Svåra exponeringar

Dessa exponeringar med maten är svårare än jag trodde! Det går inte bra! I torsdags åt jag ju en macka till frukost. Men inte på fredagen och inte igår heller! Igår åt jag en macka vid 12.30 och det var samma idag! Svårt detta! 


Jag blir ju besviken på mig själv att jag inte klarar det, men det är väl bara att fortsätta försöka antar jag... Jag måste fixa detta! 


Idag skiner solen så idag har jag gått en långpromenad med Malte :)


Nu ska jag äta en macka! 


Kram

Ingen macka

Blev ingen macka innan frisören idag. Jag gick upp strax efter 9.00, städade lite, bytte kattlådorna, mm. Jag bestämde mig för att inte ta nån macka, det gick inte helt enkelt. Jag klarade det inte, det var för lite tid mellan uppstigning och frisörtid. Jag behöver ha mer tid på mig. Jag vet, jag kunde gått upp 7.00 istället, men nu blev det så här! Jag får göra ett nytt försök! Det är såå svårt att bryta ett så invant beteende....


Jag köpte en bulle på Pressbyrån när jag var färdig hos frisören ca 14.30, så det var det första jag åt. När jag kom hem åt jag en macka.


Min bror Johan ringde och frågade om jag ville äta middag med honom och barnen idag, och det ville jag ju såklart. Vi åt lasange, det var gott. Tack bror!


Nu har jag precis kommit hem därifrån, så nu ska jag slappa i soffan. Sen blir det Let´s Dance ikväll. 


Kram

Psykologbesök

Igår var det psykologbesök. Det gick väldigt bra i väntrummet igår :) Jag var väl där vid ca 13.45, toalettbesök och sedan satt jag i väntrummet i ca 5 min och läste lite ur en tidning. Min puls höjs alltid lite grann när jag kommer dit men jag börjar väl vänja mig mer och mer nu hoppas jag! Känns skönt att ha en bra erfarenhet med sig till nästa väntrumsbesök. 


Vi pratade bara om panikångest och exponeringar igår. Vi pratade om att jag inte har panikångest längre (fast jag vågar inte tro på det ännu), och att exponeringarna går väldigt bra. Jag berättade om IKEA och att jag var i hundgården med Malte. Han blev glad när jag satt och log hela tiden :) Känns bra! 


Jag tog upp mina "matfobier", eller ätstörning kan man väl också kalla det. Ingen anorexi eller bulimi men nån typ av ätstörning har jag. Mat är en ångestladdning för mig, inte jämt, inte när jag är hemma! Då kan jag äta vad som helst när som helst. Men när jag ska ut nånstans eller har möten inplanerade då äter jag inte förren jag kommer hem pga att jag inte vet hur magen reagerar! 


Tex: 
*Jag går till psykologen vanligtvis på torsdagar kl 15.30. Jag äter aldrig nånting innan jag går dit, för jag vill inte att magen ska bli ännu mer orolig än vad den redan är. Vilket betyder att jag äter först ca 17.00 den dagen! 


*Jag ska till frisören imon kl 12.00 vilket betyder att jag inte äter förren jag kommer därifrån ca 15.00 (ska blondera, klippa, färga bryn och fransar).


*När jag åker till Värmland äter jag ingenting innan jag åker och ingenting på vägen, vilket betyder att jag inte äter förren ca 16-17-tiden.


*Tandläkarbesök (Fruktansvärda besök, tanken att ligga "låst" i en stol i ca 1 h, panikångesten och agorafobins värsta fiende är tandläkaren enligt mig, fy!)


Detta är bara några exempel på hur min "matfobi" fungerar och hur ångesten tar kontroll över mig! 


Äter jag inte så har jag mer kontroll på magen känner jag, men det säger min psykolog att jag inte alls har! Jag kan ju ändå få diarréer! Jo sant, men då vet jag ju att det inte är maten det beror på, eller att jag precis har ätit nånting som gör så att magen sätts igång. 


Jag har haft det så här minst 5 år, säkert längre. Jag känner att detta är inte ok längre! Ångesten ska ju inte få styra mig mer! Då måste jag bli av med detta beteendet! Om jag lyckas bli av med detta så får jag nog mycket gratis sen, tex att jag kan äta på resturang, mm, vilket betyder att jag blir mindre hämmad och kan göra allt som "normala" människor kan utan att tänka på hur min mage ska reagera på mat/måltider. 
Förstår ni mig?


Det är fruktansvärt jobbigt detta och det styr mina dagar! Jag mår ju bättre nu som sagt men detta styr alldeles för mycket fortfarande. Jag vill inte ha det så. Jag måste bli fri från detta beteende annars blir jag nog inte riktigt fri från agorafobin eller paniksyndromet. Allt hänger ju ihop!


Min psykolog säger att jag måste matexponeras nu! Jag måste ta tag i detta, därför bestämde vi att exponeringar nu i fortsättningen ska handla om matfobin. 


Exponeringarna denna vecka blir alltså följande: 


Inför nästa psykologbesök på torsdag ska jag ha ätit 1 macka, senast kl 12.00. Jag behöver några timmar efter jag ätit för att se hur magen reagerar, därför valde jag absolut senast kl 12.00. Detta känns jättejobbigt faktiskt.


Bestämde en exponering till: 
Jag ska äta 1 macka varje morgon senast kl.10.00. Detta innebär då att på torsdag ska jag äta 1 macka kl 10.00 och 1 macka till kl.12.00. Fy! 


Känns jättejobbigt att äta macka på morgonen! En vanlig dag äter jag kanske min första macka kl 13.00. Hemska exponeringar! 


Idag kände jag att jag verkligen inte ville äta och bestämde mig för att inte äta nån macka! Mamma åt frukost och jag satt vid bordet och sa att jag inte skulle äta nån macka. 
Efter ett tag så tog jag en macka och åt upp den :) Klockan var strax innan 10.00.
Jag gjorde det ändå :) Men det var jobbigt!


