Sista psykologbesöket på vårdcentralen i Mölndal

I onsdags var jag på sista psykologbesöket på psykiatriska mottagningen i Mölndal. Nu i september slutar min psykolog där och ska jobba på en privat verksamhet och på en annan vårdcentral.

Jag fick ju beskedet förra gången jag var där att jag skulle få fortsätta gå hos honom om jag ville. Jag kommer att få gå på den privata mottagningen som kommer ligga vid järntorget i Göteborg. Blir samtidigt exponering för mig eftersom jag måste åka in till stan som jag egentligen hatar. Men jag ser det som en stor fördel att jag får fortsätta med honom så det oroar mig faktiskt inte det minsta :)
Får se det som exponeringar helt enkelt :)

Vi pratade om skillnaden mellan panikångesten och den vanliga ångesten. Det går liksom inte att beskriva skillnaden riktigt. Det är två helt olika typ av ångest. Den "vanliga" ångesten är mycket svårare att få bukt på och tar ju mycket längre tid att behandla än vad panikångesten gör. Min psykolog sa att nu har vi "botat" paniken och nu tar vi tag i ångesten.

Känns mycket jobbigare att ta tag i den, att gräva så djupt och försöka ta reda på vad den kommer ifrån. Det är så jobbigt, man blir så ledsen, så mycket ångest, och i värsta fall kan man bli ganska deprimerad. Men jag känner att jag måste göra det, för jag tror aldrig jag blir av med skiten annars....
Min psykolog sa att det är bra nu när vi inte har nån "deadline" och kan hålla på så länge tills jag känner mig "klar".  Känns fantastiskt! :)

:)

Kram

Läkarbesök igen

Jag har inte bloggat på ca en vecka nu,  jag har varit ganska låg faktiskt. Jag har fortfarande ont i öronen! Haft hela veckan, även att jag behandlat med örondropparna. Det har liksom satt sig  på psyket nu. Jag har haft ont nu i över 3 veckor och jag blir snart galen! 

Bestämde mig igår att återigen ringa vårdcentralen idag, för jag orkar inte en helg till med klåda och smärta. Jag känner ju att nåt är fel med öronen.

Jag ringde i morse och fick en tid vid 11.00, jag fick en annan doktor. Jag berättade som det var, och hon tittade i öronen och kände mig på käkarna och gjorde en ordentlig koll. Hon såg att jag fortfarande har en liten inflammation i hörselgångarna, därav min klåda och brännheten som känns i öronen. Hon skrev ut en starkare öronmedicin (droppar) än den jag hade sist,  som jag ska ta nu i några dagar! Så nu hoppas jag verkligen att det går över!

Vilken tur att jag återigen lyssnade på mig själv och faktiskt sökte hjälp igen! Jag känner ju min kropp bäst! Håll tummarna för mig nu att jag blir bra i öronen snart! Annars blir jag galen!

Idag kommer min bror och hans familj från Värmland. Dom ska stanna till på tisdag, sen ska dom utomlands och då ska Neo stanna kvar här i ca 1 vecka innan hans mormor kommer och hämtar hem honom till Värmland! Ska bli underbart! Vi ska på Liseberg och mysa lite....

Så nu blir det nog inte så mycket bloggande dom två närmsta veckorna, men jag ska försöka göra några inlägg iallafall...

Lita på sig själv!

Ja, man ska lita på sig själv och sin kropp. Ingen annan vet bättre när något är fel än vad man själv gör!

Jag skrev ett inlägg att jag varit hos doktorn igen pga mina öron,och att jag inte tyckte att inflammationen var borta! Detta var i torsdags, doktorn kollade typ en sekund i varje öra och sa att det inte var något fel. Jag gick därifrån och kände mig ganska dum och hypokondrisk, men litade på henne som man gör på doktorn naturligtvis.

I lördags eftermiddag blev det värre och det började göra riktigt ont i öronen igen, det Kliade och brände. Jag fick panik nästan alltså! Jag tänkte: inte en gång till!

Jag pratade med mamma om det och vi bestämde att vi skulle behandla öronen igen innan jag går tillbaka till doktorn! Jag hade en tub droppar kvar och började behandla öronen i söndags morse. Efter två behandlingar kände jag redan en stor förändring! Slutade klia och brännas,men värkte lite.

