Ja, jag antar att mitt psyke ska prövas ytterligare lite till :(
Jag var hos tandläkaren i torsdags, men det hon gjorde denna gången hjälpte ingenting :(
Hon ska ju skicka en remiss till en specialist och jag har ju ingen aning om hur lång tid det tar innan jag kommer dit. Men är vårdgarantin 3 månader? Så förhoppningsvis inom 3 månader får jag komma dit då. Jag blir snart knäckt av den här tanden och vet inte hur länge till jag kommer orka gå och ha ont! Jag har redan haft ont så länge, och den värken påverkar mig hela tiden, i allt jag gör. Den moler hela tiden, ständigt obehag och värk. Jag känner att jag har väldigt nära till gråt nu om det inte blir bättre snart, och det verkar det ju inte bli :(
Den enda tiden jag inte känner av det är när jag sover! Men jag kan ju inte sova hela dagarna! Men jag skulle så gärna vilja, för då har jag inte ont!
Jag känner att mitt allmäntillstånd blir sämre för varje dag som går nu pga detta. Jag blir mer och mer deprimerad. Jag försöker hela tiden tänka på annat, men smärtan försvinner ändå inte. Varför jag? Jag tycker att jag har tillräckligt att kämpa med ändå? Jag behöver inte mer nu! Jag vill inte mer nu! Varför???
Hur mycket mer skit ska jag orka ta itu med?
Ni kanske tänker: " klaga över lite tandvärk", men tandvärk är det värsta som finns! Och speciellt när man haft ont i flera månader, och när dom inte kan göra nåt åt det, utan man blir skickad till en specialist för smärtutredning och sen en process att fixa felet. Och vad kommer det att kosta? Som sjukskriven har man ju massa pengar!? NOT! Vilket gör att jag måste låna pengar av mina föräldrar som jag antagligen aldrig kommer att kunna betala tillbaka :( Då känns livet riktigt surt! Så ja, nu SUGER livet rejält! Detta året började lika kasst som förra året slutade :(
tisdag 29 januari 2013
Konserten
Ja i fredags var det ju konsert. Jag var rätt nervös innan jag åkte dit, var spänd och orolig. Vi var där strax innan 18.00. Det var en ganska lång väntan innan själva konserten började, det dukades fram förätt och huvudrätt innan han började. Jag åt ingenting, ville inte äventyra magen! Stefan började vid 20.00 och det var helt fantastiskt bra. Vi satt på ett bord längst fram och såg väldigt bra. I vissa låtar var det mycket bas och eftersom jag satt så långt fram så gick basen liksom in i bröstet, jag kände i kroppen att det liksom skakade i bröstet (svårt att förklara), men ni kanske ändå förstår vad jag menar? Det var väldigt obehagligt och triggade mig! Började känna obehag och lite panik. Funderade på att gå ut ett tag eller ställa mig en bit ifrån för att slippa den känslan. Men jag tog mamma i handen och satt kvar, tänkte: "Detta är bara musiken, bara basen som gör att du känner obehag, inget farligt händer i kroppen, mm". Jag andades djupt, men började skaka lite av all spänning, men satt kvar och efter en stund släppte det! Glad för det :)
Jag åt halva efterrätten :) Konserten var slut ca 22.40, så tidigare än jag trodde. Skönt!
När jag kom hem var jag helt slut efter all spänning och gick och lade mig direkt!
Men jag klarade det! :)
Kram
Jag åt halva efterrätten :) Konserten var slut ca 22.40, så tidigare än jag trodde. Skönt!
När jag kom hem var jag helt slut efter all spänning och gick och lade mig direkt!
Men jag klarade det! :)
Kram
fredag 25 januari 2013
Konsertkväll
Ikväll ska jag, mamma och pappa på konsert i Kronhuset. Det är Stefan Anderssons "Teaterkungen" vi ska se. Det är en föreställning på 5 timmar, med 3-rätters middag och underhållning. Jag är nervös alltså! Jag har varit på honom där förut och det har gått bra, men nu tycker jag att jag mår lite sämre än jag gjorde då, så jag är mer orolig nu. Det finns bara 3 toaletter där :( Det är inte så kul!
Jag kommer inte våga äta maten, vet ju inte hur min mage reagerar då. Jag kanske kommer äta efterrätten, jag ska försöka iallafall. För då är det ju inte så långt kvar på föreställningen och efterrätter brukar ju inte sätta igång magen.
Jag hoppas att jag klarar detta ikväll alltså! Min bror ska köra in oss och hämta oss så vi behöver ju inte köra i stan och försöka hitta parkering och så, sånt kan stressa mig. Vi kommer ju komma direkt till dörren :)
Detta blir verkligen en exponering! Jag har inte vågat äta så mycket idag pga att jag vill att magen ska vara ok. Men åt en rostad macka i morse och ska äta några tallrikar youghurt nu på dagen, så jag har lite i magen inför kvällen. Kommer bli en lång dag, konserten börjar 18.30 och slutar 23.30.
Håll tummarna nu!!
Jag kommer inte våga äta maten, vet ju inte hur min mage reagerar då. Jag kanske kommer äta efterrätten, jag ska försöka iallafall. För då är det ju inte så långt kvar på föreställningen och efterrätter brukar ju inte sätta igång magen.
Jag hoppas att jag klarar detta ikväll alltså! Min bror ska köra in oss och hämta oss så vi behöver ju inte köra i stan och försöka hitta parkering och så, sånt kan stressa mig. Vi kommer ju komma direkt till dörren :)
Detta blir verkligen en exponering! Jag har inte vågat äta så mycket idag pga att jag vill att magen ska vara ok. Men åt en rostad macka i morse och ska äta några tallrikar youghurt nu på dagen, så jag har lite i magen inför kvällen. Kommer bli en lång dag, konserten börjar 18.30 och slutar 23.30.
Håll tummarna nu!!
Tandläkarbesök och psykologbesök
Igår var jag först hos tandläkaren för att kolla på min tand som börjat strula igen. Hon kollade och lade på en plastmassa, som hon gjorde för en månad sedan. Den hjälpte ju en månad iallafall. Men det är problem med den tanden och dom kan inte göra mer, så hon skickade en remiss till en specialist så får jag göra en smärtutredning och se om det finns nåt att göra åt den. Jag vill ju dra ut den bara, men det gör dom tydligen inte sa hon. Men vaddå? Det är väl ändå jag som bestämmer över mina tänder och min tandvärk, eller??
