Ingen fest för mig

Ja, här sitter jag i soffan sjuk! Jag som skulle på fest! Så typiskt! Jag har inte sovit så bra inatt, jag har hade jätteont i hals och öron. Somnade efter 3.00, sov väl till 9.00 imorse. 

Jag har jätteont i halsen, huvudet och öronen samt hosta. Det gick bara inte att komma iväg till festen, det är ju inte roligt när man är sjuk. Man kan ju inte slappna av riktigt. Så det blir till att vila upp mig i soffan nu några dagar. Jag hoppas att jag blir bättre snart! När jag blir sjuk så höjs min ångestkurva en del, varför vet jag inte, men det sätter igång en del tankar och oro, därav mer ångest. 

Jag som hade köpt nya kläder till festen! :( Men den blusen kommer nog till användning ändå! Men det är så tråkigt när man har bestämt nåt och sett framemot det, så blir man naturligtvis sjuk! Fy!!

Nu hoppas jag att det är nåt bra på TV ikväll, så jag kan slappa och tröst-äta lite choklad och kakor och sånt gott...

Kram

Fel på designen

Det är nåt fel på designen här på bloggen. Det ser inte alls ut som jag vill, eller som det gjort förut! Vad har hänt!? Jag sitter här och ska ändra tillbaka men det går inte! Skit! Ja, tyvärr så får det se ut så här ett tag så får jag försöka igen senare. Etiketter, bloggar jag följer, ja allt har lagt sig längst ner på sidan :(


Sorry! 

Möte om spira-projektet

Idag var jag på möte om detta med att börja arbetsträna! Jag träffade en underbar tjej som verkligen lyssnade på mig och min historia. Detta projekt verkar helt fantastiskt! Det blir helt anpassat efter mig och mina behov. Vilka tider jag vill/kan jobba,hur många timmar,på vilken arbetsplats,mm! Hon hjälper och stöttar mig hela tiden om jag skulle behöva det,hon är bara ett samtal bort sa hon!

Vilken tur jag har! Det börjar falla på plats nu allting,känns positivt idag! Det är skumt att dagarna kan vara så olika! Igår var jag jätteledsen,idag är det bättre! Jag ska träffa henne nästa vecka igen för att prata om eventuella arbetsplatser,vart lär kan tänka mig att jobba! Jag har vissa önskemål redan,Hehe. Men det berättar jag sen om det blir ett av dom ställena!

Positiv dag idag,förutom att jag har blivit förkyld!

Kram

Psykologbesök

Fy vilket jobbigt psykologbesök idag! Jag grät floder! Jag grät hela vägen hem, tårarna kunde inte sluta rinna! Prat om döden, ensamheten och rädslan för att förlora mamma. Jag kan inte förklara med ord hur fruktansvärt det är att gå omkring hela dagarna, varje dag med en ständig oro för att mamma ska dö och lämna mig! Det går inte att förklara och ni kan aldrig förstå det om ni inte känt samma sak själva. Jag kan inte förstå hur jag ska kunna överleva och gå vidare i livet om inte mamma finns! Sorgen kommer äta upp mig tills det inte finns nåt kvar, bara ett skal, och då är livet inte värt att leva....


Jag har alltid sagt när någon frågat mig om vad jag skulle göra om det nu blev så att mamma skulle försvinna, och jag svarar samma sak idag som jag skulle svarat innan jag började denna här behandlingen, nämligen: att jag tar livet av mig. Den dagen mamma dör då dör jag också! 
När det gäller det "problemet" så har terapin inte hjälpt mig ännu, det kommer nog ta tid, om jag nånsin kommer känna annorlunda! 
Min psykolog säger att jag kommer det! Han eller nån annan psykolog kommer hjälpa mig att bearbeta detta.....så jag får lita på att det kommer att bli lättare att hantera dessa tankar och denna fruktansvärda ångest. 


