Promenad

Jag tvingade mig ut idag en liten stund, blev en promenad på ca 15 min. Samma runda varje gång, hehe!

Igår orkade jag inte blogga, hade huvudvärk hela dagen.

Jag kände mig lite bättre till mods efter jag var hos psykologen, blev lite mer positiv än vad jag var när jag kom dit. Mycket stress och press och släppte när vi bestämde att jag skulle vänta lite med exponeringen och ta oss igenom dessa deprissiva tankar först.
Samtidigt så tänker jag att det kommer ju bli lika tufft nästa gång jag ska börja med exponeringen, så det kanske är dumt att skjuta upp den. Men psykologen säger att det går inte att göra den om man inte är motiverad och stabil i psyket, viljan och modet måste vara med! Nu har jag varken motivation eller är stabil tillräckligt för det, det känner jag. Jag är i en svacka nu, känslomässigt. Hur gör jag för att bli förberedd för exponeringen?? Kommer jag nånsin bli motiverad för det? Hjälp!!

Hos psykologen i fredags pratade vi om detta med körsången. Jag vill ju gärna gå dit, men sa till honom att jag "skiter i det" och att jag inte ville gå med i kören längre, allt är ju som ni vet ganska mörkt nu.
Men han pratade mer och mer om det och jag började le litegrann och viljan kom liksom tillbaka, men tankarna säger att "du klarar ändå inte av att gå dit, så du kan lika gärna skita i det". Han peppade mig mer och mer, och innan jag gick därifrån hade jag skrivit upp mig på körlistan (lånade hans dator och mailade kören). Det var inte lätt, mitt hjärta slog hundratusen slag när jag klickade på "skicka". Jag kände att "nu måste jag gå dit", och blev lite rädd och orolig! Men psykologen sa att det stämmer inte riktigt, han menade på att jag har tagit första steget mot kören, att bara skrivit upp mig på listan är ett stort steg. Även om jag misslyckas med att gå dit, så har jag inte misslyckas med att ta första steget! Hade jag inte skrivit upp mig alls hade ju misslyckandet varit ännu större! Förstår ni vad jag menar? Svårt att formulera detta känner jag...
Kören börjar den 27/2, och han säger att vi ska prata om kören nu varje gång innan, så han kan förbereda och peppa mig så mycket som möjligt så att jag kommer dit!

Han sa också: kommer du iväg till kören, så är det inte ens en exponering, det är större! Det är en del av ditt nya liv! En vilja så stark att ångesten inte kan kontrollera mig mer! Det var fint sagt tycker jag! :)

Kram