Ja, imon är det psykologbesök igen! Jag har inte varit ensam i väntrummet efter det att jag fick panikattacken där. Mamma har varit med dom senaste ggr. Bakslag! Jag vet! Men jag hade ju en svacka där jag mådde dåligt och ville vänta med exponeringsövningarna, och under den tiden kunde jag inte gå till psykologen utan att ha mamma med i väntrummet. Jag fick ju gå till honom 2 ggr/veckan dom senaste 3 veckorna, men nu känner jag mig starkare! Vi ska utvärdera imon om jag behöver gå 1 eller 2 ggr/vecka, jag tror att det räcker med 1 gång/vecka nu.
Imon måste jag vara själv i väntrummet! Mamma jobbar inatt och måste sova imon på dagen. Vi pratade senast jag var hos psykologen att det var dags att börja gå dit själv igen nu när jag mådde lite bättre, ju längre jag skjuter på det desto jobbigare blir det, det vet jag ju! Så imon är det dags! Känns jobbigt! Förväntansoro? JA!! Jag försöker att inte tänka på det för mycket och lägga energi på det, men det är fortfarande svårt, jag tycker dock att jag blivit bättre på det! Försöker att aktivera mig med annat när dom tankarna kommer, ibland funkar det, ibland inte!
Jag hoppas att jag inte får en attack där imon! Fy vad hemst det var! Håll tummarna snälla ni!!
Jag ska berätta för honom att jag lyckades ta mig till kören! Det vet han inte om ännu, han kommer nog bli glad och säga att jag var duktig som klarade det!
Kram <3
onsdag 29 februari 2012
tisdag 28 februari 2012
Jag gjorde det!
Jag kom iväg till kören igår!
Jag kände mig stark hela dagen! Ingen ångest, och inte särskilt nervös heller. Jag hade ätit pannkakor innan (brukar inte äta innan jag ska åka iväg nånstans pga magen). Jag började bli lite nervös ca 1 h innan jag skulle åka, började svettas lite. Men jag åkte iväg, och gick in i lokalen där kören skulle vara. Vi var 8 st, mest äldre personer.
Vi började med att göra övningar för att slappna av i kroppen, och öva upp rösten. Jag tyckte det var jobbigt! Jag gillar inte att stå så att folk kan titta på mig, kände mig obekväm. Jag gillar inte att göra bort mig inför folk. Jag kände att ångesten smög sig på litegrann, tänkte att jag ville därifrån! Jag ville hem! Tänkte att jag åker hem i pausen.
Jag var på väg att gå ut ur rummet när han sa att vi skulle lägga oss ner för att andas med magen, man ska ju sjunga med magen och inte med halsen. Magandas det kan jag ju nu! Den övningen blev min avslappningen mot ångesten! Jag slappnade av och ångesten rann av mig! Efter den övningen började vi sjunga.
Det gick bra, körledaren var rolig, och vi sjöng i 1,5 h. Pausen var kl 19,30 och då var det ju ingen idé att åka hem eftersom det bara var en halvtimma kvar tills det skulle vara slut. Jag stannade kvar hela tiden!
När jag kom hem var jag helt slut! Men jag gjorde det! Körsången är 5 ggr, alltså 4 ggr kvar. Jag vet inte om jag kommer fortsätta, jag tyckte inte det var så jättekul, jag har sjungit i mycket roligare körer. Jag kommer inte gå på nåt jag inte tycker är roligt bara för att det är bra för mig att gå dit om ni förstår vad jag menar? Då kan jag hitta något annat som jag tycker är roligare att gå på! Men det viktigaste var ju att jag kom dit! Sen får jag se om jag går dit nästa vecka, har inte bestämt mig ännu! Men jag är otroligt stolt och nöjd över att jag klarade det!
Jippi!!
Kram
Jag kände mig stark hela dagen! Ingen ångest, och inte särskilt nervös heller. Jag hade ätit pannkakor innan (brukar inte äta innan jag ska åka iväg nånstans pga magen). Jag började bli lite nervös ca 1 h innan jag skulle åka, började svettas lite. Men jag åkte iväg, och gick in i lokalen där kören skulle vara. Vi var 8 st, mest äldre personer.
Vi började med att göra övningar för att slappna av i kroppen, och öva upp rösten. Jag tyckte det var jobbigt! Jag gillar inte att stå så att folk kan titta på mig, kände mig obekväm. Jag gillar inte att göra bort mig inför folk. Jag kände att ångesten smög sig på litegrann, tänkte att jag ville därifrån! Jag ville hem! Tänkte att jag åker hem i pausen.
Jag var på väg att gå ut ur rummet när han sa att vi skulle lägga oss ner för att andas med magen, man ska ju sjunga med magen och inte med halsen. Magandas det kan jag ju nu! Den övningen blev min avslappningen mot ångesten! Jag slappnade av och ångesten rann av mig! Efter den övningen började vi sjunga.
Det gick bra, körledaren var rolig, och vi sjöng i 1,5 h. Pausen var kl 19,30 och då var det ju ingen idé att åka hem eftersom det bara var en halvtimma kvar tills det skulle vara slut. Jag stannade kvar hela tiden!
När jag kom hem var jag helt slut! Men jag gjorde det! Körsången är 5 ggr, alltså 4 ggr kvar. Jag vet inte om jag kommer fortsätta, jag tyckte inte det var så jättekul, jag har sjungit i mycket roligare körer. Jag kommer inte gå på nåt jag inte tycker är roligt bara för att det är bra för mig att gå dit om ni förstår vad jag menar? Då kan jag hitta något annat som jag tycker är roligare att gå på! Men det viktigaste var ju att jag kom dit! Sen får jag se om jag går dit nästa vecka, har inte bestämt mig ännu! Men jag är otroligt stolt och nöjd över att jag klarade det!
Jippi!!
Kram
söndag 26 februari 2012
Helgmys med Neo
Har inte hunnit blogga i helgen, vi har ju besök! Ola, Lina och Neo kom i fredags. Så roligt! Man lever i en liten bubbla när man umgås så intensivt.
Jag suger åt mig av varje sekund med Neo, är så mysigt! Han är helt underbar! Har blivit tidiga mornar då han vaknar ca 6.00. Jag är inte direkt van att gå upp så tidigt, hehe. Så jag är ganska trött nu faktiskt, men det är det värt!!
Vi har egentligen inte gjort nåt direkt, bara myst och lekt! Imon åker dom hem :(
Jag, mamma och pappa ska åka upp i maj och vara barnvakt en helg då Neos föräldrar ska gå på bröllop. Så det dröjer ju inte så länge tills vi ses igen.
Jag har fått en förfrågan av en klinik i Stockholm som vill att jag ska gästblogga för dom. Inläggen kommer att ligga på deras hemsida www.fobikliniken.se. Ämnet är social fobi. Jag lider ju egentligen inte av det, men fobierna går ju liksom in i varandra lite grann om ni förstår vad jag menar, så det verkar som om dom ändå vill att jag ska skriva för dom. Känns stort faktiskt, och lite skrämmande! Väldigt seriöst, jag kan ju inte skriva egentligen. Jag skriver ju bara av mig känslor här...så jag vet inte riktigt hur det ska gå, men jag vill nog ändå göra ett försök tror jag! Har skickat ett mail till dom för att få reda på lite mer. Men dom vill att jag ska skriva om min erfarenheter, känslor och tankar om detta. Berättar mer när får reda på nåt!
Nu ska jag umgås sista kvällen innan dom åker hem imon. Vi ska kolla på "Äkta människor".
Kram
Jag suger åt mig av varje sekund med Neo, är så mysigt! Han är helt underbar! Har blivit tidiga mornar då han vaknar ca 6.00. Jag är inte direkt van att gå upp så tidigt, hehe. Så jag är ganska trött nu faktiskt, men det är det värt!!
Vi har egentligen inte gjort nåt direkt, bara myst och lekt! Imon åker dom hem :(
Jag, mamma och pappa ska åka upp i maj och vara barnvakt en helg då Neos föräldrar ska gå på bröllop. Så det dröjer ju inte så länge tills vi ses igen.
Jag har fått en förfrågan av en klinik i Stockholm som vill att jag ska gästblogga för dom. Inläggen kommer att ligga på deras hemsida www.fobikliniken.se. Ämnet är social fobi. Jag lider ju egentligen inte av det, men fobierna går ju liksom in i varandra lite grann om ni förstår vad jag menar, så det verkar som om dom ändå vill att jag ska skriva för dom. Känns stort faktiskt, och lite skrämmande! Väldigt seriöst, jag kan ju inte skriva egentligen. Jag skriver ju bara av mig känslor här...så jag vet inte riktigt hur det ska gå, men jag vill nog ändå göra ett försök tror jag! Har skickat ett mail till dom för att få reda på lite mer. Men dom vill att jag ska skriva om min erfarenheter, känslor och tankar om detta. Berättar mer när får reda på nåt!
Nu ska jag umgås sista kvällen innan dom åker hem imon. Vi ska kolla på "Äkta människor".
Kram
torsdag 23 februari 2012
Psykologbesök
Idag var jag hos psykologen. Vi pratade om gårdagen, han tyckte jag var duktig! Kändes bra! Idag hade jag ingen ångest alls när jag satt hos honom, så skönt! Det var ett tagsen jag satt där och kände så, dom sista gångerna har varit jobbiga!
Vi pratade förra gången jag var där om att jag kanske skulle åka till Åss (ångestsyndromsällskapet) idag på öppet hus. Dom har öppet hus varje torsdag 17.00-20.00. Jag ville väl inte det egentligen, jag tyckte jag gjorde så mycket bra saker igår, hehe! Men vi pratade om det och han sa att det är ett stort framsteg om jag bara bestämmer mig för att åka åt det hållet! Så jag bestämde mig för att göra det. Åss ligger på Järntorget! Mitt i city! Fy!
Jag ville åka direkt ifrån psykologen, ville inte hem innan då det skulle bli mycket svårare att komma iväg! Samtidigt visste jag att det skulle vara ganska mycket trafik vid den tiden (17.00). Så jag var lite orolig! Jag ville inte åka motorväg, så vi åkte Mölndalsvägen förbi Liseberg. Det var mycket trafik! Vid korsvägen började jag tycka att det var obehagligt, men vi fortsatte (jag och mamma). Lite svårt med alla enkelriktade vägar i stan så det blev lite krångligt för oss att komma fram. Vi åkte vid centralstationen, mycket bilar! Där bestämde jag mig för att åka hem, det blev för mycket för mig helt enkelt! Det blev för rörigt och stressande!
När vi var på väg hem så kom huvudvärken och gäspningarna! :( Spänningarna släppte.
Jag såg det självklart som ett misslyckande! Men egentligen är det ju inte det, jag åkte i stan i rusningstrafik! Jag har inte åkt bil i stan på över ett halvår! Det var ju faktiskt en ganska stor exponering väl?!
Nästa försök in till Åss kommer inte ske vid den tiden! Då ska jag åka senare, kanske vid 18.00-tiden istället! Går nog bättre då!
Nu är jag helt slut!
Imon kommer Neo!! <3
Jag längtar!!
Kram<3
Vi pratade förra gången jag var där om att jag kanske skulle åka till Åss (ångestsyndromsällskapet) idag på öppet hus. Dom har öppet hus varje torsdag 17.00-20.00. Jag ville väl inte det egentligen, jag tyckte jag gjorde så mycket bra saker igår, hehe! Men vi pratade om det och han sa att det är ett stort framsteg om jag bara bestämmer mig för att åka åt det hållet! Så jag bestämde mig för att göra det. Åss ligger på Järntorget! Mitt i city! Fy!
