Psykologbesök

Idag var det psykologbesök på schemat. Som ni vet om ni läste mitt förra inlägg så har jag väldigt svårt att komma iväg nu! Det är så tungt! Men jag vet innerst inne att jag måste detta! Jag måste göra detta om jag ska ha en chans att leva ett annat liv. Jag tycker ändå att jag är stark för att jag faktiskt inte avbokar tiderna, hade detta varit för 1 år sen hade jag inte gått dit! Framsteg! Stolt...

Var en händelse där idag som blev en exponeringsövning för mig, och den klarade jag :)

Jag kom dit och skulle gå in genom dörren till mottagningen, men dörren var låst. Man använder en kod och jag slog den, men dörren öppnades inte...började känna mig lite nervös. Ringde till min psykolog och han berättade att han också kommit dit och det var stängt och han hade inga nycklar! Han var på väg att hämta dom när jag ringde och han sa att han skulle komma om ca 15 min. Jag började bli lite orolig....jag började tänka: "Jag måste ju på toa innan jag ska till honom, nu kommer jag ju inte in på toa"....gick ut på gatan och in i en affär där mamma var och väntade på mig (hon kör mig till psykologen varje vecka). Tyckte det var jobbigt eftersom det inte fanns några toaletter.....efter en stund gick jag upp igen och psykologen kom! Gick på toa, sen dags för terapi. 
Alltså en toalettexponering! Jag klarade det! Fy, jag hatar stan.....har ingen koll alls på var det finns toaletter...(är nästan aldrig i city). Men det gick bra! :)

Idag pratade vi om ilska, skuldkänslor, och min och mammas relation....
Jag orkar inte gå in i detalj vad vi pratar om, det är så jobbigt, men också väldigt privat. Men vi börjar skrapa på ytan nu och han tror att vi är något på spåren, så vi får se vad detta bär hän...
Men fy vad jobbigt det är alltså! Går inte att förklara för er som aldrig själva genomgått en sån här process och sån här terapi...men ni andra som läser bloggen och går igenom samma som jag, hur gör ni när ni under terapin kommer till detta "motstånd"? Har ni några knep för att lättare komma iväg?? 
Jag vet att det känns bra när jag går därifrån och försöker att tänka så innan jag åker, för att det ska bli lättare att komma iväg, men dom negativa tankarna tar över och oron och ångesten kommer! Men jag försöker trotsa ångesten så mycket jag kan och jag har ju faktiskt vunnit över den, jag har ju åkt dit! :) Men är väldigt tacksam om ni har några knep eller trix....

På måndag ska jag träffa min handläggare på SPIRA för att prata om hur jag ska göra med min arbetsträning......jag mår som sagt var inte bra alls just nu och jag vet inte hur jag ska göra med jobbet.....vi får se vad vi kommer fram till på måndag. Känns väldigt bra att träffa min handläggare där, hon är helt fantastisk och stöttar mig till 100%.