Men idag är det tungt, och det får vara det! Dagarna går upp och ner, vissa är bättre andra sämre, det får jag bara acceptera. 


Det som känns tungt är att min psykolog gick på semester nu, så nu är det 5 veckor till nästa besök. Hur ska jag kunna bearbeta dessa tankar själv? Hur ska det gå när det är dags för min fasters begravning, vem ska hjälpa mig med dom tankarna och ångesten inför att gå på begravningen? 
Min psykolog tyckte att det var väldigt olyckligt att detta med min fasters död inträffar just nu, när han inte finns tillgänglig för att stötta mig. Men han säger att jag klarar det, jag klarar mer än vad jag tror, och det har jag bevisat för mig själv säger han. Det ligger kanske något i det......
Vi får se......


Jag sitter här nu med värk i halsen och är väldigt hes, blir förkyld nu! Pappa ligger redan med hosta och förkylning, så nu verkar det vara min tur! Inte kul alls! Imon ska jag på möte med en kvinna från SPIRA-projektet som jag berättat om förut. Vi ska bara prata lite grann om mina intressen och var/vad jag skulle kunna tänka mig att arbetsträna. Spännande men skrämmande på samma gång! Jag kan tänka mig att det drar igång efter semestern sen....


På lördag är jag bjuden på födelsedagsfest hos en kompis. Jag känner inte många där, jag känner bara henne, och hennes pojkvän och hennes kusin lite grann. Kommer ca 20 personer....
Jag är lite orolig över hur det ska gå, men hon säger att jag kommer passa in med hennes vänner och hon tycker jag behöver komma dit! Hon har ju självklart rätt i det sistnämnda....
Jag tycker det ska bli trevligt, men det är skrämmande med så mycket nytt folk. Jag hoppas att jag klarar det! Håll tummarna! Vilken exponering! 


Kram på er

Döden gör sig påmind

Bara ordet döden gör att det går rysningar i hela kroppen...och idag gjorde döden sig återigen påmind. Min kusin ringde idag vid 16.00-tiden och berättade att min "faster" dött inatt. Min pappas brors fru.....Vi blev helt chockade! Vi var inte alls beredda på detta, hon hade varit på sjukhus för nån vecka sen och fått tabletter för hjärtsvikt, men mådde bra och allt var ok när hon la sig på kvällen. I morse när min farbror vaknade så låg hon död bredvid honom, hon hade somnat in under natten. Jag tycker så synd om min underbara farbror som nu blir helt ensam. Han hade för en vecka sedan avlivat sin hund som blev sjuk, och nu förlorade han sin fru också! Så fruktansvärt! Stackars farbror! 


Jag klarar verkligen inte av att hantera alla dessa tankar och känslor som döden väcker i mig, ångesten blir olidlig. Tankarna bara snurrar....."tänk om det varit mamma?", "ska mamma också bara vara 72 år när hon dör?", "tänk om mamma dör inatt när hon ska jobba?", mm. Jag blir så sur på mig själv när jag får reda på att en anhörig dött och ändå får det att handla om mig! Varför? Hur egoistisk kan man va? Men jag kan inte hjälpa det! Jag skäms! 
Jag är livrädd för döden! Jag kan inte kontrollera den, jag kan inte styra hur länge eller vem som ska leva, mm. Denna ovisshet och brist på kontroll gör att ångesten kokar i mig! Hur ska jag kunna förlika mig med detta? Hur ska jag bara kunna acceptera att det är så här det ser ut livet, man lever och man dör...det är livets gång! Men jag kan inte acceptera döden och inte ensamheten den försätter folk i. Det går bara inte! Jag hatar den! 


Nu är det snart dags för ännu en begravning.....
Jag har varit på ca 10 begravningar i mitt liv hittills, jag tycker det är ganska många. Det har varit mor-och farföräldrar, faster, vänners föräldrar, kusiner....
Jag vill inte gå på mer begravningar nu! 