Jag ville åka direkt ifrån psykologen, ville inte hem innan då det skulle bli mycket svårare att komma iväg! Samtidigt visste jag att det skulle vara ganska mycket trafik vid den tiden (17.00). Så jag var lite orolig! Jag ville inte åka motorväg, så vi åkte Mölndalsvägen förbi Liseberg. Det var mycket trafik! Vid korsvägen började jag tycka att det var obehagligt, men vi fortsatte (jag och mamma). Lite svårt med alla enkelriktade vägar i stan så det blev lite krångligt för oss att komma fram. Vi åkte vid centralstationen, mycket bilar! Där bestämde jag mig för att åka hem, det blev för mycket för mig helt enkelt! Det blev för rörigt och stressande!
När vi var på väg hem så kom huvudvärken och gäspningarna! :( Spänningarna släppte.
Jag såg det självklart som ett misslyckande! Men egentligen är det ju inte det, jag åkte i stan i rusningstrafik! Jag har inte åkt bil i stan på över ett halvår! Det var ju faktiskt en ganska stor exponering väl?!
Nästa försök in till Åss kommer inte ske vid den tiden! Då ska jag åka senare, kanske vid 18.00-tiden istället! Går nog bättre då!
Nu är jag helt slut!
Imon kommer Neo!! <3
Jag längtar!!
Kram<3
onsdag 22 februari 2012
Wow,vilken dag!
Nu ska ni få höra!!!!
Jag åkte och gjorde mina naglar, var klar ca 12.00.
Jag hade bett mamma att vi skulle köra förbi och hyra film och köpa lite godis efteråt. Vi åkte till videobutiken och jag plockade 1 kg godis för 70 kr! :)
Efteråt i bilen så frågade jag mamma vart hon och pappa skulle handla nånstans. Jag vill aldrig följa med att handla längre, det är jobbigt för mig! Hon sa att dom skulle till Coop i Kållered. Ok, jag följer med då sa jag! Vi åkte gamla vägen (klarar inte motorväg så bra). Jag ångrade mig på vägen och ångesten smög sig på litegrann, men jag fortsatte! Vi kom fram till affären och handlade det vi skulle ha, ångesten kom och gick i omgångar, men jag fortsatte att handla. Sedan kändes det så bra att jag sa till mamma att jag kunde gå därinne en liten stund till, så vi kollade på lite böcker och så! Kändes bra!
När jag var inne på Coop så kom ett sms om att varor från Panduro hade kommit till Hemköp i Mölndals Bro. Vi har beställt lite påskpyssel...
Jag har inte varit i Mölndals Bro på hundra år känns det som! Finns inte enda toalett där, så den platsen är ett "big no no" för mig! Den platsen är med på min exponeringslista, på sista kolumnen under "extremt jobbigt". Jag åker aldrig dit!
Mamma frågade om vi skulle hämta det nu när vi ändå var ute. Jag kände paniken i kroppen när jag tänkte på att stå där i kö på en plats utan en enda toalett! Men jag bestämde mig för att åka med ändå! Vi parkerade bilen och åkte hissen ner, såg att det var ganska mycket folk i kön (fy)! Tog en nummerlapp, fick nummer 228, kundnummer 220 stod det på skylten. 8 nummer tänkte jag, det är ju inte så farligt! Men när jag stog där så kände jag att det blev mer och mer obehagligt, började knipa i magen, så jag sa till mamma att jag går upp till bilen. Men så ropade dom upp nummer och ingen gick fram, helt plötsligt var det nummer 225. Ok tänkte jag, nu är det bara 2 nummer kvar innan vårat nummer. Jag andades ut litegrann och torkade lite svett från ögonbrynen (har en tendens att svettas i ögonbrynen när jag blir nervös, hehe). Nu var det våran tur! Hämtade paketet.
Jag stannade kvar!!
Vi åkte hissen upp till bilen, jag satte mig och vi åkte hem. I bilen kom spänningshuvudvärken och jag började gäspa (gör det när alla spänningar släpper). Men jag gjorde det! Jag handlade på Coop och hämtade ett paket på en av dom värsta platserna jag vet! Jag känner mig stolt nu faktiskt! Men jag är helt slut nu, jättetrött och ont i nacken!
Fattar ni!!?? Hur kunde jag göra det?? Min psykolog kommer bli stolt över mig tror jag! :)
Ikväll blir det filmkväll! Det har jag förtjänat, eller hur?? :) :)
Kram
Denna blir det ikväll, 4:e delen!
Jag åkte och gjorde mina naglar, var klar ca 12.00.
Jag hade bett mamma att vi skulle köra förbi och hyra film och köpa lite godis efteråt. Vi åkte till videobutiken och jag plockade 1 kg godis för 70 kr! :)
Efteråt i bilen så frågade jag mamma vart hon och pappa skulle handla nånstans. Jag vill aldrig följa med att handla längre, det är jobbigt för mig! Hon sa att dom skulle till Coop i Kållered. Ok, jag följer med då sa jag! Vi åkte gamla vägen (klarar inte motorväg så bra). Jag ångrade mig på vägen och ångesten smög sig på litegrann, men jag fortsatte! Vi kom fram till affären och handlade det vi skulle ha, ångesten kom och gick i omgångar, men jag fortsatte att handla. Sedan kändes det så bra att jag sa till mamma att jag kunde gå därinne en liten stund till, så vi kollade på lite böcker och så! Kändes bra!
När jag var inne på Coop så kom ett sms om att varor från Panduro hade kommit till Hemköp i Mölndals Bro. Vi har beställt lite påskpyssel...
Jag har inte varit i Mölndals Bro på hundra år känns det som! Finns inte enda toalett där, så den platsen är ett "big no no" för mig! Den platsen är med på min exponeringslista, på sista kolumnen under "extremt jobbigt". Jag åker aldrig dit!
Mamma frågade om vi skulle hämta det nu när vi ändå var ute. Jag kände paniken i kroppen när jag tänkte på att stå där i kö på en plats utan en enda toalett! Men jag bestämde mig för att åka med ändå! Vi parkerade bilen och åkte hissen ner, såg att det var ganska mycket folk i kön (fy)! Tog en nummerlapp, fick nummer 228, kundnummer 220 stod det på skylten. 8 nummer tänkte jag, det är ju inte så farligt! Men när jag stog där så kände jag att det blev mer och mer obehagligt, började knipa i magen, så jag sa till mamma att jag går upp till bilen. Men så ropade dom upp nummer och ingen gick fram, helt plötsligt var det nummer 225. Ok tänkte jag, nu är det bara 2 nummer kvar innan vårat nummer. Jag andades ut litegrann och torkade lite svett från ögonbrynen (har en tendens att svettas i ögonbrynen när jag blir nervös, hehe). Nu var det våran tur! Hämtade paketet.
Jag stannade kvar!!
Vi åkte hissen upp till bilen, jag satte mig och vi åkte hem. I bilen kom spänningshuvudvärken och jag började gäspa (gör det när alla spänningar släpper). Men jag gjorde det! Jag handlade på Coop och hämtade ett paket på en av dom värsta platserna jag vet! Jag känner mig stolt nu faktiskt! Men jag är helt slut nu, jättetrött och ont i nacken!
Fattar ni!!?? Hur kunde jag göra det?? Min psykolog kommer bli stolt över mig tror jag! :)
Ikväll blir det filmkväll! Det har jag förtjänat, eller hur?? :) :)
Kram
Denna blir det ikväll, 4:e delen!
tisdag 21 februari 2012
Hos frisören
Idag har jag varit och klippt och blonderat mig, samt färgat och vaxat ögonbryn! Ett besök på ca 3 h.
Det har alltid gått hur bra som helst att göra detta. Jag känner min frisör väl, jag har gått hos henne i säkert 10 år (oj, det lät väldigt länge, hehe).
Det är bara 2 frisörer som jobbar där, och det är aldrig mycket folk. En lugn och trygg miljö för mig. Känns nästan som hemma! Därför går det alltid bra där, vilket känns väldigt skönt! Hur skulle jag annars se ut i huvudet om jag inte hade lyckats ta mig dit?!! Hehe....
Jag får ju alltid skjuts dit, annars hade jag inte kommt iväg, men ändå!
Jag blev nöjd med håret...
Idag har varit en bra dag! Hoppas natten också blir bra.
Inatt har jag sovit som en stock! Jag var så trött igår när jag lade mig, så jag somnade nog ganska snabbt. Sov hela natten utan att vakna en enda gång! Vaknade 9.00, men gick inte upp förren 10.00. Skönt!
Imorgon har jag en nageltid kl 10.30. Där är jag också trygg, känner henne sen flera år tillbaka så det brukar gå alldeles utmärkt!
På torsdag är det psykologbesök inbokat, och på fredag kommer min bror Ola, Lina och Neo hit från Värmland! Ska bli så mysigt, så nu har jag något att se framemot!!
Fullspäckad vecka! Både roliga och jobbiga saker!
Kram
Det har alltid gått hur bra som helst att göra detta. Jag känner min frisör väl, jag har gått hos henne i säkert 10 år (oj, det lät väldigt länge, hehe).
Det är bara 2 frisörer som jobbar där, och det är aldrig mycket folk. En lugn och trygg miljö för mig. Känns nästan som hemma! Därför går det alltid bra där, vilket känns väldigt skönt! Hur skulle jag annars se ut i huvudet om jag inte hade lyckats ta mig dit?!! Hehe....
Jag får ju alltid skjuts dit, annars hade jag inte kommt iväg, men ändå!
Jag blev nöjd med håret...
Idag har varit en bra dag! Hoppas natten också blir bra.
Inatt har jag sovit som en stock! Jag var så trött igår när jag lade mig, så jag somnade nog ganska snabbt. Sov hela natten utan att vakna en enda gång! Vaknade 9.00, men gick inte upp förren 10.00. Skönt!
Imorgon har jag en nageltid kl 10.30. Där är jag också trygg, känner henne sen flera år tillbaka så det brukar gå alldeles utmärkt!
På torsdag är det psykologbesök inbokat, och på fredag kommer min bror Ola, Lina och Neo hit från Värmland! Ska bli så mysigt, så nu har jag något att se framemot!!
Fullspäckad vecka! Både roliga och jobbiga saker!
Kram
måndag 20 februari 2012
Hemsk natt!
Jag gick och lade mig 00.30 inatt, kände mig lugn. Tänkte när jag låg i sängen att det var skönt att känna sig så lugn och ångestfri! Jag somnade gott, men tji fick jag när jag vaknade av en ångestattack kl 2.30. Jag vet inte varför jag vaknade, kan ha varit en dröm som satte igång attacken, jag vet faktiskt inte. Jag började må riktigt dåligt, svettades, magen i uppror, hjärtklappning, mm. Jag kände mig så illa till mods att jag inte fixade att ligga kvar i sängen där nere (sover i ett hobbyrum 1 trappa ner), så jag tog med mig mitt täcke och kudde och la mig i soffan uppe.
När jag får ångestattacker så brukar jag få magbekymmer, diarré och illamående. Men inatt tänkte jag: Nä, du behöver inte gå på toaletten, detta är bara ångest, det är ingen magsjuka, du kommer inte att spy! Det går snart över, härda ut! Snart är det morgon, snart går det över! Jag vägrade gå på toa och sitta där och inbilla mig att jag håller på att bli magsjuk, vägrade att framkalla ett illamående och diarré, mm.
