Så ni förstår kanske att det inte var den bästa platsen för mig att få en attack på! Nu är psykologmottagningen också en "farlig" plats för mig! En plats jag måste undvika för att inte få fler attacker! Men det går ju inte! Jag måste ju dit! Jag måste ju bli frisk! Hur ska jag göra!?
Jag vet att jag överlevde attacken! Jag klarade av den ensam! Jag stannade kvar på platsen! Jag var stark, jag krigade när jag egentligen bara ville fly! Så jag ska vara stolt över mig själv! Jag ska tänka på alla dessa positiva saker jag gjorde, men ändå är det det negativa tankarna och känslorna som tar över! Typiskt för nån med paniksyndrom. Varför är det så? Jag har läst all fakta om det, det är så hjärnan fungerar för nån med paniksyndrom, men att acceptera det är svårt! Man blir ju bara så ledsen av att alltid tänka katastroftankar och negativa tankar! Jag vill inte vara en negativ människa!
Jag vill vara positiv och rolig!
Hur ska jag klara av psykologbesöket på fredag?? Hjälp någon!!
Tror av egen erfarenhet att du är inne på rätt spår när det gäller tankarna. Det blir som ett gift för en. Vad är det du tänker? Ser du dig själv sitta där igen med ångest? Försök tänka dig själv att du går därifrån lättad och glad istället? Förbjud dig själv att tänka på det som kommer innan. Vet att det låter "så lätt" men testa tex med lugn musik i rummet och blunda och försök känna dig lätt och glad gåendes där ifrån. Eller hur du nu känner och tänker det negativa, försök bryta och gör om det tex med positiva affirmationer?
SvaraRaderaEller jag brukar kunna åka till den platsen jag ska ibland för att "förkänna" att jag klarar av att åka dit utan ångest tex? Lite förtest.
Eller att du kanske kan ha din mamma med denna gången? Utan att få skuldkänslor, du har ju faktiskt varit jätteduktig innan. Och ska inte känna att du måste vara lika duktig varje gång utan måste få kunna be om stöd fortfarande. Det är faktiskt omöjligt att jobba bort allt det du upplever på bara några gånger.
Och du har ju gjort sååå stora framsteg redan så känn inte att du går tillbaka, det finns garanterat med dig alltid även om du inte kan se det just nu kanske.
Glöm inte att du är på väg på din resa, och den har precis börjat!
Och det är alltid lite svårt i början, så ge inte upp!!!
Dessutom låter du både trevlig och positiv i dina inlägg.. bara så du vet! ;)
Hej!
RaderaJa, jag tänker så att "tänk om jag får attack denna gången också"! Ska försöka tänka annorlunda, och ta till vara på dina knep! Jag ska försöka gå dit ensam på fredag, vill inte hamna ett steg tillbaka genom att ta med mig nån i väntrummet igen. Jag ska försöka själv! Måste det!
Tack för dom positiva orden och alla knep!
Kram
Det bästa stället att få panikångest är hos psykologen. Kan inte bli mer rätt ställe om man säger så. Tänk att det är bra, låt den komma då, utmana den, be den komma just då. Tills dess gör saker du tycker om. Lätt att säga svårt att göra.
SvaraRaderaHej!
RaderaJag vet att det är den bästa platsen egentligen, men man vill ju bara hem! Man vill ju aldrig ha dom, inte nånstans!
Ja, lätt att säga, svårt att göra! Men jag ska försöka! Tack för tipset!
Kram
Säger som Tristessa, men samtidigt förstår jag din rädsla.. Jag tror på att ta tjuren vid hornen.. Gå di med bestämda steg!
SvaraRadera*pepp*
Hej!
RaderaJag håller också med Tristessa, men man vill ju aldrig ha dom! Inte nånstans! Men jag vet vad som måste göras! Tack för ditt "pepp"!
Kram
Hej igen, jag är verkligen inget fan av kbt (som du kanske märkt om du läst min blogg) men det finns en bok "ångest" som jag tycker är så bekräftande och himla bra. Du kanske redan har läst den eller inte gillar att läsa men här på författarens hemsida http://www.christer-nordlund.se/ kan du läsa om den.
SvaraRaderaHej!
RaderaJag har märkt detta ja! :) Har du dåliga erfarenheter av KBT?
Ska kolla in denna bok, har inte läst den!
Kram
Jag gick det i flera år utan att bli bättre, jag mådde dåligt inför de flesta gångerna, det kännes som jag bara var duktig och gjorde det jag skulle men hjärtat var inte med, om du förstår vad jag menar?
RaderaKänner igen mig i vad d skrev nu sist, blev deprimerad av det och fick extra tider men det var nog bara inte rätt för mig. Sedan så har jag ju en rätt komplicerad problematik utöver fobin som terapeuten inte kunde. Kanske dömt att misslyckas då? :( Men ändå, det finns tips och trix att hämta därifrån och det viktigaste sägs vara "personkemin" inte terapi sorten. All lycka till dig!!!
Hej!
RaderaJag förstår vad du menar! Hjärtat och viljan måste vara med till 100% annars går det inte tror jag!
Jag hoppas att det hjälper mig att gå två ggr/veckan nu när jag är lite deprimerad. Vi får se!
Jag tycker jättemycket om min psykolog, vi skrattar ofta, vilket känns väldigt bra, när inte allt alltid är så allvarligt om du förstår vad jag menar? Han är lugn och ro-ingivande, vilket känns tryggt för mig! Så jag har haft tur!
Kram
Hej!
SvaraRaderaDen bok som tristessa pratar om är mkt bra & lättläst. Värd att köpa.
Förstår att du har förväntansångest inför besöket men du är super duktig som ändå tänker gå dit. Jag brukar inför något som väcker stark ångest tänka mej in i situationen. Se den framför mej & tänka vad är de värsta som kan hända? Om jag får en panikångestattack vad gör jag då? Göra upp en katastrof plan med mej själv innan. Vet ej om detta är så kbt med De brukar lugna mej något.
Kram/J
Hej J!
RaderaJag ska absolut kolla upp den boken! :)
Ja, det var tufft att gå dit idag, men det gick bra. Ska sriva ett inlägg om detta nu! Tack för tipset!
Kram