Jag vet att tankarna kommer snurra ett rejält virrvarr nu när jag lägger mig om en stund, men jag hoppas verkligen att jag inte får mer ångest än den jag redan har nu. Jag ska på hundkurs imon vid 11.00 så jag hoppas att jag får sova ganska bra inatt trots tankar som garanterat kommer komma. 


Det är lite skumt faktiskt, men jag sa till mamma i morse att jag hade en klump i halsen, en "ångestklump", och jag förstod inte riktigt varför, var väldigt längesen jag hade det nu. Kände jag på mig att det var nåt som hade hänt? Det har hänt ibland att jag "känt" på mig saker och både jag och mamma har tyckt att det varit lite otäckt när det sedan visat sig stämma...


Ta hand er och era nära och kära!


Kram

Avslut på hundkursen

Ikväll är det sista gången på hundkursen Vardagslydnad. Känns tråkigt, har varit ett jättehärligt gäng och underbara hundar. Vi har lärt oss massor! 


På tisdag börjar den nya kursen som jag anmälde oss till, cirkuskonster! Det ska bli jättekul! Hoppas vi kommer att lära oss massa roligt trix och konster!


Vi var i Värmland i midsommar, vi hade jättefint väder! Solen sken och vi var ute hela dagen.  Resan dit och hem gick bra som vanligt! Men det var jobbigare hem, vi hamnade i en bilkö pga en olycka som inträffat ett tag innan vi kom dit. Vi stod still i ca 20 min innan det släppte. När vi hamnade där fick jag panik, jag blev alldeles stel och spände mig jättemycket tydligen, det känner jag i nacken idag! :( Men jag klarade det! Men puh vad jobbigt det var! Miljoner tankar som sätter igång i huvudet, och oron kommer och spänningen i kroppen. Men som sagt, jag klarade det bra! Detta ska jag berätta för min psykolog! :)


Kram

Glad midsommar

Jag vill önska alla mina bloggläsare en underbar midsommarafton!
Jag befinner mig i Värmland och här skiner solen redan nu kl 7.30, så vi verkar få en härlig dag! Jag önskar er detsamma!
Många kramar Anna

Mindre kaos

Jag har mått lite bättre dom senaste dagarna :) Lite mindre kaos i hjärnan! Skönt! Jag har sovit bättre. Jag tänker fortfarande massor, men kan sortera tankarna lite bättre. Vissa tankar och orosmoment har jag släppt helt, vilket har gjort att det blivit lite lättare igen. 


Jag är/blir väldigt ledsen när jag tänker/pratar om att min psykolog ska sluta. Jag pratade lite med mamma om det i helgen och började gråta. Jag förstår inte riktigt varför egentligen, men jag antar att han har blivit en viktig person i mitt liv, och som vanligt så funkar det ju så att dom personer som är/varit viktiga för mig har oftast lämnat mig. Jag har blivit lämnad många gånger, och det har nog påverkat mig mer än jag kanske tror. Min psykolog säger ju att jag har problem med avsked så det ligger nog nåt i det. Jag är rädd för ensamheten och känslan av att känna mig övergiven. Tomheten och ångesten.....svårt för mig att hantera. 


Jag hoppas verkligen att jag klarar av avskedet med min psykolog och inte blir alltför ledsen och låg. Men det verkar som han har en plan, han ska hjälpa mig att hantera avskedet. Att förbereda mig på det, att hantera känslorna som finns inom mig,mm. Jag litar på honom till 100% så jag tror det blir bra.