Ångesten varade i ca 45 min, kl 3.20 kände jag att det lugnade ner sig och ångesten försvann! Strax därefter kom spänningshuvudvärken, jätteont i nacken, lite stickningar i fingrarna och så fick jag ont i min käke. Jag har aldrig riktigt tänkt på hur mycket man spänner sig under en panikattack, men börjar förstå nu hur mycket energi och kraft en ångestattack verkligen kräver av kroppen! Tänk er själva att vara helspända i alla delar av kroppen i ca 1 h! Det är lång tid, och extremt jobbigt för kroppen tror jag! Så det är ju inte konstigt att man får tex huvudvärk efter en sån attack, när alla spänningar går ur kroppen!
Jag kunde inte somna om förren vid 6-tiden, men somnade om med hjälp av lite musik faktiskt! Jag lyssnade på en underbar lugn skiva som jag verkligen älskar, Marc Cohn (ni vet Walking in Memphis). Hans skiva är helt underbar, bara ballader vilket jag älskar. Hans röst gav mig lugn och jag somnade gott.
Sov ca 4 h inatt, så jag är jättetrött nu!
Har inte kunnat vila något på dan idag eftersom jag hade psykologbesök inplanerat.
Psykologen sa att jag hade gjort ett stort framsteg inatt, att jag hade varit med om en jätteexponering! Jag fattade inte vad han menade, men han förklarde det så här:
När jag får en ångetsattack går jag alltid på toaletten och häver ångesten! Inatt gjorde jag inte det, utan välkomnade ångesten och härdade ut utan att gå på toaletten! Han sa att jag ska vara stolt över det! Det händer grejer med mina tankar, jag börja lära mig att tänka om! Han menar på att övningarna jag har gjort (snurrstolen och hyperventileringen) har gett effekt! Jag har börjat förstå att dom fysiska symtomen som skapas under en attack inte är livsfarliga, bara obehagliga! Förstår ni vad jag menar?
Nu är jag så trött att ögonen går i kors nästan, orkar inte skriva mer nu! Nu blir det soffan resten av kvällen, sen hoppas jag att denna natten blir bättre än förra!
Kram <3
När jag får ångestattacker så brukar jag få magbekymmer, diarré och illamående. Men inatt tänkte jag: Nä, du behöver inte gå på toaletten, detta är bara ångest, det är ingen magsjuka, du kommer inte att spy! Det går snart över, härda ut! Snart är det morgon, snart går det över! Jag vägrade gå på toa och sitta där och inbilla mig att jag håller på att bli magsjuk, vägrade att framkalla ett illamående och diarré, mm.
Ångesten varade i ca 45 min, kl 3.20 kände jag att det lugnade ner sig och ångesten försvann! Strax därefter kom spänningshuvudvärken, jätteont i nacken, lite stickningar i fingrarna och så fick jag ont i min käke. Jag har aldrig riktigt tänkt på hur mycket man spänner sig under en panikattack, men börjar förstå nu hur mycket energi och kraft en ångestattack verkligen kräver av kroppen! Tänk er själva att vara helspända i alla delar av kroppen i ca 1 h! Det är lång tid, och extremt jobbigt för kroppen tror jag! Så det är ju inte konstigt att man får tex huvudvärk efter en sån attack, när alla spänningar går ur kroppen!
Jag kunde inte somna om förren vid 6-tiden, men somnade om med hjälp av lite musik faktiskt! Jag lyssnade på en underbar lugn skiva som jag verkligen älskar, Marc Cohn (ni vet Walking in Memphis). Hans skiva är helt underbar, bara ballader vilket jag älskar. Hans röst gav mig lugn och jag somnade gott.
Sov ca 4 h inatt, så jag är jättetrött nu!
Har inte kunnat vila något på dan idag eftersom jag hade psykologbesök inplanerat.
Psykologen sa att jag hade gjort ett stort framsteg inatt, att jag hade varit med om en jätteexponering! Jag fattade inte vad han menade, men han förklarde det så här:
När jag får en ångetsattack går jag alltid på toaletten och häver ångesten! Inatt gjorde jag inte det, utan välkomnade ångesten och härdade ut utan att gå på toaletten! Han sa att jag ska vara stolt över det! Det händer grejer med mina tankar, jag börja lära mig att tänka om! Han menar på att övningarna jag har gjort (snurrstolen och hyperventileringen) har gett effekt! Jag har börjat förstå att dom fysiska symtomen som skapas under en attack inte är livsfarliga, bara obehagliga! Förstår ni vad jag menar?
Nu är jag så trött att ögonen går i kors nästan, orkar inte skriva mer nu! Nu blir det soffan resten av kvällen, sen hoppas jag att denna natten blir bättre än förra!
Kram <3
Inget klotterblank!
Det här är ett inlägg jag aldrig trodde jag skulle skriva i min blogg! Tråkigt!
Jag vill inte att min blogg ska vara ett klotterplank där ni "snackar" skit om varandra och varandras bloggar! Det får ni ägna er åt på era egna bloggar!
Jag vill inte välja sida! Jag har inte utrymme för någon "dramatik"och konflikter i mitt liv nu, jag brottas med tillräckligt mycket nu ändå!
Jag har därför valt att ta bort inlägget där denna "smutskastning" förekommer.
Jag hoppas att ni berörda parter accepterar min vilja.
Min blogg ska handla om mig och min resa att bli frisk, den ska innehålla positiva kommentarer och tankar, inte skitsnack. Det tar jag avstånd från!
Alla har rätt att kommentera min blogg, men inte med inlägg där man går till personangrepp mot varandra!
Jag vill inte att min blogg ska vara ett klotterplank där ni "snackar" skit om varandra och varandras bloggar! Det får ni ägna er åt på era egna bloggar!
Jag vill inte välja sida! Jag har inte utrymme för någon "dramatik"och konflikter i mitt liv nu, jag brottas med tillräckligt mycket nu ändå!
Jag har därför valt att ta bort inlägget där denna "smutskastning" förekommer.
Jag hoppas att ni berörda parter accepterar min vilja.
Min blogg ska handla om mig och min resa att bli frisk, den ska innehålla positiva kommentarer och tankar, inte skitsnack. Det tar jag avstånd från!
Alla har rätt att kommentera min blogg, men inte med inlägg där man går till personangrepp mot varandra!
söndag 19 februari 2012
Promenad
Jag tvingade mig ut idag en liten stund, blev en promenad på ca 15 min. Samma runda varje gång, hehe!
Igår orkade jag inte blogga, hade huvudvärk hela dagen.
Jag kände mig lite bättre till mods efter jag var hos psykologen, blev lite mer positiv än vad jag var när jag kom dit. Mycket stress och press och släppte när vi bestämde att jag skulle vänta lite med exponeringen och ta oss igenom dessa deprissiva tankar först.
Samtidigt så tänker jag att det kommer ju bli lika tufft nästa gång jag ska börja med exponeringen, så det kanske är dumt att skjuta upp den. Men psykologen säger att det går inte att göra den om man inte är motiverad och stabil i psyket, viljan och modet måste vara med! Nu har jag varken motivation eller är stabil tillräckligt för det, det känner jag. Jag är i en svacka nu, känslomässigt. Hur gör jag för att bli förberedd för exponeringen?? Kommer jag nånsin bli motiverad för det? Hjälp!!
Hos psykologen i fredags pratade vi om detta med körsången. Jag vill ju gärna gå dit, men sa till honom att jag "skiter i det" och att jag inte ville gå med i kören längre, allt är ju som ni vet ganska mörkt nu.
Men han pratade mer och mer om det och jag började le litegrann och viljan kom liksom tillbaka, men tankarna säger att "du klarar ändå inte av att gå dit, så du kan lika gärna skita i det". Han peppade mig mer och mer, och innan jag gick därifrån hade jag skrivit upp mig på körlistan (lånade hans dator och mailade kören). Det var inte lätt, mitt hjärta slog hundratusen slag när jag klickade på "skicka". Jag kände att "nu måste jag gå dit", och blev lite rädd och orolig! Men psykologen sa att det stämmer inte riktigt, han menade på att jag har tagit första steget mot kören, att bara skrivit upp mig på listan är ett stort steg. Även om jag misslyckas med att gå dit, så har jag inte misslyckas med att ta första steget! Hade jag inte skrivit upp mig alls hade ju misslyckandet varit ännu större! Förstår ni vad jag menar? Svårt att formulera detta känner jag...
Kören börjar den 27/2, och han säger att vi ska prata om kören nu varje gång innan, så han kan förbereda och peppa mig så mycket som möjligt så att jag kommer dit!
Han sa också: kommer du iväg till kören, så är det inte ens en exponering, det är större! Det är en del av ditt nya liv! En vilja så stark att ångesten inte kan kontrollera mig mer! Det var fint sagt tycker jag! :)
Kram
Igår orkade jag inte blogga, hade huvudvärk hela dagen.
Jag kände mig lite bättre till mods efter jag var hos psykologen, blev lite mer positiv än vad jag var när jag kom dit. Mycket stress och press och släppte när vi bestämde att jag skulle vänta lite med exponeringen och ta oss igenom dessa deprissiva tankar först.
Samtidigt så tänker jag att det kommer ju bli lika tufft nästa gång jag ska börja med exponeringen, så det kanske är dumt att skjuta upp den. Men psykologen säger att det går inte att göra den om man inte är motiverad och stabil i psyket, viljan och modet måste vara med! Nu har jag varken motivation eller är stabil tillräckligt för det, det känner jag. Jag är i en svacka nu, känslomässigt. Hur gör jag för att bli förberedd för exponeringen?? Kommer jag nånsin bli motiverad för det? Hjälp!!
Hos psykologen i fredags pratade vi om detta med körsången. Jag vill ju gärna gå dit, men sa till honom att jag "skiter i det" och att jag inte ville gå med i kören längre, allt är ju som ni vet ganska mörkt nu.
Men han pratade mer och mer om det och jag började le litegrann och viljan kom liksom tillbaka, men tankarna säger att "du klarar ändå inte av att gå dit, så du kan lika gärna skita i det". Han peppade mig mer och mer, och innan jag gick därifrån hade jag skrivit upp mig på körlistan (lånade hans dator och mailade kören). Det var inte lätt, mitt hjärta slog hundratusen slag när jag klickade på "skicka". Jag kände att "nu måste jag gå dit", och blev lite rädd och orolig! Men psykologen sa att det stämmer inte riktigt, han menade på att jag har tagit första steget mot kören, att bara skrivit upp mig på listan är ett stort steg. Även om jag misslyckas med att gå dit, så har jag inte misslyckas med att ta första steget! Hade jag inte skrivit upp mig alls hade ju misslyckandet varit ännu större! Förstår ni vad jag menar? Svårt att formulera detta känner jag...
Kören börjar den 27/2, och han säger att vi ska prata om kören nu varje gång innan, så han kan förbereda och peppa mig så mycket som möjligt så att jag kommer dit!
Han sa också: kommer du iväg till kören, så är det inte ens en exponering, det är större! Det är en del av ditt nya liv! En vilja så stark att ångesten inte kan kontrollera mig mer! Det var fint sagt tycker jag! :)
Kram
fredag 17 februari 2012
Psykologbesök
Igår skrev jag inget på bloggen. Jag mådde så dåligt igår, jag låg i soffan hela dagen och grät i omgångar, ville bara att dagen skulle ta slut. Jag har haft en extrem förväntansångest denna vecka, men igår var värst. Jag tyckte väldigt synd om mig själv, varför är jag sån här? Varför just jag? Allt var svart! Jag har känt mig väldigt nere sista tiden, pga kommande exponering tror jag. Jag känner mig inte redo, är livrädd. Har gått ner i vikt, ångestattacker på nätterna, trötthet, mm.