Jag har fortfarande ont i tanden, men det kan ju bero på att hon var där och grejade igår, så jag ska ge det en dag till och se om det blir bättre. Annars vet jag inte vad jag gör alltså?! Ska jag gå med tandvärk ända till jag kommer till specialisten? Kan ju ta hur lång tid som helst!!! :(
På kvällen åkte jag in till stan för mitt psykologbesök. Det var några veckor sedan jag var där nu. Vi pratade om och analyserade min panikattack jag fick i bilkön. Verkar som jag kan hantera paniken bättre nu eftersom jag inte fick lika många fysiska symtom som jag fått innan. Jag mådde bara illa och grät hysteriskt, men ingen magont, pulshöjning, mm.
Vi pratade också om SPIRA och att jag inte känner mig redo för arbetsträning. Vi pratade om min matsituation och vi bestämde att jag ska börja med matexponeringar nu. Läskigt!
Jag äter ju aldrig innan jag ska iväg nånstans, på möten tex. Det är inte bra, det blir ju att jag äter min första måltid vid 14.00-15.00 tiden, eller ibland ännu senare. Det är ju inte ok!
Ska lägga upp ett matexponeringsschema nu i dagarna här.
Sedan pratade vi om mina tankar, min trötthet, att det är kaos i huvudet, att jag inte kan sortera mina tankar, osv. Jag har en del att jobba på.....
Jag har fortfarande ont i tanden, men det kan ju bero på att hon var där och grejade igår, så jag ska ge det en dag till och se om det blir bättre. Annars vet jag inte vad jag gör alltså?! Ska jag gå med tandvärk ända till jag kommer till specialisten? Kan ju ta hur lång tid som helst!!! :(
På kvällen åkte jag in till stan för mitt psykologbesök. Det var några veckor sedan jag var där nu. Vi pratade om och analyserade min panikattack jag fick i bilkön. Verkar som jag kan hantera paniken bättre nu eftersom jag inte fick lika många fysiska symtom som jag fått innan. Jag mådde bara illa och grät hysteriskt, men ingen magont, pulshöjning, mm.
Vi pratade också om SPIRA och att jag inte känner mig redo för arbetsträning. Vi pratade om min matsituation och vi bestämde att jag ska börja med matexponeringar nu. Läskigt!
Jag äter ju aldrig innan jag ska iväg nånstans, på möten tex. Det är inte bra, det blir ju att jag äter min första måltid vid 14.00-15.00 tiden, eller ibland ännu senare. Det är ju inte ok!
Ska lägga upp ett matexponeringsschema nu i dagarna här.
Sedan pratade vi om mina tankar, min trötthet, att det är kaos i huvudet, att jag inte kan sortera mina tankar, osv. Jag har en del att jobba på.....
Läkarbesök
I onsdags var jag och träffade min doktor. Vi pratade länge om hur jag mår och hur jag känner. Jag berättade om detta med min arbetsträning och han förstod hur jag känner och tycker att jag ska börja med en aktivitet en gång i veckan, kravlöst. Bara för nöjes skull. Låter klokt tycker jag, och nu kollar jag upp lite kurser och liknade som jag kan tänka mig att gå på.....funderar på mindfullness :) Vi får se..
Han sjukskrev mig till slutet av maj då jag ska dit igen.
Jag hade väldigt ont i magen hela dagen och nä jag kom hem från doktorn så vilade jag bara hela kvällen.
Ingen bra dag :(
Han sjukskrev mig till slutet av maj då jag ska dit igen.
Jag hade väldigt ont i magen hela dagen och nä jag kom hem från doktorn så vilade jag bara hela kvällen.
Ingen bra dag :(
tisdag 22 januari 2013
Möte med SPIRA
Förkylningen blev äntligen bättre i helgen. Fortfarande snuvig och lite hostig men ingen huvudvärk och så längre! Skönt!
Igår hade jag möte med Helena på SPIRA angående min arbetsträning. Hon ville veta hur jag mådde nu och om jag kände mig redo för att börja arbetsträna.
Jag sa till henne precis som jag känner, att jag inte känner mig redo ännu, att jag mår sämre än vad jag gjorde när jag tackade ja till projektet. Vi pratade länge och kom fram till att jag ska vänta ett tag innan jag börjar, vet inte hur lång tid det kan tänkas ta, men vi ska träffas och stämma av var tredje/fjärde vecka. Känns jättebra! Behöver jag inte stressa över det, jag behåller min plats i projektet, men det är inte säkert att jag får behålla platsen på Arken zoo, men då får jag vara på någon annan arbetsplats istället. Känns helt ok, jag förstår om inte Arken kan hålla platsen till mig, speciellt när jag inte vet när jag är redo att börja. Men jag skulle höra av mig till Arken när jag känner mig redo så får vi se om platsen fortfarande är tillgänglig.
Vi pratade om året som gått och vad som hänt under året, hur långt jag kommit osv. Jag berättade för henne att ibland känns det inte som jag kommit nånstans ;(
Men det vet jag ju innerst inne att jag har, jag har kommit långt :) Men när dom negativa tankarna tar över är det lätt att gräva ner sig och då tycker man inte att det hänt nånting.
Idag fick jag ett meddelande av henne, så här stod det:
"skickar det där citatet som jag pratade om igår. Glöm inte hur långt du kommit :) Kram"
Jag blev väldigt glad när jag fick det. Man behöver liksom höra det av andra ibland att man visst har kommit nånstans, det är det som gör att man orkar fortsätta kämpa, att folk faktiskt ser en förändring i mig (när man själv inte gör det). Hon är så go Helena, vilken tur jag har haft att jag fått just henne som handläggare.
Idag har jag varit och klippt mig, gjort slingor, färgat ögonbryn och fransar :) En helenovering :) Blev nöjd, nu är jag ännu lite blondare, I love it!
Imon ska jag till min doktor på Krokslätt, han som sjukskriver mig. Jag träffar honom var tredje månad, och jag tycker jag mår likadant nu som jag gjorde när jag var där förra gången. Så vi lär väl prata om det och så blir det antagligen fortsatt sjukskrivning.
På torsdag ska jag till tandläkaren igen :( Får se hur det går.....
Efter tandläkarbesöket ska jag till psykologen, var längesedan nu. Ska bli skönt få prata av sig.