I lördags var jag och mamma i Kållered och handlade present till pappa som fyller 65 år imon. Vi var ute ca 2 h och det gick bra, det var mycket folk så jag fick en liten "känning", men jag löste det bra och efter den gick det hur bra som helst. :)


I söndags var jag på jakt efter en jacka. Åkte först till Kållered, men där fanns ingen. Åkte vidare till 421 i Högsbo, men där fanns ingen heller. Jag ville ju helst inte inte till Frölunda Torg, så valde alla dom andra ställena först, men det blev ju att jag ändå fick åka dit eftersom det inte fanns nån jacka nån annanstans! Så vi åkte dit, och hittade en i första affären jag gick in i! Tog typ 15 min. Tänk om jag hade åkt dit med en gång, då hade jag sparat typ 1,5 timme av att irra omkring på olika ställen! Men då hade ju inte exponeringen blivit lika stor,hehe!!


Igår var jag hos frisören och gjorde en helrenovering, hehe. Jag klippte mig, blonderade håret, färgade bryn och fransar, samt vaxade brynen! Skönt! Nu är jag fin till midsommar :)


Åt när jag kom hem, sen var det dags att åka igen, nu till hundkursen! Näst sista gången igår :( Vi lärde oss ligg! Ska öva mera men han är så lättlärd våran gosse, han är så duktig! Jag blir så glad och stolt över honom! Våran hundinstruktör berättade om en ny intensivkurs som ska börja nästa vecka, cirkuskonster! Kursen är under 2 veckor,  4 gånger á 2 timmar, tisdag och onsdag kl. 11.00-13.00.  Trix som sitt fint, dansa, high five och såna saker lärs ut! Malte och jag anmälde oss såklart! En liten Fiona från våran kurs anmälde sig också, så det blir ju jättekul! Då känner vi ju redan en hund där! 


Den kursen kommer jag att få gå på själv, för mamma kommer jobba mycket och ska sova på dagarna. Hon kommer bara kunna vara med en gång. Undra hur det kommer gå? Själv! Men det känns som jag kommer fixa det! Det är ju så roligt, så jag tror inte jag kommer ha tid att tänka på ångest eller oro alls. Håll tummarna! Vad roligt det kommer bli sen och visa alla trix man lärt sig! :)


Imon ska vi fira pappa på hans födelsedag! Min bror och hans familj kommer hit på middag. 


På torsdag åker vi till min andra bror i Värmland för att fira midsommar! Ska bli så kul! Min moster och hennes familj kommer också dit! Vi har inte träffat dom på ca 1 år! Dom bor i Hudiksvall, så vi träffas inte så ofta tyvärr. Längtar!!


Kram

Kaos

Ja som jag skrev igår så är det verkligen kaos i mitt huvud för tillfället! Min sömn blir väldigt lidande. Igår gick jag och la mig strax efter 23.00. Tankarna snurrade och tårar rann ner för kinderna. Glädjetårar och sorgsna tårar, tankarna gick fram och tillbaka mellan glädje och sorg, tex:
 "Jag har världens bästa vän som alltid ställer upp för mig! Vilken tur att jag har henne!"
"Hur ska det gå när min psykolog slutar, jag tänkte på avskedet och blev ledsen. Jag har blivit lite beroende av honom och hans stöd."
"Vilka underbara brorsöner jag har, tänk om inte dom hade funnits"
"Min underbara mamma, och alla tankar som handlar om henne"
"Min fina lägenhet, kommer jag kunna flytta dit, när isåfall?"
"Min fina familj, som stöttar mig, mina föräldrar, mina bröder, mina svägerskor"


Ja, dessa är bara några av alla tankar jag tänkte, jag tänker på en del annat också men det är för privat så det håller jag för mig själv ett tag. 


Sista gången jag kollade på klockan var den strax innan 2.00, antar att jag somnade sen, för att sedan vakna vid 3.00 av att Malte traskade runt i sängen. Somnade om och sov till 6.00 sen var det kört. Så inatt har det väl blivit sömn i ca 3 timmar bara, vilket gör att jag blir såå trött! Jag blir mentalt trött men också fysiskt trött. 


