Psykologbesök

Igår var jag hos psykologen. Vi pratade om en hel del faktiskt, igår var terapitimman lång.


Jag hade tid vid 14.00, men var där redan 13.40. Jag brukar ju inte vilja vara för tidig då jag tycker att det är jobbigt med väntrummet fortfarande. Efter toabesök satte jag mig i väntrummet ca 13.45. En hel kvart kvar! Jag kände mig lite orolig och pulsen började slå lite, så jag bestämde mig för att magandas för att lugna ner mig lite och inte sätta igång spiralen (panikångesten). Det funkade bra! Jag satt där och blundade och andades och tänkte på ingenting! Jag lugnade ner mig och sen var det dags att gå in! Jag börjar bli bra på detta nu!


Vi pratade om mina exponeringar och panikångesten. Jag sa till honom att det var väldigt längesen jag hade en panikattack. Han säger att han tycker att jag nästan är klar med den KBT-processen (men vi har lite mer att gå igenom, jag är fortfarande väldigt rädd för att få en ny panikattack, så han ska gå igenom en gång till vad en panikattack är, osv, så jag får det inpräntat i hjärnan att det inte är något farligt!). Han säger att jag står på toppen av kullen nu när det gäller exponeringarna, det värsta har jag gjort! Det har jag bakom mig! Nu är det bara resten kvar, dom små utmaningarna! :) Vi pratade då om hur jag var för bara några månader sen, jag var livrädd för att sätta mig i snurrstolen tex....nu kan jag sätta mig i den och snurra hur många gånger som helst utan problem! :)


Han menar på att jag får sköta och bestämma vilka exponeringar jag ska göra, när jag ska göra dom, osv. Han finns som stöd, men tycker inte att han behöver styra det längre. Jag har gjort så mycket redan och på egen hand. 
Vi har fortfarande agoarafobin att jobba med, det känns som den värsta biten faktiskt. Alltså dom där två sakerna hänger ju ihop, men det är agorafobin som hämmar mig. Jag får fortsätta jobba med att bli av med den, kommer nog ta lite tid men jag känner att jag är på god väg. Jag gör saker nu som jag aldrig kunde tänka mig att göra för bara några månader sen! 


Vi pratade om annat också, men jag känner att det för personligt att skriva om här på bloggen, det är en annan process som jag ska börja jobba med nu. Jag behöver bli mer oberoende av andra personer i min närhet och hitta min självkänsla och mitt självförtroende. Den processen kommer nog att ta mycket längre tid, men jag hoppas att jag blir så bra att jag kan flytta hem igen och börja leva ett eget liv, utan ständig oro och ångest för andra runtomkring mig, och att jag äntligen kommer kunna lära mig att vara ensam! Att trivas ensam, att tycka det är skönt att vara ensam, mm. 


Det var ett besök som bestod av både tårar och skratt! Det är väl så det ska vara hos psykologen :)


Kram