätit glass med kolasås och ska snart kolla på Dallas :-)
Blir en TV-kväll idag :-)
Kram
tisdag 18 september 2012
Gynbesök
Idag var jag och tog ett cellprov. Man blir kallad vartannat år,och sist jag tog det var 2006! Jag har alltid avbokat dom senaste åren.
Jag har alltid fått väldig ångest över att gå och ta det där provet, ja över alla typer av läkarbesök egentligen.
Men idag gjorde jag det av egen fri vilja! Jag gick dit och sa att det var så längesedan jag tog det!
Tog provet och det gjorde ju svinont,men jag kände varken ångest eller oro innan! Fattar ni?! Det gör inte jag! Hur är det möjligt att det gick så lätt? Vart var oron? Vart var rädslan för smärtan? Vart var rädslan för att sitta i väntrummet? Vart var rädslan för att sitta "låst" i gynstolen? Vart var den?
Kände mig faktiskt stolt efteråt! Lättad på nåt vis, att jag klarade av en sån sak som har varit jättejobbig för mig innan!
Positiv dag!
Kram
måndag 17 september 2012
Väntar på besked
Idag ringde jag och pratade med tjejen som har hand om uthyrningarna av lägenheter här i området. Jag berättade att jag ville ha lägenheten och hon skulle göra vad hon kunde för att jag skulle få den,men som sagt,det är inte hon som tar beslutet. Hon sa att jag får reda på beslutet om några dagar! Jag hoppas verkligen att jag får den! Håll tummarna!
Idag har varit en bra och mysig dag. Fick ett väldigt trevligt besök som gjorde mig glad! :-)
Kram
söndag 16 september 2012
Det händer mycket nu....
Det är ett enda stort virrvarr i huvudet nu! Det händer så mycket i mitt liv nu att jag inte riktigt kan sortera tankarna. Det är ju bara positiva saker som händer men det blir ändå ett kaos i huvudet.
Arbetsträningen kommer ju snart igång, och det är positivt och känns bra, men samtidigt skrämmande och lite oroande.
En annan positiv sak har hänt, men det är för privat så det vill jag hålla för mig själv ett tag till. Men det känns spännande och roligt..... :)
Jag fick ett samtal i fredags från det hyresbolaget jag bor i. Jag har stått i kö väldigt länge på en större lägenhet, jag vill ha en 2:a. Har ju en stor lägenhet nu också men det är bara en 1:a, och jag vill ha ett sovrum! Hon sa att dom har en ledig 2:a nu i samma trappuppgång som jag bor i, fast 2 trappor upp. Jag bor på botten nu.
Jag var och tittade på lägenheten och jag tyckte jättemycket om den! Så jag ska ringa imon och säga att jag vill ha den! Nu är det ju inte alls säkert att jag får den, men jag hoppas verkligen det! I så fall blir det nog flytt i december!
Känns så bra!
Jag tänker så här: Eftersom jag har bott hos mina föräldrar väldigt länge nu och tanken är att jag ska kunna flytta hem igen så kan det ju inte bli bättre än att börja om helt! I en helt ny lägenhet utan nån historia! Vad tycker ni? Det blir ju början på ett nytt liv i så fall! Jag hoppas verkligen att jag får den, men vill inte ha för höga förväntningar heller. Jag vill ju inte bli för besviken om jag inte får den. Men snälla, håll tummarna för mig!!
I torsdags ringde min psykolog och sa att han är redo för att ta emot mig igen nu! Känns så bra! Det har varit jobbigt nu några veckor att inte ha haft honom. Ska till honom fredag den 24/9. Det har verkligen gått upp och ner för mig nu det senaste och jag känner att jag behöver prata med honom, han får mig alltid att må bra! :)
Ja som ni märker är det en hel del på gång nu :)
Kram
Arbetsträningen kommer ju snart igång, och det är positivt och känns bra, men samtidigt skrämmande och lite oroande.