På fredag ska jag, mamma och pappa till Kronhuset och se Stefan Anderssons
" Teaterkungen". Ska bli trevligt, men jag är lite orolig....det finns bara 2 toaletter där, det tycker jag är jobbigt, när det blir så långa köer till toaletterna, men det brukar gå bra. Jag kommer nog vara spänd hela kvällen, men så länge jag inte får en panikattack så är det ok. Det är tre-rätters middag också, men jag kommer nog inte våga äta pga att jag inte vet hur magen reagerar på maten, är rädd att få en IBS-kramp. Men jag kanske äter efterrätten :) Det blir en exponering, detta med att äta ute är ju uteslutet för mig egentligen, men jag ska försöka att äta efterrätten iallafall, vi får se hur det går.
Fullspäckad vecka :)
Kram
Igår hade jag möte med Helena på SPIRA angående min arbetsträning. Hon ville veta hur jag mådde nu och om jag kände mig redo för att börja arbetsträna.
Jag sa till henne precis som jag känner, att jag inte känner mig redo ännu, att jag mår sämre än vad jag gjorde när jag tackade ja till projektet. Vi pratade länge och kom fram till att jag ska vänta ett tag innan jag börjar, vet inte hur lång tid det kan tänkas ta, men vi ska träffas och stämma av var tredje/fjärde vecka. Känns jättebra! Behöver jag inte stressa över det, jag behåller min plats i projektet, men det är inte säkert att jag får behålla platsen på Arken zoo, men då får jag vara på någon annan arbetsplats istället. Känns helt ok, jag förstår om inte Arken kan hålla platsen till mig, speciellt när jag inte vet när jag är redo att börja. Men jag skulle höra av mig till Arken när jag känner mig redo så får vi se om platsen fortfarande är tillgänglig.
Vi pratade om året som gått och vad som hänt under året, hur långt jag kommit osv. Jag berättade för henne att ibland känns det inte som jag kommit nånstans ;(
Men det vet jag ju innerst inne att jag har, jag har kommit långt :) Men när dom negativa tankarna tar över är det lätt att gräva ner sig och då tycker man inte att det hänt nånting.
Idag fick jag ett meddelande av henne, så här stod det:
"skickar det där citatet som jag pratade om igår. Glöm inte hur långt du kommit :) Kram"
Jag blev väldigt glad när jag fick det. Man behöver liksom höra det av andra ibland att man visst har kommit nånstans, det är det som gör att man orkar fortsätta kämpa, att folk faktiskt ser en förändring i mig (när man själv inte gör det). Hon är så go Helena, vilken tur jag har haft att jag fått just henne som handläggare.
Idag har jag varit och klippt mig, gjort slingor, färgat ögonbryn och fransar :) En helenovering :) Blev nöjd, nu är jag ännu lite blondare, I love it!
Imon ska jag till min doktor på Krokslätt, han som sjukskriver mig. Jag träffar honom var tredje månad, och jag tycker jag mår likadant nu som jag gjorde när jag var där förra gången. Så vi lär väl prata om det och så blir det antagligen fortsatt sjukskrivning.
På torsdag ska jag till tandläkaren igen :( Får se hur det går.....
Efter tandläkarbesöket ska jag till psykologen, var längesedan nu. Ska bli skönt få prata av sig.
På fredag ska jag, mamma och pappa till Kronhuset och se Stefan Anderssons
" Teaterkungen". Ska bli trevligt, men jag är lite orolig....det finns bara 2 toaletter där, det tycker jag är jobbigt, när det blir så långa köer till toaletterna, men det brukar gå bra. Jag kommer nog vara spänd hela kvällen, men så länge jag inte får en panikattack så är det ok. Det är tre-rätters middag också, men jag kommer nog inte våga äta pga att jag inte vet hur magen reagerar på maten, är rädd att få en IBS-kramp. Men jag kanske äter efterrätten :) Det blir en exponering, detta med att äta ute är ju uteslutet för mig egentligen, men jag ska försöka att äta efterrätten iallafall, vi får se hur det går.
Fullspäckad vecka :)
Kram
fredag 18 januari 2013
Förkyld
Fy säger jag! När ska min otur vända? Ja för jag tycker det, att jag har otur! Jag trodde året skulle börja bättre än det slutade, men så blev inte fallet! Jag sitter här och är jätteförkyld! Näsan rinner hela tiden, hur mycket snor kan man ha?? Jag hostar och mår allmänt skit.
Jag skulle egentligen till tandläkaren och psykologen idag men fick avboka tiderna. Kan ju inte gå till tandläkaren och hosta dom rätt i ansiktet. Så nu fick jag en ny tid om en vecka, vilket innebär en vecka till med tandvärk! Alltså jag orkar snart inte mer.......livet suger tokigt nu! Vem straffar mig liksom?? Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta med förkylningar, tänder, ångest och allt annat skit? Tycker inte riktigt jag förtjänar allt detta faktiskt ;(
Nu sitter jag här och hoppas på att snoret och hostan tar slut i helgen, för nästa vecka är fullbokad och då ska jag vara frisk! Så är det bara!! Eller??
Fy, idag är en sån dag då jag tycker otroligt synd om mig själv, ja för såna dagar får man faktiskt ha!!!
Hoppas morgondagen blir bättre.....
Kram
Jag skulle egentligen till tandläkaren och psykologen idag men fick avboka tiderna. Kan ju inte gå till tandläkaren och hosta dom rätt i ansiktet. Så nu fick jag en ny tid om en vecka, vilket innebär en vecka till med tandvärk! Alltså jag orkar snart inte mer.......livet suger tokigt nu! Vem straffar mig liksom?? Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta med förkylningar, tänder, ångest och allt annat skit? Tycker inte riktigt jag förtjänar allt detta faktiskt ;(
Nu sitter jag här och hoppas på att snoret och hostan tar slut i helgen, för nästa vecka är fullbokad och då ska jag vara frisk! Så är det bara!! Eller??
Fy, idag är en sån dag då jag tycker otroligt synd om mig själv, ja för såna dagar får man faktiskt ha!!!
Hoppas morgondagen blir bättre.....
Kram
måndag 14 januari 2013
Tandvärk och förkylning
Jag trodde verkligen detta året skulle börja bättre än förra året! Men det verkar tyvärr inte bli så :(
Förra söndagen började min tandvärk komma tillbaka :(
Jag ringde tandläkaren och ska dit igen på fredag. Då får vi se vad som händer, men det kommer nog bli så att jag drar ut tanden! jag orkar inte med den längre!
