Paus i terapin

Onsdagen den 22/8 var jag hos psykologen på Krokslätt för sista gången. Han ska ju börja i stan och han sa till mig att det kan dröja lite innan vi är igång där. Han trodde att det skulle ta en månad ungefär tills jag kunde komma. Det har gått precis 2 veckor nu. 

Det har gått bra, men jag har haft så mycket annat att tänka på. Neo har ju varit här och dagarna har gått väldigt fort.

Igår åkte Neo hem och nu har det liksom blivit vardag igen...vilket gör att man helt plötsligt lägger all fokus på sig själv igen. Både positivt och negativt....

Jag vet att jag har en väldigt tuff period framför mig med terapin nu..

Detta med att "ta tag" i ångesten och "leta reda" på var den kommer ifrån känns inte särskilt lockande faktiskt. Det kommer bli tufft för mig att hantera den och alla känslor som kommer att komma upp. Men jag vet att jag måste ta tag i detta nu, och få reda på orsaken för att till slut bli fri och viktigast av allt: att bli självständig och bli trygg i mig själv! 

Jag vet att under resans gång med kbt-terapin så hände det något inuti mig. Jag känner mig starkare, och jag tycker att jag fått lite bättre självkänsla. Jag är stolt över mig själv att jag faktiskt klarat av att ta mig ur panikångesten och börjar tycka att jag är värd nånting bättre än det helvete jag haft med paniken och alla mina fobier. Det är liksom min tur nu! :)

Jag känner att jag är i en bra period nu. Jag mår bra. Inte så mycket negativa tankar som tar upp min tid, snarare tvärtom. Det är mycket positivt som händer nu. Tex SPIRA som snart ska dra igång samt lite annat roligt som ska hända. 

Imon ska jag på barnkalas. Min bästa väns två tjejer har fyllt år och imon ska dom firas! Alltid jättetrevliga kalas där, hon är en fantastisk värdinna min bästa vän! Love you sweetie <3

Kram