Men jag hade bestämt att jag skulle träffa min bästa vän Helene idag en stund på förmiddagen. Hon kom och hämtade mig vid 10.30, sen åkte jag hem strax efter 14.00. Vi hade jättemysigt! Jag hade med mig Malte, så vi lekte med honom och Helenes två små flickor. Det behövde jag verkligen! Tack underbara Helene! Du är bäst! 


Ikväll blir det till att kolla på EM! Heja Sverige!!

Psykologbesök

Idag var det psykologbesök på schemat! Jag kände inte alls för det, var väldigt nära på att säga upp tiden! Jag satt med telefonen i handen, men jag ångrade mig! Jag vet ju hur bra jag mår efteråt! 


Jag är så trött nu, miljoner tankar flyger och far i mitt lilla huvud och det blir för mycket för mig så jag blir helt mentalt slut, vilket gör att jag blir fysiskt trött också. Jag tänker på hur mitt liv ska bli, när jag ska kunna flytta hem, hur separationen med mamma ska bli, mm.  


Jag vilade en stund, sen åkte jag till psykologen.


Jag pratade om allt! Jag pratade om min trötthet, om att jag åkte till Frölunda torg, om att jag hade ångest en natt, känslomässiga tankar, oro, ja allt! Tänk vad mycket man hinner på en timma! :)


När jag berättade om min ångestattack så beskrev jag vad jag kände, vilka symtom jag hade, vilka orostankar som for i mitt huvud, mm. Jag sa att jag tyckte det var konstigt för det kändes som en panikattack, men ändå inte liksom. Då berättade han för mig att det inte var nån paniktattack, utan "bara" en stund av hög ångest. Alltså ångest, men ingen panik och ingen rädsla! Att det var sådan ångest alla människor kan känna. Jag blev glad!


Jag fick samma symtom, men jag blev ju inte rädd för dom, därför blev det ingen panik! Härligt! 


Så ja, det känns alltid bättre när jag går därifrån! Jag får en chans att sortera mina tankar och verkligen analysera dom (med hans hjälp). 


Jag känner att det händer saker med mig, min hjärna tänker annorlunda. Jag tror kanske att jag börjar få lite bättre självkänsla. Jag börjar förstå att jag klarar av saker...att jag duger och att jag är bra som jag är. Allt är inte svart eller vitt, det finns en gråzon, jag behöver inte sätta så stor press på mig själv, jag kan ta "det jobbiga" i små steg.....


Låter detta flummigt?? Svårt att sätta ord på känslorna! 


En sak som jag vet med säkerhet är att jag har VÄRLDENS bästa psykolog! Jag är så ledsen över att jag bara har 5 ggr kvar med honom pga semester och att han sen slutar jobba där. Jag vet inte hur det blir sen, om jag får nån annan eller om jag ska sluta. Vi har pratat lite om det, men ska besluta hur det blir lite längre fram. Jag känner mig inte redo för att sluta med psykologkontakten, men som sagt: mycket kan hända på 2 månader! Det har jag ju fått bevisat för mig! :)

Frölunda torg

Igår efter läkarbesöket var jag trött och hade ont i magen,jag stannade hemma och vilade medans mamma och pappa åkte och handlade. När dom kom hem så ville jag åka till cubus och köpa ett par linnen. Vi åkte till 421, men där var ju dom slut naturligtvis! Jag sa till mamma att vi åker en snabbis till frölunda torg och kollar, det cubuset är större. Det gick hur bra som helst! Jag fick inte ens nån känning! Jag hittade tre linnen och en blus! Var väl där i ca 20 min. Så skönt! Blir lättare och lättare att åka dit nu!

Kram

Läkarbesök

Ja idag skulle jag vara hos min läkare vid 9.00. Jag hatar att få såna tidiga läkarbesök! Min mage ballar helt ut, för jag är så nervös inför besöket. Så idag gick jag upp strax innan 7.00, duschade, sen satt jag på toa fram till det var dags att åka! Så jobbigt! Men det är ändå ett framsteg för jag skapar inte förväntansoro 1-2 veckor innan "det jobbiga" som jag gjorde förut, nu kommer det samma dag eller dagen innan. Framsteg! 