I torsdags började min mamma bli förkyld, så hon har varit sjuk över helgen, och nu verkar det inte bättre än jag åkt på det också. Började få ont i halsen igår, och idag är det ännu sämre och jag har börjat hosta lite. Jag är rädd för att jag ska bli så sjuk igen som jag var när jag hade influensan. Jag hoppas bara att detta är en liten förkylning och att den snart går över, och att jag inte blir så dålig att jag får såna hostattacker som ger mig sån ångest och panik!
Håll tummarna! Ska detta året blir lika illa som förra när det gäller sjukdomar!? Då kommer inte jag orka! Snälla!
:(
Förra söndagen började min tandvärk komma tillbaka :(
Jag ringde tandläkaren och ska dit igen på fredag. Då får vi se vad som händer, men det kommer nog bli så att jag drar ut tanden! jag orkar inte med den längre!
I torsdags började min mamma bli förkyld, så hon har varit sjuk över helgen, och nu verkar det inte bättre än jag åkt på det också. Började få ont i halsen igår, och idag är det ännu sämre och jag har börjat hosta lite. Jag är rädd för att jag ska bli så sjuk igen som jag var när jag hade influensan. Jag hoppas bara att detta är en liten förkylning och att den snart går över, och att jag inte blir så dålig att jag får såna hostattacker som ger mig sån ångest och panik!
Håll tummarna! Ska detta året blir lika illa som förra när det gäller sjukdomar!? Då kommer inte jag orka! Snälla!
:(
lördag 5 januari 2013
2012
Jag tänkte jag skulle skriva lite om året 2012, en sammanfattning om hur året var. Sitter och läser igenom dom olika månaderna här i boggen och ser hur långt jag faktiskt kommit! :)
..................................................................................................................................................................
2012
Januari:
Här var jag mitt uppe i dom värsta exponeringsövningarna. Det var hyperventileringsövningar, snurra stolen, magandning. Det var en väldigt jobbig tid, jag hade mycket panikattacker. Jag hade väldiga problem med min IBS (irritabel tarm). Det var också i januari jag fick diagnosen IBS. Jag tog prover och uteslöt glutenallergi, mm. Jag mådde inte bra denna perioden...
Februari:
Oj oj, när jag läser igenom februari månad så ser jag att jag mådde väldigt dåligt då. Jag hade mycket panikattacker, mycket ångest, var deprimerad och tog en paus från exponeringsövningar. Hade väldigt svårt att komma ut, tvingade mig ut på lite promenader, men det var i princip det jag gjorde. Jag sov väldigt oroligt, hade mycket mardrömmar. Detta var den jobbigaste månaden 2012. Här mådde jag som sämst.
Mars:
Här börjar framstegen komma! Här har jag bra dagar och dåliga dagar. Här är exponeringen igång igen, jag gör många exponeringar, tex MC Donalds, köpcenter, mm. Jag sover bättre. Min mage är bättre än i februari, men styrs mycket av den ändå.
Här kommer Malte in i mitt liv! Min prins! Han gör att jag mår mycket bättre, får kärlek, men också mycket ansvar (vilket är lite skrämmande). Jag är väldigt upptagen med att få honom rumsren, så dagarna går fort, och jag får någon annan att lägga fokus på än mig själv :)
April:
Här är det fortsatt exponering, jag går på scrapmässa, jag är ute på långpromenader (30 min är länge för mig utan toaletter tillgängliga), mm. Jag har nu börjat med mina "matexponeringar", vilket visar sig vara väldigt svårt! Jag har vid detta laget gått ner en del vikt, då jag inte äter innan jag ska göra något för att på det sättet ha kontroll över ångesten och magen.
Jag är i nu inne i en "svacka" med mycket negativa tankar och obehag, har ingen panikattack bara några små "känningar". Jag konstaterar att jag hade min senaste panikattack för ett månad sedan vilket gör mig glad. Jag fyller år och får "halva" Malte av mamma, vilket är den bästa födelsedagen nånsin <3
Maj:
Fortsätter med matexponeringarna, går väldigt upp och ner. Ibland kan jag äta, ibland inte. Åker till Värmland, resan går bra. Mår bättre. Hundkursen med Malte börjar!
Juni:
Ingen bra månad. Här är jag nere, har en förkylningsinfluensa vilket medför mycket ångest. Mycket jobbiga tankar om döden och rädslan att förlora mamma. Här dör också min faster, vilket gör att döden gör sig ännu mer påmind.
Jag har också mycket tankar om hur jag ska klara av att inte gå till psykologen mer (han ska ha semester i 4 v sedan ska han sluta). Jag är väldigt orolig för hur jag ska klara mig utan psykologhjälp.
Här börjar också planeringen inför SPIRA-projektet (min arbetsträning).
Det positiva denna månaden är hundkursen med Malte.
Jag har en panikattack en natt här, men klarar av den bättre än vad jag gjort förut. Använder mig av magandningen.
Juli:
Här mår jag lite bättre. Fortsätter med hundkursen. Börjar bli frisk från förkylningen. Går på begravningen av min faster. Klarar inte att vara inne i kyrkan, väntar utanför, men är med på begravningskaffet efteråt.
Neo (brorson) är här och det är fullt upp med honom. Vi åker till slottskogen och Bushuset.
Jag blir kontaktad av radio och dom vill att jag ska vara med i direktsändning och berätta om min diagnos och mina framsteg med hjälp av KBT-terapin. Jag vågar inte ställa upp i direktsändning, men skickar in ett mail som läses upp i sändningen.
Jag börjar i slutet av månaden få ont i mina öron :(
Augusti:
Här är jag väldigt ledsen och orolig över att psykologkontakten snart är slut. Gråter mycket och undrar hur jag ska klara mig utan den hjälpen. Jag har också väldigt ont i öronen, går till läkaren flera ggr och får två olika typer av droppar mot inflammation i hörselgångarna. Problem med öronen pågår längre än 1 månad vilket är otroligt jobbigt för mitt psyke. Jag får också reda på senare i månaden från min psykolog att jag kommer få fortsätta min terapi med honom, men på hans privata mottagning i stan. Känns som jag vunnit 1 miljon när jag får reda på detta. Lycklig!
Här provar jag också min behovsmedicin atarax för första gången (pga alla jobbiga läkarbesök). Blir väldigt påverkad av den, trött. Men den hjälper bra.
