Ingen mässa idag...

Det blev ingen mässa idag! Jag bestämde mig igår för att gå imorgon istället. Passar mig bättre med lite mindre folk, ville inte göra utmaningen större än vad den redan är. Så imorgon bär det av till Exercishuset på Heden i Göteborg för att handla och få lite inspiration. Jag hoppas jag klarar det! :)


Idag har jag och mamma pysslat, vi har gjort påskkycklingar. Dom blev rätt söta faktiskt :)

Jag skrev igår att jag skulle berätta mer om mina känslor inför promenaden runt Sisjön som jag ska göra nästa vecka. 


Jo, så här går tankarna: 


Sisjön är en jättefin sjö som ligger ca 10 minuter hemifrån mig om man åker bil. Gångsträckan runt sjön är 2,5 km och tar väl ca 1 timme för mig att gå  (eftersom jag är så otränad), plus att Malte inte går så jättefort, hehe. 
Detta innebär alltså att jag är utan toaletter i ca 1,5 timma. Detta är lång tid för mig med agorafobi, där kontroll på toaletter är "boven" i fobin. Jag är som sagt extremt beroende av toaletter, eftersom mina panikattacker sätter sig framförallt i magen (diarréattacker). Därför vågar jag inte bege mig till platser där jag inte har tillgång till toaletter. 


Sisjön är ingen plats jag förknippar med ångest. Jag älskar att gå runt där, det är otroligt vackert och härligt. Men jag har inte gått runt sjön på säkert 3-4 år pga min agorafobi. 
Men som sagt det är inte platsen jag är "rädd" för, har aldrig fått en panikattack där. Men tänk om jag måste på toa! Vad gör jag då? Om jag får knip i magen och jag vet att det inte finns toa och alla negativa automatiska tankar kommer och panikattacken sätts igång! Vad gör jag då? 


Pratade om detta med psykologen igår och han sa att hela skogen är en toalett, haha. Så ser ju inte riktigt jag det :) För mig är det inte ett alternativ att sätta mig och skita i skogen, hehe! Men jag förstår ju absolut vad han menar. Han säger att det är ju inte värt att offra en promenad runt sjön för en eventuell panikattack! Kommer den så kommer den, och då är det ju inte ens säkert att jag får en diarréattack eftersom jag inte fick det vid min sista attack   jag hade för ca 2 månader sen. http://www.anna-mittlivsresa.blogspot.se/2012/02/hemsk-natt.html

Klarar jag av att gå runt sjön så kommer jag ju att bli otroligt stolt över mig själv och mitt självförtroende kommer att stärkas ännu mer! Sen måste ju all annan exponering bli lättare, eller hur?? 


Vad säger ni? Klarar jag det??


Kram

Psykologbesök

Det gick bra hos psykologen idag. Var inte särskilt nervös eller orolig inför besöket idag, kände mig väldigt lugn och tillfreds. 


Vi pratade om hur veckan har varit, jag berättade att jag inte mått bra och att jag därför inte gjort alla exponeringar. Men det är bara att ta nya tag veckan som kommer sa han, och det har han ju rätt i. 


Det som gäller kommande vecka är:
*Scrapbookingmässa
*Gå 1 varv runt Sisjön
*ev restaurangbesök
*ev biobesök


Ja så ser det ut, första exponeringen blir scrapmässan nu i helgen. Får se om det blir imon eller på söndag, har inte bestämt mig ännu...


Sedan är det 1 varv runt Sisjön! Det känns roligt men jobbigt. Finns ju inga toaletter! Hur ska jag klara det?? Gör jag det?? 


Nu ska jag kolla på Let´s Dance :)


Skriver mer om mina känslor och tankar om Sisjön imon.


Kram

Inför psykologbesök

Ja imon är det dags för nytt psykologbesök. Jag är inte lika orolig för det som jag var förra veckan. Varför vet jag inte, jag kanske blir det imon, men ikväll känner jag mig inte särskilt orolig. Jag vet ju hur skönt det är efteråt, jag ska verkligen försöka ta vara på den känslan istället för oroskänslan jag brukar ha innan jag ska dit. 


