Psykologbesök

I fredags var det psykologbesök på schemat. Jag mådde inte bra alls, hade ont i magen och en klump i halsen. Trodde det berodde på att jag ätit vitlök dagen innan (ibland kan magen reagera väldigt starkt på vitlök). Men jag tror nu i skrivande stund att det är en ångestklump faktiskt för jag känner den idag med! 

Pga detta illamående och magont så funderade jag väldigt starkt på att säga upp tiden. Jag var nära flera ggr och gick i valet och kvalet om jag skulle göra det. Pratade med mamma om det och hon sa att jag fick göra som jag ville, men hon trodde att jag skulle klara av att gå. Jag satt verkligen med telefonen i handen och var på väg att ringa och säga upp tiden, men nånting tog verkligen emot! Nån inre röst som sa till mig att inte göra det! 
Så jag bestämde mig för att åka dit! Jag skulle vinna över ångesten! Mamma sa att hon kunde följa med mig upp i väntrummet om jag ville, allt för att jag skulle kunna komma iväg! Men det ville jag ju inte, det hade känts som ett bakslag om hon skulle följa med upp! Men kändes ändå bra att veta att det var ett alternativ ifall jag inte skulle klara att gå upp.

Vi åkte in och jag gick upp själv och satt och väntade en stund innan han kallade in mig. Jag berättade som det var, att jag knappt kom iväg, mm. Han tyckte det var väldigt intressant och vill ta reda på varför jag kände som jag gjorde. Han berättade för mig att förra gången pratade vi om sånt vi inte pratat om tidigare, min barndom, var ångesten kan tänkas komma ifrån, familj, min skolfobi jag hade i tonåren, min relation med mamma, mm. Det var jobbigt, så mentalt jobbigt! Det går inte beskriva för nån som inte gått i terapi hur mycket kraft det tar på psyket och hur mycket tankar som hela tiden snurrar i huvudet och som blir till kaos pga jag inte kan sortera tankarna. Hela min vakna tid snurrar olika tankar och jag bearbetar och försöker minnas olika saker, årtal, mm för att vi ska kunna gå till botten med var ångesten kommer ifrån. 
Ärligt talat är jag livrädd för den kommande terapin nu! Jag vet inte ens om jag vill ha reda på det, för jag tror inte jag klarar av att känna så mycket ångest igen! Men jag vet att jag måste annars kommer mitt liv se ut precis som det gör nu och det vill jag ju inte. Jag vill ju leva ett eget liv, bo själv, klara av att vara ensam, mm. Men känslan av att gå tillbaka i tid, tankar, situationer, känslor, mm känns inte alls lockande just nu! Jag tror inte jag kommer klara av det! 

Pga detta med terapin och ångesten jag känner nu, gör ju att jag får ångest för allt, även arbetsprövningen. Jag vet att när jag mår så här och har den här klumpen i halsen (illamående), gör att dom negativa tankarna sätter igång och ångesten blir värre. Vilket gör att kraven på att jag ska klara av att gå till arbetsträningen ger mig ännu mer ångest nu! Fan! Jag måste ju klara detta med arbetsträningen alltså, annars kommer jag aldrig kunna jobba igen! Vad ska jag göra? Hur ska jag klara detta? Hjälp!! Hur ska jag bli av med denna klumpen? Jag hatar den! Ska jag ha ångest varje dag nu?? Orkar inte!!

Hur ska jag göra??

:(