En annan positiv sak har hänt, men det är för privat så det vill jag hålla för mig själv ett tag till. Men det känns spännande och roligt..... :)
Jag fick ett samtal i fredags från det hyresbolaget jag bor i. Jag har stått i kö väldigt länge på en större lägenhet, jag vill ha en 2:a. Har ju en stor lägenhet nu också men det är bara en 1:a, och jag vill ha ett sovrum! Hon sa att dom har en ledig 2:a nu i samma trappuppgång som jag bor i, fast 2 trappor upp. Jag bor på botten nu.
Jag var och tittade på lägenheten och jag tyckte jättemycket om den! Så jag ska ringa imon och säga att jag vill ha den! Nu är det ju inte alls säkert att jag får den, men jag hoppas verkligen det! I så fall blir det nog flytt i december!
Känns så bra!
Jag tänker så här: Eftersom jag har bott hos mina föräldrar väldigt länge nu och tanken är att jag ska kunna flytta hem igen så kan det ju inte bli bättre än att börja om helt! I en helt ny lägenhet utan nån historia! Vad tycker ni? Det blir ju början på ett nytt liv i så fall! Jag hoppas verkligen att jag får den, men vill inte ha för höga förväntningar heller. Jag vill ju inte bli för besviken om jag inte får den. Men snälla, håll tummarna för mig!!
I torsdags ringde min psykolog och sa att han är redo för att ta emot mig igen nu! Känns så bra! Det har varit jobbigt nu några veckor att inte ha haft honom. Ska till honom fredag den 24/9. Det har verkligen gått upp och ner för mig nu det senaste och jag känner att jag behöver prata med honom, han får mig alltid att må bra! :)
Ja som ni märker är det en hel del på gång nu :)
Kram
torsdag 13 september 2012
Läkarbesök
I tisdags var jag hos läkaren. Jag går till honom var tredje månad.
Vi satt och pratade om hur jag mådde och jag sa att det går lite upp och ner,men att jag mår ungefär som sist jag var där.
Han frågade mig om jag gått ner i vikt...
Jag blev ledsen!
Hur är det möjligt att han som träffar mig var tredje månad kan se det? Jag hoppas ju och tror att det inte syns!
Under sjukperioden med mitt förkylningsvirus och mina problem med öronen gick jag ner ca 4 kg.
Jag vägde då 48 kg. Så lite har jag inte vägt på säkert tio år! Jag mådde verkligen dåligt över att jag gick ner så mycket nu och har gjort allt för att gå upp igen,men det är så svårt! Men jag väger 50.6 nu med kläder på iof..men ändå!
Jag blev inte ledsen för att han frågade,det är hans jobb och han är orolig över att jag ska få anorexi eller bulimi. Men jag har ju inte alls nån fettfobi,jag älskar fett,haha. Men jag har ju en typ av ätstörning det vet jag,eftersom jag låter ångesten styra mig när det gäller mat. Om jag ska göra nåt jobbigt och jag inte äter, då har jag kontroll på magen! Då händer det inget! Jag försöker arbeta med detta hela tiden och jag och min psykolog gör olika exponeringsövningar när det gäller maten. Så det har blivit bättre, men jag har långt kvar innan jag är fri från matångesten.
Det är jobbigt att bli påmind om vikten,jag försöker låtsas om att ingen ser det! Men det syns tydligen..
Han frågade en annan sak också som gjorde mig påmind om att jag inte är frisk ännu.
Jag tycker ju att jag mår bra nu,men kommer på när jag sitter där hur långt jag faktiskt har kvar på denna resa :-(
Han frågar mig hur ofta jag är ute själv! Jag tänker efter och svarar att jag bara är ute själv med Malte. Små promenader runt kvarteret..
Jag går aldrig till nån affär själv eller liknade. Jag kan gå in och handla själv och så men det är alltid nån med som väntar i bilen eller liknande.
Jag blev ledsen igen! Jag är ute varje dag nu! Jag tycker jag är duktig som äntligen kommer ut varje dag på små äventyr,tex shoppa mm. Men när han sa det så slog det mig att jag aldrig är ute ensam! Så ja ångesten och rädslan styr mig fortfarande!
