Psykologbesök

I fredags var jag hos psykologen. Var två veckor sedan jag var där, pga sjukdom, mm.
Så jag behövde verkligen gå dit och det var skönt efteråt. 

Vi pratade återigen om ilska. Det verkar som om jag är arg för tillfället! Jag vet inte riktigt varför, men det finns saker i min historia som jag är arg över och också personer som jag är arg på som jag nångång behöver ta tag i. Jag känner mig inte alls mogen för det ännu, och vi har bara skrapat på ytan så jag lär väl snart bli ännu argare då...

Psykologen säger också att det kan vara ett steg i min utveckling mot förbättrad självkänsla och ett steg för att "bryta mig loss"  ur den situation jag befinner mig i, att bli självständig och trygg i mig själv... Jag hoppas att han har rätt.....kan det vara så?

Jag pratade också mycket om min känsla av att vara annorlunda, udda, konstig, oförstådd, mm. Jag har som sagt en "dip" nu och har haft väldigt mycket negativa tankar. Jag känner att det inte finns NÅGON som förstår mig, INGEN fattar hur jag tänker, hur jag mår, vad jag går igenom just nu, hur fruktansvärt jobbigt det är både mentalt och fysiskt. 
Jag tänker att INGEN kommer nånsin förstå mig, jag kommer ALDRIG bli förstådd, mm. Det kommer ALLTID finnas saker/situationer jag aldrig kommer göra/genomföra. Jag kommer på så sätt ALLTID vara annorlunda....hur kul är det för folk att umgås med mig då? 

Mycket tankar, mycket känslor just nu.....

:(