Hur ska det gå imon? Jag ska ju iväg vid 12.00. Jag tror inte jag kommer få i mig nån macka imon, men jag ska göra allt jag kan för att få i mig den där mackan imon innan jag går till frissan. Önska mig lycka till!


Kram

Drömmar

Jag har drömt lite konstigt dom senaste nätterna. Inga mardrömmar, snarare roliga och väldigt konstiga drömmar. 


I morse vaknade jag av att jag drömde att jag blev anklagad för snatteri i en affär. Haha, jag hade inte tagit någonting, men fick tömma fickorna och då hade jag en förpackning med bodylotion i jackfickan, men sa till dom att jag absolut inte tagit den utan att jag hade köpt den någon annanstans för länge sen och hade kvittot kvar! Varför hade jag den i fickan?  Haha, sedan hade jag ett läppglans i fickan som det stod Swedbank på, haha! Undra vart man köper såna läppglans? 


Hon sa att dom hade övervakningskameror och skulle kolla om jag snattat nåt. Det hade jag ju inte och jag fick gå! Hmm, vad sjutton kan en sån dröm betyda? Jenny, vet du? 


Haha, vilken dröm alltså! Ganska roligt! Det är typ såna drömmer jag har drömt dom sista nätterna....


Måste väl betyda nåt, eller? 


Kram

Lekdags

Igår blev jag förkyld! Inte alls kul.
Jag gjorde inget speciellt igår, var bara ute med Malte en stund på gården. Han sprang på gräsmattan och då kom en granne med sin hund Tilda. Malte och Tilda har träffats tidigare och dom tycker verkligen om varandra. Vi kastade boll och dom sprang och lekte i ca 30 minuter. När vi kom in var Malte helt slut :) Tog lite kort på dom små söta :)


Idag tog jag och mamma med Malte till en hundgård här i närheten, tar väl ca 10 minuter att gå dit. Vi var där i ca 30 minuter! Jag ser detta som en exponering faktiskt! 30-40 minuter utan toaletter i närheten :) Gick hur bra som helst! Malte tyckte det var jätteroligt! 


Nu blir det vila i soffan!

IKEA

Igår frågade mamma om jag skulle följa med till IKEA idag. Jag hatar verkligen den affären! Först och främst därför att den är tråkig, sen också för att det alltid är mycket folk där! Jag åker inte gärna dit. Men jag bestämde att jag skulle prova att åka med. 


Min bror var här och åt frukost med oss i morse och då sa han att han också skulle till IKEA för att handla lite åt hans fru. Vi åkte tillsammans alla tre. Vi var nog på IKEA ca 1 timma! Gick hur bra som helst, ingen känning alls! Så skönt! 


Efter IKEA åkte vi till nån tygaffär där Johan skulle köpa tyg till Linda, efter det åkte vi till Arken Zoo och köpte en drickesfontän till katterna och Malte (nä, dom är inte alls bortskämda) :) Sista anhalten var att hämta mammas jacka på kemtvätten. Allt detta tog ca 2 timmar! 


Så glad att det går bättre för mig att komma ut nu! Roligt att kunna göra lite saker igen :)
Jag hoppas att detta håller i sig nu! :)


Nu blir det Let´s Dance :)


Kram

2 månader

Idag är det exakt 2 månader sedan jag hade min senaste panikattack. http://www.anna-mittlivsresa.blogspot.se/2012/02/hemsk-natt.html

Det är helt otroligt! Svårt att förstå nu att det var en del av min vardag då! Jag hade attacker var och varannan dag/natt. 


Jag har sovit jättebra på nätterna dom två senaste månaderna, nästan utan ett enda avbrott. Helt otroligt. Så bra har jag aldrig sovit! Jag tänker på det varje morgon jag vaknar och tackar för att jag sovit så bra och inte haft några attacker. Jag är rädd för att ta detta för givet liksom, gör jag det och inte tänker på att jag är glad för detta så känns det som att det kan komma tillbaka.  Därför måste jag tacka för detta varje dag, och absolut inte ta något för givet. Förstår ni hur jag tänker? Svårt att sätta ord på, men jag skriver bara av mig mina tankar här och är det något ni undrar över eller nåt ni inte förstår så är det bara till fråga så svarar jag er. 


Hoppas att följande månader blir lika bra som dom två sista har varit :)

Ingen hundkurs

Det blir ingen hundkurs ikväll. Kvinnan som håller i den ringde mig igår och sa att hon får ställa in kursen pga av dödsfall i familjen. Hon skulle höra av sig om några veckor om det blir aktuellt.


Men vi bestämde oss för att boka kurs nån annanstans istället, så det blir en kurs med start i maj på Hundens Hus i Frölunda. En inomhusarena med kafé :) Känns mycket bättre för mig eftersom jag är beroende av toaletter fortfarande. Kursmaterial och fika ingår i priset :) Så det blir teori och praktik vilket passar mig bra! Kursen är på 1,5 h/gång under 6 veckor. Känns jätteroligt! 


Kontakt och vardagslydnad - steg 1 heter kursen. Spännande! Jag ser verkligen framemot detta!! :):)

För dig som har en hund över ca 6 mån och inte gått kurs tidigare.

Roliga övningar som stärker er relation samt lägger grunden för förtroende, samarbete och trygghet. Vi går igenom kontaktövningar, koppelträning, sitt, ligg, stå, stanna kvar, inkallning, stanna på avstånd. Teorin innehåller inlärning på bästa sätt, etologi, stress, hälsovård etc

6 x 1,5 tim. Praktik & Teori varvas.

Källa: http://goteborg.hundenshus.com/kurser/valp-och-vardagslydnadskurser/kontakt-och-vardagslydnad-steg-1

Psykologbesök

Igår var jag hos psykologen. Vi pratade om en hel del faktiskt, igår var terapitimman lång.


Jag hade tid vid 14.00, men var där redan 13.40. Jag brukar ju inte vilja vara för tidig då jag tycker att det är jobbigt med väntrummet fortfarande. Efter toabesök satte jag mig i väntrummet ca 13.45. En hel kvart kvar! Jag kände mig lite orolig och pulsen började slå lite, så jag bestämde mig för att magandas för att lugna ner mig lite och inte sätta igång spiralen (panikångesten). Det funkade bra! Jag satt där och blundade och andades och tänkte på ingenting! Jag lugnade ner mig och sen var det dags att gå in! Jag börjar bli bra på detta nu!