När jag kom hem från läkaren var jag ledsen och jag kände mig ganska tom. Jag behöver prata med min psykolog om detta och jag hoppas verkligen att han hör av sig snart!
Jag bestämde mig att jag ville göra nåt kul efter doktorn,ville inte deppa. Jag gick på bio med min svägerska och en kompis till henne. Vi gick och såg Magic Mike! My god vilka kroppar! Handlar om några killar som strippar! Handlingen var ju inget vidare,men det var inte för den sakens skull vi gick,haha!
Jag var lite orolig inför biobesöket men det gick jättebra! Ingen ångestkänning alls! Var jättetrevligt! Tack Linda och Johanna för en trevlig kväll!
När jag kom hem sen så hade jag väldigt ont i magen (Ibs). Jag hade ju nästan inte ätit nåt på hela dagen pga läkarbesök och biobesök = oro = ingen mat = kontroll på mage och ångest.
Kram
tisdag 11 september 2012
Igår blev det klart..
..att jag ska arbetsträna på Arken zoo! Jag är jätteglad! Hon sa att hon hade fått ett väldigt gott intryck av mig och att hon såg framemot att jag skulle börja! Känns fantastiskt roligt att dom är så positiva!
Jag kommer börja med att jobba 6-8 h per vecka fördelat på 3 dagar. Som det ser ut nu så kommer jag jobba måndag,onsdag och fredag.
Jag känner att jag vill börja väldigt försiktigt,så det inte skiter sig! Hellre öka än att minska i tid..
Jag ska träffa dom nästa vecka tillsammans med min handläggare på Spira för att skriva kontrakt,sen börjar jag den 24 september (tror jag).
Känns spännande men också lite skrämmande! Var över 1 årsen jag jobbade nu!
Men jag tror det kommer bli jättebra där! Tror verkligen inte att jag skulle hittat en bättre plats än just denna!
Det händer positiva saker i mitt liv nu! Känns väldigt skönt att jag äntligen börjar må bättre..
Jag har fortfarande inte hört något från min psykolog,men han hör väl snart av sig hoppas jag. Börjar kännas lite nu att jag inte varit där på ett tag. Jag blir beroende av att prata med honom,ingen förstår mig så som han.
Idag ska jag till läkaren,min psykiater. Vi ska väl prata om hur jag mår och hur det går för mig,samt förlänga sjukskrivningen. Han är väldigt engagerad och tar sig verkligen tid för mig. Jag har haft en väldans tur!
Jag ska träffa honom 15.15 och det brukar ta ca 1 h. Känner mig inte alls orolig för att gå dit idag..så det kommer säkert gå bra!
Kram
söndag 9 september 2012
Arbetsträning
I fredags var jag på infomöte på arbetsplatsen jag önskat att arbetsträna på.
Det gick jättebra! Blev väldigt väl mottagen och dom var väldigt positiva till att ha mig där på arbetsträning. Träffade butikschefen och jag berättade kort min historia och min arbetslivserfarenhet. Hon blev glad när jag berättade att jag jobbat i butik och andra serviceyrken, att jag har kassavana och är van vid kundkontakt.
Hon berättade om vad dom gör där och att jag fick välja vad jag vill göra, eller om jag vill prova på alla delar i butiksarbetet. Jag blev jätteglad. Jag älskar ju kundkontakt, stå i kassa och hjälpa folk. Jag känner att det kommer bli såå bra! Tror inte jag kan hamna på ett bättre ställe! Tänk er själva: vara omringad av djur hela dagarna! :)
Imon ska min handläggare ringa mig och då ska jag ha bestämt om jag vill vara där eller inte. Sen ska hon kontakta butiken och fråga om allt känns bra för dom och om dom är beredda att ta emot mig. Jag har redan bestämt mig! :)
Kram
Det gick jättebra! Blev väldigt väl mottagen och dom var väldigt positiva till att ha mig där på arbetsträning. Träffade butikschefen och jag berättade kort min historia och min arbetslivserfarenhet. Hon blev glad när jag berättade att jag jobbat i butik och andra serviceyrken, att jag har kassavana och är van vid kundkontakt.
