2012

Jag tänkte jag skulle skriva lite om året 2012, en sammanfattning om hur året var. Sitter och läser igenom dom olika månaderna här i boggen och ser hur långt jag faktiskt kommit! :)

..................................................................................................................................................................
2012

Januari:
Här var jag mitt uppe i dom värsta exponeringsövningarna. Det var hyperventileringsövningar, snurra stolen, magandning. Det var en väldigt jobbig tid, jag hade mycket panikattacker. Jag hade väldiga problem med min IBS (irritabel tarm). Det var också i januari jag fick diagnosen IBS. Jag tog prover och uteslöt glutenallergi, mm. Jag mådde inte bra denna perioden...

Februari:
Oj oj, när jag läser igenom februari månad så ser jag att jag mådde väldigt dåligt då. Jag hade mycket panikattacker, mycket ångest, var deprimerad och tog en paus från exponeringsövningar. Hade väldigt svårt att komma ut, tvingade mig ut på lite promenader, men det var i princip det jag gjorde. Jag sov väldigt oroligt, hade mycket mardrömmar. Detta var den jobbigaste månaden 2012. Här mådde jag som sämst.

Mars: 
Här börjar framstegen komma! Här har jag bra dagar och dåliga dagar. Här är exponeringen igång igen, jag gör många exponeringar, tex MC Donalds, köpcenter, mm. Jag sover bättre. Min mage är bättre än i februari, men styrs mycket av den ändå. 
Här kommer Malte in i mitt liv! Min prins! Han gör att jag mår mycket bättre, får kärlek, men också mycket ansvar (vilket är lite skrämmande). Jag är väldigt upptagen med att få honom rumsren, så dagarna går fort, och jag får någon annan att lägga fokus på än mig själv :)

April:
Här är det fortsatt exponering, jag går på scrapmässa, jag är ute på långpromenader (30 min är länge för mig utan toaletter tillgängliga), mm. Jag har nu börjat med mina "matexponeringar", vilket visar sig vara väldigt svårt! Jag har vid detta laget gått ner en del vikt, då jag inte äter innan jag ska göra något för att på det sättet ha kontroll över ångesten och magen. 
Jag är i nu inne i en "svacka" med mycket negativa tankar och obehag, har ingen panikattack bara några små "känningar". Jag konstaterar att jag hade min senaste panikattack för ett månad sedan vilket gör mig glad. Jag fyller år och får "halva" Malte av mamma, vilket är den bästa födelsedagen nånsin <3

Maj:
Fortsätter med matexponeringarna, går väldigt upp och ner. Ibland kan jag äta, ibland inte. Åker till Värmland, resan går bra. Mår bättre. Hundkursen med Malte börjar! 

Juni:
Ingen bra månad. Här är jag nere, har en förkylningsinfluensa vilket medför mycket ångest. Mycket jobbiga tankar om döden och rädslan att förlora mamma. Här dör också min faster, vilket gör att döden gör sig ännu mer påmind. 
Jag har också mycket tankar om hur jag ska klara av att inte gå till psykologen mer (han ska ha semester i 4 v sedan ska han sluta). Jag är väldigt orolig för hur jag ska klara mig utan psykologhjälp. 
Här börjar också planeringen inför SPIRA-projektet (min arbetsträning).  
Det positiva denna månaden är hundkursen med Malte.
Jag har en panikattack en natt här, men klarar av den bättre än vad jag gjort förut. Använder mig av magandningen.

Juli:
Här mår jag lite bättre. Fortsätter med hundkursen. Börjar bli frisk från förkylningen. Går på begravningen av min faster. Klarar inte att vara inne i kyrkan, väntar utanför, men är med på begravningskaffet efteråt. 
Neo (brorson) är här och det är fullt upp med honom. Vi åker till slottskogen och Bushuset. 
Jag blir kontaktad av radio och dom vill att jag ska vara med i direktsändning och berätta om min diagnos och mina framsteg med hjälp av KBT-terapin. Jag vågar inte ställa upp i direktsändning, men skickar in ett mail som läses upp i sändningen.
Jag börjar i slutet av månaden få ont i mina öron :(

Augusti:
Här är jag väldigt ledsen och orolig över att psykologkontakten snart är slut. Gråter mycket och undrar hur jag ska klara mig utan den hjälpen. Jag har också väldigt ont i öronen, går till läkaren flera ggr och får två olika typer av droppar mot inflammation i hörselgångarna. Problem med öronen pågår längre än 1 månad vilket är otroligt jobbigt för mitt psyke. Jag får också reda på senare i månaden från min psykolog att jag kommer få fortsätta min terapi med honom, men på hans privata mottagning i stan. Känns som jag vunnit 1 miljon när jag får reda på detta. Lycklig!
Här provar jag också min behovsmedicin atarax för första gången (pga alla jobbiga läkarbesök). Blir väldigt påverkad av den, trött. Men den hjälper bra.
Träffa Helena på SPIRA för att prata förslag om olika arbetsplatser inför arbetsträningen.
Får en jätteexponering på Liseberg, men klarar det bra.

