Läkarbesök

I tisdags var jag hos läkaren. Jag går till honom var tredje månad.

Vi satt och pratade om hur jag mådde och jag sa att det går lite upp och ner,men att jag mår ungefär som sist jag var där.

Han frågade mig om jag gått ner i vikt...
Jag blev ledsen!
Hur är det möjligt att han som träffar mig var tredje månad kan se det? Jag hoppas ju och tror att det inte syns!

Under sjukperioden med mitt förkylningsvirus och mina problem med öronen gick jag ner ca 4 kg.

Jag vägde då 48 kg. Så lite har jag inte vägt på säkert tio år! Jag mådde verkligen dåligt över att jag gick ner så mycket nu och har gjort allt för att gå upp igen,men det är så svårt! Men jag väger 50.6 nu med kläder på iof..men ändå!

Jag blev inte ledsen för att han frågade,det är hans jobb och han är orolig över att jag ska få anorexi eller bulimi. Men jag har ju inte alls nån fettfobi,jag älskar fett,haha. Men jag har ju en typ av ätstörning det vet jag,eftersom jag låter ångesten styra mig när det gäller mat. Om jag ska göra nåt jobbigt och jag inte äter, då har jag kontroll på magen! Då händer det inget! Jag försöker arbeta med detta hela tiden och jag och min psykolog gör olika exponeringsövningar när det gäller  maten. Så det har blivit bättre, men jag har långt kvar innan jag är fri från matångesten.

Det är jobbigt att bli påmind om vikten,jag försöker låtsas om att ingen ser det! Men det syns tydligen..

Han frågade en annan sak också som gjorde mig påmind om att jag inte är frisk ännu.
Jag tycker ju att jag mår bra nu,men kommer på när jag sitter där hur långt jag faktiskt har kvar på denna resa :-(

Han frågar mig hur ofta jag är ute själv! Jag tänker efter och svarar att jag bara är ute själv med Malte. Små promenader runt kvarteret..
Jag går aldrig till nån affär själv eller liknade. Jag kan gå in och handla själv och så men det är alltid nån med som väntar i bilen eller liknande.

Jag blev ledsen igen! Jag är ute varje dag nu! Jag tycker jag är duktig som äntligen kommer ut varje dag på små äventyr,tex shoppa mm. Men när han sa det så slog det mig att jag aldrig är ute ensam! Så ja ångesten och rädslan styr mig fortfarande!

När jag kom hem från läkaren var jag ledsen och jag kände mig ganska tom. Jag behöver prata med min psykolog om detta och jag hoppas verkligen att han hör av sig snart!

Jag bestämde mig att jag ville göra nåt kul efter doktorn,ville inte deppa. Jag gick på bio med min svägerska och en kompis till henne. Vi gick och såg Magic Mike! My god vilka kroppar! Handlar om några killar som strippar! Handlingen var ju inget vidare,men det var inte för den sakens skull vi gick,haha!

Jag var lite orolig inför biobesöket men det gick jättebra! Ingen ångestkänning alls! Var jättetrevligt! Tack Linda och Johanna för en trevlig kväll!

När jag kom hem sen så hade jag väldigt ont i magen (Ibs). Jag hade ju nästan inte ätit nåt på hela dagen pga läkarbesök och biobesök = oro = ingen mat = kontroll på mage och ångest.

Kram