Idag är jag nästan symtomfri! Men ska fortsätta behandla några dagar till så att det försvinner helt!

Alltså: jag hade rätt, doktorn hade fel!

Man ska fan lita på sig själv och sin kropp! Ingen annan vet bättre än man själv gör!

Lugna dagar

Dessa dagar har varit väldigt lugna. Jag har inte gjort så mycket. Varit ute med Malte, fikat hos min bror och hans fru, hyrt filmer.

Jag vet inte riktigt, men jag har varit så trött dom senaste dagarna. Fattar inte varför riktigt. Kanske är i nån sån period nu. Jag hoppas det blir bättre snart.

Imon kommer en killkompis hem till mig en stund på dagen, ska bli roligt. :-)

Kram

Bevis på min diagnos

Idag fick jag ett bevis på att jag lider av denna diagnos...ett pinsamt bevis! Vill helst inte berätta för att det är så pinsamt, men jag får väl bjuda på detta för det är så tydligt när det gäller paniksyndrom!

Som jag skrev igår så skulle jag kontakta vårdcentralen igen pga mina öron. Jag fick en tid halv elva idag och var som vanligt väldigt nervös och orolig innan. Många katastroftankar for genom huvudet och magen blev orolig och jag fick riktigt ont av min Ibs.
Var på toa säkert tio ggr innan jag kom in till doktorn. Stackars min mage så som jag utsätter den för stress och oro :-(

Som ni hör tog jag ingen atarax idag, och det var verkligen skillnad på förra besöket med atarax i kroppen då jag var hur lugn som helst..

Jag kom in till doktorn och berättade att det var bra inne i öronen men att jag hade ont på ena ytterörat. Brännande känsla och lite klåda. Hon tittade i öronen och på öronen. Hon hittade ingenting! Haha! Inte ens ett litet eksem på ytterörat hittade hon. Hon sa att det kan vara att är lite torrt och kan klia för det. Hon föredrog att jag skulle smörja med en vanlig lotion! Haha, jag höll på att skämmas ihjäl! Hon sa att jag var frisk som en nötkärna i öronen!

Så mycket oro för absolut ingenting! Så typiskt paniksyndrom! Jag blir så arg på mig själv för vad jag utsätter mig och min kropp för!

En sak till som är typiskt med diagnosen paniksyndrom är att istället för att släppa detta och vara glad för att hon inte hittade något fel börjar jag istället tänka ungefär så här:

Hon kollade inte riktigt noga, hon missade det.
Hon är ingen specialistläkare på öron så hon kan inte veta vad felet är. Jag måste gå till en specialist!

Fattar ni?! Hur sjuk i huvudet får man lov att vara egentligen! Alla dessa negativa tankar! Skärp dig Anna!

Hypokondriker? Ja visst! Hehe

Ändå är det konstigt, jag känner ju att det är nåt fel på örat,eftersom jag känner att det andra örat är helt bra. Men det behöver ju inte vara nåt allvarligt för det! Det kan ju faktiskt vara som läkaren säger och att det snart kommer försvinna!

Det är pinsamt att berätta om detta, att jag gick till doktorn utan att det var nåt. Jag tänkte först att inte skriva om det alls, men sen tänkte jag att det var bra att dela med sig av detta för det är verkligen ett bevis på hur paniksyndrom är och hur det tar sig uttryck i olika situationer!

Någon som känner igen sig?

Blir vårdcentralen imon igen

Mitt ena öra gör fortfarande ont,det har blivit mycket bättre efter behandlingen med salvan men det har inte försvunnit helt! Jag slutade med behandlingen i måndags och tänkte ge det några dagar och känna efter om det skulle bli bättre nu dessa dagar,men det har det som sagt inte blivit. Därför har jag bestämt mig för att ringa vårdcentralen imon igen för att se om jag får en tid för att kolla upp det igen.

Jag är lite orolig över detta såklart, men jag hoppas att det besöket blir lika bra som det förra var. Att doktorn kollar lite i örat och att jag kanske får en annan salva som hjälper lite bättre. Ingen penicillin! Men det tror jag faktiskt inte att jag får,då får man vara riktig dålig tror jag! Måste finnas en starkare salva typ..

Håll tummarna för mig igen!

Kram

Känns som jag vunnit en miljon

Senaste veckan har jag varit låg och känt mig ganska rädd, pga detta med att psykologbesöken ska ta slut snart och jag ska stå på egna ben. Har varit kaos i mitt huvud med alla tankar om detta och hur allt ska bli. 