Vi pratade om mina exponeringar och panikångesten. Jag sa till honom att det var väldigt längesen jag hade en panikattack. Han säger att han tycker att jag nästan är klar med den KBT-processen (men vi har lite mer att gå igenom, jag är fortfarande väldigt rädd för att få en ny panikattack, så han ska gå igenom en gång till vad en panikattack är, osv, så jag får det inpräntat i hjärnan att det inte är något farligt!). Han säger att jag står på toppen av kullen nu när det gäller exponeringarna, det värsta har jag gjort! Det har jag bakom mig! Nu är det bara resten kvar, dom små utmaningarna! :) Vi pratade då om hur jag var för bara några månader sen, jag var livrädd för att sätta mig i snurrstolen tex....nu kan jag sätta mig i den och snurra hur många gånger som helst utan problem! :)


Han menar på att jag får sköta och bestämma vilka exponeringar jag ska göra, när jag ska göra dom, osv. Han finns som stöd, men tycker inte att han behöver styra det längre. Jag har gjort så mycket redan och på egen hand. 
Vi har fortfarande agoarafobin att jobba med, det känns som den värsta biten faktiskt. Alltså dom där två sakerna hänger ju ihop, men det är agorafobin som hämmar mig. Jag får fortsätta jobba med att bli av med den, kommer nog ta lite tid men jag känner att jag är på god väg. Jag gör saker nu som jag aldrig kunde tänka mig att göra för bara några månader sen! 


Vi pratade om annat också, men jag känner att det för personligt att skriva om här på bloggen, det är en annan process som jag ska börja jobba med nu. Jag behöver bli mer oberoende av andra personer i min närhet och hitta min självkänsla och mitt självförtroende. Den processen kommer nog att ta mycket längre tid, men jag hoppas att jag blir så bra att jag kan flytta hem igen och börja leva ett eget liv, utan ständig oro och ångest för andra runtomkring mig, och att jag äntligen kommer kunna lära mig att vara ensam! Att trivas ensam, att tycka det är skönt att vara ensam, mm. 


Det var ett besök som bestod av både tårar och skratt! Det är väl så det ska vara hos psykologen :)


Kram

Varför?

Det är nåt konstigt med hur jag fungerar/tänker, eller hur panik syndromet fungerar kanske jag ska säga. Vad är det som händer i hjärnan när man får lite press på sig? Jo, det blir kaos, och blir det kaos i hjärnan blir det kaos i magen (hos mig iallafall). 


Låt mig berätta:


Mamma har jobbat inatt, och pappa jobbar extra idag för att dryga ut pensionen lite. Vilket innebär att jag är ensam hemma idag (mamma sover på dagen). Vilket i sin tur betyder att jag "måste" ansvara för att Malte kommer ut. Detta "måste" blir i min hjärna ett väldigt stort krav, och för en person med panik syndrom så är inte krav jättevälkomna, snarare väldigt ovälkomna. Man hatar kraven, man vill inte alls ha krav på sig! 


Därför började mina tankar gå lite så här (med början igår kväll och fortsatte nu på morgonen):
"Oj, nu är jag ensam imon, då får jag ju absolut inte få ont i magen eller få diarré eftersom jag måste gå ut med Malte!" Vad händer då på morgonen när man går upp? Gissa, hehe....
Jodå, Anna får ont i magen och får gå på toaletten ett antal gånger! Otippat va? 


Jag blir så trött på detta alltså! Hur jävla mycket kan hjärnan ställa till med egentligen? Jag går ut med Malte flera ggr om dagen annars, utan problem! Men så fort det blir ett "krav" så     "ballar" jag ur! (att "balla ur" betyder på göteborgska "att nånting går fel",  "att det skiter sig" helt enkelt, hehe").


Nu var det så att när detta inträffade så sov Malte så jag kände att jag inte behövde ha bråttom ut iallafall. Sen sa jag till mig själv att "nu får du skärpa till dig Anna, vad är problemet?" Försökte verkligen att ta makten över oron och kraven, om ni förstår vad jag menar? Och det gjorde jag faktiskt! Magen blev bättre och efter ca 20 min efter sista toabesöket gick jag ut med Malte! Inte så långt och inte så länge, men han fick göra sina behov! Och hur farligt var det? Inte alls! Jag tycker faktiskt att jag vann! Gjorde jag det? 


Vi var ute en sväng till för ett tag sen och om en timme är det dags att gå ut igen. Nu är magen hur lugn som helst! 


Fattar ni eller? Hur sjuk kan man bli? Känner mig som ett psyco idag! Blir så trött på mig själv alltså!!


Kram

Hundkurs

Jag och mamma har anmält oss till en unghundskurs med Malte. Lite koppelträning, vardagslydnad och framför allt social träning för Malte. Han är ju lite rädd för omgivningen så han behöver verkligen social träning. Kursen är på 6 ggr á 1 timma. Kursen startar nu på torsdag i skogen nånstans vid Kållered/Lindome ca 10 minuter hemifrån med bil. 


Jag är lite orolig och rädd för om jag kommer att klara det! Ca 1,5 timme ute i skogen utan en enda toalett i närheten. Scary... Klarar jag det? Det känns så nu, men hur känns det på torsdag? Kommer jag åka eller kommer jag stanna hemma? Kommer ångesten eller jag bestämma? 


Jag brukar ju ha mina psykologbesök på torsdagar, men jag bad om att få en annan tid denna vecka så jag slipper ha två saker att oroa mig för. Som jag berättat om innan så har jag jobbigt med att gå till psykologen. Jag äter inget innan jag går dit, det går bara inte! Vill inte att jag ska vara mer orolig i magen än vad jag redan dom dagarna jag ska dit.


