Ångestattack

Ja, så kom det en liten attack natten mellan söndag och måndag. Det var som sagt väldigt längesen jag hade en panikattack, ca 3 månader. Jag har haft mycket tankar dom senaste dagarna om processen och allt som händer i mitt liv nu, och sånt som är på väg att hända, tex att flytta hem. Det sätter igång orostankar, men också positiva tankar faktiskt. Detta med att jag ens tänker på att försöka flytta hem igen är ju väldigt ovanliga tankar för mig, har ju inte alls haft det i tankarna förut.  


Men jag kände på söndag kväll att det började smyga på sig ångesttankar och allmänt obehag, fick en liten klump i halsen. 


Jag gick och lade mig strax efter 23.00 och kände att det eskalerade, började få magknip, hjärtklappning och började skaka lite grann i benen. När jag låg där så sa jag till mig själv att det är bara ångest, det är inte farligt, du behöver inte gå på toa, härda ut! Jag började med magandningen. Attacken varade länge, ca 1 timma, men jag var liksom inte rädd ändå! Jag bara låg där och lät det gå över, jag har ju verkligen lärt mig att tänka annorlunda! Helt fantastiskt! Ja, det var obehagligt, men jag bara vägrade ge efter för den! Jag gick inte på toa! Jag klarade det bra! 


Jag kände inte som jag trodde att jag skulle känna om det nu var så att jag skulle få en attack till, jag trodde jag skulle bli besviken på mig själv och känna att "jaha, nu måste jag börja om, nu räknas inte dom månaderna som jag inte haft nån attack", mm. Jag känner mer "ok, nu kom det en attack, men det var tre månader sen du hade en senast", "du har återigen fått det bekräftat att du klarar att härda ut en lång panikattack utan att behöva gå på toa, mm". 


Så jag ser inte detta som ett nederlag, snarare som en vinst! Jag har återigen vunnit över herr ångest! :)