Träffa Helena på SPIRA för att prata förslag om olika arbetsplatser inför arbetsträningen.
Får en jätteexponering på Liseberg, men klarar det bra.
September:
Månaden börjar med att vi har Neo här i ca 2 veckor. Underbart mysigt och roligt.
Jag pratar med Helena på SPIRA om ett förslag att börja arbetsträna på Arken zoo, hon undersöker möjligheterna. Träffar min handledare på Arken och vi bestämmer att jag ska börja jobba två dagar i veckan ca 3 h per/dag. Är både spännande och skrämmande. Bestämde att jag ska börja i mitten av oktober.
Är på läkarbesök hos min psykiater och han pratar om min viktnedgång och är orolig för mig, väger nu 48 kg. Jag berättar för honom att jag varit sjuk och mått dåligt, därav viktnedgången. Säger att jag inte lider av anorexi, men har en typ av ätstörning då jag väljer att inte äta pga ångesten och kontroll på magen. Paus i terapin pga att min psykolog ska öppna egen mottagning. Uppehåll på 4 veckor.
Oktober:
Börjar min terapi igen, nu inne i stan. Är orolig för att åka dit, mitt inne i stan när det är som mest trafik (kl.15.00 har jag tid).
Köper tapeter för att tapetsera om min lägenhet, behöver en förändring så det blir lättare att flytta hem igen.
Åker till Värmland och hälsar på min bror och hans Lina och lille Neo.
Börjar min arbetsträning. Sover väldigt oroligt på natten, men kommer iväg och det går bra.
Börjar här nu en annan typ av terapi (kbt-terapin är över). Jobbigare typ av terapi nu, ta reda på var ångesten kommer ifrån. Prata minnen, barndom, mm. Mår ganska dåligt nu och pausar i bloggandet ett tag.
Fixar inte riktigt att arbetsträna nu och pratar med min handläggare om detta. Börjar få tandvärk.
November:
Jobbigt med terapin nu, kommer upp mycket saker. Ilska, oro, rädslor, mm.
Har tandvärk, blir många tandläkarbesök. Ångest över tänderna och att det tar sån tid innan vi får reda på vad det är för fel på tanden. Tandvärken har nu suttit i över 1 månad, vilket är jobbigt för mitt psyke.
Möte med SPIRA, kommer nu överens att jag ska arbetsträna 1gång/veckan i 3 timmar. Pratar med handläggare några dagar efter och berättar att jag inte känner mig redo, jag mår för dåligt och orkar inte fokusera på att börja jobba. Vi bestämmer att vi ska höras i janauri för att se om det är läge då istället.
Får en ny förkylningsinfluensa som varar i 1.5 vecka:(
Sanna hjälper mig att tapetsera hemma i slutet av månaden. Blev jättefint!
December:
Pratar med psykologen om min lägenhet, att vi tapetserat den och han tycker att det är dags att börja med lite exponeringar. Vi kommer överens om lite övningar, tex att vara hemma ensam en liten stund.
Jag bjuder i början av månaden mina tjejkompisar på Glöggkväll i lägenheten. Festen är i mitten av december. Ett framsteg att bjuda på fest, ställer krav på mig som värdinna. Går liksom inte bara ställa in pga ångest. Är jag bjuden kan jag ju alltid avboka. Vi har en helt fantastisk kväll, jag och mina vänner! Jag bestämmer mig när gästerna gått hem att jag ska pröva att sova själv i min lägenhet! Jag gör det och det går bra! Lite svårt att somna, men ingen direkt ångest! Berättar detta för min psykolog och han blir stolt över mig! Jag blir stolt över mig själv! Framsteg!
Fixar min tand för sista gången och blir äntligen av med tandvärken.
Jag och mamma bestämmer att vi ska köpa en valp! Maltes halvbror <3
Vi hämtar honom den 21:e och vi får världens finaste julklapp!
Har lite ångestkänningar, mycket folk i butikerna när det ska handlas julklappar, men det går bra. Agorafobin gör sig påmind i såna lägen.
Har mycket tankar nu, både positiva och negativa, får "kaos" i hjärnan och svårt att sortera dom, vilket gör att jag blir väldigt trött.
Får en panikattack när vi hämtar Morriz pga bilkö! Fruktanskvärt! Bilkö i 1.5 h, står helt still, kommer inte en meter. Får panik och mår illa och börjar skrika på mamma och gråter av paniken.
Firar en lugn jul och nyår med familj och hundar.
Slutar december med ryggont. Värktabletter, värmedyna och Voltaren Gel gäller i några dagar, sedan blir det äntligen bättre.
.................................................................................................................................................................
Nu har jag suttit här i några timmar och läst igenom min blogg och skrivit detta inlägg. Jag ser nu hur långt jag faktiskt kommit. Jämför mig med januari förra året och januari detta året tex. Det är en otrolig förändring! Dom senaste ca 9 månaderna har jag kanske haft ca 3-4 panikattacker. I jan/feb förra året hade jag panikattacker var och varannan dag! Jag kanske var ute ca 2 dagar/veckan förut, nu är jag ute varje dag (mycket pga att vi skaffade hund), men det spelar ingen roll hur mycket eller länge jag är ute, huvudsaken är att jag nu är ute varje dag! Stor förändring!
Jag har vuxit som person, jag börjar tycka att jag är värd nåt bättre än att må så här. Med hjälp av min psykolog så jobbar jag på att stärka min självkänsla och mitt självförtroende så att jag snart blir så stark att jag kan bli oberoende och "vuxen". Jag har blivit starkare och känner mig stolt över att ha vågat ta detta steget att faktiskt tagit tag i mitt liv och sökt hjälp! Det är inte alla som vågar det säger min psykolog :)
Jag har funnit den största kärleken i livet under detta året! Malte och Morriz! Dom är så betydelsefulla för mig att jag inte ens kan förklara det i ord. Speciellt Malte, han vet inte hur mycket han har hjälpt mig! Han har fått mig att lägga bort fokuset på mig själv och ta ansvar för honom och nu också hans lillebror. Malte har fått mig att komma ut varje dag! Han har botat mig från min fobi att inte kunna gå ut för tidigt på morgonen pga min mage. Det finns liksom inget val! Han måste ut och nu tänker jag inte ens på fobin längre! Jag går upp ur sängen,tar på mig kläder och går direkt ut med honom. Vissa morgnar kissar jag inte ens innan jag går ut med honom :) (han går ut första gången vid 7.00-tiden). Det är ett enormt framsteg för mig att kunna gå ut så tidigt på morgonen!