Hade det varit så att jag skulle gått till psykologen på torsdag så hade jag inte kunnat äta som sagt, det brukar jag göra när jag kommer hem därifrån ca 16.30. Det hade inte funkat på torsdag, för hund kursen börjar 18.00, och jag måste ju äta nånting under dagen. Är jag då orolig för att åka på kursen hade jag inte kunnat äta pga det heller, vilket gör att jag inte hade ätit på hela dagen och det hade inte funkat! Därför bad jag om en annan psykologtid denna vecka så jag bara kan koncentrera mig på kursen på torsdag och förhoppningsvis äta något under dagen innan kursen börjar. Hänger ni med? Blev lite krångligt där ;)


Jag fick en psykologtid på onsdag istället, vilket känns bra. Är det nu så sen att torsdagen går bra, så kommer jag nog kunna behålla min psykologtid på torsdagar och sedan ändå åka till hund kursen på kvällen. Då är ju oron för hund kursen borta, och det blir kopplat till glädje istället. Glädje i att Malte utvecklas och jag, mamma och Malte får roligt tillsammans med andra hundar och deras mattar/hussar. Jag hoppas att det blir så! Det måste gå! Jag måste dit! 

                                                    Underbara, älskade Malte <3

Garderobsrensning

Idag började jag och mamma rensa bland mina kläder hemma. Jag har verkligen mängder med kläder och mycket som jag inte kan använda längre. Så vi började rensa min klädkammare och det tog tid, hehe. Vi orkade inte rensa allt idag så vi får fortsätta nån annan dag. Men det blev en ganksa stor hög med t-shirtar och toppar som jag funderar på att sälja på Tradera. Dom är inte mycket använda så jag tror jag kan tjäna några kronor på dom. Skönt att få vårstäda garderober! Det är ju inte sånt jag gör alltför ofta :)


Vi har faktiskt inte hunnit med så mycket annat idag. Vi hade min bror och hans familj på söndagsstek idag. Det var trevligt.


Några promenader med Malte också såklart :)


Jag har målat en stämpel idag också, den blev ok. 

Kram

Bättre dag

Idag har jag mått bättre! Skönt....och då har jag ändå ätit ett äpple, och det är inte så populärt för min mage. Jag brukar få riktigt ont i magen när jag äter äpplen, men jag kan bara inte låta bli. Dom är ju så goda nu! Men idag gick det faktiskt bra! Jag har lite ont i magen men inte så mycket som jag haft dom andra dagarna. 


Idag var vi ute på en "långpromenad" men Malte, jag och mamma. Gick runt kvarteret, var väl ute i ca 30 min. Jag ser varje promenad som exponeringar, och jag är ganska stolt över mig själv när jag kommer in, oavsett hur länge jag varit ute, eller hur långt jag gått. Det fanns en tid för ca 2 år sen då jag inte ens kunde gå ut i trappan och slänga soporna, så jag är stolt över varje steg jag gör ute! Malte har blivit min "coach" precis som mamma om ni förstår vad jag menar? Han tvingar ut mig på exponeringar precis som mamma gör. Tvingar kanske är fel ord, men mamma pushar på så att vi kommer ut på olika exponeringar, och Malte tvingar ut mig eftersom han måste rastas. Så Malte betyder mycket för mig! Mer jag kunde ana faktiskt! <3


Jag har målat en stämpel idag, men den blev inte så bra, så jag ska göra ett nytt försök imon tänkte jag. Får se om den blir bättre då! 


Nu blir det TV


Kram

Min mage

I morse vaknade jag 6.30 av små trampande fötter, Malte var kissnödig. Jag gick upp och gick ut med honom en stund. När vi kom in lade jag mig en stund till, försökte sova men Malte ville inte riktigt det :) Jag hade ont i magen och ville vila lite. Mamma gick upp med Malte medan jag fick sova lite, skönt! Gick upp strax efter 9.00. Jag mådde inte särskilt bra, hade smärtor i magen och lite illamående. Men jag försökte att aktivera mig lite för att tänka på annat. Städade lite, bytte i kattlådorna, mm. Magen blev bättre under dagen och jag kom faktiskt ut en stund idag. 


Vi åkte ut en stund med bilen, åkte till Stensjön och en sväng till Pixbo, finns många fina hus där, hehe. Värsta rikemansstället :) Drömma får man ju :)
På väg hem åkte vi till Enerbacksskogen och plockade lite vitsippor :) Härligt med vårblommor! Men det spö regnade så det blev bara en liten bukett. På hemvägen hämtade vi pizza. Var väl ute ca 1 h. :)


Efter pizzan blev det en promenad med Malte :) Han är underbar! Han börjar nog bli könsmogen för han luktar frenetiskt ute! Haha, det kan inte va lätt att känna så mycket olika kvinnodofter :) 


Imon ska mamma och pappa ha nåt årsmöte här hemma, dom är med i en fiskeklubb, så då ska jag och Malte gå på promenad och mysa lite. Jag kommer nog pyssla lite då också. Har köpt nya stämplar som jag måste prova :) 
Jag och mamma ska baka en rulltårta till deras möte imon,gott :)


Nu ska jag snart se vem som åker ur Let´s Dance :) Heja Anton :)


Kram

Inget psykologbesök

Det blev inget psykologbesök idag! Jag hade för ont i magen, och bestämde mig för att stanna hemma idag. Det är extremt svårt för mig att komma iväg om jag har så ont i magen, så det fick bli så här idag. 


Magen har känts lite bättre nu på em/kvällen, hoppas att det håller i sig! Har haft ett par dagar med magsmärta nu, inte roligt!


Min "svacka" och mina depressiva tankar har blivit bättre, började känna igår att jag började tänka mer positivt, och faktiskt inte tänka så mycket alls, om ni förstår vad jag menar? Vilket känns skönt! Men då fick jag ju det här med magen istället :( Men men, that´s life....


Jag har bara vilat idag, städat lite garderober och varit ute med Malte.....


Nu blir det TV....


Kram

Ont i magen

Nä, vilka dagar jag har haft nu senaste veckan. Inte bra alls! Min svacka verkar fortsätta och nu med magont också! Började igår litegrann, men är mycket värre idag! Jag vet inte varför faktiskt, men jag hoppas att det går över snart. 