Hon berättade om vad dom gör där och att jag fick välja vad jag vill göra, eller om jag vill prova på alla delar i butiksarbetet. Jag blev jätteglad. Jag älskar ju kundkontakt, stå i kassa och hjälpa folk. Jag känner att det kommer bli såå bra! Tror inte jag kan hamna på ett bättre ställe! Tänk er själva: vara omringad av djur hela dagarna! :)
Imon ska min handläggare ringa mig och då ska jag ha bestämt om jag vill vara där eller inte. Sen ska hon kontakta butiken och fråga om allt känns bra för dom och om dom är beredda att ta emot mig. Jag har redan bestämt mig! :)
Kram
torsdag 6 september 2012
Paus i terapin
Onsdagen den 22/8 var jag hos psykologen på Krokslätt för sista gången. Han ska ju börja i stan och han sa till mig att det kan dröja lite innan vi är igång där. Han trodde att det skulle ta en månad ungefär tills jag kunde komma. Det har gått precis 2 veckor nu.
Det har gått bra, men jag har haft så mycket annat att tänka på. Neo har ju varit här och dagarna har gått väldigt fort.
Igår åkte Neo hem och nu har det liksom blivit vardag igen...vilket gör att man helt plötsligt lägger all fokus på sig själv igen. Både positivt och negativt....
Jag vet att jag har en väldigt tuff period framför mig med terapin nu..
Detta med att "ta tag" i ångesten och "leta reda" på var den kommer ifrån känns inte särskilt lockande faktiskt. Det kommer bli tufft för mig att hantera den och alla känslor som kommer att komma upp. Men jag vet att jag måste ta tag i detta nu, och få reda på orsaken för att till slut bli fri och viktigast av allt: att bli självständig och bli trygg i mig själv!
Jag vet att under resans gång med kbt-terapin så hände det något inuti mig. Jag känner mig starkare, och jag tycker att jag fått lite bättre självkänsla. Jag är stolt över mig själv att jag faktiskt klarat av att ta mig ur panikångesten och börjar tycka att jag är värd nånting bättre än det helvete jag haft med paniken och alla mina fobier. Det är liksom min tur nu! :)
Jag känner att jag är i en bra period nu. Jag mår bra. Inte så mycket negativa tankar som tar upp min tid, snarare tvärtom. Det är mycket positivt som händer nu. Tex SPIRA som snart ska dra igång samt lite annat roligt som ska hända.
Imon ska jag på barnkalas. Min bästa väns två tjejer har fyllt år och imon ska dom firas! Alltid jättetrevliga kalas där, hon är en fantastisk värdinna min bästa vän! Love you sweetie <3
Kram
SPIRA
Min handläggare på SPIRA ringde förra veckan och sa att hon fått tag på butiksägaren på den butiken jag vill arbetsträna på! Hon hade pratat med henne och hon var jättepositiv till att låta mig arbetspröva där :)
Skulle egentligen haft ett möte med min handläggare och butiksägaren igår, men jag fick avboka det för att Neo hade haft feber hela natten och vi sov ingenting, så jag orkade inte. Så mötet blir imon istället! Känns lite nervöst, men spännande! Jag tror att jag kommer trivas jättebra där! Om allt blir som jag tänkt mig så ska jag vara på Arken Zoo bland alla djuren :)
Håll tummarna för mig imon!
Kram
Skulle egentligen haft ett möte med min handläggare och butiksägaren igår, men jag fick avboka det för att Neo hade haft feber hela natten och vi sov ingenting, så jag orkade inte. Så mötet blir imon istället! Känns lite nervöst, men spännande! Jag tror att jag kommer trivas jättebra där! Om allt blir som jag tänkt mig så ska jag vara på Arken Zoo bland alla djuren :)
Håll tummarna för mig imon!
Kram
Längesedan...
Nu var det längesedan jag skrev! Jag har inte haft tid faktiskt....
Vi har varit barnvakt åt Neo i 11 dagar, så det har varit fullt upp kan jag säga...... :)
Väldigt intensivt, men väldigt roligt!