Jag kände att jag inte skulle klara av att gå till psykologen idag, så jag ringde till honom och frågade om jag fick ta med mig mamma idag i väntummet. Det gick bra, huvudsaken var att jag kom dit sa han.
Vi åkte och det gick bra i väntrummet. Jag gick in i hans rum och vi började prata om allt jag känner/kände. Han tyckte det lät tungt och svart för mig nu,han sa att jag är på väg in i en depression och det är inte ok sa han. Vi kom överens om att jag ska gå till honom 2 ggr/vecka nu ett tag för att reda ut detta mörka som jag känner nu.
Det blir alltså ingen exponeringsfas nu! Han säger att jag måste vara helt motiverad för att klara av det, och nu har jag ingen motivation över huvudtaget! Jag mår för dåligt helt enkelt. Så nu ska vi reda ut denna stormen först, sen får vi se när det är läge att börja.
Jag har bestämt att jag ska göra lite exponeringar ändå, här hemma. Tex fortsätta med mina små promenader, det gör mig gott känner jag! Det gör ju så att jag kommer ut en liten stund iallafall. Det är lätt att låta deprissionen ta över, man slutar med allt, bara sover mm. Det är inte bra! Så illa får det inte bli! Har ju redan gått ner i vikt,vill inte att det ska bli värre! Så jag måste utsätta mig för små saker, och ta mig ut litegrann annars blir det värre!
Nu är jag så trött att ögonen går i kors!
Ha en trevlig helg!
Kram
Jag kände att jag inte skulle klara av att gå till psykologen idag, så jag ringde till honom och frågade om jag fick ta med mig mamma idag i väntummet. Det gick bra, huvudsaken var att jag kom dit sa han.
Vi åkte och det gick bra i väntrummet. Jag gick in i hans rum och vi började prata om allt jag känner/kände. Han tyckte det lät tungt och svart för mig nu,han sa att jag är på väg in i en depression och det är inte ok sa han. Vi kom överens om att jag ska gå till honom 2 ggr/vecka nu ett tag för att reda ut detta mörka som jag känner nu.
Det blir alltså ingen exponeringsfas nu! Han säger att jag måste vara helt motiverad för att klara av det, och nu har jag ingen motivation över huvudtaget! Jag mår för dåligt helt enkelt. Så nu ska vi reda ut denna stormen först, sen får vi se när det är läge att börja.
Jag har bestämt att jag ska göra lite exponeringar ändå, här hemma. Tex fortsätta med mina små promenader, det gör mig gott känner jag! Det gör ju så att jag kommer ut en liten stund iallafall. Det är lätt att låta deprissionen ta över, man slutar med allt, bara sover mm. Det är inte bra! Så illa får det inte bli! Har ju redan gått ner i vikt,vill inte att det ska bli värre! Så jag måste utsätta mig för små saker, och ta mig ut litegrann annars blir det värre!
Nu är jag så trött att ögonen går i kors!
Ha en trevlig helg!
Kram
onsdag 15 februari 2012
Tankar om agorafobi
Jag funderar ibland på detta med agorafobi (torgskräck).
Agorafobi
Källa: http://www.kbterapi.se/agorafobi.html
Jag känner ju igen mig i nästan alla dessa exempel. Köer,buss, tandläkare, bilfärder, resturanger mm.
Min mamma är min trygga punkt i alla dessa situationer, hon är alltid med mig när jag väl är ute bland folk. Hon fungerar under processen jag går igenom nu som min "coach", hon hjälper mig med olika exponeringsövningar som tex hyperventilering, mm. Nu är det snart dags för "riktig" exponering i utemiljöer. Jag ska börja dessa övningar med psykologen, men varje hemmaövning jag kommer jag få så är det mamma som är min "psykolog", dvs coach.
Känns tryggt! Hon ställer alltid upp för mig!
Ibland kan jag tycka det det är konstigt med agorafobin när det gäller mig! Varför får jag en attack i väntrummet hos psykologen? Är nästan aldrig några folk i väntrummet, toaletter finns tillgängliga, har varit där så många ggr att jag känner mig trygg på platsen. Är det bara för att jag är orolig? Är det för att jag tycker det är jobbigt att gå dit (inte jätteroligt att gå i terapi)? För att jag var där ensam utan min trygga punkt (mamma)? Det är säkert så, det fattar jag nu när jag skriver om det....eller hur?
Jag har ju ont av agorafobin hela tiden, är hämmad i allt jag gör.
Jag har ju till och med svårt att gå ut på promenader. Där är jag ju bara med mamma, inga andra folk, men jag tycker det är jobbigt ändå! Går ju aldrig långt hemifrån, brukar bli promenader på ca 15-30 min. Men jag är nöjd med det, huvudsaken är att jag kommer ut!
Ja, det är lustigt hur agorafobin beter sig! Ibland si ibland så....men det är väl så den agerar, får väl bara acceptera det!
Agorafobi
Agorafobi innebär att man har en ihållande rädsla för situationer som man tror är svåra att fly ifrån eller få hjälp i vid händelse av en panikattack. Agorafobiska situationer undviks eller uthärdas trots stark rädsla eller obehag. Undvikanden av agorafobiska situationer leder ofta till ett psykiskt lidande och att vardagen inskränks på olika sätt (arbetsmässigt, socialt m.m.). Ofta undviks en rad olika situationer. Agorafobi utvecklas vanligtvis som en konsekvens av en panikstörning. Man kan i regel lättare stå ut att vara i dessa situationer om man är tillsammans med en person som man känner sig trygg med.
Rädsla och undvikande i en viss situation brukar vara särskilt stark när förväntningarna är höga om att en panikattack skall inträffa, när konsekvenserna förväntas vara särskilt allvarliga, och när man inte tror att man kan handskas med situationen på ett effektivt sätt. Eftersom agorafobi definieras som en rädsla för situationer i vilka man kan få en panikattack kan även en rädsla för mera subtila stimuli som väcker stark rädsla anses utgöra olika former av agorafobi. Några exempel är användningen av olika substanser (t.ex. kaffe), fysisk träning, filmer som väcker känslor, kvava eller fuktiga miljöer, sexuellt umgänge m.m.
Om agorafobin förvärras kan man bli alltmer beroende av närstående i sin vardag. Man kan komma att alltmer ställa krav på dem att de följer med när man går hemifrån eller när man skall till en social situation.
Exempel på agorafobiska situationer är affärer, köer, folksamlingar, små rum/tunnlar, broar, bilresor, flygresor, läkar-/tandläkarbesök, allmäna transporter (buss, t-bana, tåg), biografer/arenor, restauranger, hissar, öppna platser (parker, parkeringsplatser) m.m.
Rädsla och undvikande i en viss situation brukar vara särskilt stark när förväntningarna är höga om att en panikattack skall inträffa, när konsekvenserna förväntas vara särskilt allvarliga, och när man inte tror att man kan handskas med situationen på ett effektivt sätt. Eftersom agorafobi definieras som en rädsla för situationer i vilka man kan få en panikattack kan även en rädsla för mera subtila stimuli som väcker stark rädsla anses utgöra olika former av agorafobi. Några exempel är användningen av olika substanser (t.ex. kaffe), fysisk träning, filmer som väcker känslor, kvava eller fuktiga miljöer, sexuellt umgänge m.m.
Om agorafobin förvärras kan man bli alltmer beroende av närstående i sin vardag. Man kan komma att alltmer ställa krav på dem att de följer med när man går hemifrån eller när man skall till en social situation.
Exempel på agorafobiska situationer är affärer, köer, folksamlingar, små rum/tunnlar, broar, bilresor, flygresor, läkar-/tandläkarbesök, allmäna transporter (buss, t-bana, tåg), biografer/arenor, restauranger, hissar, öppna platser (parker, parkeringsplatser) m.m.
Källa: http://www.kbterapi.se/agorafobi.html
Jag känner ju igen mig i nästan alla dessa exempel. Köer,buss, tandläkare, bilfärder, resturanger mm.
Min mamma är min trygga punkt i alla dessa situationer, hon är alltid med mig när jag väl är ute bland folk. Hon fungerar under processen jag går igenom nu som min "coach", hon hjälper mig med olika exponeringsövningar som tex hyperventilering, mm. Nu är det snart dags för "riktig" exponering i utemiljöer. Jag ska börja dessa övningar med psykologen, men varje hemmaövning jag kommer jag få så är det mamma som är min "psykolog", dvs coach.
Känns tryggt! Hon ställer alltid upp för mig!
Ibland kan jag tycka det det är konstigt med agorafobin när det gäller mig! Varför får jag en attack i väntrummet hos psykologen? Är nästan aldrig några folk i väntrummet, toaletter finns tillgängliga, har varit där så många ggr att jag känner mig trygg på platsen. Är det bara för att jag är orolig? Är det för att jag tycker det är jobbigt att gå dit (inte jätteroligt att gå i terapi)? För att jag var där ensam utan min trygga punkt (mamma)? Det är säkert så, det fattar jag nu när jag skriver om det....eller hur?
Jag har ju ont av agorafobin hela tiden, är hämmad i allt jag gör.
Jag har ju till och med svårt att gå ut på promenader. Där är jag ju bara med mamma, inga andra folk, men jag tycker det är jobbigt ändå! Går ju aldrig långt hemifrån, brukar bli promenader på ca 15-30 min. Men jag är nöjd med det, huvudsaken är att jag kommer ut!
Ja, det är lustigt hur agorafobin beter sig! Ibland si ibland så....men det är väl så den agerar, får väl bara acceptera det!
tisdag 14 februari 2012
Livrädd
Jag har redan fått förväntningsoro inför nästa psykologbesök! Jag berättade ju för er att jag fick en ångestattack där sist! När man lider av paniksyndrom så förknippar man platser där man får panikattacker med fara! Man vill aldrig mer bege sig till den platsen! Man vill bara fly därifrån!
Så ni förstår kanske att det inte var den bästa platsen för mig att få en attack på! Nu är psykologmottagningen också en "farlig" plats för mig! En plats jag måste undvika för att inte få fler attacker! Men det går ju inte! Jag måste ju dit! Jag måste ju bli frisk! Hur ska jag göra!?
Jag vet att jag överlevde attacken! Jag klarade av den ensam! Jag stannade kvar på platsen! Jag var stark, jag krigade när jag egentligen bara ville fly! Så jag ska vara stolt över mig själv! Jag ska tänka på alla dessa positiva saker jag gjorde, men ändå är det det negativa tankarna och känslorna som tar över! Typiskt för nån med paniksyndrom. Varför är det så? Jag har läst all fakta om det, det är så hjärnan fungerar för nån med paniksyndrom, men att acceptera det är svårt! Man blir ju bara så ledsen av att alltid tänka katastroftankar och negativa tankar! Jag vill inte vara en negativ människa!
Jag vill vara positiv och rolig!
Hur ska jag klara av psykologbesöket på fredag?? Hjälp någon!!
Så ni förstår kanske att det inte var den bästa platsen för mig att få en attack på! Nu är psykologmottagningen också en "farlig" plats för mig! En plats jag måste undvika för att inte få fler attacker! Men det går ju inte! Jag måste ju dit! Jag måste ju bli frisk! Hur ska jag göra!?