Har inte gjort mycket alls idag, bara varit ute lite med Malte, sen har det blivit soffan hela dagen. 


Ingen bra dag idag :(

Nagelvård

Idag har jag varit och gjort naglarna, dom blev jättefina! Tack A <3


Jag är kvar i min "svacka" tyvärr, men det är ok. Jag får bara acceptera att detta är en period i min rehabilitering. Jag har mycket tankar och funderingar vilket gör att jag blir lite "låg", men jag antar att det är helt normalt i en sån här process. Jag kommer att prata "av mig" på torsdag när jag ska till psykologen igen, jag känner att jag behöver det! Jag behöver få ur mig alla tankar och frågor jag har. Därför är det möjligt att det blir mer samtalsterapi än kbt-exponeringar ett tag framöver. Så får det bli helt enkelt! Min psykolog säger att han finns där för mina behov, brottas jag med mycket tankar så tar vi det innan vi fortsätter med kbt-terapin, vilket känns skönt! Är jag inte helt ok, inte helt 100% motiverad och fokuserad på exponeringsövningarna så funkar det inte säger han! Jag måste vara 100% motiverad, vilket jag inte riktigt känner att jag är just nu. Behöver få ur mig en del tankar först! 


Jag har inte varit ute så jättemycket dom senaste dagarna, dels lite pga detta med min "svacka", men också för att mamma har jobbat hela påsken och då blir det inte att jag kommer ut på några exponeringar direkt (behöver ju ha mamma med mig). Men idag åkte jag och gjorde mina naglar, vilket var underbart. Jag fick prata av mig lite med min vän och fick samtidigt väldigt snygga naglar! 


Varit ute lite med Malte, men vi har verkligen haft "pissväder" här idag, så det har inte blivit långa promenader. Haha, han gillar verkligen inte att vara ute i dåligt väder! Han ville inte gå i det blöta och leriga gräset. Han liksom hoppade på tå <3


Nu blir det film-mys


Kram

Påsk

Påsken har varit lugn och ganska tråkig faktiskt. Mamma har jobbat natt hela påsken, vilket har betytt att det inte blivit något påskfirande alls faktiskt. 


Så jag har bara varit med Malte, kollat på TV, suttit vid datorn och pysslat lite.


Dessa kort gjorde jag i lördags:

Detta gjorde jag igår:

Jag har pysslat ganska mycket nu det sista :) Bra för mig att aktivera mig nu när jag jag brottas med en del negativa tankar. Det hjälper!! :)

Nyfiken

Jag har ca 100 besökare om dagen på min blogg, vilket är jättekul! Men jag undrar vilka ni är....några skriver kommentarer till mig ibland, men det är inte så många....


Därför hade det varit roligt om ni skrev en liten kommentar till mig om varför du hamnat här? Ni kan självklart vara anonyma om ni vill det!


Hur kommer det sig att ni läser just min blogg? 


Många kramar 
Anna

Liten svacka

Jag har hamnat i en liten svacka. Jag brottas med en del negativa tankar och har mått lite sämre dom senaste dagarna. Jag pratade med min psykolog om detta. Jag vet inte alls vad det beror på, men jag tänker mycket nu. Jag känner mig lite misslyckad, känner mig lite bitter för att jag har missat så mycket i livet, har tänkt på min skolgång en del och fått en del AHA-upplevelser, saker jag inte fattade vad det berodde på då förstår jag ju nu.


Tex varför jag aldrig kunde åka med på skolresor (om inte mamma åkte med), det var ångesten som satte klorna i mig. Skulle vi nånstans med skolan så var mamma tvungen att följa med, annars stannade jag hemma och var "sjuk" den dagen. Jag kunde aldrig vara med på friluftsdagar, en hel dag ute i skogen utan toaletter var inte aktuellt för mig! Visste inte då att jag hade paniksyndrom med agorafobi...
Att jag inte kunde äta i bamba (skolmatsalen), utan fick gå hem och äta varje rast (när jag gick i högstadiet). I gymnasiet gick jag ner och åt smörgås på ett café varje dag (ett litet café där det var väldigt lite folk).
Jag gick aldrig på skolans toaletter, gick alltid hem (hade ca 3 min hem). På gymnasiet var jag tvungen att gå på skolans toaletter pga längre avstånd hem, men jag hatade det. 
Det är väl detta som var dom "stora" sakerna med skolan, vilket gjorde det jobbigt för mig att gå dit. 
Jag klarade ändå skolan bra tycker jag, gick ut gymnasiet med ganska bra betyg. Jag tog mig igenom skolan, men på mitt sätt! Det är jag ju självklart stolt över! 


Jag lyckades ju också vuxenstudera, är utbildad aktiveringspedagog med inriktning grava kognitiva funktionshinder, en yrkesutbildning på 2 år. Tog examen -09. Jag klarade den utbildningen väldigt bra om jag får säga det själv, var bara jag och en klasskamrat som aldrig behövde gör en omtenta! Det är faktiskt extremt bra gjort, för det var ingen enkel utbildning! Det bär jag ju med mig och är stolt över! När jag är redo för att börja jobba sen så vill jag gärna jobba med barn med olika typer av funktionsnedsättningar. Det är så roligt! 


