Bevis på min diagnos

Idag fick jag ett bevis på att jag lider av denna diagnos...ett pinsamt bevis! Vill helst inte berätta för att det är så pinsamt, men jag får väl bjuda på detta för det är så tydligt när det gäller paniksyndrom!

Som jag skrev igår så skulle jag kontakta vårdcentralen igen pga mina öron. Jag fick en tid halv elva idag och var som vanligt väldigt nervös och orolig innan. Många katastroftankar for genom huvudet och magen blev orolig och jag fick riktigt ont av min Ibs.
Var på toa säkert tio ggr innan jag kom in till doktorn. Stackars min mage så som jag utsätter den för stress och oro :-(

Som ni hör tog jag ingen atarax idag, och det var verkligen skillnad på förra besöket med atarax i kroppen då jag var hur lugn som helst..

Jag kom in till doktorn och berättade att det var bra inne i öronen men att jag hade ont på ena ytterörat. Brännande känsla och lite klåda. Hon tittade i öronen och på öronen. Hon hittade ingenting! Haha! Inte ens ett litet eksem på ytterörat hittade hon. Hon sa att det kan vara att är lite torrt och kan klia för det. Hon föredrog att jag skulle smörja med en vanlig lotion! Haha, jag höll på att skämmas ihjäl! Hon sa att jag var frisk som en nötkärna i öronen!

Så mycket oro för absolut ingenting! Så typiskt paniksyndrom! Jag blir så arg på mig själv för vad jag utsätter mig och min kropp för!

En sak till som är typiskt med diagnosen paniksyndrom är att istället för att släppa detta och vara glad för att hon inte hittade något fel börjar jag istället tänka ungefär så här:

Hon kollade inte riktigt noga, hon missade det.
Hon är ingen specialistläkare på öron så hon kan inte veta vad felet är. Jag måste gå till en specialist!

Fattar ni?! Hur sjuk i huvudet får man lov att vara egentligen! Alla dessa negativa tankar! Skärp dig Anna!

Hypokondriker? Ja visst! Hehe

Ändå är det konstigt, jag känner ju att det är nåt fel på örat,eftersom jag känner att det andra örat är helt bra. Men det behöver ju inte vara nåt allvarligt för det! Det kan ju faktiskt vara som läkaren säger och att det snart kommer försvinna!

Det är pinsamt att berätta om detta, att jag gick till doktorn utan att det var nåt. Jag tänkte först att inte skriva om det alls, men sen tänkte jag att det var bra att dela med sig av detta för det är verkligen ett bevis på hur paniksyndrom är och hur det tar sig uttryck i olika situationer!

Någon som känner igen sig?