Ryggont

Jag har haft ryggont i några dagar nu, vet inte vad det beror på. I torsdags hade jag så ont att jag blev illamående och kallsvettig. Jag trodde jag skulle spy och satt på toa ett tag, blev helt matt. När det gick över så tog jag en värktablett, tog på voltaren gel och lade mig i sängen med en värmedyna. Efter ett tag gick den värsta värken bort och jag kunde somna en stund. Låg i sängen hela dagen och har gått på värktabletter och haft värmedyna ända sen dess. Jag har fortfarande ont, men inte så som i torsdags. Har försökt att gå ut och röra på mig lite, men det har gjort ont så jag har mest legat eller suttit ner. 

Jag hoppas verkligen att det blir lite bättre nu för varje dag som går.....håll tummarna.

Jag vill önska er alla ett GOTT NYTT ÅR! Jag hoppas att ni får en trevlig kväll och att erat nya år blir bra. Mitt kan iallafall inte bli sämre än året som varit nu (hoppas jag)!!

Kram

Bilkö = Panikattack

I fredags efter mitt psykologbesök så skulle vi åka direkt och hämta våran valp i Surte. Hemifrån mig till Surte tar det ca 20-25 min med bil. Vi åkte från Järntorget och ner mot Göteborgsoperan och den vägen, men det tog stop! Bilkö! Det stod helt still! Jag kände mig lugn första halvtimman och trodde att bilkön skulle lätta efter stund. Men det stod verkligen helt still! Jag började känna paniken smyga sig på. Det var liksom ingen vanlig panikattack jag fick. Jag började må illa (det brukar jag ju göra), men jag kände inte att magen drog igång som den brukar, men jag började skälla på mamma och sa att hon skulle köra därifrån för snart spyr jag sa jag. Hon skällde tillbaka och sa att hon inte kunde göra nåt, hon kunde inte köra därifrån, stod ju som sagt helt still. Jag började gråta hysteriskt och visste inte vad jag skulle göra! Som tur var hade vi kommit till en liten korsning där man kunde fortsätta på den vägen mot Surte eller svänga av och köra förbi Nordstan och sedan ut mot Ullevi. Jag sa till mamma att köra mot Nordstan där var ingen kö. Allt lättade och vi körde ut på motorvägen förbi Ullevi och senare ut på 45:an mot Surte. 

Från Göteborgsoperan till Nordstan tog alltså 1.5 h i bilkön (den lilla biten kanske tar ca 5 min i vanliga fall). Det var det värsta jag varit med om! Jag såg ingen ende på det, bilar överallt som stod helt still! Jag kan bara tänka mig hur lång tid vi hade behövt sitta om vi skulle fortsatt och inte svängt av mot Nordstan. Vilken tur att det gick att svänga av! 

När vi sedan åkte ut på motorvägen och på väg till Surte så släppte all spänning och jag grät ännu mer och fick ont i huvudet. Jag bad mamma om ursäkt för att jag skällde på henne, men förklarade för henne att i ett sånt ögonblick gör man allt för att undkomma "faran" och det blev liksom hennes fel att hon satt mig i den situationen, fastän man egentligen vet att så inte är fallet. Hon sa att hon förstod och att hon liksom skällde tillbaka på mig för att hon kände sig maktlös och inte kunde hjälpa mig. Fy vad fel det blev! Men vi kramade om varandra sen och andades ut både hon och jag. Puh.....

Det var längesedan jag hade en panikattack, men som sagt bilkö är min största "trigger", och här gick det inte att hejda paniken hur mycket jag än försökte tänka på annat. Hade det bara rullat lite så hade det känts bättre tror jag för då kommer man liksom nån vart, men här var det som sagt stiltje... 
Fy, jag hoppas jag slipper uppleva det igen. Nu vet jag iallafall att vi aldrig mer ska åka den vägen, pågår tydligen ett stort vägarbete där, men det visste ju inte vi! 

När vi äntligen kom fram till Surte väntade världens sötaste valp på oss! Så liten! All obehagkänsla jag kände var som bortblåst när jag såg honom! Vi åkte hem och Malte blev alldeles till sig när han såg Morriz! Han blev jätteglad och är väldigt beskyddande mot honom, precis som en bror ska vara <3
Dom verkligen älskar varandra! 