Vi ska ju prata om mina exponeringar jag skulle göra denna veckan. Nu har det ju inte blivit så många pga mensen och pga hur jag mått. Jag har ju bara gjort ett restaurangbesök, skulle gjort 3 plus 1 biobesök. Får bli nästa vecka istället, man kan ju inte hjälpa hur man mår. Jag har ändå gjort lite småexponeringar. Varit och handlat, varit ute på promenader med Malte, och lite annat som inte varit så ansträngande. Måste vara helt fokuserad och redo när det gäller dessa "stora" exponeringar som restaurang och biobesök. Därför får det bli nästa vecka istället när jag mår bättre! 


En stor exponering jag står inför nu är scrapbookingmässa i Göteborg nu på lördag och söndag. Jag vill verkligen gå på den en utav dagarna. Skojigt att köpa lite nya grejer och få lite inspiration. Jag tror att vi ska gå på söndag, det är mindre folk då, men också säkert ganska utplockat bland varorna. Så helst skulle jag ju vilja gå på lördagen, men jag vet inte om jag fixar det med så mycket folk! Skulle varit skönt att ha gjort det på lördagen eftersom jag fyller år på söndagen och ska ha lite gäster hemma (min familj bara). Tror ni jag klarar det? Kanske inte ens kommer iväg någon utav dagarna? Jo, det hoppas jag verkligen att jag gör! Håll tummarna! Ska ta upp detta med psykologen imon så han kan peppa mig lite inför detta!


Nu blir det TV.

Hemmadag

Ja, idag blev en typisk hemmadag. Har bara varit ute lite med Malte idag, annars har jag bara stannat hemma. Detta med mens är hemskt alltså, fy vad man mår dåligt! Blää....hoppas att jag mår bättre imon!


Mina brorsbarn Oskar och Viktor kom hit idag, vi spelade Playstation, "Little big planet" hette spelet. Det var ganska roligt faktiskt. Jag spelar aldrig, men detta spelet var inte så jättesvårt, så det passade mig ganska bra. Så kunde vi spela alla tre samtidigt vilket var kul!


Mår jag bättre imon tänkte vi satsa på bio jag och mamma. Sen är det psykologbesök på fredag. 


Nu blir det bara TV resten av kvällen, som vanligt hehe....


Kram

Äntligen

Trodde aldrig jag skulle säga det, men äntligen kom mensen! Jag har ju känt så länge att den varit på väg men den har inte kommit. Igår var jag extremt irriterad på allt och alla, och idag kom den! Nu har jag mensvärk och det är inget vidare, och ännu värre blir det nog imon när den satt igång på riktigt. Jag brukar ha ont i 2-3 dagar. Innan jag började med mina P-plåster så låg jag med värmedyna och knaprade värktabletter i 2-3 dagar. Sedan när jag började med P-plåstren så fick jag inte lika ont längre. Men nu när jag slutat med dom kan jag nog räkna med att det blir som innan. Fy! Inte roligt! Men det är ändå värt att det, om det nu är så att hormoner påverkar psyket så mycket som jag har hört/läst att det kan göra. Jag läste på Fass om mina plåster och där står det att man kan bli deprimerad av dom. Så det är nog inte så smart att "äta" hormoner om man har ångestproblem. Så då får jag stå ut med mensvärken istället.


Pga detta så har det inte blivit så mycket exponeringar i veckan. Jag har mått för dåligt för att klara av den påfrestningen som det innebär med exponeringar, och absolut dessa "stora" exponeringar som jag ska göra nu. Det får bli nästa vecka istället! 


Jag har ändå varit ute en del. Idag var jag och mamma på promenad med Malte, sedan satte vi oss på gården i solen. Vi var säkert ute i 2-3 timmar. Efter det åkte vi och köpte lite saker till Malte på Arken Zoo i Kållered. Så idag har jag varit ute massor, vilket är bra! :)


Nu blir det soffan resten av kvällen! 


Kram

Ingen bio

Det blev ingen bio igår. Jag kände mig risig, jag känner att mensen antagligen är på gång. Jag var extremt irriterad igår och det är tydligt tecken på att det är på gång. Jag kände verkligen inte för att sätta mig på en bio. Jag och mamma åkte ut en stund och handlade lite istället. Vi åkte till Högsbo 421, gick in på Jysk, mamma handlade gardiner. Gick en stund på Cubus och sedan handlade vi lite mat på Ica. Det gick bra, vi var väl ute ca 1 h.  