Så när jag satt i väntrummet idag så kände jag mig ganska tom inombords. Visste liksom inte vad jag skulle prata om, allmänt ledsen och tomhetskänsla.

När jag kom in i rummet och satte mig så berättade han för mig att han tänkt lite på vad som sades förra veckan om att terapin snart tar slut osv. Han berättade för mig att om situationen hade varit samma som nu, dvs om han hade jobbat kvar så hade vi inte avslutat terapin nu. Han sa att jag står inför en intressesant, men svår resa nu med tanke på separationen från mamma. Han intygade i det jag sa förra veckan om att jag tyckte att vi har fått en bra kontakt, han och jag. Han förstod min rädsla för att ta steget och flytta hem osv. 

Han sa att han ska starta en egen verksamhet och sedan jobba halvtid på ett annat ställe. Han frågade om jag var intresserad av att följa med honom till något utav dom ställena och fortsätta med min terapi där. Vad tror ni jag svarade? :)

Alltså det går inte att beskriva med ord hur det kändes när han berättade detta. Det kändes som 10 000 ton sten föll från mina axlar! Det kändes som jag vann på lotto eller nåt! Sån lättnad! Det känns helt fantastiskt! 
Jag kan inte fatta vilken tur jag har!? Kan ni fatta? Helt otroligt! 

Så idag efter psykologbesöket har jag levt i nån typ av eufori, ett lyckorus!!! 

Under psykologbesöket idag pratade jag om självkänsla och självförtroende.Jag känner att det hänt nånting inuti! Svårt att förklara, men jag känner mig starkare på nåt vis. Jag känner   att jag hanterar vissa saker på ett annat sätt än jag gjort tidigare, jag tänker igenom konsekvenserna mycket mer noggrant än innan.  Jag tycker att jag behandlar mig själv bättre, jag förminskar inte mig själv längre och tycker faktiskt nu att jag är värd nånting. 

Idag var bästa psykologbesöket ever! :)

Kram

Psykologbesök

Idag var det psykologbesök. Kändes tungt hela dagen innan....bara tre ggr kvar.

Vi var ute på en promenad med Malte i förmiddags, sedan satt jag och vilade lite i soffan innan det var dags att åka. Jag kände ca 1 h innan att jag började få ont i magen, blev liksom nervös och lite orolig. Men jag kom iväg iallafall.....

Jag grät floder där inne idag! Var jättejobbigt! Pratade om mina tankar om att klara mig utan hans stöd och utan psykologhjälp. Det är jobbigt för mig att "förlora" honom, han är väldigt betydelsefull för mig...han har liksom räddat mig! Känns väldigt tungt.....vi ska ägna dom två sista gångerna åt att ta farväl och sörja och prata om hur jag själv kan "agera" honom (om ni förstår vad jag menar). Han menar att jag fått redskapen och verktygen att själv kunna må bra och att jag har styrkan och motivationen att ändra mitt liv. Nu måste jag bara våga ta steget och göra tankarna (planerna) till verklighet! Och skulle det vara så att jag behöver hjälp igen så finns det hjälp att få. 

Han tycker att jag behöver en paus att reflektera och fundera på hur långt jag faktiskt kommit på dessa tio månader jag gått hos honom. Hur mycket jag gjort, och hur mycket jag faktiskt klarar att göra på egen hand, och att jag behöver tid att sörja klart vårat avsked innan jag börjar en ny behandling med en annan psykolog. 
Låter vettigt, men samtidigt är jag livrädd för att klara detta själv! Hur ska det gå?! 

Kommer jag nå mitt mål? Att flytta hem och leva självständigt? Att skapa mig ett eget liv med nya vänner och kanske i framtiden hitta en kärlek? Det är bara jag som kan ändra på mitt liv! Det är bara jag som kan göra tanke till handling! Ansvaret ligger på mig och ingen annan! Med vänner och familj som stöd på vägen kanske jag klarar det!? 

Kram

Jag vann

Ja igår blev det verkligen en exponering! En mycket större än jag kunnat tänka mig! 

Så mycket folk som det var på Liseberg igår har det nog aldrig varit när jag varit där förut!