Jag har misslyckats med att ta körkort. Fanns inte en chans i världen att jag kunde sätta mig i en bil med en okänd människa i ca 1 h utan tillgång till toalett. Sitta "fast" i en bil utan möjlighet att bara ta mig ur bilen och gå därifrån om ångesten skulle komma. Just nu känns det inte som att jag nånsin kommer skaffa körkort. Ett stort misslyckande! :(


Jag har inte klarat av att få något kärleksförhållande att fungera särskilt bra. Ångesten och agorafobin har varit för stark. Jag har väl helt enkelt varit "tråkig" som inte kunnat göra saker, tex festa, restuarangbesök, utflykter, mm. Jag förstår det! Hur roligt är det för folk att sitta hemma jämt? Jag vet ju att detta inte är dom enda orsakerna till att mina förhållanden inte hållit. Jag har haft en del otur med killar jag träffat, vissa har varit riktiga idioter faktiskt och behandlat mig ganska illa, vilket har gjort att jag fått dålig självkänsla. Vilket i vissa fall ledde till att jag kände att jag behövde vara någon jag egentligen inte var för att "vara till lags" och för att kunna "behålla" mina pojkvänner och inte bli lämnad ensam. 
Jag har aldrig gjort slut med någon pojkvän (dom seriösa förhållanden jag haft), jag har alltid varit den som blivit "dumpad".  Jag kan också säga att i vissa förhållanden jag haft har jag bara varit i för att inte vara ensam, jag har absolut inte varit kär i alla mina pojkvänner (fast jag säkert intalat mig det just då). Hur sjukt är inte det?? Hur korkad är jag inte?? Varför gör man så mot sig själv? 


Jag har nog bara varit riktigt kär i 2 av mina pojkvänner. I ett av dom förhållandena var jag sambo, men det tog slut när han bestämde sig för att flytta hem igen (han var från Norrland), och det var inget alternativ för mig att flytta med! Ville inte lämna min familj! 


Min största kärlek var en jobbarkompis till min bror som jag blev tillsammans med. Så kär som jag var i honom har jag aldrig varit i någon annan och kommer nog aldrig bli det heller. Han måste varit mitt livs kärlek. Vad det var som gjorde att det tog slut vill jag inte gå in på med respekt för honom. Men jag kan säga att tajmingen var fel, hände mycket runtomkring som gjorde att det blev svårt att fokusera på oss. Men jag tror att han tyckte om mig ganska mycket, vi hade ett bra förhållande. Jag har aldrig skrattat så mycket med någon annan människa. Vi har fortfarande kontakt via Facebook, vilket jag är glad för! 


För ca 2-3 år sen hade jag ganska många förhållanden, dom var korta, och när det ena tog slut så påbörjades ett annat, vilket gjorde att det tog stopp och jag inte orkade med killar alls längre. Jag bestämde mig för att inte ha ett enda förhållande eller ens dejta förren jag mådde bättre. Jag behövde bli trygg i mig själv, känna mig stark, känna mig självsäker och faktiskt tycka om mig själv och känna att jag visst duger som jag är. Så nu har jag varit ensam länge och jag tycker det har varit underbart faktiskt! Jag har inte ens lust att träffa någon nu, jag vill fortfarande vara ensam ett tag till. Jag behöver den här "egentiden" för att hitta mig själv, sedan när jag gjort det, då kanske det är läge att träffa någon. Men jag ska vara trygg i mig själv först och inte vara beroende av någon annans trygghet, förstår ni vad jag menar? Jag har varit väldigt trygghetsberoende! Så ska det inte vara, man måste ha en egen trygghet! 


Oj vilka långa inlägg det blir nu! Förlåt mig, men tankarna och känslorna bara "rinner" ur mig! 


Min psykolog sa till mig att denna veckas utmaning blir att fokusera och arbeta med dom depressiva tankarna, för att jag inte ska hamna i en djupare svacka. Jag har fått redskap och jag vet rent konkret hur jag ska tänka, men det är svårt att inte följa med när dom negativa tankarna svävar iväg. Men jag måste tänka annorlunda! Tänka positivt!


Kram

Psykologbesök samt lite historia

Dagen igår var ingen bra dag. Jag kände redan på morgonen att jag var orolig och nervös, antagligen för psykologbesöket. Jag försöker verkligen "sätta fingret" på vad det är med dessa besök jag tycker är så jobbigt. Vi pratade om detta igår.

Han frågade om jag hade förtroende för honom och behandlingen, om det är kemin mellan oss det är fel på, mm. Jag berättade för honom att jag är jätttenöjd med honom, att jag är trygg med honom, att ingen förstår mig så bra som han, att jag absolut inte vill att han ska sluta och jag får en ny psykolog i augusti ( han ska sluta i augusti). Så det är absolut inte det som är grejen. 

Jag berättade för honom att jag har ganska dålig erfarenhet av tidigare psykologer. 

Bra psykologerfarenhet

När jag var 15 år bröt jag ihop en dag hemma innan jag skulle gå till skolan. Jag hade då mått dåligt i ca 5-6 år. Orsakerna var/är många och jag vill inte riktigt gå in på vad, det är lite för personligt känner jag. Men en av anledningarna var att jag var väldigt rädd för att mamma skulle dö, (det är jag fortfarande), vilket ledde till ett väldigt beroende av att alltid ha henne nära mig. Det gjorde att jag fick sömnproblem, och hade jobbigt att klara av skolan, vilket i sin tur ledde till en typ av "skolfobi". Första terminen i 9:an sjönk mina betyg ganska mycket pga att jag mådde så dåligt. Jag hade svårt att komma iväg till skolan och var otrygg och orolig jämt, förutom när jag var med mamma. Jag hade varje dag en "klump hårstrån" i halsen kallade jag det då, nu vet jag att dom hårstråna var ångest! Jag hade alltid en vattenflaska med mig överallt jag gick. Jag klarade inte av att äta i bamba utan gick alltid hem och åt lunch, mm. 

Jag hade vänner och en bästa kompis och har aldrig varit mobbad, så det har aldrig varit något problem med själva skolan. Det var saker som hände runtomkring och inuti mig som var problemet, och självklart blev då mina betyg och skolgången lidande. 

Morgonen jag "bröt ihop" (antagligen fick jag en panikattack), var det bara pappa och jag hemma (mamma jobbade och bröderna var i skolan och på jobb). Han ringde till skolkuratorn och hon kom hem till mig samma dag! Hon var helt underbar! Jag minns att det var väldigt fint väder, så vi satte oss på altanen och pratade. Vi pratade säkert två timmar. Hon berättade för mig att jag inte skulle behöva må så här och att hon skulle göra allt för att hjälpa mig. 