Vi har varit i Slottskogen, ute på gården, åkt bil, och varit på Liseberg.
Han åkte hem igår och det blev plötsligt väldigt väldigt tomt :( Saknar honom! Men det var ganska skönt med sovmorgon idag ;)
Kram
Vi har varit barnvakt åt Neo i 11 dagar, så det har varit fullt upp kan jag säga...... :)
Väldigt intensivt, men väldigt roligt!
Vi har varit i Slottskogen, ute på gården, åkt bil, och varit på Liseberg.
Han åkte hem igår och det blev plötsligt väldigt väldigt tomt :( Saknar honom! Men det var ganska skönt med sovmorgon idag ;)
Kram
lördag 25 augusti 2012
Sista psykologbesöket på vårdcentralen i Mölndal
I onsdags var jag på sista psykologbesöket på psykiatriska mottagningen i Mölndal. Nu i september slutar min psykolog där och ska jobba på en privat verksamhet och på en annan vårdcentral.
Jag fick ju beskedet förra gången jag var där att jag skulle få fortsätta gå hos honom om jag ville. Jag kommer att få gå på den privata mottagningen som kommer ligga vid järntorget i Göteborg. Blir samtidigt exponering för mig eftersom jag måste åka in till stan som jag egentligen hatar. Men jag ser det som en stor fördel att jag får fortsätta med honom så det oroar mig faktiskt inte det minsta :)
Får se det som exponeringar helt enkelt :)
Vi pratade om skillnaden mellan panikångesten och den vanliga ångesten. Det går liksom inte att beskriva skillnaden riktigt. Det är två helt olika typ av ångest. Den "vanliga" ångesten är mycket svårare att få bukt på och tar ju mycket längre tid att behandla än vad panikångesten gör. Min psykolog sa att nu har vi "botat" paniken och nu tar vi tag i ångesten.
Känns mycket jobbigare att ta tag i den, att gräva så djupt och försöka ta reda på vad den kommer ifrån. Det är så jobbigt, man blir så ledsen, så mycket ångest, och i värsta fall kan man bli ganska deprimerad. Men jag känner att jag måste göra det, för jag tror aldrig jag blir av med skiten annars....
Min psykolog sa att det är bra nu när vi inte har nån "deadline" och kan hålla på så länge tills jag känner mig "klar". Känns fantastiskt! :)
:)
Kram
Jag fick ju beskedet förra gången jag var där att jag skulle få fortsätta gå hos honom om jag ville. Jag kommer att få gå på den privata mottagningen som kommer ligga vid järntorget i Göteborg. Blir samtidigt exponering för mig eftersom jag måste åka in till stan som jag egentligen hatar. Men jag ser det som en stor fördel att jag får fortsätta med honom så det oroar mig faktiskt inte det minsta :)
Får se det som exponeringar helt enkelt :)
Vi pratade om skillnaden mellan panikångesten och den vanliga ångesten. Det går liksom inte att beskriva skillnaden riktigt. Det är två helt olika typ av ångest. Den "vanliga" ångesten är mycket svårare att få bukt på och tar ju mycket längre tid att behandla än vad panikångesten gör. Min psykolog sa att nu har vi "botat" paniken och nu tar vi tag i ångesten.
Känns mycket jobbigare att ta tag i den, att gräva så djupt och försöka ta reda på vad den kommer ifrån. Det är så jobbigt, man blir så ledsen, så mycket ångest, och i värsta fall kan man bli ganska deprimerad. Men jag känner att jag måste göra det, för jag tror aldrig jag blir av med skiten annars....
Min psykolog sa att det är bra nu när vi inte har nån "deadline" och kan hålla på så länge tills jag känner mig "klar". Känns fantastiskt! :)
:)
Kram
fredag 24 augusti 2012
Läkarbesök igen
Jag har inte bloggat på ca en vecka nu, jag har varit ganska låg faktiskt. Jag har fortfarande ont i öronen! Haft hela veckan, även att jag behandlat med örondropparna. Det har liksom satt sig på psyket nu. Jag har haft ont nu i över 3 veckor och jag blir snart galen!