Vi möttes utanför lilla ingången vid 18.30. Redan utanför var det mycket folk och jag kände ett obehag, men jag stod ut och tänkte att jag ger det en chans. Vi gick in och det enda jag såg var huvuden! Ett myller av huvuden! Folk överallt! Började känna ett ännu större obehag och höll hårt i mamma...
Vi gick en bit in i parken, mot Polketten och nån krog/café vid Spökhotellet Gasten. Mycket folk!! Vi hittade ett bord och satte oss där....obehaget satt i och blev lite värre. Jag sa till mig själv att jag skulle ge det 5 min till, 5 min till osv. Kände lite yrsel och lite oro, men efter några djupa andetag (magandning) så släppte det! Jag beställde en Cola och vi satt och pratade och kollade på folk......
Efter ca 2,5 h så bestämde jag och mamma oss för att börja röra på oss. Jag ville spela på lite chokladhjul innan vi åkte hem. Hade inga känningar kvar alls och nu spelade det inte så stor roll att det var jättemycket folk, det bekom mig liksom inte. Skumt att det kan ändras så på bara nån timma! Ångesten spelar en många spratt!

Jag älskar Geisha och vi gick till hjulet, jag spelade en bricka med 5 nummer för 20 kr, näst sista brickan. Mamma spelade sista brickan, så vi hade dom tio sista siffrorna på hjulet.
Vem vann tror ni? Vi!!! Eller rättare sagt mammas bricka! Vi blev så glada att vi skrek och börja hoppa! Stjärnvinst! 2 kg Geisha!!

Vi gick vidare och spelade på några hjul till, vann 2 små rullar Center också :)

Vi åkte hem och var hemma vid 21.00. Fick ju såklart huvudvärk när jag var på väg hem efter all spänning....

Men det var trevligt! Nu är jag glad att jag åkte dit och att jag faktiskt klarade det så bra! Och att det faktiskt var så mycket folk, blev ju en väldigt stor exponering pga det!

Jag vann! I dubbel bemärkelse! :)

                                                                   Våran vinst!!

Liseberg

Ikväll ska jag och mamma till Liseberg. Vi ska träffa en gammal arbetskamrat till mamma och hennes dotter som är ungefär lika gammal som mig. Vi ska prata och gå runt och spela lite tror jag....dom brukar vara vid Polketten och dansa lite, så det är möjligt vi sätter oss där en stund. Men jag och mamma ska inte dansa, haha....

Det kommer nog vara ganska mycket folk där ikväll för Alice Cooper ska visst uppträda, men  vi ska ju inte vara där vid stora scenen så det kommer nog gå bra hoppas jag.

Jag har aldrig haft några direkta problem med Liseberg, har aldrig fått panik eller nåt där. Det är ju stora ytor och det finns många toaletter. Jag hoppas att jag klarar det ikväll, det tror jag! 

Tänk: Jag ska till och med äta middag nu innan så detta blir ju verkligen en exponering! Något att berätta för psykologen imon.......

Kram

Spira

Äntligen börjar öronen bli bättre! Det är inte över, men har som sagt blivit mycket bättre! Skönt! Blir att fortsätta med salvan fram tills på måndag så hoppas jag att det är helt borta.

Idag var jag tillbaka på SPIRA för att fortsätta prata om min arbetsträning. Vi satte upp en lista på vilka arbetsplatser jag helst vill vara på. Nu ska min handläggare där ringa runt till dom olika ställena och se om jag kan få nån plats där. Spännande, men samtidigt läskigt!

Vi har bestämt att jag ska börja jobba ca 6-8 h/v, tex 2 h/3 dagar i veckan. Känns som en lagom start. Börjar hellre smått och ökar i tid än tvärtom. Vill ju inte ha ett bakslag!

Nu får vi se hur det blir! Berättar så fort jag vet nåt!

Kram

Läkarbesök

Jag blev väldigt påverkad av ataraxen igår! Jag blev så oroligt trött och matt. Jag gick och lade mig strax efter nio och somnade nästan direkt! Ställde kl på sju för att ringa doktorn,för att få en tid så fort som möjligt idag. Jag fick en tid vid tio.

Jag kände fortfarande av ataraxen i morse,trött och nån slags tomhetskänsla. Jag tog ingen ny atarax innan dr idag eftersom jag fortfarande kände mig påverkad av den.