Malte och Morriz är glädjen i mitt liv, det är dom som gör mig glad! Jag älskar dom otroligt mycket, mer än jag nånsin kunde ana! <3<3
Morriz sover med mig varje natt på min huvudkudde och han får mig att känna mig väldigt älskad och behövd. Tänk vad djur kan göra för ens välbefinnande!
Jag har under 2012 fått nya vänner! Jag har fått ett par "brevvänner" här genom bloggen, och jag är väldigt glad över det. Dom läser bloggen och ber mig om råd och jag försöker hjälpa dom så gott jag kan genom mina erfarenheter. Tack för att ni läser min blogg!
I början av 2012 när det var som jobbigast för mig med mina exponeringar så fick jag en vän här genom bloggen. Hon tog kontakt med mig och vi pratade mycket med varandra, och hon hjälpte mig massor igenom mina jobbiga exponeringar! Jag är väldigt tacksam för det! Hon gick själv igenom en jobbig period med mycket panikångest, och jag tror att vi hjälpt varandra mycket genom att finnas till för varann. Vi har tyvärr aldrig träffats för det är ett långt geografiskt avstånd mellan oss. Men nångång Jenny, då fixar vi det! Hon fick i december en liten pojke och hon är jättelycklig nu och jag är så glad för hennes skull! Tack Jenny för att du finns för mig <3
Jag hade också en annan person som hjälpte mig mycket under denna period, med att dela med sig av hennes erfarenheter av kbt-terapi och liknade. Vi delade tankar och känslor, men även där är avståndet för långt så vi har aldrig heller träffats. Tack Ulla för hjälpen när jag mådde som sämst! <3
I mitten av året trädde underbara Sanna in i mitt liv (också här genom bloggen). Hon fanns som tur var på väldigt nära avstånd och vi kunde träffas! Hon mår också dåligt och vi hjälper varandra mycket. Jag är beroende av henne! Vi pratar eller chattar med varandra varje dag sen vi träffades första gången. Hon är extremt viktig för mig och jag tror jag funnit en vän för livet i henne. Vi passar varandra bra! Vi skrattar mycket..... Jag tycker så mycket om henne och just nu är hon nog den viktigaste personen i mitt liv (efter mamma då såklart). Ingen förstår mig så som Sanna gör! Tack underbara Sanna för att du finns för mig <3
Jag träffade också Annelie genom hundkursen och vi har roligt tillsammans och har en gemensam vän så vi pratar mycket minnen när vi träffas. Hon är en sprudlande glad tjej och får mig alltid på bra humör, och vi skrattar mycket. Glad att jag gick på hundkursen annars hade jag inte träffat dig Annelie <3
Sist men inte minst måste jag ju skriva om mina vänner som jag känt länge och som alltid ställer upp för mig. Ni vet ju vilka ni är! <3
Min familj är min livlina! Tack mamma och pappa för allt ni gjort för mig året som gått. Utan er hade jag ju inte funnits kvar.....Älskar er!
Mina bröder och deras respektive och deras underbara söner! Jag älskar er! Oskar, Viktor och Neo: ni betyder massor för mig! Är stolt och glad över att jag får vara eran faster. <3
I maj blir jag faster igen <3
Lina: Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och din förståelse över vad jag går igenom just nu med terapin. Våra samtal betyder mycket för mig, det vill jag du ska veta! Och tack för att du har fått min bror att öppna sig och våga prata känslor. Det han sa till mig på nyår får mig fortfarande att bli rörd och tårar föll för mina kinder när jag läste det.
Nu hoppas jag att 2013 blir ännu bättre än 2012. Förra året var jag mycket sjuk och jag hoppas nu att jag får vara friskare 2013.
Jag hoppas också att jag gör ännu större framsteg och jag tar ännu större kliv mot välbefinnande. Jag vet att ni alla hejar på mig! Tack för att ni läser min blogg, det betyder mycket för mig!
Kram
..................................................................................................................................................................
2012
Januari:
Här var jag mitt uppe i dom värsta exponeringsövningarna. Det var hyperventileringsövningar, snurra stolen, magandning. Det var en väldigt jobbig tid, jag hade mycket panikattacker. Jag hade väldiga problem med min IBS (irritabel tarm). Det var också i januari jag fick diagnosen IBS. Jag tog prover och uteslöt glutenallergi, mm. Jag mådde inte bra denna perioden...
Februari:
Oj oj, när jag läser igenom februari månad så ser jag att jag mådde väldigt dåligt då. Jag hade mycket panikattacker, mycket ångest, var deprimerad och tog en paus från exponeringsövningar. Hade väldigt svårt att komma ut, tvingade mig ut på lite promenader, men det var i princip det jag gjorde. Jag sov väldigt oroligt, hade mycket mardrömmar. Detta var den jobbigaste månaden 2012. Här mådde jag som sämst.
Mars:
Här börjar framstegen komma! Här har jag bra dagar och dåliga dagar. Här är exponeringen igång igen, jag gör många exponeringar, tex MC Donalds, köpcenter, mm. Jag sover bättre. Min mage är bättre än i februari, men styrs mycket av den ändå.
Här kommer Malte in i mitt liv! Min prins! Han gör att jag mår mycket bättre, får kärlek, men också mycket ansvar (vilket är lite skrämmande). Jag är väldigt upptagen med att få honom rumsren, så dagarna går fort, och jag får någon annan att lägga fokus på än mig själv :)
April:
Här är det fortsatt exponering, jag går på scrapmässa, jag är ute på långpromenader (30 min är länge för mig utan toaletter tillgängliga), mm. Jag har nu börjat med mina "matexponeringar", vilket visar sig vara väldigt svårt! Jag har vid detta laget gått ner en del vikt, då jag inte äter innan jag ska göra något för att på det sättet ha kontroll över ångesten och magen.
Jag är i nu inne i en "svacka" med mycket negativa tankar och obehag, har ingen panikattack bara några små "känningar". Jag konstaterar att jag hade min senaste panikattack för ett månad sedan vilket gör mig glad. Jag fyller år och får "halva" Malte av mamma, vilket är den bästa födelsedagen nånsin <3
Maj:
Fortsätter med matexponeringarna, går väldigt upp och ner. Ibland kan jag äta, ibland inte. Åker till Värmland, resan går bra. Mår bättre. Hundkursen med Malte börjar!