Så det som började som en fruktansvärd dag blev lite senare en helt fantastisk dag! Tänk vilka vändningar livet och dagarna innehåller. 

<3

God jul

Jag vill önska alla mina läsare en riktig god jul! Ta hand om er!

Tankar

Det är så mycket tankar som snurrar nu, har ju varit det ett bra tag nu. Det är jättejobbigt! Men det är både positiva och negativa tankar som snurrar, vilket gör att det blir kaos i hjärnan och jag blir trött, så mentalt trött. Svårt för mig att sortera alla tankar....

Jag tänker mycket på rädslan att förlora mamma, det är det värsta som kan hända mig! Hur ska jag kunna leva vidare då? Det går inte! När jag tänker dom tankarna blir jag nästan paralyserad av skräck liksom, panik! Jag vet inte om jag tänker särskilt mycket på dom nu bara för att julen närmar sig och det är familjens högtid, och det är många som inte har sina föräldrar kvar, och att jag inte ens kan föreställa mig tanken på att inte ha mina föräldrar kvar. Eller kan det bero på att jag kämpar för att bryta mig loss och bli självständig? Då kommer jag förlora värdefull tid med mamma, jag vill ju vara med henne hela tiden liksom för att ta vara på varje minut. Om jag ska bo själv så kommer massa värdefull tid att försvinna tänker jag. Jag vet att jag tänker helt sjukt och att det inte är normalt, men det är mina tankar och dom är verkliga för mig. Det är min verklighet. 

Jag vet att jag måste slå mig fri och separera från mamma för att kunna överleva sen när hon försvinner, fast det kan ju lika gärna vara så att jag dör först, det vet man ju aldrig.....jag hoppas att jag dör före henne, men det är väl kanske inte så troligt. 

Jag vill inte leva ensam den dagen det händer, då vill jag ha man och barn, en egen familj att leva vidare för, nåt eget som gör livet värt att fortsätta leva. Men om det nu inte skulle bli så att jag får en egen familj så måste jag klara mig själv, överleva själv. Jag måste bli stark, trygg. Det är det jag jobbar på nu! Finns det någon som förstår vad jag menar? Hur jag tänker? 

Jag tänker också många positiva tankar, allt är inte bara nattsvart ;)

Jag tänker på hur långt jag har kommit (fast det inte känns så ibland), hur mycket jag nu klarar av, hur jag skapat mig nya relationer (fått nya vänner detta året), att jag nu börjar förstå att det finns personer som tycker om mig ganska mycket trots att jag är som jag är, att jag faktiskt börjar tycka om mig själv litegrann, att självkänslan och självförtroendet växer så smått. Att jag snart kanske är redo att flytta hem och skapa mig ett eget liv med allt vad det innebär. 

Ja som ni nog förstår så snurrar det tokigt i detta lilla huvud......ska bli skönt att få lätta mitt hjärta imon hos psykologen. Har massor att berättar för honom! Att jag sovit ensam en natt i min lägenhet, mina rädslor, mina funderingar.......

Ångestkänning

I måndags skulle jag och pappa åka ut och handla lite julklappar till mamma. Jag hade ont i magen och ville egentligen inte åka, men kände mig tvungen att hjälpa pappa hitta klappar till mamma. Jag hade ångestkänning redan i bilen på väg dit och tänkte att jag inte kommer fixa det. 
Vi visste i stort sett vad vi skulle köpa så det gick ganska fort...det var jobbigt men det gick bra! Pappa sa att han skulle köra hem mig efter vi handlat till mamma, för han skulle handla lite mat och så. Men när vi väl var där så tyckte jag det det var onödigt för honom att köra hem mig och sen tillbaka till samma ställe för att handla! Så vi handlade, och det gick bra! Vi var väl ute i ca 1,5 timma. 

Kändes bra att jag härdade ut och vann över ångesten :)

Imorgon kommer Morriz

Imorgon kommer tomten med världens bästa julklapp! Morriz 8 veckor <3

Vi ska hämta honom i Surte efter jag varit hos psykologen! Ska bli så roligt! Undra hur Malte kommer reagera på den lille? :) Spännande!

