Säkerhetsbeteende

Sist jag var hos psykologen så pratade vi en hel del om säkerhetsbeteenden. 

Att på olika sätt distrahera sig från situationer eller annat som är kopplat till panikattacker är vanligt hos panikdrabbade. Att distrahera sig är ett sätt att uthärda situationen och kan ses som en form av undvikande. Inom psykologin kallas det för säkerhetsbeteenden. Det ger en känsla av säkerhet för stunden, men är inte bra när man långsiktigt vill bli av med sina problem. 

Säkerhetsbeteendet förhindrar möjligheten att upptäcka och bemöta sina negativa automatiska tankar. Man förstärker och vidmakthåller rädslan på sikt eftersom man missar möjligheten att konfronteras med rädslan. Man hindrar sig själv från att upptäcka och dra erfarenheter av vad som skulle hända om man inte använde sig av säkerhetsbeteendet. Av den anledningen är en viktig del i behandlingen av panik att uppmärksamma och sluta med sina säkerhetsbeteenden. Först då kan man arbeta aktivt med rädslan och tankarna som är kopplade till den. 

Exempel på säkerhetsbeteenden är att ha med en person som känns trygg, att bära med sig ångestdämpande medicin eller en vattenflaska, att alltid veta var toaletten eller nödutgången är, att alltid köra i den långsamma filen på motorvägen med fläkten inställd på det högsta, eller vilken sak som helst som du tror kan skydda dig mot panikattacker eller den katastrof som du fruktar. 

Så länge du tror att det finns något som skyddar dig mot panikattacker kommer du att vara sårbar. Om du inte använde dig av säkerhetsbeteendet skulle du tro att du var förlorad. Du skulle förvänta dig en panikattack och förmodligen framkalla en. Det påverkar också din livskvalitet. Om du tex inte längre vågar motionera för att du är rädd för att få en attack så äventyrar du din hälsa mer genom att inte motionera än genom att få några panikattacker. Vad du än gör så ge inte efter för frestelsen att söka säkerhet genom att undvika situationer eller utföra olika säkerhetsbeteenden. Du kommer inte bli av med det du är rädd för, ångest och panik kommer istället att förfölja dig. 

Du kan inte lära dig att hantera motgångar och svårigheter eller få ett starkare  självförtroende bara genom att tänka på det. Du måste göra något som bevisar för dig att det inte är farligt och att du kan hantera situationen. Om du är villig att gå igenom ett övergående obehag investerar du i ett större självförtroende. Du kan lära dig att se panikattacker som obehagliga och jobbiga irritationsmoment, inte som katastrofer. 

"Källa: Ingen Panik av Per Carlbring"

Oj oj oj, jag har massa säkerhetsbeteenden och det är inte bra säger min psykolog. Något vi ska jobba en del med nu. Han vill att jag ska bli medveten om mina olika säkerhetsbeteenden och fokusera på mina känslor när jag använder mig utav dom. Mina olika "säkerheter" gör mig väldigt trygg för stunden och jag har väldigt svårt att tro att jag nånsin kommer klara av att göra mig fri från dom. Jag behöver dom för att få min vardag att gå ihop!! Annars faller allt känns det som! 

Här är några exempel på mina säkerhetsbeteenden:

*Har alltid 100% koll på var toaletter finns
*Har alltid en dricka med mig vart jag än går (förutom när jag går ut med hundarna)
*Har alltid min mobil med mig så jag alltid kan nå någon ifall det skulle hända något
*Har daglig intensiv kontakt med min vän och "ångestsyster" Sanna, hon finns alltid till hands på Whats app och jag "använder" mig av henne när jag är ute och är orolig, om jag ska göra något som gör mig nervös, osv. Frågan jag ställer henne på appen är oftast "Är du med mig nu? Hjälper du mig nu?"
*Mitt största säkerhetsbeteende är nog detta med maten! Att jag väljer att inte äta när jag ska ut och göra något, då känner jag att jag har kontroll på magen och ångesten. Äter jag inte, håller magen sig lugn = ärendet går bra!
*Kollar alltid bäst före datum på ALLA varor jag handlar (så jag inte blir matförgiftad)
*Använder mig av personer i min närhet för att fråga frågor där jag egentligen själv kan svaret eller där man kan tänka logiskt, tex om det står något i kylen som är öppnat (tex västkustsallad) och jag inte vet när den öppnades och därför inte vet om den är bra att äta, då frågar jag mamma eller pappa om jag kan äta den, säger dom ja så litar jag på dom och kan då äta produkten. Frågar jag inte så blir jag osäker och får ångest och blir orolig för att bli sjuk och då vågar jag inte äta den. Katastroftankar! 

Ett exempel till på detta är: När vi ska nånstans och har en tid att passa, tex psykologtid kl 15.00 och vi alltid åker 14.30 (och jag har aldrig kommit försent). Senast nu när vi åkte så sa pappa i bilen : " Oj är klockan redan 14.35, undra om vi hinner nu? Jag vet ju inte hur mycket trafik det är nu?" 
Då börjar det hända grejer i mig....." vaddå? Vi åker ju alltid 14.30! Vi hinner väl pappa? Det är väl klart att vi hinner pappa?! Jag blir orolig och stressad och grejer händer i kroppen. 
Pappa svarar: "Jo vi hinner säkert, och ifall det skulle vara så att vi blir lite sena så är det ju ändå din tid hos psykologen som blir mindre, du förstör ju inte för nån annan!"
Då lugnar jag ner mig litegrann och håller med. 
Detta är ju ett exempel där jag egentligen hade kunnat välja att inte använda mig av ett säkerhetsbeteende, utan faktiskt lita på min egen erfarenhet då jag vet att jag alltid hunnit när jag åkt 14.30. Men det är ett sånt invant beteende och SÅ svårt att ändra på! 

Jag har fler säkerhetsbeteenden än dom jag gett exempel på här, men om jag hade skrivit alla så hade detta inlägget aldrig tagit slut! 
Jag använder mig av mina beteenden varje dag, flera gånger om dagen! Jag tänker inte ens på att det är säkerhetsbeteenden! Det är ju mitt sätt att vara, det är ju jag, Anna! Vem är jag utan alla dessa beteenden?? 

Som ni förstår så har jag och min psykolog en hel del att jobba med, många beteenden som ska upphöra. Det kommer bli svårt att göra mig av med mina beteenden, och vissa tror jag aldrig att jag kommer bli fri ifrån, men säkert vissa! Jag ska försöka, men vilken utmaning alltså! 

Håll tummarna för mig!

Kram