Några dagar senare blev jag kallad till BUP (Barn och ungdomspsykiatrin) på Krokslätts vårdcentral. Jag gick dit med mamma och vi pratade och jag skulle få komma tillbaka veckan efter, då med hela famljen. 

Vi gick dit och pratade litegrann och vi blev då erbjudna en plats på ett behandlingshem i Uddevalla under 3 veckors tid. Dom hade fått ett återbud och kunde erbjuda oss den platsen istället, men vi var tvungna att svara snabbt för behandlingen skulle börja veckan efter. Vi tog ju självklart erbjudandet. Mamma och pappa fick begära semester, mina bröder och jag behövde bli lediga från skolan och jobb. 

Vi åkte till Uddevalla och bodde i ett litet hus där. Det var samtalsterapi 8 h/dag i 3 veckor, förutom på helgerna. Vi åkte hem på fredagarna och åkte tillbaka på söndagarna. Det var otroligt tufft, så påfrestande för psyket. Ibland var det terapi med hela familjen, ibland bara för mig och mamma, och ibland också bara för mamma och pappa. Det var så dagarna i Uddevalla såg ut. Vi fick två jättebra psykologer som jobbade med oss varje dag, jag glömmer dom aldrig. Magnus och Siw hette dom :)

Jag vet inte vad dom gjorde, men efter dom 3 veckorna mådde jag bättre än nånsin. Mina sömnproblem försvann och "hårstråna" var borta! Mammas och min tajta relation löstes väl upp litegrann, men jag har inte lyckats att "klippa navelsträngen" ännu. Det ska jag och min nuvarande psykolog jobba mer med senare.

När jag kom tillbaka till skolan så gick det hur bra som helst. Sista terminen i 9:an höjde jag mina betyg från 2,1 till 2,7 tror jag. Vilket jag var/är jättestolt över. Jag sökte in på gymnasiet och kom in på Handel-och administrationsprogrammet. 

Efter Uddevalla mådde jag bra i några år, vilket jag kan tacka dom psykologerna för! 

Dålig psykologerfarenhet

Är dålig på årtal men jag tror det var 2003 jag var på gynekologbesök och pratade med en barnmorska om ett förhållande som just tagit slut. Jag mådde riktigt dåligt och hade gått in i en depression. Hon remitterade mig till en psykolog på vårdcentralen där. Jag skulle få en möjlighet att gå till henne 10 ggr på samtalsterapi. Jag började gå där men kände aldrig riktigt något förtroende för henne, kände inte att jag kom vidare. Jag tyckte inte att hon kunde hjälpa mig att må bättre. En dag när jag var på väg till henne (jag cyklade dit), så kände jag att det började hända saker i kroppen och när jag kom fram fick jag en panikattack (fast det visste jag inte då att det var). Jag fick diarré och hjärtklappning mm. Det var hemskt, och jag kommer faktiskt inte ihåg om jag gick dit nån mer gång, men troligen inte! Jag flydde! 

Detta betydde att jag såg psykologbesök som något extremt jobbigt. 

2006 eller 2007 var det dags igen....

Jag hade gått in i ytterligare en depression och fick en förmån genom mitt jobb i Mölndals stad att gå till en psykolog 10 ggr. Denna gång låg mottagningen i Mölndals centrum. Jag gick 1 gång/veckan efter arbetstid (ibland även under arbetstid). En fantastisk förmån som Mölndals stad erbjöd då. 

Jag fick en ganska bra psykolog (bättre än henne på krokslätt), men ingen går att jämföra med min nuvarande psykolog, han är helt fantastiskt bra! 

Jag kände inte att den terapin gav mig nåt heller, kom liksom ingen vart (men vem gör det på bara 10 ggr?). 

Under ett besök där får jag naturligtvis en panikattack (visste inte att det var en attack då heller, jag har bara vetat att jag lider av panikångest i ca 1-2 år). Efter det blev det ju såklart  jättejobbigt att gå dit och det hände att jag avbokade tider, ni vet det här med kamp eller flykt-beteende! Lättare att fly än att kämpa! Jag flydde återigen och slutade gå dit!

Det måste vara dessa två erfarenheter av psykologbesök som gör det så jobbigt för mig att gå i terapi. Sen är det ju så att jag fick en attack hos min nuvarade psykolog också. Alltså förknippar jag psykologer/terapi med panikångestattacker! Då är det väl inte så konstigt att det är extremt jobbigt att gå dit?

Men nu flyr jag ju inte ifrån det längre! Jag går till honom varje vecka och jag gör framsteg hela tiden! Jag mår bra när jag går därifrån! Han peppar mig, stöttar mig och vi skrattar ofta. Vi har en bra kemi, och jag litar på honom till 100%. Jag vet att han aldrig tvingar mig till nån exponering, allt är upp till mig, allt går i min takt. Är det någon som kan hjälpa mig så är det han! 

Snart psykologbesök

Om två timmar är det dags för psykologbesök. Jag känner väl inte riktigt för det idag, känns lite jobbigt. Men det går säkert bra, det brukar det ju göra :)


Förr veckan jag var där så pratade vi om ett projekt som precis har satt igång. Det är en typ av jobbprojekt, en arbetsprövning typ. Han visste inte så mycket ännu, men han skulle skicka dom en remiss om att jag var intresserad av att vara med. Jag antar att det är ett samarbete med försäkringskassan iallafall. 


Det lilla jag fick veta var att man blir placerad på ett jobbställe, där jag får bestämma själv hur mycket, vilka tider jag vill/klarar av att jobba, mm. På platsen finns stödpersoner som är där för min skull, om jag behöver prata, eller vad det än är för stöd jag behöver. Detta tycker jag låter väldigt bra! Vad tycker ni? 


Jag berättar mer om detta när jag själv vet mer om vad det innebär. Men det kommer nog bli så att dom kommer kalla till ett möte där jag och min psykolog är med. Så kommer vi gemensamt fram vad som passar mig. Får se när detta blir.


Jag har huvudvärk idag och känner mig lite allmänt hängig. Mamma har blivit förkyld så det är möjligt att jag blivit smittad. Vi får se vad som händer....


