måndag 20 februari 2012

Hemsk natt!

Jag gick och lade mig 00.30 inatt, kände mig lugn. Tänkte när jag låg i sängen att det var skönt att känna sig så lugn och ångestfri! Jag somnade gott, men tji fick jag när jag vaknade av en ångestattack kl 2.30. Jag vet inte varför jag vaknade, kan ha varit en dröm som satte igång attacken, jag vet faktiskt inte. Jag började må riktigt dåligt, svettades, magen i uppror, hjärtklappning, mm. Jag kände mig så illa till mods att jag inte fixade att ligga kvar i sängen där nere (sover i ett hobbyrum 1 trappa ner), så jag tog med mig mitt täcke och kudde och la mig i soffan uppe.

När jag får ångestattacker så brukar jag få magbekymmer, diarré och illamående. Men inatt tänkte jag: Nä, du behöver inte gå på toaletten, detta är bara ångest, det är ingen magsjuka, du kommer inte att spy! Det går snart över, härda ut! Snart är det morgon, snart går det över! Jag vägrade gå på toa och sitta där och inbilla mig att jag håller på att bli magsjuk, vägrade att framkalla ett illamående och diarré, mm.

Ångesten varade i ca 45 min, kl 3.20 kände jag att det lugnade ner sig och ångesten försvann! Strax därefter kom spänningshuvudvärken, jätteont i nacken, lite stickningar i fingrarna och så fick jag ont i min käke. Jag har aldrig riktigt tänkt på hur mycket man spänner sig under en panikattack, men börjar förstå nu hur mycket energi och kraft en ångestattack verkligen kräver av kroppen! Tänk er själva att vara helspända i alla delar av kroppen i ca 1 h! Det är lång tid, och extremt jobbigt för kroppen tror jag! Så det är ju inte konstigt att man får tex huvudvärk efter en sån attack, när alla spänningar går ur kroppen!

Jag kunde inte somna om förren vid 6-tiden, men somnade om med hjälp av lite musik faktiskt! Jag lyssnade på en underbar lugn skiva som jag verkligen älskar, Marc Cohn (ni vet Walking in Memphis). Hans skiva är helt underbar, bara ballader vilket jag älskar. Hans röst gav mig lugn och jag somnade gott.

Sov ca 4 h inatt, så jag är jättetrött nu!
Har inte kunnat vila något på dan idag eftersom jag hade psykologbesök inplanerat.

Psykologen sa att jag hade gjort ett stort framsteg inatt, att jag hade varit med om en jätteexponering! Jag fattade inte vad han menade, men han förklarde det så här: 

När jag får en ångetsattack går jag alltid på toaletten och häver ångesten! Inatt gjorde jag inte det, utan välkomnade ångesten och härdade ut utan att gå på toaletten! Han sa att jag ska vara stolt över det! Det händer grejer med mina tankar, jag börja lära mig att tänka om! Han menar på att övningarna jag har gjort (snurrstolen och hyperventileringen) har gett effekt! Jag har börjat förstå att dom fysiska symtomen som skapas under en attack inte är livsfarliga, bara obehagliga! Förstår ni vad jag menar?

Nu är jag så trött att ögonen går i kors nästan, orkar inte skriva mer nu! Nu blir det soffan resten av kvällen, sen hoppas jag att denna natten blir bättre än förra!

Kram <3

12 kommentarer:

  1. Jag är såååå imponerad av ditt mod att exponera dig med snurrstol och hyperventilering. Vet att exponering är effektivt... men jag vågar inte. Är FÖR rädd. Men visst rider jag ut stormarna ibland. Tack och lov fungerar min medicinering så pass bra att jag sällan får riktiga attacker. "Bara" symtomen i form av lätt yrsel, lätt illamående, kraftig hjärtklappning, slutar nästan att andas, knäsvag, svettig. Å det är inte så bara. Du har så rätt i att det tar enorm energi. Efter en kraftig ångestattack kan jag vara slut en hel dag. Då är det inte kul att behöva härda ut en hel dag på jobbet om attacken kommer på morgonen... vilket den ofta gör. Undrar varför!

    Kram på dig och hoppas du får sova inatt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Tack! Jag kan ju säga att dom exponeringsövningarna som snurrstolen tex, dom hjälper! När jag satte mig på den stolen första gången så fick jag panik, jag fick alla paniksymtom man kan få typ! När jag satte mig sista gången fick jag inte ens en pulshöjning! Inget symtom överhuvudtaget! Jag blev ju snurrig såklart, men satte inte igång några paniktankar alls, som jag gjorde första gången om du förstår vad jag menar? Försök att göra exponeringsövnngar! det hjälper, det är ju jag ett bevis på! Nu ska jag bara våga mig ut på stan och exponera mig, det känns VÄLDIGT skrämmande!! Vad bra att din medicin funkar så bra! Min funkar, men inte mot agorafobin direkt....

      Kram på dig!

      Radera
  2. Vad jobbig natt du haft, men så skönt att det är framsteg i det hela!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Ja, den natten var hemsk, men denna natten var väldigt bra! Skönt!

      Ha det bra!
      Kram

      Radera
  3. Hej.
    jobbigt med ångest.
    men du är duktig!
    har du ärt dig att andas i fyrkant?
    mvh Tacksam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Jag har lärt mig magandas och andas i fyrkant ja...tycker det funkar bra ibland, ibland inte...

      Kram

      Radera
  4. Jag känner igen mig i det du skriver om toalettkontroll, jag är likadan, men grymt att du fixade det!!
    Hälften vunnet liksom :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Maria!

      Hur klarar du dig? Hur gör du? Vi kommer klara det!
      Kram

      Radera
    2. Jag klarar det inte så bra, jag vet var det finns toaletter och jag ser till att alltid ha en akut toapeng för de toaletter som kostar pengar

      Sen åker jag aldrig hemnifrån utan spypåse, vatten och handsprit.

      Så, det är mitt stora handikapp

      Radera
    3. Hej Maria!
      Jag känner igen mig i dig väldigt väl. Jag har alltid med mig dricka eller vatten när jag går ut. En trygghet för mig att alltid ha det med! Toapeng finns också alltid med. Jag har dock ingen spypåse med mig, jag hade jättefobi för några årsen mot spya och så, men det blev bättre. Tack o lov! Men jag är fortfarande väldigt rädd för att bli magsjuk så när jag går på offentliga toaletter så använder jag handsprit efteråt! Så ja det är vårat stora handikapp. Jag hoppas att du blir bättre! Önskar dig lycka till! Jag följer din blogg nu! Kram

      Radera
    4. Jag har fortfarande en enorm kräkfobi, kan inte äta ute, köpa lösgodis är inte att tänka på, ta i trappräcken och också ett problem..
      Vi får peppa varandra genom detta..
      Jag gillar ditt sätt att skriva
      Kram!

      Radera
    5. Hej Maria!

      Jag har fortfarande lite kräkfobi kvar, men jag kan äta lösgodis, men har svårt att äta på restuarang och så. Men det är bara att jobba vidare, så klarar vi säkert detta!

      Kram

      Radera