Jag kom iväg till dr och det gick bra (som vanligt,varför oroar man sig?). Jag berättade för honom att panikångesten har blivit bättre, men att jag har en annan jobbig process framför mig  nu (separationen från mamma, och att kunna flytta hem). Han är väldigt bra min doktor, han tar sig tid att lyssna och jag känner mig verkligen hörd.


Han sjukskrev mig till 11 september. Snart har jag varit sjukskriven 1 år....tar tid en sån här process! Men kanske inte så konstigt då jag lidit av detta i mer än 20 år....jag får väl bara ge det den tiden som behövs. 


Jag har haft väldigt ont i magen idag också, men nu hoppas jag verkligen att det blir bättre imon. Då är det bara "en vanlig dag" utan nåt jobbigt, vilket borde göra att det blir bättre i magen. Hoppas det, för nu är det tredje dagen med såna här magsmärtor! Inte alls kul, jag blir väldigt trött av att ha så ont i magen.


Ikväll har jag badat för att kunna slappna av ordentligt efter några jobbiga dagar, och nu hoppas jag på en god natts sömn!


Kram

Dagen efter ångestattack

Ja, på måndag morgon var jag tvungen att vakna tidigt pga vattnet skulle vara avstängt hela dagen och jag var tvungen att duscha innan kl 8.00 då detta skulle ske. 


Jag hade somnat sent på natten pga min ångestattack, jag somnade ca 2.30. Så jag var väldigt trött när jag vaknade, man spänner sig mycket under en panikattack och det sitter liksom i ett tag. 


Efter en sån natt så brukar jag bli lite orolig i magen och inte känna nån direkt matlust, så jag åt väldigt dåligt på måndagen. Detta gör att min IBS blir värre och jag får magsmärtor. 


Jag var lite orolig att jag inte skulle komma iväg på hundkursen på kvällen, men jag bara vägrade vara hemma. Jag älskar att gå på den hundkursen, så jag bet ihop, men jag hade riktigt ont i magen. Men det gick bra, som tur var var det mycket teori denna gången så jag fick sitta mycket, vilket gör att smärtorna blir lite lättare att stå ut med. 


Hundkursen var naturligtvis lika rolig som alltid och det Malte var jätteduktig!


När vi kom hem skulle vi till min brorson och fira hans födelsedag, han fyllde 12 år! Vi åt lite tårta och stannade faktiskt kvar och såg på Sverige-Ukraina. Det var en trevlig kväll, om man bortser från att Sverige förlorade...


Jag gick och lade mig vid 23.00, jag var jättetrött och skulle upp tidigt på tisdagen pga läkarbesök.

Ångestattack

Ja, så kom det en liten attack natten mellan söndag och måndag. Det var som sagt väldigt längesen jag hade en panikattack, ca 3 månader. Jag har haft mycket tankar dom senaste dagarna om processen och allt som händer i mitt liv nu, och sånt som är på väg att hända, tex att flytta hem. Det sätter igång orostankar, men också positiva tankar faktiskt. Detta med att jag ens tänker på att försöka flytta hem igen är ju väldigt ovanliga tankar för mig, har ju inte alls haft det i tankarna förut.  


Men jag kände på söndag kväll att det började smyga på sig ångesttankar och allmänt obehag, fick en liten klump i halsen. 


Jag gick och lade mig strax efter 23.00 och kände att det eskalerade, började få magknip, hjärtklappning och började skaka lite grann i benen. När jag låg där så sa jag till mig själv att det är bara ångest, det är inte farligt, du behöver inte gå på toa, härda ut! Jag började med magandningen. Attacken varade länge, ca 1 timma, men jag var liksom inte rädd ändå! Jag bara låg där och lät det gå över, jag har ju verkligen lärt mig att tänka annorlunda! Helt fantastiskt! Ja, det var obehagligt, men jag bara vägrade ge efter för den! Jag gick inte på toa! Jag klarade det bra! 