Juni:
Ingen bra månad. Här är jag nere, har en förkylningsinfluensa vilket medför mycket ångest. Mycket jobbiga tankar om döden och rädslan att förlora mamma. Här dör också min faster, vilket gör att döden gör sig ännu mer påmind.
Jag har också mycket tankar om hur jag ska klara av att inte gå till psykologen mer (han ska ha semester i 4 v sedan ska han sluta). Jag är väldigt orolig för hur jag ska klara mig utan psykologhjälp.
Här börjar också planeringen inför SPIRA-projektet (min arbetsträning).
Det positiva denna månaden är hundkursen med Malte.
Jag har en panikattack en natt här, men klarar av den bättre än vad jag gjort förut. Använder mig av magandningen.
Juli:
Här mår jag lite bättre. Fortsätter med hundkursen. Börjar bli frisk från förkylningen. Går på begravningen av min faster. Klarar inte att vara inne i kyrkan, väntar utanför, men är med på begravningskaffet efteråt.
Neo (brorson) är här och det är fullt upp med honom. Vi åker till slottskogen och Bushuset.
Jag blir kontaktad av radio och dom vill att jag ska vara med i direktsändning och berätta om min diagnos och mina framsteg med hjälp av KBT-terapin. Jag vågar inte ställa upp i direktsändning, men skickar in ett mail som läses upp i sändningen.
Jag börjar i slutet av månaden få ont i mina öron :(
Augusti:
Här är jag väldigt ledsen och orolig över att psykologkontakten snart är slut. Gråter mycket och undrar hur jag ska klara mig utan den hjälpen. Jag har också väldigt ont i öronen, går till läkaren flera ggr och får två olika typer av droppar mot inflammation i hörselgångarna. Problem med öronen pågår längre än 1 månad vilket är otroligt jobbigt för mitt psyke. Jag får också reda på senare i månaden från min psykolog att jag kommer få fortsätta min terapi med honom, men på hans privata mottagning i stan. Känns som jag vunnit 1 miljon när jag får reda på detta. Lycklig!
Här provar jag också min behovsmedicin atarax för första gången (pga alla jobbiga läkarbesök). Blir väldigt påverkad av den, trött. Men den hjälper bra.
Träffa Helena på SPIRA för att prata förslag om olika arbetsplatser inför arbetsträningen.
Får en jätteexponering på Liseberg, men klarar det bra.
September:
Månaden börjar med att vi har Neo här i ca 2 veckor. Underbart mysigt och roligt.
Jag pratar med Helena på SPIRA om ett förslag att börja arbetsträna på Arken zoo, hon undersöker möjligheterna. Träffar min handledare på Arken och vi bestämmer att jag ska börja jobba två dagar i veckan ca 3 h per/dag. Är både spännande och skrämmande. Bestämde att jag ska börja i mitten av oktober.
Är på läkarbesök hos min psykiater och han pratar om min viktnedgång och är orolig för mig, väger nu 48 kg. Jag berättar för honom att jag varit sjuk och mått dåligt, därav viktnedgången. Säger att jag inte lider av anorexi, men har en typ av ätstörning då jag väljer att inte äta pga ångesten och kontroll på magen. Paus i terapin pga att min psykolog ska öppna egen mottagning. Uppehåll på 4 veckor.
Oktober:
Börjar min terapi igen, nu inne i stan. Är orolig för att åka dit, mitt inne i stan när det är som mest trafik (kl.15.00 har jag tid).
Köper tapeter för att tapetsera om min lägenhet, behöver en förändring så det blir lättare att flytta hem igen.
Åker till Värmland och hälsar på min bror och hans Lina och lille Neo.
Börjar min arbetsträning. Sover väldigt oroligt på natten, men kommer iväg och det går bra.
Börjar här nu en annan typ av terapi (kbt-terapin är över). Jobbigare typ av terapi nu, ta reda på var ångesten kommer ifrån. Prata minnen, barndom, mm. Mår ganska dåligt nu och pausar i bloggandet ett tag.
Fixar inte riktigt att arbetsträna nu och pratar med min handläggare om detta. Börjar få tandvärk.
November:
Jobbigt med terapin nu, kommer upp mycket saker. Ilska, oro, rädslor, mm.
Har tandvärk, blir många tandläkarbesök. Ångest över tänderna och att det tar sån tid innan vi får reda på vad det är för fel på tanden. Tandvärken har nu suttit i över 1 månad, vilket är jobbigt för mitt psyke.
Möte med SPIRA, kommer nu överens att jag ska arbetsträna 1gång/veckan i 3 timmar. Pratar med handläggare några dagar efter och berättar att jag inte känner mig redo, jag mår för dåligt och orkar inte fokusera på att börja jobba. Vi bestämmer att vi ska höras i janauri för att se om det är läge då istället.
Får en ny förkylningsinfluensa som varar i 1.5 vecka:(
Sanna hjälper mig att tapetsera hemma i slutet av månaden. Blev jättefint!
December:
Pratar med psykologen om min lägenhet, att vi tapetserat den och han tycker att det är dags att börja med lite exponeringar. Vi kommer överens om lite övningar, tex att vara hemma ensam en liten stund.
Jag bjuder i början av månaden mina tjejkompisar på Glöggkväll i lägenheten. Festen är i mitten av december. Ett framsteg att bjuda på fest, ställer krav på mig som värdinna. Går liksom inte bara ställa in pga ångest. Är jag bjuden kan jag ju alltid avboka. Vi har en helt fantastisk kväll, jag och mina vänner! Jag bestämmer mig när gästerna gått hem att jag ska pröva att sova själv i min lägenhet! Jag gör det och det går bra! Lite svårt att somna, men ingen direkt ångest! Berättar detta för min psykolog och han blir stolt över mig! Jag blir stolt över mig själv! Framsteg!
Fixar min tand för sista gången och blir äntligen av med tandvärken.
Jag och mamma bestämmer att vi ska köpa en valp! Maltes halvbror <3
Vi hämtar honom den 21:e och vi får världens finaste julklapp!
Har lite ångestkänningar, mycket folk i butikerna när det ska handlas julklappar, men det går bra. Agorafobin gör sig påmind i såna lägen.