Kommer bli fullt upp nu dom närmsta dagarna, veckorna, månaderna. Men roligt!
Vilken jul det kommer bli! :)

Jag älskar julen!

Glöggfest

Igår hade jag glöggfest hemma! Vi skulle egentligen vara 7 st, men blev tyvärr bara 5. Men det var jättetrevligt! Mycket skratt och mycket prat! Vi drack glögg, åt lite ost, tjejerna drack vin och vi hade jättemysigt! Tack alla mina underbara vänner.... <3<3

Sista gästerna åkte hem vid 00.30 och jag röjde undan lite. Jag hade under dagen funderat på om jag skulle försöka sova hemma på natten. Tanken grodde ju längre dagen gick och när gästerna åkt hem så bestämde jag mig för att försöka! 

Jag satte på TV:n på timer ca 1.5 h, för att få lite ljud och ljus i rummet (för att inte känna mig så ensam). Jag visste också att mamma var vaken hela natten (hon jobbade), så jag visste att hon fanns till hands ifall det skulle bli jobbigt. Jag lade mg i sängen och spelade en lite stund på mobilen, tog ett tag innan jag somnade (ca. 2.30). Men jag kände ingen direkt ångest och var inte särskilt orolig. Sov lite oroligt i början men sen på morgontimmarna sov jag som en stock! Hade fått lite meddelanden och nåt samtal under natten/morgonen, men jag vaknade inte! (Har telefonen på ljudlöst, men brukar ändå vakna av vibrationerna) Haha, då sover man gott! 
Vaknade vid 9.00, gick upp och duschade och diskade efter gårdagen. 

Känner mig lite stolt faktiskt! Gick bättre än jag  trodde det skulle göra, så det blir nog ett försök till snart! Men jag tar dagen som den kommer och har inte bråttom! 

:)

Morriz

Den 21 december hämtar vi våran lilla valp Morriz på 8 veckor! Han är Maltes halvbror (samma mamma). Vi har varit och tittat på honom en gång och han var så liten och söt ;)

Ska bli underbart med en valp! Vi fick ju Malte när han var 5 månader och missade honom som valp. Så det ska bli riktigt roligt att få uppleva en Japanese Chin som valp! Vi längtar massor!

Världens bästa julklapp får vi! :)

Malte kommer bli så glad när han får en liten kompis :)

Här är bild på Morriz! Söt va?? :)

Psykologbesök

I fredags när jag var hos psykologen pratade vi mycket om min lägenhet, jag berättade för honom att jag och Sanna hade tapetserat osv. Han frågade hur jag känner för den nu. Jag sa att jag älskar den och är jättenöjd med den! Han tyckte det var läge att börja göra lite exponeringar och pröva att vara hemma litegrann ensam! Jag fick ont i magen när han sa det! Känner mig inte alls redo! Men vi kom överens att börja exponeringarna dom kvällarna mamma åker till jobbet eller dagarna hon sover (mamma jobbar natt). Det känns lättare på nåt vis att försöka när mamma inte är hemma! Är hon hemma vill jag ju vara med henne hela tiden och då blir ångesten för stor om jag inte är det. Om ni förstår vad jag menar? Låter kanske lite flummigt......?

Vi bestämde att jag ska börja med att vara hemma 1-2 timmar och se hur det känns. Jag ska vara uppmärksam på vad jag får för tankar, hur stark ångesten blir, hur mycket katastroftankar jag tänker osv. Så ska vi prata om det på fredag. Vi får se hur det går!

Något har i allafall hänt med mig inombords, det har jag kommit fram till. Jag har bjudit in mina tjejkompisar till en glöggkväll på fredag! Väldigt ovanligt gjort av mig! Har aldrig riktigt gjort nåt sånt pga ångesten! Att vara värd för nåt innebär krav! Jag har alltid varit rädd för krav pga att jag känt att jag inte kan uppfylla dom! Att jag drar mig ur saker, möten, mm. 
Det går ju bra att dra sig ur saker när man är inbjuden gäst, men som värd går det inte lika lätt! Ett stort steg för mig och jag tror och hoppas att jag klarar av det! Ska bli så roligt att träffa mina underbara tjejkompisar och dricka och äta lite gott och bara prata skit och skratta! :)