Jag kände inte som jag trodde att jag skulle känna om det nu var så att jag skulle få en attack till, jag trodde jag skulle bli besviken på mig själv och känna att "jaha, nu måste jag börja om, nu räknas inte dom månaderna som jag inte haft nån attack", mm. Jag känner mer "ok, nu kom det en attack, men det var tre månader sen du hade en senast", "du har återigen fått det bekräftat att du klarar att härda ut en lång panikattack utan att behöva gå på toa, mm". 


Så jag ser inte detta som ett nederlag, snarare som en vinst! Jag har återigen vunnit över herr ångest! :)

Medmänniskor

Igår fick jag ett mail på Facebook av en person jag egentligen inte känner så väl. Vi var grannar när vi var barn och mina bröder var dagbarn hos hans mamma. Jag har förstått att han läser min blogg, han kommenterar ibland mina facebook-länkar. 


I detta mail jag fick igår, så undrade han hur det går för mig, hur jag mår osv. Vilken medmänniska! Han tar utav sin tid och skriver till mig, helt fantastiskt hur vissa människor bryr sig om sina medmänniskor! Det är ovanligt! 


Det är såna här "små" saker som gör så mycket! Det gav mig ytterligare motivation att fortsätta min resa, och att känna att det finns personer som hejar på mig, inte bara min familj och mina närmaste vänner! 


Tack A!


Kram

Psykologbesök

Igår var jag hos psykologen. Jag hade en väldigt skum känsla innan jag gick dit igår, jag kände att jag inte hade nåt att prata om! Så har jag aldrig känt förut, väldigt konstigt egentligen med tanke på hur tungt ämne det var jag pratade om förra veckan och hur låg och ledsen jag var då.  


Veckan som var har varit bättre, det har hänt mycket roliga och positiva saker så tankarna om döden och ensamheten avtog ganska mycket, vilket var skönt! 


Jag var ju på fest i lördags och fick skratta MASSOR, vilket vad jätteroligt och nyttigt för mig nu.
På hundkursen i måndags hade jag jätteroligt, plus att jag träffade tjejen jag umgåtts lite med för många årsen, vilket känns jätteroligt! Vi kommer nog byta nummer och kanske umgås och träna med hundarna bara hon och jag :)


Det blev mest prat om detta hos psykologen igår, men vi pratade också om att han ska ha semester hela juli, och sen jobbar han en månad, sen slutar han i början av september :( Vi pratade om hur jag kände inför det, och jag berättade att det inte alls känns bra. Jag vill inte ha nån annan psykolog än honom! Jag känner inte alls att jag kan få samma förtroende och "klicka" lite bra med någon annan. Han sa att detta med avsked är svårt för mig, men detta blir ett avsked som jag hinner jobba med och förbereda mig på, till skillnad på hur det har varit med andra avsked som skett. Han har rätt i det, jag har blivit lämnad ofta, jag tänker på kärleksrelationer. 


Jag har blivit lämnad många gånger och oftast helt utan förvarning. Ena dagen är det jättebra och dom älskar mig, nästa dag ringer/kommer dom och gör slut. Då står jag där, från allt till inget liksom! Jag har väldigt svårt för att bara bli lämnad så, det har liksom hänt för många gånger. Därför tror psykologen att jag är rädd för ensamheten och döden och detta med att bli lämnad ensam kvar. Något vi ska jobba på nu. 


Han känner mig så väl, hur ska nån annan kunna ta vid? Jag kan inte fatta det! Jag vill inte det! Någon som har erfarenhet av sånt här? 


