Psykologbesök

Idag var det psykologbesök. Kändes tungt hela dagen innan....bara tre ggr kvar.

Vi var ute på en promenad med Malte i förmiddags, sedan satt jag och vilade lite i soffan innan det var dags att åka. Jag kände ca 1 h innan att jag började få ont i magen, blev liksom nervös och lite orolig. Men jag kom iväg iallafall.....

Jag grät floder där inne idag! Var jättejobbigt! Pratade om mina tankar om att klara mig utan hans stöd och utan psykologhjälp. Det är jobbigt för mig att "förlora" honom, han är väldigt betydelsefull för mig...han har liksom räddat mig! Känns väldigt tungt.....vi ska ägna dom två sista gångerna åt att ta farväl och sörja och prata om hur jag själv kan "agera" honom (om ni förstår vad jag menar). Han menar att jag fått redskapen och verktygen att själv kunna må bra och att jag har styrkan och motivationen att ändra mitt liv. Nu måste jag bara våga ta steget och göra tankarna (planerna) till verklighet! Och skulle det vara så att jag behöver hjälp igen så finns det hjälp att få. 

Han tycker att jag behöver en paus att reflektera och fundera på hur långt jag faktiskt kommit på dessa tio månader jag gått hos honom. Hur mycket jag gjort, och hur mycket jag faktiskt klarar att göra på egen hand, och att jag behöver tid att sörja klart vårat avsked innan jag börjar en ny behandling med en annan psykolog. 
Låter vettigt, men samtidigt är jag livrädd för att klara detta själv! Hur ska det gå?! 

Kommer jag nå mitt mål? Att flytta hem och leva självständigt? Att skapa mig ett eget liv med nya vänner och kanske i framtiden hitta en kärlek? Det är bara jag som kan ändra på mitt liv! Det är bara jag som kan göra tanke till handling! Ansvaret ligger på mig och ingen annan! Med vänner och familj som stöd på vägen kanske jag klarar det!? 

Kram