Jag vet att jag överlevde attacken! Jag klarade av den ensam! Jag stannade kvar på platsen! Jag var stark, jag krigade när jag egentligen bara ville fly! Så jag ska vara stolt över mig själv! Jag ska tänka på alla dessa positiva saker jag gjorde, men ändå är det det negativa tankarna och känslorna som tar över! Typiskt för nån med paniksyndrom. Varför är det så? Jag har läst all fakta om det, det är så hjärnan fungerar för nån med paniksyndrom, men att acceptera det är svårt! Man blir ju bara så ledsen av att alltid tänka katastroftankar och negativa tankar! Jag vill inte vara en negativ människa!
Jag vill vara positiv och rolig!
Hur ska jag klara av psykologbesöket på fredag?? Hjälp någon!!
måndag 13 februari 2012
:(
Idag vet jag inte riktigt vad jag ska blogga om, har inte hänt så mycket idag. Bara varit hemma och tagit det lugnt. Har lite huvudvärk nu, och värk i magen :( Men jag har ju alltid ont i magen så det är inget ovanligt, hehe...
Jag har gått ner lite grann i vikt senaste tiden och det är inte bra...jag väger inte så mycket ändå, så jag har liksom inte råd att gå ner mer, jag har väldigt svårt att gå upp igen tyvärr. Jag kan gå ner 1-2 kg på en vecka, sen kan det ta ett halvår innan jag går upp förlorade kilon igen. Så jag vill helst inte gå ner i vikt. Jag har dålig aptit nu tyvärr, speciellt på morgonen/fm. Så nu tvingar jag i mig lite aprikoskräm till frukost! Måste vara hård med att få i mig nåt, annars kan det bli problem! Men det går bra! Idag hoppade jag över krämen och åt en apelsin istället, och sen ca 1 timme efter det åt jag faktiskt en halv fralla med leverpastej och gurka :)
Det är jag nöjd med :)
Funderar på om jag ska bada sen :) Vad säger du om det Jenny?? :)
Kanske släpper värken i både huvud och mage då.....jag hoppas på det!
Kram alla fina....
Jag har gått ner lite grann i vikt senaste tiden och det är inte bra...jag väger inte så mycket ändå, så jag har liksom inte råd att gå ner mer, jag har väldigt svårt att gå upp igen tyvärr. Jag kan gå ner 1-2 kg på en vecka, sen kan det ta ett halvår innan jag går upp förlorade kilon igen. Så jag vill helst inte gå ner i vikt. Jag har dålig aptit nu tyvärr, speciellt på morgonen/fm. Så nu tvingar jag i mig lite aprikoskräm till frukost! Måste vara hård med att få i mig nåt, annars kan det bli problem! Men det går bra! Idag hoppade jag över krämen och åt en apelsin istället, och sen ca 1 timme efter det åt jag faktiskt en halv fralla med leverpastej och gurka :)
Det är jag nöjd med :)
Funderar på om jag ska bada sen :) Vad säger du om det Jenny?? :)
Kanske släpper värken i både huvud och mage då.....jag hoppas på det!
Kram alla fina....
söndag 12 februari 2012
Promenad :)
Idag har jag varit ute i solen på en liten promenad med mamma :)
Vi var ute ca 30 minuter, inte så länge kanske men för mig är det ganska lång tid! Vi gick bara runt området, längre bort än så kommer jag inte, men jag är ändå glad att jag lyckades komma ut. Det var kallt, men skönt i solen :) Stod still i ca 5 min och bara lapade sol :)
Jag har inte bloggat på två dagar, jag brukar blogga varje dag, men jag kände inte för det helt enkelt! Jag ville bara vara och inte känna att jag måste blogga. Ibland kan jag känna så..."nu måste jag blogga", och det kan bli ett stressmoment för mig, så nu tänkte jag att jag tar en liten paus tills jag känner att jag orkar och vill skriva.
Igår var vi hos min bror Johan och hans Linda och mina brorsöner, Oskar och Viktor <3
Vi åt paj och kollade på Melodifestivalen. Var jättemysigt! Min favorit gick vidare till globen så jag var nöjd! Jag höll på David, grym låt och bra framträdande. Jag tycker Ulrik Munther är jätteduktig också, så det var rätt låtar som gick till final enligt mig!
Jag fick en kommentar på bloggen idag som gjorde mig tårögd. Den var så fin så fin! Tack snälla Maria! Den kommentaren gjorde min dag! Läs själva:
Hej Anna!
Jag har aldrig någonsin kommenterat en blogg förut i mitt liv, men nu vill jag verkligen göra det.
Har suttit och läst din blogg i 2 dagar nu och den värmer mig så mycket. Du skriver så himla bra och är så otroligt bra och modig som gör denna resa. Och vill tacka dig allra varmast för att du delar med dig av den, har inte ord som kan beskriva hur mycket det betyder att få läsa dina ord. Och hur mycket jag själv lär mig av dina tankar, känslor och allt du delar med dig av. Ska följa med dig på hela din resa och hålla tummarna hårt för dig!
Det är alla fina kommentarer och uppskattning jag får på bloggen som gör det värt att fortsätta skriva och faktiskt lämna ut mig själv. Det är såå värt det! Tack alla!
Kram
Vi var ute ca 30 minuter, inte så länge kanske men för mig är det ganska lång tid! Vi gick bara runt området, längre bort än så kommer jag inte, men jag är ändå glad att jag lyckades komma ut. Det var kallt, men skönt i solen :) Stod still i ca 5 min och bara lapade sol :)
Jag har inte bloggat på två dagar, jag brukar blogga varje dag, men jag kände inte för det helt enkelt! Jag ville bara vara och inte känna att jag måste blogga. Ibland kan jag känna så..."nu måste jag blogga", och det kan bli ett stressmoment för mig, så nu tänkte jag att jag tar en liten paus tills jag känner att jag orkar och vill skriva.
Igår var vi hos min bror Johan och hans Linda och mina brorsöner, Oskar och Viktor <3
Vi åt paj och kollade på Melodifestivalen. Var jättemysigt! Min favorit gick vidare till globen så jag var nöjd! Jag höll på David, grym låt och bra framträdande. Jag tycker Ulrik Munther är jätteduktig också, så det var rätt låtar som gick till final enligt mig!
Jag fick en kommentar på bloggen idag som gjorde mig tårögd. Den var så fin så fin! Tack snälla Maria! Den kommentaren gjorde min dag! Läs själva:
Hej Anna!
Jag har aldrig någonsin kommenterat en blogg förut i mitt liv, men nu vill jag verkligen göra det.
Har suttit och läst din blogg i 2 dagar nu och den värmer mig så mycket. Du skriver så himla bra och är så otroligt bra och modig som gör denna resa. Och vill tacka dig allra varmast för att du delar med dig av den, har inte ord som kan beskriva hur mycket det betyder att få läsa dina ord. Och hur mycket jag själv lär mig av dina tankar, känslor och allt du delar med dig av. Ska följa med dig på hela din resa och hålla tummarna hårt för dig!
Det är alla fina kommentarer och uppskattning jag får på bloggen som gör det värt att fortsätta skriva och faktiskt lämna ut mig själv. Det är såå värt det! Tack alla!
Kram
torsdag 9 februari 2012
Ångestattack hos psykologen
Ja, idag kom den, och inte på vilket ställe som helst, naturligtvis i väntrummet hos psykologen!
Jag har ju varit orolig för psykologbesöket hela dan idag, men trodde inte att jag skulle få en ångestattack.
Det började redan i bilen dit, ångesten smög sig på, jag försökte att häva den med andra tankar, men det gick inte! Jag gick upp till väntrummet, gick på toaletten och när jag satt där så kom illamåendet, svettningarna, hjärtklappningen, mm. Jag gick ut från toaletten och in i väntrummet,men oron var kvar och jag var på väg att ringa pappa och be han vända om och hämta mig igen. Jag var redo att gå därifrån! Men jag vägrade! Jag stannade kvar! Psykologen kom och hämtade mig och vi gick in till hans rum och jag var fortfarande ångestfylld, vilket höll i sig hela timmen! När jag lyckades lugna ner mig litegrann så kom spänningshuvudvärken! Jag var helt slut när jag satt där och pratade, ju mer vi pratade om ångesten ju mer obehag kände jag! Han sa att det är helt normalt att jag är så här ångestfylld nu, eftersom vi ska gå igenom det värsta steget i terapin.
Han var stolt över mig att jag stannade kvar! Han sa att jag ska tänka på det och inte att jag fick en panikattack där. Jag kommer att vara orolig inför nästa vecka när jag ska dit igen, kommer vara orolig för att det kommer hända igen! Men jag måste försöka släppa det....och vad händer i såfall om det skulle ske igen? Jag dog ju inte! Det var obehagligt: ja, men dog jag: nä, blev det en katastrof: nä! Jag klarade av det! Ångesten försvann efter 1 timme...
Jag antar att jag ska vara stolt över mig själv, över att jag vågade kriga och inte fly!
När jag kom hem var jag helt "död", extrem huvudvärk, spagetti i benen och otroligt spänd. Lade mig i soffan och försökte vila men det gick inte, var väldigt uppe i varv!
Så jag tog ett gott råd från min vän Jenny: Bada Anna!
Så jag gjorde det! Jag har inte badat på flera år, jag är en duschmänniska.
Tände två ljus med lavendelldoft, tappade upp ett skumbad och lade mig! Det går inte att beskriva känslan av det badet! :)
Det var så skönt! Jag låg en halvtimma, och har nog inte varit så avslappnad på väldigt väldigt länge! Det var inte sista gången jag badade kan jag säga!! Det badet blev min healing idag!
Nu är det dags för sängen! Ska bli otrolig skönt att gå och lägga sig efter en sån här jobbig dag!
Kram på er, sov gott!
Jag har ju varit orolig för psykologbesöket hela dan idag, men trodde inte att jag skulle få en ångestattack.
Det började redan i bilen dit, ångesten smög sig på, jag försökte att häva den med andra tankar, men det gick inte! Jag gick upp till väntrummet, gick på toaletten och när jag satt där så kom illamåendet, svettningarna, hjärtklappningen, mm. Jag gick ut från toaletten och in i väntrummet,men oron var kvar och jag var på väg att ringa pappa och be han vända om och hämta mig igen. Jag var redo att gå därifrån! Men jag vägrade! Jag stannade kvar! Psykologen kom och hämtade mig och vi gick in till hans rum och jag var fortfarande ångestfylld, vilket höll i sig hela timmen! När jag lyckades lugna ner mig litegrann så kom spänningshuvudvärken! Jag var helt slut när jag satt där och pratade, ju mer vi pratade om ångesten ju mer obehag kände jag! Han sa att det är helt normalt att jag är så här ångestfylld nu, eftersom vi ska gå igenom det värsta steget i terapin.
Han var stolt över mig att jag stannade kvar! Han sa att jag ska tänka på det och inte att jag fick en panikattack där. Jag kommer att vara orolig inför nästa vecka när jag ska dit igen, kommer vara orolig för att det kommer hända igen! Men jag måste försöka släppa det....och vad händer i såfall om det skulle ske igen? Jag dog ju inte! Det var obehagligt: ja, men dog jag: nä, blev det en katastrof: nä! Jag klarade av det! Ångesten försvann efter 1 timme...
Jag antar att jag ska vara stolt över mig själv, över att jag vågade kriga och inte fly!
När jag kom hem var jag helt "död", extrem huvudvärk, spagetti i benen och otroligt spänd. Lade mig i soffan och försökte vila men det gick inte, var väldigt uppe i varv!
Så jag tog ett gott råd från min vän Jenny: Bada Anna!
Så jag gjorde det! Jag har inte badat på flera år, jag är en duschmänniska.