Kram

Hundkurs

Igår var det hundkurs! Det gick jättebra! Malte var jätteduktig! Man blir så glad och stolt :)


Vi övade inkallning och koppelträning. Jag tycker redan att Malte har blivit bättre på att gå i koppel, han drar inte alls lika mycket längre. Övning ger resultat! Det är så roligt på kursen! Vi skrattar och har jättekul allihopa! Vi är verkligen en bra grupp, härliga personer och underbara  hundar! Igår var tredje gången så nu har halva tiden redan gått :( Känns lite tråkigt och jag funderar faktiskt på att anmäla oss till fortsättningskursen som är sedan, vardagslydnad steg 2. Jag vill inte sluta på kursen! :) 


Jag insåg igår att världen är liten ändå :)


När vi var på kursen första gången så tyckte jag att jag kände igen en tjej som var där, men jag vågade inte riktigt fråga henne om hon var den person jag trodde. Jag släppte tanken, men igår efter kursen så tänkte jag att det måste vara hon så jag åkte hem och kollade på Facebook. En vän till mig hade henne på sin vänlista och på det sättet fick jag det bekräftat att det var hon. 


Denna tjejen var bästa kompis med en vän/gammal arbetskamrat till mig, och genom henne har vi träffats några gånger för ca 7-8 år sedan. 


Och nu är vi på samma hundkurs! Hur liten är världen egentligen!?


Jag skickade iväg ett mail till henne och skrev som det var, och hon svarade med att hon känt igen mig också. Vi ska byta nummer på måndag och kanske träffas och träna/promenera med våra hundar! Så roligt! Vi insåg också igår via våra mail att vi har ganska mycket gemensamt! Hon arbetar som habiliteringspedagog, jag är utbildad aktiveringspedagog, hon har en hund som är ca 8 månader, Malte är 8 månader nu, vi bor bägge två i Mölndal, mm. Så roligt!!


Jag ser verkligen framemot nästa vecka! Ska bli riktigt kul att prata om allt detta med henne! 


Hur stor är chansen att vi är på samma plats samtidigt liksom? Skumt, men spännande! Kanske är nån mening med detta? Jag kanske får en ny vän?? :) 


Kram

Trött och lite låg

Var några dagar sedan jag skrev nu! Jag har varit lite låg och ganska trött så jag har inte haft motivation att blogga.


I torsdags var jag hos psykologen, det var ett tungt samtal. Jag berättade för honom att jag inte mått så bra den sista veckan. Vi pratade mycket om min rädsla att förlora mamma och det var jobbigt, blev mycket tårar. Han säger att jag är rädd för döden och att jag inte accepterar att döden finns. Jag vill ha kontroll på döden, veta när den kommer, veta till vem den kommer, mm. Det är ju frågor jag/nån aldrig kan få svar på. Jag behöver prata om döden, ensamheten, och allt vad död innebär för att verkligen acceptera den och sen kunna hantera den när den kommer. Låter väldigt flummigt, jag kan inte förklara bättre. Det är mycket känslor, svårt att sätta ord på här på bloggen. Men psykologbesöken nu det närmaste kommer att handla om döden, min process att börja separera från min mamma (att klippa navelsträngen och göra våran relation mer normal), att jag till slut ska kunna flytta hem, mm. Mycket samtalsterapi helt enkelt, ingen KBT-terapi. 
Detta kommer bli jobbigt. Det är tunga och svåra ämnen att prata om, samt rädsla för att förändra min och mammas relation. Jag är livrädd för att börja denna process....
Det kommer ta tid, det vet jag! Men det får jag acceptera, det får ta den tid det tar!


Igår var jag på 30-årsfest, min bästa kompis pojkvän fyllde. Det var jättetrevligt, god mat och väldigt trevligt sällskap. Mycket skratt! Det behövde jag nu! Tack Helene och Fredrik för en underbar fest! :)


Imon är det hundkurs igen. Vi ska fortsätta öva på inkallning och koppelträning! Spännande och roligt! Informerar om hur det gick imon!


Kram