Mamma ska jobba hela helgen så här blir det inte mycket påskfirande :(
Men vi har ändå pyntat lite, har satt upp våra påskkycklingar som vi pysslade förra veckan. Dom blev ganska fina :)


Glad påsk på er alla!


Kram

Sisjön

Idag var vi uppe tidigt som vanligt!  Mamma putsade fönster och jag målade lite stämplar. En av dom jag målade blev bra, den andra blev kass, så då blev jag sur och slutade, hehe.


Sedan hjälpte jag mamma med fönster och gardiner. Sedan åkte vi till Jysk för att köpa en gardin, köpte en glass på ICA och satte oss i bilen. Jag har lite svårt för att äta i bilen eller liknande, vill ju gärna äta hemma. Men vi satt i bilen i ca 10 minuter, det gick bra, men som sagt jag tycker det är jobbigt! Men det var en bra exponering! 
På väg hem bestämde vi oss för att hämta Malte och åka upp till Sisjön. Jag ville inte och orkade inte gå runt sjön idag, men vi åkte dit och gick en liten stund så Malte fick lukta i skogen. Han tyckte det kul :) Jag kände att det var en bra början för mig med Sisjön, att ta det i etapper. Vi stannade där i ca 20-30 minuter. Kände mig nöjd med det faktiskt. Nästa gång jag åker dit blir det en runda runt sjön! :)


På vägen hem åkte vi och hyrde filmer som vi ska kolla på sen. En bra exponeringsdag tycker jag! Imon är det psykologbesök på programmet, och jag kommer känna mig nöjd när jag berättar för honom att jag varit på mässa och i Sisjön. 


Kram

Tidiga morgnar...

Ja nu när vi skaffat valp så är det tidiga morgnar här hemma. Malte vaknar vid 6.30-7.00-tiden. Då är det kiss - och bajsdags och matdags. Har vi "tur" sedan så somnar han en stund till, då brukar han sova till ca 8.30. Då kan man somna om en timme ungefär, men inte idag! Idag somnade han inte om alls :( 
Så idag blev det väldigt tidig uppgång! Det är inte jag och mamma vana vid direkt, vi kunde ligga till 10-11-tiden innan vi skaffade Malte, hehe. Men det är bara att vänja sig, för det är nog så här det kommer bli! Vi har ju skaffat en bebis! <3


Det som är positivt med detta är ju att dagarna blir VÄLDIGT långa.....ibland lite för långa beroende på hur man mår, hehe. Mår jag dåligt vill jag ju inte att dagen ska vara så lång. 
Men som sagt vi hinner massor! Idag var det dammsuget och städat innan klockan var 10.00.


Vid 12.00 skulle mamma klippa sig, då följde jag med. Vi var hemma strax före två igen. Det gick hur bra som helst, ingen känning alls idag! 


När vi kom hem gick jag ut en stund med Malte, sen satte jag mig och målade stämplar. Jag köpte en ny magnolia-stämpel på Scrapmässan, den var jättefin! Så där sprang det iväg ca 2 timmar! Kul! 


Nu blir det promenad med Malte, sen blir det bara att softa ikväll! Kanske målar en stämpel till ikväll! :)


Kram

Liten "känning"...

Igår skulle jag åka med mamma och handla lite på Maxi. Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag fick en "känning" :(


Vi åkte i bilen och jag fick lite "knip" i magen, tyckte det var lite jobbigt och blev väldigt koncentrerad på magen. Vi parkerade och gick in i affären. Vi skulle posta ett brev till min bror som fyller år idag, så mamma fixade det medans jag gick på toa. Det var liksom ingen panikattack, men obehag. Jag satt där en stund och kände att det blev mer obehagligt så jag gick ut till mamma. Vi gick omkring lite och jag tyckte det var lite jobbigt. Sedan försökte jag koncentrera mig på annat och efter bara någon minut rann det av mig, obehaget försvann och jag blev helt lugn. Skönt! Det var långtifrån en riktig panikattack, men en ganska rejäl känning. Var ett tag sen jag hade det nu. Nu blir jag liksom förvånad att det ens kommer en sån, hehe....är ju van att inte ha någon panikattack eller känning längre. 


Men ska man se positivt på det så blev det ingen panikattack! Det blev bara ett litet obehag, inget märkvärdigt egentligen. Ingenting som gör att jag blir "rädd" för platsen, och för att åka dit igen. Ett vanligt knip i magen bara! Det får väl alla!! Hehe....


Men det är såna här händelser som bekräftar att jag inte är frisk ännu, har en del kvar att jobba på! Men jag är på god väg!! 


Kram

Min födelsedag

Jag hann inte blogga igår, var fullt upp hela dagen. 


Jag och mamma åkte till Scrapmässan i Göteborg. Jag var lite orolig innan vi åkte, fick lite hög puls, men vi åkte iväg och det gick hur bra som helst! Vi var därinne i ca 1.5 timma tror jag. Jag fick en Cuttlebug av mamma och pappa i födelsedagspresent. Den köpte vi därinne och lite annat smått och gott. Var så nöjd! Jättefin present och stolt över att jag klarade att åka dit! 


Min farbror Sven och min bror Johan och hans familj kom på middag och fika. Jag fick pengar av Sven och presentkort på Cubus av Johan, Linda och barnen. Vilken födelsedag! Blev verkligen firad!!


Jag fick en present till av mamma och det var den bästa presenten! Jag fick halva MALTE <3<3


Underbart! Så nu är det min och mammas hund! Tack mamma! 

På posten idag kom mer paket!
Från bror och hans Lina kom handgjorda papper att använda till scrappie, dom var jättefina! Gröna och röda papper! Tack Ola och Lina! <3


Från min underbara vän Jenny kom ett underbart fint kort och en tavla hon har gjort till mig. Tack Jenny! Jag blev jätteglad! Tavlan var så fin att när jag visade mamma den började hon gråta :) 
Du är en underbar vän Jenny! <3

                                           Tavlan är inte sned, det var jag som inte tog
                                                             nåt bra kort på den


Jag har underbar familj och underbara vänner!  <3


Kram