Tände två ljus med lavendelldoft, tappade upp ett skumbad och lade mig! Det går inte att beskriva känslan av det badet! :)
Det var så skönt! Jag låg en halvtimma, och har nog inte varit så avslappnad på väldigt väldigt länge! Det var inte sista gången jag badade kan jag säga!! Det badet blev min healing idag!
Nu är det dags för sängen! Ska bli otrolig skönt att gå och lägga sig efter en sån här jobbig dag!
Kram på er, sov gott!
Åss
Jag är medlem i Åss - Ångestsyndromsällskapet. En förening för personer med olika typer av ångestsyndrom, tex paniksyndrom, social fobi, generaliserat ångestsyndrom, mm.
Finns en lokal förening i Göteborg, ligger inne vid järntorget. I förra veckan fick jag deras vårprogram med föreläsningar, mm.
När jag bläddrade igenom programmet såg jag speciellt en föreläsning jag vill gå på som handlar om ACT.
Bosse Andersson är leg. läkare samt leg. psykoterapeut (med specialområde missbruk) och jobbar på Kognitiva Centerpartners i Göteborg.
Källa: Åss vårprogram
I min bok "Ingen panik" är det ett kapitel i slutet som handlar om just detta. Min psykolog har pratat lite grann om detta och han tycker att vi ska arbeta med detta lite senare i KBT-terapin. Därför vore det intressant att gå på den. Jag hoppas att jag kan komma iväg, den är i början av april.
Senare i programmet kom detta:
KÖRSÅNG
Under våren sätter ÅSS tillsammans med Medborgarskolan igång en kör! Hör av dig till oss om du vill veta mer och/eller anmäla dig.
Källa: Åss vårprogram
I ett tidigare inlägg på bloggen, http://www.anna-mittlivsresa.blogspot.com/2012/01/jag-villutan-inbordes-ordning.html, har jag skrivit om saker jag skulle vilja göra om jag blir frisk. Jag har körsång med på den listan. Jag har alltid gillat att sjunga, och absolut i kör. Är så häftigt och roligt! I gymnasiet valde jag körsång och sångensamble som eget val, tror jag det kallades. Alltså lektioner där man fick välja själv vad man ville göra. Jag älskade dom lektionerna!
Jag vill SÅ gärna gå med i den kören, men min agorafobi ställer till det och jag tror inte jag kommer våga gå dit! Men jag har iallafall skickat ett mail till som där jag förklarat hur jag mår och att jag vill ha mer info om detta. Kören ska starta i slutet på februari.
Jag vet att alla andra i kören har ångestproblematik, och det borde ju göra det lättare för mig att komma dit. Men tyvärr så hjälper det inte tror jag. Jag ska dit ensam, på en plats där jag aldrig varit förut, med människor jag aldrig träffat! Skrämmande! Vågar jag???
Jag vill så gärna!!! Kommer ju aldrig finnas en kör som passar mig bättre än denna, eller hur??
Ska prata med psykologen om detta idag, han vet att jag vill börja sjunga i kör, så han kommer nog försöka peppa mig att gå dit!!
Jag hatar denna agorafobi :(
När jag bläddrade igenom programmet såg jag speciellt en föreläsning jag vill gå på som handlar om ACT.
ACT – ACCEPTANCE & COMMITMENT THERAPY
ACT är en psykoterapi under KBT-paraplyet. Fokus ligger på vad vi värderar / vill med våra liv och hur vi kan nå dit. Acceptans och medveten närvaro i nuet är steg på vägen. Språkets betydelse för vårt psykiska lidande och oförmåga att nå dit vi vill (samt hur man kan arbeta med detta) är viktiga "hörnstenar" i ACT. Upplever du dig ibland "fast" (i tanke och känsla) och vet inte hur du ska gå vidare? Då kan ACT vara något för dig!Bosse Andersson är leg. läkare samt leg. psykoterapeut (med specialområde missbruk) och jobbar på Kognitiva Centerpartners i Göteborg.
Källa: Åss vårprogram
I min bok "Ingen panik" är det ett kapitel i slutet som handlar om just detta. Min psykolog har pratat lite grann om detta och han tycker att vi ska arbeta med detta lite senare i KBT-terapin. Därför vore det intressant att gå på den. Jag hoppas att jag kan komma iväg, den är i början av april.
Senare i programmet kom detta:
KÖRSÅNG
Under våren sätter ÅSS tillsammans med Medborgarskolan igång en kör! Hör av dig till oss om du vill veta mer och/eller anmäla dig.
Källa: Åss vårprogram
I ett tidigare inlägg på bloggen, http://www.anna-mittlivsresa.blogspot.com/2012/01/jag-villutan-inbordes-ordning.html, har jag skrivit om saker jag skulle vilja göra om jag blir frisk. Jag har körsång med på den listan. Jag har alltid gillat att sjunga, och absolut i kör. Är så häftigt och roligt! I gymnasiet valde jag körsång och sångensamble som eget val, tror jag det kallades. Alltså lektioner där man fick välja själv vad man ville göra. Jag älskade dom lektionerna!
Jag vill SÅ gärna gå med i den kören, men min agorafobi ställer till det och jag tror inte jag kommer våga gå dit! Men jag har iallafall skickat ett mail till som där jag förklarat hur jag mår och att jag vill ha mer info om detta. Kören ska starta i slutet på februari.
Jag vet att alla andra i kören har ångestproblematik, och det borde ju göra det lättare för mig att komma dit. Men tyvärr så hjälper det inte tror jag. Jag ska dit ensam, på en plats där jag aldrig varit förut, med människor jag aldrig träffat! Skrämmande! Vågar jag???
Jag vill så gärna!!! Kommer ju aldrig finnas en kör som passar mig bättre än denna, eller hur??
Ska prata med psykologen om detta idag, han vet att jag vill börja sjunga i kör, så han kommer nog försöka peppa mig att gå dit!!
Jag hatar denna agorafobi :(
Inför psykologbesök
Jag känner mig orolig inför psykologbesöket idag! Samtidigt som jag vet att det är såå skönt efteråt. Det känns som jag kan göra allt när jag går därifrån, jag fylls med så mycket energi och välbehag och faktiskt också en tro på mig själv! Den känslan brukar vara en dag eller två, sen är jag åter tillbaka i mina negativa tankar och min isolering. Jag väljer oftast att inte ta mig ut någonstans, är hellre hemma! Jag vet att jag måste ut! Jag måste exponeras! Men tryggheten tar oftast över!
Om det är så här soligt imon så ska jag höra med mamma om hon vill ut o gå runt kvarteret (vågar inte gå för långt hemifrån) efter hon vaknat (hon jobbar natt). Kanske blir en promenad på 15-20 min, men det är ok tycker jag, när man lider av detta och inga toaletter finns tillgängliga! Gör jag det imon kommer jag nog vara nöjd med mig själv hoppas jag!
Jag skriver ett inlägg ikväll och berättar hur det var hos psykologen.
Ha en härlig dag!
Kram <3
Om det är så här soligt imon så ska jag höra med mamma om hon vill ut o gå runt kvarteret (vågar inte gå för långt hemifrån) efter hon vaknat (hon jobbar natt). Kanske blir en promenad på 15-20 min, men det är ok tycker jag, när man lider av detta och inga toaletter finns tillgängliga! Gör jag det imon kommer jag nog vara nöjd med mig själv hoppas jag!
Jag skriver ett inlägg ikväll och berättar hur det var hos psykologen.
Ha en härlig dag!
Kram <3
onsdag 8 februari 2012
Ingen bra dag...
Inatt när jag lade mig så kom ångesten smygandes på, var orolig och kände mig illa till mods. Magen började göra lite uppror och ångesten triggas ännu mer...jag gick upp till mamma (jag sover nere i ett hobbyrum) och pratade en stund med henne. Hon sa att jag skulle lugna ner mig och försöka lägga mig igen. Klockan var ca 1.30 då, jag gick ner igen och lät ångesten verka en stund. Jag låg och skakade en stund med benen, det brukar hjälpa faktiskt...precis som att hjärnan får något annat att koncentrera sig på, hehe. Efter ett tag släppte det och jag kunde somna.
När man har haft en sån natt så brukar inte dagen starta så bra tyvärr.....det gjorde den inte idag. Jag var orolig och pratade mycket med mamma. Jag är väldigt orolig inför nästa steg i min process, exponeringen! Ska prata med min psykolog om detta imon...jag har miljoner frågor angående detta steget. Hoppas han kan svara på några imon.
Dagen blev bättre när Viktor (min brorsson) kom och såg på en Disney-klassiker med mig. Vi såg "Vilddjuren", den var rolig! För er som inte vet så samlar jag på alla Disney-klassiker. Finns 51 st, jag har 47 av dom nu tror jag :)
Efter det så började jag måla en ny stämpel. Detta är dagens resultat:
Den var väldigt svår faktiskt, väldigt pilligt! Men blev ganska nöjd ändå!
Nu ikväll blir det TV. Först Mästerkocken, sen det bästa programmet som går på TV just nu: Homeland! Har ni inte sett den så gör det!!
Kram <3
När man har haft en sån natt så brukar inte dagen starta så bra tyvärr.....det gjorde den inte idag. Jag var orolig och pratade mycket med mamma. Jag är väldigt orolig inför nästa steg i min process, exponeringen! Ska prata med min psykolog om detta imon...jag har miljoner frågor angående detta steget. Hoppas han kan svara på några imon.
Dagen blev bättre när Viktor (min brorsson) kom och såg på en Disney-klassiker med mig. Vi såg "Vilddjuren", den var rolig! För er som inte vet så samlar jag på alla Disney-klassiker. Finns 51 st, jag har 47 av dom nu tror jag :)
Efter det så började jag måla en ny stämpel. Detta är dagens resultat:
Den var väldigt svår faktiskt, väldigt pilligt! Men blev ganska nöjd ändå!
Nu ikväll blir det TV. Först Mästerkocken, sen det bästa programmet som går på TV just nu: Homeland! Har ni inte sett den så gör det!!
Kram <3
tisdag 7 februari 2012
Paket i brevlådan!
Idag fick jag ett paket i brevlådan av min fina vän Jenny! Hon hade plockat ihop ett litet scrap-paket! Fick en ProMarker-penna och en ny distress, lite stämplar och brads, skisser som jag kan öva att måla på, samt choklad! Hon hade köpt några chokladbitar och scrappat en påse där det stod: "Du vet väl om att du är värdefull". Hon är så fin! Jag blev så glad! Hon försöker verkligen peppa mig med stärkande ord och kloka budskap. Hon vill stärka mitt självförtorende! Hon tycker inte att jag har nåt vidare självförtroende, vilket tyvärr är sant!
Men Jenny, om du fortsätter med allt ditt peptalk så har jag nog snart världens bästa självförtroende! :)
Tack snälla Jenny för allt du gör för mig! <3<3<3
Jag vet inte hur jag ska tacka dig!!
Men Jenny, om du fortsätter med allt ditt peptalk så har jag nog snart världens bästa självförtroende! :)
Tack snälla Jenny för allt du gör för mig! <3<3<3
Jag vet inte hur jag ska tacka dig!!
Bra sömn..
Jag sov bra inatt också, så skönt! Hoppas att det fortsätter så här nu!
Jag har fortsatt öva på att måla med Pro-Markerpennor, här är dagens resultat:
Blir bättre och bättre tycker jag själv :) Det är så roligt att måla och scrappa, tyvärr får jag så ont i nacken så jag kan inte göra så mycket som jag vill :(
Haft en bra dag idag.....såna dagar gillar jag! Försöker ta vara på dom dagarna så gott jag kan!