Har mycket tankar nu, både positiva och negativa, får "kaos" i hjärnan och svårt att sortera dom, vilket gör att jag blir väldigt trött.
Får en panikattack när vi hämtar Morriz pga bilkö! Fruktanskvärt! Bilkö i 1.5 h, står helt still, kommer inte en meter. Får panik och mår illa och börjar skrika på mamma och gråter av paniken.
Firar en lugn jul och nyår med familj och hundar.
Slutar december med ryggont. Värktabletter, värmedyna och Voltaren Gel gäller i några dagar, sedan blir det äntligen bättre.
.................................................................................................................................................................
Nu har jag suttit här i några timmar och läst igenom min blogg och skrivit detta inlägg. Jag ser nu hur långt jag faktiskt kommit. Jämför mig med januari förra året och januari detta året tex. Det är en otrolig förändring! Dom senaste ca 9 månaderna har jag kanske haft ca 3-4 panikattacker. I jan/feb förra året hade jag panikattacker var och varannan dag! Jag kanske var ute ca 2 dagar/veckan förut, nu är jag ute varje dag (mycket pga att vi skaffade hund), men det spelar ingen roll hur mycket eller länge jag är ute, huvudsaken är att jag nu är ute varje dag! Stor förändring!
Jag har vuxit som person, jag börjar tycka att jag är värd nåt bättre än att må så här. Med hjälp av min psykolog så jobbar jag på att stärka min självkänsla och mitt självförtroende så att jag snart blir så stark att jag kan bli oberoende och "vuxen". Jag har blivit starkare och känner mig stolt över att ha vågat ta detta steget att faktiskt tagit tag i mitt liv och sökt hjälp! Det är inte alla som vågar det säger min psykolog :)
Jag har funnit den största kärleken i livet under detta året! Malte och Morriz! Dom är så betydelsefulla för mig att jag inte ens kan förklara det i ord. Speciellt Malte, han vet inte hur mycket han har hjälpt mig! Han har fått mig att lägga bort fokuset på mig själv och ta ansvar för honom och nu också hans lillebror. Malte har fått mig att komma ut varje dag! Han har botat mig från min fobi att inte kunna gå ut för tidigt på morgonen pga min mage. Det finns liksom inget val! Han måste ut och nu tänker jag inte ens på fobin längre! Jag går upp ur sängen,tar på mig kläder och går direkt ut med honom. Vissa morgnar kissar jag inte ens innan jag går ut med honom :) (han går ut första gången vid 7.00-tiden). Det är ett enormt framsteg för mig att kunna gå ut så tidigt på morgonen!
Malte och Morriz är glädjen i mitt liv, det är dom som gör mig glad! Jag älskar dom otroligt mycket, mer än jag nånsin kunde ana! <3<3
Morriz sover med mig varje natt på min huvudkudde och han får mig att känna mig väldigt älskad och behövd. Tänk vad djur kan göra för ens välbefinnande!
Jag har under 2012 fått nya vänner! Jag har fått ett par "brevvänner" här genom bloggen, och jag är väldigt glad över det. Dom läser bloggen och ber mig om råd och jag försöker hjälpa dom så gott jag kan genom mina erfarenheter. Tack för att ni läser min blogg!
I början av 2012 när det var som jobbigast för mig med mina exponeringar så fick jag en vän här genom bloggen. Hon tog kontakt med mig och vi pratade mycket med varandra, och hon hjälpte mig massor igenom mina jobbiga exponeringar! Jag är väldigt tacksam för det! Hon gick själv igenom en jobbig period med mycket panikångest, och jag tror att vi hjälpt varandra mycket genom att finnas till för varann. Vi har tyvärr aldrig träffats för det är ett långt geografiskt avstånd mellan oss. Men nångång Jenny, då fixar vi det! Hon fick i december en liten pojke och hon är jättelycklig nu och jag är så glad för hennes skull! Tack Jenny för att du finns för mig <3
Jag hade också en annan person som hjälpte mig mycket under denna period, med att dela med sig av hennes erfarenheter av kbt-terapi och liknade. Vi delade tankar och känslor, men även där är avståndet för långt så vi har aldrig heller träffats. Tack Ulla för hjälpen när jag mådde som sämst! <3
I mitten av året trädde underbara Sanna in i mitt liv (också här genom bloggen). Hon fanns som tur var på väldigt nära avstånd och vi kunde träffas! Hon mår också dåligt och vi hjälper varandra mycket. Jag är beroende av henne! Vi pratar eller chattar med varandra varje dag sen vi träffades första gången. Hon är extremt viktig för mig och jag tror jag funnit en vän för livet i henne. Vi passar varandra bra! Vi skrattar mycket..... Jag tycker så mycket om henne och just nu är hon nog den viktigaste personen i mitt liv (efter mamma då såklart). Ingen förstår mig så som Sanna gör! Tack underbara Sanna för att du finns för mig <3
Jag träffade också Annelie genom hundkursen och vi har roligt tillsammans och har en gemensam vän så vi pratar mycket minnen när vi träffas. Hon är en sprudlande glad tjej och får mig alltid på bra humör, och vi skrattar mycket. Glad att jag gick på hundkursen annars hade jag inte träffat dig Annelie <3
Sist men inte minst måste jag ju skriva om mina vänner som jag känt länge och som alltid ställer upp för mig. Ni vet ju vilka ni är! <3
Min familj är min livlina! Tack mamma och pappa för allt ni gjort för mig året som gått. Utan er hade jag ju inte funnits kvar.....Älskar er!
Mina bröder och deras respektive och deras underbara söner! Jag älskar er! Oskar, Viktor och Neo: ni betyder massor för mig! Är stolt och glad över att jag får vara eran faster. <3
I maj blir jag faster igen <3
Lina: Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och din förståelse över vad jag går igenom just nu med terapin. Våra samtal betyder mycket för mig, det vill jag du ska veta! Och tack för att du har fått min bror att öppna sig och våga prata känslor. Det han sa till mig på nyår får mig fortfarande att bli rörd och tårar föll för mina kinder när jag läste det.
Nu hoppas jag att 2013 blir ännu bättre än 2012. Förra året var jag mycket sjuk och jag hoppas nu att jag får vara friskare 2013.
Jag hoppas också att jag gör ännu större framsteg och jag tar ännu större kliv mot välbefinnande. Jag vet att ni alla hejar på mig! Tack för att ni läser min blogg, det betyder mycket för mig!
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)