Nattsömn

Jag har funderat på det här med mina ångestattacker. Jag vaknade ju ofta på nätterna av ångestattacker förut, för ca 1 månads sen. Jag hade under den perioden väldigt många panikattacker, väldigt täta och väldigt många. Så många attacker som jag hade då har jag aldrig haft tidigare. Jag var ju precis på väg att börja med mina exponeringar och det gjorde mig stressad och väldigt rädd. Vilket gjorde att jag sov väldigt dåligt och var ständigt orolig. 

Nu, en månad senare sover jag som en stock! Jag somnar ganska tidigt på kvällen och går upp ganska tidigt på morgonen (pga hunden).  Så skönt att få sova varje natt utan nåt obehag i kroppen. 

Det jag tänkte komma fram till i det inlägg är:

Mamma har jobbat nu 3 nätter i rad, vilket innebär att jag har tagit hand om hunden på nätterna. Han sover jättebra, men vaknar ibland. Han ligger i sängen såklart :) Han hostar lite, han byter plats, han kan bli rädd om han hör nåt ljud utifrån. Detta innebär att när han vaknar så vaknar jag. Inatt vaknade jag tre gånger tro jag, första gången var klockan ca 1.00. 

Det var vid ett sånt här tillfälle jag brukade få ångestattacker för ca 1 månad sen! Jag kunde vakna och tänka "varför vaknar jag nu? Vad är fel? Blir jag sjuk nu?, mm" .  Ångestattacken var igång!! Nu tänker jag inte så! Jag är helt lugn och tänker bara "jaha nu vaknade jag, dags att somna om" och så gör jag det! Helt sjukt är det! Eller hur? 

Spelar liksom ingen roll hur många ggr jag vaknar nu på nätterna, ångesten kommer inte! Jag vägrar låta den komma! Jag somnar bara om! Är det inte fantastiskt?! Det är mina exponeringsövningars förtjänst! Jag har mött rädslorna och vunnit över dom! Jaja, inte alla men många iallafall! Jag har många kvar men det går verkligen åt rätt håll nu! 

Det känns helt fantastiskt! 

Jag hoppas verkligen att det håller i sig! Tänk om jag vaknar inatt med panikångest nu bara för att jag skrev detta inlägget!? Nä, så får jag inte tänka! Det är klart jag inte gör!! :)

Kram