Kram <3
Jag har fortsatt öva på att måla med Pro-Markerpennor, här är dagens resultat:
Blir bättre och bättre tycker jag själv :) Det är så roligt att måla och scrappa, tyvärr får jag så ont i nacken så jag kan inte göra så mycket som jag vill :(
Haft en bra dag idag.....såna dagar gillar jag! Försöker ta vara på dom dagarna så gott jag kan!
Kram <3
måndag 6 februari 2012
Ingen mardröm!
Jag var lite rädd för att somna igår, har ju haft oroliga nätter nu det senaste. Men jag sov så gott inatt...lade mig vid 1.30 och somnade strax efter 2.00. Vaknade vid 8.00, men somnade om till 10.00. Så skönt, det behövde jag!
Jag har haft jättemycket energi idag, undra vad det beror på? Att jag sovit bra kanske?
Jag har städat och bakat muffins! Att baka ingår inte i min vardag direkt :) Dom var jättegoda!
Jag hoppas att denna natten också blir bra!!
Jag har haft jättemycket energi idag, undra vad det beror på? Att jag sovit bra kanske?
Jag har städat och bakat muffins! Att baka ingår inte i min vardag direkt :) Dom var jättegoda!
Jag hoppas att denna natten också blir bra!!
söndag 5 februari 2012
Scrap..
Jag har målat en pojke idag! Blev ganska nöjd med resultatet faktiskt! Tycker det är skillnad på flickan jag gjorde igår och pojken jag gjorde idag! Blir bättre och bättre för varje bild tycker jag....
Eller vad tycker ni?
Flickan jag målade igår
Pojken jag gjorde idag
Eller vad tycker ni?
Oroliga nätter
Usch, jag sover så oroligt nu på nätterna, om jag ens kan somna :(
Jag drömmer mardrömmar, vaknar med rädsla och ångest innan jag fattar att det bara är en dröm! Jag fattar inte varför? Jag drömmer nästan aldrig mardrömmar, kanske har gjort det max 10 ggr i livet. Har alltid sovit bra, nu förstår jag inte vad som hänt? Är det så att jag bearbetar denna process i sömnen och i drömmarna? Hur ska jag komma ifrån detta?
När jag vaknar så på nätterna, så börjar jag må illa! En av mina fobier är att jag ska bli magsjuk och spy! Då sätts ångesten igång. Nu har jag hört att det går mycket magsjuka, kan det sätta griller i huvudet på mig, så jag blir orolig på nätterna? Jag hatar att spy, är livrädd för det! Ändå blir jag inte ofta magsjuk och blir jag det brukar det bara bli illamående och diaréer. Bara jag hör ordet magsjuka så får jag panik! Min psykolog säger att vi ska arbeta med detta!
Är det någon som känner igen sig? Bearbetar vi jobbiga processer i drömmarna??
Jag drömmer mardrömmar, vaknar med rädsla och ångest innan jag fattar att det bara är en dröm! Jag fattar inte varför? Jag drömmer nästan aldrig mardrömmar, kanske har gjort det max 10 ggr i livet. Har alltid sovit bra, nu förstår jag inte vad som hänt? Är det så att jag bearbetar denna process i sömnen och i drömmarna? Hur ska jag komma ifrån detta?
När jag vaknar så på nätterna, så börjar jag må illa! En av mina fobier är att jag ska bli magsjuk och spy! Då sätts ångesten igång. Nu har jag hört att det går mycket magsjuka, kan det sätta griller i huvudet på mig, så jag blir orolig på nätterna? Jag hatar att spy, är livrädd för det! Ändå blir jag inte ofta magsjuk och blir jag det brukar det bara bli illamående och diaréer. Bara jag hör ordet magsjuka så får jag panik! Min psykolog säger att vi ska arbeta med detta!
Är det någon som känner igen sig? Bearbetar vi jobbiga processer i drömmarna??
Nu är det mig han besöker, Freddie Kreuger :(
lördag 4 februari 2012
Scrap...
Jag övar och övar på att måla stämplar med ProMarker-pennor! Får experthjälp via telefon av min fina vän Jenny som är proffs på detta! Hon är så duktig!
Idag målade jag en ny stämpel jag köpt, en flicka.....har bara målat nallen förut.
Den blev verkligen inte bra, men ok för att vara första gången tycker jag....
Håret blev kasst, målat utanför också, hehe....men men.
Idag målade jag en ny stämpel jag köpt, en flicka.....har bara målat nallen förut.
Den blev verkligen inte bra, men ok för att vara första gången tycker jag....
Håret blev kasst, målat utanför också, hehe....men men.
Medicin
Jag fick en fråga av en läsare som undrar om jag äter några mediciner.
Jag äter en antideprissiv medicin som heter Citalopram 40 mg. Det är en serotoninhöjande medicin.
VAD ÄR CITALOPRAM ACTAVIS OCH VAD ANVÄNDS DET FÖR?
Flertalet depressioner anses bero på brist på olika signalsubstanser i hjärnan, bland annat serotonin. Citalopram ökar halten av serotonin. Detta medför att sinnesstämningen förbättras och att man känner sig mindre nedstämd.
Citalopram Actavis används för att behandla olika former av depression, panikångest och tvångssyndrom.
Källa: Fass.se
Jag har ätit medicinen sen 2006 tror jag, har inte riktigt koll på hur länge... Jag har försökt sluta med den två ggr, men fick börja igen, mådde betydligt sämre utan den! Sista gången jag slutade med den var sommaren-10, det var inte smart! Den sommaren blev den värsta tiden i mitt liv! Jag kunde inte gå utanför dörren pga agorafobin som blev mycket värre! Jag gick vid det tillfället också in i en deprission, jag slutade äta och sova. Jag gick då till läkaren och fick börja med min Citalopramen igen plus att jag fick en kompletterande medicin för aptit och sömn.
1. VAD MIRTAZAPIN ÄR OCH VAD DET ANVÄNDS FÖR
Mirtazapin Actavis tillhör en grupp av läkemedel som kallas antidepressiva.
Mirtazapin Actavis används för att behandla depressionssjukdom.
Mycket vanliga biverkningar:
Den medicinen används mycket för patienter som lider av ätstörningar, ökar aptiten extremt mycket!
Jag började med den medicinen och var konstant hungrig och trött. Det enda jag gjorde var att äta och sova! Jag gick upp 10 kg på ca 1 månad! Mina leder hängde inte med på den snabba viktökningen och jag fick väldigt ont i knäna. 10 kg på 1 månad blev för tungt för mina knän att bära! Jag kände ingen förbättring i psyket, det enda den hjälpte för var aptiten och sömnen. Jag bestämde mig för att sluta med den och bara äta Citalopramen.
Efter ett tag gick jag ner kilona jag hade lagt på mig och jag sov bättre, samt att aptiten kom tillbaka. Citalopramen hjälpte mig ifrån deprissionen. Sedan dess har jag inte vågat slutat med medicinen igen!
Jag äter en antideprissiv medicin som heter Citalopram 40 mg. Det är en serotoninhöjande medicin.
VAD ÄR CITALOPRAM ACTAVIS OCH VAD ANVÄNDS DET FÖR?
Flertalet depressioner anses bero på brist på olika signalsubstanser i hjärnan, bland annat serotonin. Citalopram ökar halten av serotonin. Detta medför att sinnesstämningen förbättras och att man känner sig mindre nedstämd.
Citalopram Actavis används för att behandla olika former av depression, panikångest och tvångssyndrom.
Källa: Fass.se
Jag har ätit medicinen sen 2006 tror jag, har inte riktigt koll på hur länge... Jag har försökt sluta med den två ggr, men fick börja igen, mådde betydligt sämre utan den! Sista gången jag slutade med den var sommaren-10, det var inte smart! Den sommaren blev den värsta tiden i mitt liv! Jag kunde inte gå utanför dörren pga agorafobin som blev mycket värre! Jag gick vid det tillfället också in i en deprission, jag slutade äta och sova. Jag gick då till läkaren och fick börja med min Citalopramen igen plus att jag fick en kompletterande medicin för aptit och sömn.
1. VAD MIRTAZAPIN ÄR OCH VAD DET ANVÄNDS FÖR
Mirtazapin Actavis tillhör en grupp av läkemedel som kallas antidepressiva.
Mirtazapin Actavis används för att behandla depressionssjukdom.
Mycket vanliga biverkningar:
- ökad aptit och ökad vikt
- dåsighet eller sömnighet
- huvudvärk
- muntorrhet
Jag började med den medicinen och var konstant hungrig och trött. Det enda jag gjorde var att äta och sova! Jag gick upp 10 kg på ca 1 månad! Mina leder hängde inte med på den snabba viktökningen och jag fick väldigt ont i knäna. 10 kg på 1 månad blev för tungt för mina knän att bära! Jag kände ingen förbättring i psyket, det enda den hjälpte för var aptiten och sömnen. Jag bestämde mig för att sluta med den och bara äta Citalopramen.
Efter ett tag gick jag ner kilona jag hade lagt på mig och jag sov bättre, samt att aptiten kom tillbaka. Citalopramen hjälpte mig ifrån deprissionen. Sedan dess har jag inte vågat slutat med medicinen igen!
fredag 3 februari 2012
SORKK
Jag berättade igår om en kbt-metod psykologer använder sig av när man jobbar i exponeringsfasen, SORKK.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) innebär mycket kortfattat att man arbetar med att identifiera patientens feltolkningar/kognitiva förvrängningar, i vilka situationer de uppstår, vilka känslor de framkallar och vilket beteende patienten i detta läge väljer. Sedan stöttas patenten i processen att exponera sig för de situationer som upplevs som obehagliga och att då våga stanna kvar, våga möta känslorna som kommer och våga välja ett annat beteende än det som identifierats som ett flyktbeteende. KBT är känt för att ge starkt positiva resultat på kort tid när det gäller en rad olika tillstånd.
KBT-terapeuten arbetar ofta utifrån en modell som kallas SORKK.
S - Situation – Den situation som patienten upplever sig ha problem med.
O – Organism – Automatisk fysiologisk reaktion t ex svettning eller hjärtklappning, omedelbar tanke eller känsla.
R – Reaktion – Valt beteende.
K – Konsekvenser på kort sikt - Det som händer i och utanför patienten när hon genomfört sitt valda beteende.
K – Konsekvenser på lång sikt - Det som händer i och utanför patienten på längre sikt.
Terapeuten stöttar patienten i att identifiera hur de olika stegen i SORKK-modellen ser ut för henne. En vanlig orsak till problem är att patienten valt ett flyende beteende från en situation som hon upplever som obehaglig på något sätt. På kort sikt minskar obehaget för patienten och därför kommer hon upprepa detta beteende om samma situation uppstår på nytt (negativ förstärkning av ett beteende). Problem uppstår om patientens valda beteende resulterar i negativa konsekvenser på längre sikt. På grund av den negativa förstärkningen på kort sikt lyckas patienten inte bryta beteendemönstret och de negativa konsekvenserna på längre sikt eskalerar.
Negativ förstärkning =Ett obehag försvinner och förstärker därmed beteendet som reducerade obehaget.
Positiv förstärkning = En positiv känsla genereras och förstärker därmed beteendet som gav upphov till känslan.
När patient och terapeut är klara över alla stegen i SORKK-modellen så är det dags för patienten att lära in ett nytt beteende (R i SORKK). Först gångerna patienten provar ett nytt beteende kommer hon sannolikt uppleva obehag. Patienten ska instrueras att då vara extra närvarande, att registrera sina kroppsliga reaktioner, känslor och tankar. Det är viktigt att patienten förstår att obehaget i sig är en helt normal fysiologisk reaktion och att det är övergående.