September:
Månaden börjar med att vi har Neo här i ca 2 veckor. Underbart mysigt och roligt. 
Jag pratar med Helena på SPIRA om ett förslag att börja arbetsträna på Arken zoo, hon undersöker möjligheterna. Träffar min handledare på Arken och vi bestämmer att jag ska börja jobba två dagar i veckan ca 3 h per/dag. Är både spännande och skrämmande. Bestämde att jag ska börja i mitten av oktober.
Är på läkarbesök hos min psykiater och han pratar om min viktnedgång och är orolig för mig, väger nu 48 kg. Jag berättar för honom att jag varit sjuk och mått dåligt, därav viktnedgången. Säger att jag inte lider av anorexi, men har en typ av ätstörning då jag väljer att inte äta pga ångesten och kontroll på magen. Paus i terapin pga att min psykolog ska öppna egen mottagning. Uppehåll på 4 veckor.

Oktober:
Börjar min terapi igen, nu inne i stan. Är orolig för att åka dit, mitt inne i stan när det är som mest trafik (kl.15.00 har jag tid). 
Köper tapeter för att tapetsera om min lägenhet, behöver en förändring så det blir lättare att flytta hem igen. 
Åker till Värmland och hälsar på min bror och hans Lina och lille Neo.
Börjar min arbetsträning. Sover väldigt oroligt på natten, men kommer iväg och det går bra.
Börjar här nu en annan typ av terapi (kbt-terapin är över). Jobbigare typ av terapi nu, ta reda på var ångesten kommer ifrån. Prata minnen, barndom, mm. Mår ganska dåligt nu och pausar i bloggandet ett tag.
Fixar inte riktigt att arbetsträna nu och pratar med min handläggare om detta. Börjar få tandvärk.

November:
Jobbigt med terapin nu, kommer upp mycket saker. Ilska, oro, rädslor, mm.
Har tandvärk, blir många tandläkarbesök. Ångest över tänderna och att det tar sån tid innan vi får reda på vad det är för fel på tanden. Tandvärken har nu suttit i över 1 månad, vilket är jobbigt för mitt psyke. 
Möte med SPIRA, kommer nu överens att jag ska arbetsträna 1gång/veckan i 3 timmar. Pratar med handläggare några dagar efter och berättar att jag inte känner mig redo, jag mår för dåligt och orkar inte fokusera på att börja jobba.  Vi bestämmer att vi ska höras i janauri för att se om det är läge då istället.
Får en ny förkylningsinfluensa som varar i 1.5 vecka:(
Sanna hjälper mig att tapetsera hemma i slutet av månaden. Blev jättefint!

December:
Pratar med psykologen om min lägenhet, att vi tapetserat den och han tycker att det är dags att börja med lite exponeringar. Vi kommer överens om lite övningar, tex att vara hemma ensam en liten stund. 
Jag bjuder i början av månaden mina tjejkompisar på Glöggkväll i lägenheten. Festen är i mitten av december. Ett framsteg att bjuda på fest, ställer krav på mig som värdinna. Går liksom inte bara ställa in pga ångest. Är  jag bjuden kan jag ju alltid avboka. Vi har en helt fantastisk kväll, jag och mina vänner! Jag bestämmer mig när gästerna gått hem att jag ska pröva att sova själv i min lägenhet! Jag gör det och det går bra! Lite svårt att somna, men ingen direkt ångest! Berättar detta för min psykolog och han blir stolt över mig! Jag blir stolt över mig själv! Framsteg!
Fixar min tand för sista gången och blir äntligen av med tandvärken. 
Jag och mamma bestämmer att vi ska köpa en valp! Maltes halvbror <3 
Vi hämtar honom den 21:e och vi får världens finaste julklapp!
Har lite ångestkänningar, mycket folk i butikerna när det ska handlas julklappar, men det går bra. Agorafobin gör sig påmind i såna lägen.
Har mycket tankar nu, både positiva och negativa, får "kaos" i hjärnan och svårt att sortera dom, vilket gör att jag blir väldigt trött.
Får en panikattack när vi hämtar Morriz pga bilkö! Fruktanskvärt! Bilkö i 1.5 h, står helt still, kommer inte en meter. Får panik och mår illa och börjar skrika på mamma och gråter av paniken. 
Firar en lugn jul och nyår med familj och hundar. 
Slutar december med ryggont. Värktabletter, värmedyna och Voltaren Gel gäller i några dagar, sedan blir det äntligen bättre.
.................................................................................................................................................................

Nu har jag suttit här i några timmar och läst igenom min blogg och skrivit detta inlägg. Jag ser nu hur långt jag faktiskt kommit. Jämför mig med januari förra året och januari detta året tex. Det är en otrolig förändring! Dom senaste ca 9 månaderna har jag kanske haft ca 3-4 panikattacker. I jan/feb förra året hade jag panikattacker var och varannan dag! Jag kanske var ute ca 2 dagar/veckan förut, nu är jag ute varje dag (mycket pga att vi skaffade hund), men det spelar ingen roll hur mycket eller länge jag är ute, huvudsaken är att jag nu är ute varje dag! Stor förändring! 