Jag var riktigt orolig för läkarbesöket,men det gick bra! Jag hade mamma med mig som stöd! Läkaren kollade öronen med trattar och konstaterade att jag har inflammation i hörselgångarna, som är orsakade av förkylningen jag hade. Hon skrev ut en salva som jag ska använda tre ggr om dagen i en vecka. Ingen penicillin! Jippi! Var ju min största oro! Så läkarbesöket idag gick över förväntan! Så himla skönt! Nu får jag bara hoppas att salvan hjälper! Borde väl känna förbättring inom en nån dag eller två nu!

Jag hade ett möte med min kontaktperson på spira idag. Vi pratade om förslag på arbetsplatser inför min arbetsträning. Jag har några förslag som vi ska kolla upp på onsdag när vi ska träffas igen. Jag har önskemål att arbeta bland djur eller inom pysselverksamhet,tex djuraffär el pysselaffär. Vi får se om det blir nåt av det!

Nu blir det att kolla på OS resten av kvällen,är trött efter påfrestningen med läkarbesök idag...

Kram

Atarax

Som jag skrivit tidigare i bloggen så har jag ont i mina öron. Har gått med det länge nu och orkar inte ha ont längre. Så imorgon bitti ska jag ringa till vårdcentralen för att få en tid så dom får fixat det.

Jag är alltid väldigt orolig när jag ska på läkarbesök,tandläkarbesök, mm. Det är ovissheten om vad som ska hända och absolut om det är något man söker för som man aldrig haft tidigare. Då är det ännu värre,för då har jag ingen kontroll alls på vad som kommer att hända.
Jag har fått en behovsmedicin för ångest och oro,Atarax. Jag har aldrig vågat prova den,men tänkte att den säkert kan hjälpa mig imon när jag kommer vara orolig för att gå till dr. Så jag tänkte att jag prövar den idag,för att se hur jag reagerar på den för att veta om jag vågar ta den imon innan läkarbesöket.

Jag tog en liten dos och jag känner av den nu,jag blev verkligen jättetrött och blev liksom lite matt. Så jag antar att den hjälper mot oro eftersom tröttheten gör att man automatiskt blir lugnare i kroppen. Hjärtat slår långsamt och behagligt..men fy vad trött jag blev. Ni som äter den: blir man alltid så här trött av den? Eller blir det bättre med tiden?

Jag får se vad jag bestämmer mig för imon,om jag ska ta den eller inte..

Fy,känns jobbigt med dr...men jag kan inte ha så här ont längre alltså,det är värre än att gå till dr,jag måste intala mig det!

Jag är rädd för att få panikattack där. Jag vet ju inte alls vad som kommer ske,hur ont det kommer göra i öronen eller nånting!

Snälla ni,håll tummarna för att jag fixar det imon!

Kram

Psykologbesök

Idag var det dags för psykologbesök igen! Dom fyra veckorna gick fort..

Jag berättade vad som hänt under veckorna både positivt och negativt. Jag berättade om min influensa,om panikångesten jag fick i samband med den, om radion, om känslorna och tankarna inför ensamhet och döden.

Vi pratade om att det bara är tre ggr kvar tillsammans sedan får vi se om jag får någon annan,jag ska iallafall be om en ny psykolog. Jag behöver stöd inför processen att flytta hem igen och processen med arbetsträningen. Stora saker som skall hända nu det närmaste.

Dom sista gångerna nu med psykologen kommer vi gå igenom alla mina känslor om att han kommer sluta, det blir en typ av sorgprocess. Han är väldigt betydelsefull för mig så det blir svårt att vara utan honom om ni förstår vad jag menar? Därför ska vi gå igenom detta och ta farväl av varann utan att jag ska känna mig övergiven... Låter väldigt luddigt och konstigt,men ni kanske fattar vad jag menar?

Dessa dagar har varit väldigt intensiva eftersom vi har haft Neo här nu en vecka! Men kul! Imon ska han åka hem! :-(

Jag ska ringa vårdcentralen imon och se om jag får nån tid för att kolla mina öron. Jag fick lock i öronen när jag hade min influensa,och det har inte släppt och nu värker det ganska mycket. Lite orolig för att gå till dr men det är det som måste ske. Har haft detta i en månad nu! Min psykolog sa idag att jag får se det som en exponering! Så jag ska försöka tänka så!

Nu sover Neo så nu blir det tv resten av kvällen sen sängen! Längtar!

Kram