Efter att patienten provat sitt nya beteende är det viktigt att man påminner patienten om de långsiktigt positiva konsekvenserna som hon eftersträvar. Antagligen kan hon redan efter de första försöken identifiera många positiva konsekvenser. Om dessa positiva konsekvenser uppmärksammas blir den positiva förstärkningen av det nya beteendet starkare.
Med en motiverad patient når man som sagt ofta goda resultat snabbt.
Vid behandling av fobier är det viktigt att aldrig avbryta en exponering. Då riskerar man att förstärka rädslan ytterligare.
Källa: http://encyklomedica.se/patientmotet/kbt/
Exempel på SORKK:
Situation: Stå i kö
Organism: Svettning, yrsel, hjärtklappning, mm
Reaktion: Går ifrån kön
Kort konsekvens: Ångesten minskar när jag går från kön, symtomen försvinner.
Lång konsekvens: Ångesten ökar på lång sikt, du går inte och ställer dig i en kö igen, undviker platser, en ond cirkel startar.
Om man står kvar i situationen istället, så förändras R:et, då blir reaktionen att du stannar kvar i obehaget och låter ångesten skölja över dig. Den korta konsekvensen blir då att ångesten ökar just i den stunden, men den långa konsekvensen blir att ångesten minskar, pga att du härdar ut och rädslan inför nästa gång blir mindre och mindre! Du vet då att symtomen och ångesten försvinner efter en stund, och på lång sikt försvinner rädslan och du klarar av situationen.
Hänger ni med?
Kognitiv beteendeterapi (KBT) innebär mycket kortfattat att man arbetar med att identifiera patientens feltolkningar/kognitiva förvrängningar, i vilka situationer de uppstår, vilka känslor de framkallar och vilket beteende patienten i detta läge väljer. Sedan stöttas patenten i processen att exponera sig för de situationer som upplevs som obehagliga och att då våga stanna kvar, våga möta känslorna som kommer och våga välja ett annat beteende än det som identifierats som ett flyktbeteende. KBT är känt för att ge starkt positiva resultat på kort tid när det gäller en rad olika tillstånd.
KBT-terapeuten arbetar ofta utifrån en modell som kallas SORKK.
S - Situation – Den situation som patienten upplever sig ha problem med.
O – Organism – Automatisk fysiologisk reaktion t ex svettning eller hjärtklappning, omedelbar tanke eller känsla.
R – Reaktion – Valt beteende.
K – Konsekvenser på kort sikt - Det som händer i och utanför patienten när hon genomfört sitt valda beteende.
K – Konsekvenser på lång sikt - Det som händer i och utanför patienten på längre sikt.
Terapeuten stöttar patienten i att identifiera hur de olika stegen i SORKK-modellen ser ut för henne. En vanlig orsak till problem är att patienten valt ett flyende beteende från en situation som hon upplever som obehaglig på något sätt. På kort sikt minskar obehaget för patienten och därför kommer hon upprepa detta beteende om samma situation uppstår på nytt (negativ förstärkning av ett beteende). Problem uppstår om patientens valda beteende resulterar i negativa konsekvenser på längre sikt. På grund av den negativa förstärkningen på kort sikt lyckas patienten inte bryta beteendemönstret och de negativa konsekvenserna på längre sikt eskalerar.
Negativ förstärkning =Ett obehag försvinner och förstärker därmed beteendet som reducerade obehaget.
Positiv förstärkning = En positiv känsla genereras och förstärker därmed beteendet som gav upphov till känslan.
När patient och terapeut är klara över alla stegen i SORKK-modellen så är det dags för patienten att lära in ett nytt beteende (R i SORKK). Först gångerna patienten provar ett nytt beteende kommer hon sannolikt uppleva obehag. Patienten ska instrueras att då vara extra närvarande, att registrera sina kroppsliga reaktioner, känslor och tankar. Det är viktigt att patienten förstår att obehaget i sig är en helt normal fysiologisk reaktion och att det är övergående.
Efter att patienten provat sitt nya beteende är det viktigt att man påminner patienten om de långsiktigt positiva konsekvenserna som hon eftersträvar. Antagligen kan hon redan efter de första försöken identifiera många positiva konsekvenser. Om dessa positiva konsekvenser uppmärksammas blir den positiva förstärkningen av det nya beteendet starkare.
Med en motiverad patient når man som sagt ofta goda resultat snabbt.
Vid behandling av fobier är det viktigt att aldrig avbryta en exponering. Då riskerar man att förstärka rädslan ytterligare.
Källa: http://encyklomedica.se/patientmotet/kbt/
Exempel på SORKK:
Situation: Stå i kö
Organism: Svettning, yrsel, hjärtklappning, mm
Reaktion: Går ifrån kön
Kort konsekvens: Ångesten minskar när jag går från kön, symtomen försvinner.
Lång konsekvens: Ångesten ökar på lång sikt, du går inte och ställer dig i en kö igen, undviker platser, en ond cirkel startar.
Om man står kvar i situationen istället, så förändras R:et, då blir reaktionen att du stannar kvar i obehaget och låter ångesten skölja över dig. Den korta konsekvensen blir då att ångesten ökar just i den stunden, men den långa konsekvensen blir att ångesten minskar, pga att du härdar ut och rädslan inför nästa gång blir mindre och mindre! Du vet då att symtomen och ångesten försvinner efter en stund, och på lång sikt försvinner rädslan och du klarar av situationen.
Hänger ni med?
torsdag 2 februari 2012
Psykologbesök...
Var två veckor sen jag var hos psykologen sist, blev ett glapp på en vecka pga att han hade möten och föreläsningar.
Var jobbigt att komma iväg till honom idag, kanske pga att det var ett litet glapp, kanske också pga att jag har den här yrseln som jag mår dåligt av. Kände inte för att sitta där när allt snurrar och vinglar. Var orolig innan, det blev en del toalettbesök innan ja kom iväg, men det gick bra! Som vanligt! Hehe...
Nu tycker jag det är så skönt att jag var där, jag mår verkligen bättre när jag går därifrån! Han ger mig sån energi och positiva ord och reflektioner. Känner mig stärkt när jag går därifrån! Känns så skönt!
Idag pratade vi om mina övningar jag gör. Han tycker att jag är färdig med dom! Jag förklarade hur jag känner nu när jag gör dom, till skillnad på hur dom kändes när jag började göra dom. Han säger att ångesten är borta, övningarna har blivit en vana, jag vet att det är obehagligt men dom är inte ångestfyllda längre! Dom skrämmer mig inte längre! :)
Dags för nästa steg säger han! Nu är det dags att exponeras i olika miljöer ute, tex köer i affärer, motorväg, buss, mm. Fy säger jag! Känner jag mig inte redo för! Men det är bara att köra på! Jag litar på honom till 100 %.
Min läxa till nästa vecka är att komma på platser som gör mig ångestladdad, dom platserna ska vi öva på! Fy alltså!
Min psykolog berättade om en kbt-metod som kallas SORKK, mer om den berättar jag i nästa inlägg.
Kram <3
Var jobbigt att komma iväg till honom idag, kanske pga att det var ett litet glapp, kanske också pga att jag har den här yrseln som jag mår dåligt av. Kände inte för att sitta där när allt snurrar och vinglar. Var orolig innan, det blev en del toalettbesök innan ja kom iväg, men det gick bra! Som vanligt! Hehe...
Nu tycker jag det är så skönt att jag var där, jag mår verkligen bättre när jag går därifrån! Han ger mig sån energi och positiva ord och reflektioner. Känner mig stärkt när jag går därifrån! Känns så skönt!
Idag pratade vi om mina övningar jag gör. Han tycker att jag är färdig med dom! Jag förklarade hur jag känner nu när jag gör dom, till skillnad på hur dom kändes när jag började göra dom. Han säger att ångesten är borta, övningarna har blivit en vana, jag vet att det är obehagligt men dom är inte ångestfyllda längre! Dom skrämmer mig inte längre! :)
Dags för nästa steg säger han! Nu är det dags att exponeras i olika miljöer ute, tex köer i affärer, motorväg, buss, mm. Fy säger jag! Känner jag mig inte redo för! Men det är bara att köra på! Jag litar på honom till 100 %.
Min läxa till nästa vecka är att komma på platser som gör mig ångestladdad, dom platserna ska vi öva på! Fy alltså!
Min psykolog berättade om en kbt-metod som kallas SORKK, mer om den berättar jag i nästa inlägg.
Kram <3
onsdag 1 februari 2012
Det gick inte....
Det blev inget Ullared idag tyvärr! :(
Viljan var stor men ångesten tog över idag. Jag klarade inte känslan av att vistas bland massa folk i en stor affär. Jag blev otroligt besviken på mig själv och känner mig lite misslyckad. Det gör jag när det är nåt jag ser framemot men sen inser att jag inte klarar av det! Varför? Jag har ju gjort andra lyckade saker i denna resa! Jag åkte till Värmland! Jag gör mina övningar varje dag! Det är stora saker som jag lyckats göra! Det positiva måste jag ju hylla, och inte bli så besviken på mig själv när jag misslyckas med nåt! Ullared finns ju kvar! Det kommer en dag när jag klarar av det! Måste se till att peppa mig nu, och inte gräva ner mig i mitt misslyckande!
Vissa dagar är bra, andra inte! Idag är väl en sådan dag :(
Jag vill verkligen åka dit, så jag ska försöka snart igen! Måste ju försöka fastän jag blir besviken, eller?
Jag har dom senaste dagarna känt mig vinglig och lite snurrig samt att det gungar lite när jag står och går. Obehaglig känsla. Gör mig lite orolig, jag undrar vad det kan bero på. Googlade lite idag, står att det kan bero på stress, oro och ångest. Kan det vara så att jag är psykiskt stressad pga allt jag går igenom nu, att jag påverkas på detta sättet? Är det någon som känner igen dessa symtom? Ska nämna detta för psykologen imon och se om han känner igen detta!
Jag hoppas att det går över snart!
Kram <3
Viljan var stor men ångesten tog över idag. Jag klarade inte känslan av att vistas bland massa folk i en stor affär. Jag blev otroligt besviken på mig själv och känner mig lite misslyckad. Det gör jag när det är nåt jag ser framemot men sen inser att jag inte klarar av det! Varför? Jag har ju gjort andra lyckade saker i denna resa! Jag åkte till Värmland! Jag gör mina övningar varje dag! Det är stora saker som jag lyckats göra! Det positiva måste jag ju hylla, och inte bli så besviken på mig själv när jag misslyckas med nåt! Ullared finns ju kvar! Det kommer en dag när jag klarar av det! Måste se till att peppa mig nu, och inte gräva ner mig i mitt misslyckande!
Vissa dagar är bra, andra inte! Idag är väl en sådan dag :(
Jag vill verkligen åka dit, så jag ska försöka snart igen! Måste ju försöka fastän jag blir besviken, eller?
Jag har dom senaste dagarna känt mig vinglig och lite snurrig samt att det gungar lite när jag står och går. Obehaglig känsla. Gör mig lite orolig, jag undrar vad det kan bero på. Googlade lite idag, står att det kan bero på stress, oro och ångest. Kan det vara så att jag är psykiskt stressad pga allt jag går igenom nu, att jag påverkas på detta sättet? Är det någon som känner igen dessa symtom? Ska nämna detta för psykologen imon och se om han känner igen detta!
Jag hoppas att det går över snart!
Kram <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)