Bestämde mig igår att återigen ringa vårdcentralen idag, för jag orkar inte en helg till med klåda och smärta. Jag känner ju att nåt är fel med öronen.
Jag ringde i morse och fick en tid vid 11.00, jag fick en annan doktor. Jag berättade som det var, och hon tittade i öronen och kände mig på käkarna och gjorde en ordentlig koll. Hon såg att jag fortfarande har en liten inflammation i hörselgångarna, därav min klåda och brännheten som känns i öronen. Hon skrev ut en starkare öronmedicin (droppar) än den jag hade sist, som jag ska ta nu i några dagar! Så nu hoppas jag verkligen att det går över!
Vilken tur att jag återigen lyssnade på mig själv och faktiskt sökte hjälp igen! Jag känner ju min kropp bäst! Håll tummarna för mig nu att jag blir bra i öronen snart! Annars blir jag galen!
Idag kommer min bror och hans familj från Värmland. Dom ska stanna till på tisdag, sen ska dom utomlands och då ska Neo stanna kvar här i ca 1 vecka innan hans mormor kommer och hämtar hem honom till Värmland! Ska bli underbart! Vi ska på Liseberg och mysa lite....
Så nu blir det nog inte så mycket bloggande dom två närmsta veckorna, men jag ska försöka göra några inlägg iallafall...
Bestämde mig igår att återigen ringa vårdcentralen idag, för jag orkar inte en helg till med klåda och smärta. Jag känner ju att nåt är fel med öronen.
Jag ringde i morse och fick en tid vid 11.00, jag fick en annan doktor. Jag berättade som det var, och hon tittade i öronen och kände mig på käkarna och gjorde en ordentlig koll. Hon såg att jag fortfarande har en liten inflammation i hörselgångarna, därav min klåda och brännheten som känns i öronen. Hon skrev ut en starkare öronmedicin (droppar) än den jag hade sist, som jag ska ta nu i några dagar! Så nu hoppas jag verkligen att det går över!
Vilken tur att jag återigen lyssnade på mig själv och faktiskt sökte hjälp igen! Jag känner ju min kropp bäst! Håll tummarna för mig nu att jag blir bra i öronen snart! Annars blir jag galen!
Idag kommer min bror och hans familj från Värmland. Dom ska stanna till på tisdag, sen ska dom utomlands och då ska Neo stanna kvar här i ca 1 vecka innan hans mormor kommer och hämtar hem honom till Värmland! Ska bli underbart! Vi ska på Liseberg och mysa lite....
Så nu blir det nog inte så mycket bloggande dom två närmsta veckorna, men jag ska försöka göra några inlägg iallafall...
måndag 20 augusti 2012
Lita på sig själv!
Ja, man ska lita på sig själv och sin kropp. Ingen annan vet bättre när något är fel än vad man själv gör!
Jag skrev ett inlägg att jag varit hos doktorn igen pga mina öron,och att jag inte tyckte att inflammationen var borta! Detta var i torsdags, doktorn kollade typ en sekund i varje öra och sa att det inte var något fel. Jag gick därifrån och kände mig ganska dum och hypokondrisk, men litade på henne som man gör på doktorn naturligtvis.
I lördags eftermiddag blev det värre och det började göra riktigt ont i öronen igen, det Kliade och brände. Jag fick panik nästan alltså! Jag tänkte: inte en gång till!
Jag pratade med mamma om det och vi bestämde att vi skulle behandla öronen igen innan jag går tillbaka till doktorn! Jag hade en tub droppar kvar och började behandla öronen i söndags morse. Efter två behandlingar kände jag redan en stor förändring! Slutade klia och brännas,men värkte lite.
Idag är jag nästan symtomfri! Men ska fortsätta behandla några dagar till så att det försvinner helt!
Alltså: jag hade rätt, doktorn hade fel!
Man ska fan lita på sig själv och sin kropp! Ingen annan vet bättre än man själv gör!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)