Jag har vuxit som person, jag börjar tycka att jag är värd nåt bättre än att må så här. Med hjälp av min psykolog så jobbar jag på att stärka min självkänsla och mitt självförtroende så att jag snart blir så stark att jag kan bli oberoende och "vuxen".  Jag har blivit starkare och känner mig stolt över att ha vågat ta detta steget att faktiskt tagit tag i mitt liv och sökt hjälp! Det är inte alla som vågar det säger min psykolog :)

Jag har funnit den största kärleken i livet under detta året! Malte och Morriz! Dom är så betydelsefulla för mig att jag inte ens kan förklara det i ord. Speciellt Malte, han vet inte hur mycket han har hjälpt mig! Han har fått mig att lägga bort fokuset på mig själv och ta ansvar för honom och nu också hans lillebror. Malte har fått mig att komma ut varje dag! Han har botat mig från min fobi att inte kunna gå ut för tidigt på morgonen pga min mage. Det finns liksom inget val! Han måste ut och nu tänker jag inte ens på fobin längre! Jag går upp ur sängen,tar på mig kläder och går direkt ut med honom. Vissa morgnar kissar jag inte ens innan jag går ut med honom :) (han går ut första gången vid 7.00-tiden). Det är ett enormt framsteg för mig att kunna gå ut så tidigt på morgonen!
Malte och Morriz är glädjen i mitt liv, det är dom som gör mig glad! Jag älskar dom otroligt mycket, mer än jag nånsin kunde ana! <3<3
Morriz sover med mig varje natt på min huvudkudde och han får mig att känna mig väldigt älskad och behövd. Tänk vad djur kan göra för ens välbefinnande!

Jag har under 2012 fått nya vänner! Jag har fått ett par "brevvänner" här genom bloggen, och jag är väldigt glad över det. Dom läser bloggen och ber mig om råd och jag försöker hjälpa dom så gott jag kan genom mina erfarenheter. Tack för att ni läser min blogg!

I början av 2012 när det var som jobbigast för mig med mina exponeringar så fick jag en vän här genom bloggen. Hon tog kontakt med mig och vi pratade mycket med varandra, och hon hjälpte mig massor igenom mina jobbiga exponeringar! Jag är väldigt tacksam för det! Hon gick själv igenom en jobbig period med mycket panikångest, och jag tror att vi hjälpt varandra mycket genom att finnas till för varann. Vi har tyvärr aldrig träffats för det är ett långt geografiskt avstånd mellan oss. Men nångång Jenny, då fixar vi det! Hon fick i december en liten pojke och hon är jättelycklig nu och jag är så glad för hennes skull! Tack Jenny för att du finns för mig <3
Jag hade också en annan person som hjälpte mig mycket under denna period, med att dela med sig av hennes erfarenheter av kbt-terapi och liknade. Vi delade tankar och känslor, men även där är avståndet för långt så vi har aldrig heller träffats. Tack Ulla för hjälpen när jag mådde som sämst! <3

I mitten av året trädde underbara Sanna in i mitt liv (också här genom bloggen). Hon fanns som tur var på väldigt nära avstånd och vi kunde träffas! Hon mår också dåligt och vi hjälper varandra mycket. Jag är beroende av henne! Vi pratar eller chattar med varandra varje dag sen vi träffades första gången. Hon är extremt viktig för mig och jag tror jag funnit en vän för livet i henne. Vi passar varandra bra! Vi skrattar mycket..... Jag tycker så mycket om henne och just nu är hon nog den viktigaste personen i mitt liv (efter mamma då såklart). Ingen förstår mig så som Sanna gör! Tack underbara Sanna för att du finns för mig <3

Jag träffade också Annelie genom hundkursen och vi har roligt tillsammans och har en gemensam vän så vi pratar mycket minnen när vi träffas. Hon är en sprudlande glad tjej och får mig alltid på bra humör, och vi skrattar mycket. Glad att jag gick på hundkursen annars hade jag inte träffat dig Annelie <3

Sist men inte minst måste jag ju skriva om mina vänner som jag känt länge och som alltid ställer upp för mig. Ni vet ju vilka ni är! <3

Min familj är min livlina! Tack mamma och pappa för allt ni gjort för mig året som gått. Utan er hade jag ju inte funnits kvar.....Älskar er!

Mina bröder och deras respektive och deras underbara söner! Jag älskar er! Oskar, Viktor och Neo: ni betyder massor för mig! Är stolt och glad över att jag får vara eran faster. <3
I maj blir jag faster igen <3

Lina: Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och din förståelse över vad jag går igenom just nu med terapin. Våra samtal betyder mycket för mig, det vill jag du ska veta! Och tack för att du har fått min bror att öppna sig och våga prata känslor. Det han sa till mig på nyår får mig fortfarande att bli rörd och tårar föll för mina kinder när jag läste det. 

Nu hoppas jag att 2013 blir ännu bättre än 2012. Förra året var jag mycket sjuk och jag hoppas nu att jag får vara friskare 2013. 
Jag hoppas också att jag gör ännu större framsteg och jag tar ännu större kliv mot välbefinnande. Jag vet att ni alla hejar på mig! Tack för att ni läser min blogg, det betyder mycket för mig! 

Kram