När vi kom hem gick vi på promenad med Malte, det var underbart väder igår! :)


Vi tänkte vi skulle gå på bio idag istället, men jag känner samma idag. Jag är inte alls upplagd för det. Vi får se hur det blir imon, kanske blir ett restaurangbesök. Vi får se...


Nu ska jag spela Playstation med min brorson Oskar som är hemma från skolan och är förkyld. Vi tar hand om honom lite idag så han inte behöver vara ensam hemma. Ska göra lite våfflor till honom nu och vara med honom och spela lite :) Mysigt <3


Kram

McDonalds

Som jag skrev igår så är det restaurang-exponeringar på gång denna veckan, plus 1 biobesök. Vi tänkte gå på bio idag, men bestämde att vi gör det imorgon istället. 


Jag bestämde att det fick McDonaldsbesöket idag istället. Jag ville egentligen inte åka, men det var bara att ta tjuren vid hornen och göra det! Vi åkte dit och när vi kom fram såg jag massa ballonger. Jag tänkte: Vad är det här? Det var jättemycket bilar på parkeringen. Kändes jobbigt!     


Vi gick in och hela restaurangen var full med folk, det fanns inte en enda sittplats! Obehaget blev ännu mer påtagligt! Gick fram till  kassan och beställde en glass till mig och pappa och en kaffe till mamma. Frågade i kassan varför det var massa ballonger, det var tydligen nån "familjelördag", hade jag vetat det hade jag ju inte valt denna dag att gå dit. Vi hittade en plats och satte oss, det gick bra, men jag tyckte det var mycket folk! Vi satt väl där i ca 15 min, sedan åkte vi hem. Det gick bra! Ingen ångest, bara lite obehag....


Så det kanske var bra att det var "familjelördag" och mycket folk! Blev ju verkligen en exponering! Kändes bra att jag fixade det! 


När vi kom hem gick jag och mamma ut en promenad med Malte, var väl ute ca 30 min, men det var kallt, inte alls lika fint väder idag som igår :( 


Nu har jag precis ätit pizza och är jättemätt! Nu blir det Tv hela kvällen :)


Imon ska jag och mamma gå på bio kl 13.00, vi ska se Marigold Hotel tror jag den heter. Brittisk komedi, den verkar vara ganska rolig. Får se om jag kommer iväg!


Många kramar 

Scary...

Jag var ju hos psykologen igår, och var väldigt orolig innan. Det var jobbigt i väntrummet igår! Jag var där lite tidigare än vanligt, efter att jag varit på toa där så hade jag ca 10 minuter i väntrummet. Jag kände mig orolig och pulsen steg litegrann, hjärtat slog lite fortare än vanligt. Men jag bara vägrade få en panikattack! Jag satte mig ner på en stol och började magandas! Jag drog några djupa andetag med magen och jag kände att pulsen sjönk och hjärtat lugnade ner sig igen. Jag fortsatte med några andetag till, och jag blev helt lugn! Verkligen lugn, det var en fantastisk känsla av välbehag. Ingen oro alls, bara lugn! Helt fantastiskt skönt faktiskt! 


Psykologen kom och terapi-timman gick fort som vanligt nu :) Ingen ångest alls därinne :)
Vi pratade om hur veckorna varit (var ju inte hos honom förra veckan). Jag berättade om alla exponeringar jag gjort och han tyckte att jag hade gjort ett bra jobb! 
När jag började hos honom så fick jag skriva en lista på vad jag inte kunde göra pga agorafobin, och dela in den i svårighetsgrader, ganska lätt, svårt och extremt svårt. Den listan blev mina exponeringsövningar! Som tex väntrummet själv (ganska lätt), åka kommunalt (extremt svårt), bio (svårt), gå långa promenader (extremt svårt), åka motorväg (extremt svårt), äta på restaurang (extremt svårt), flytta hem till mig igen (extremt svårt), mm. 


Jag har gjort mycket på den listan nu! Men har en del kvar såklart. Men nu är jag på sista svårighetsgraden! Så igår fick jag välja vad jag skulle göra denna veckan! Jag valde bio, och äta på restaurang! Bion känner jag mig ganska lugn över, det klarar jag! Men restaurangbesöken skrämmer mig! Han ville att jag skulle gå på restaurang 5 ggr, plus 1 biobesök! Nä, du sa jag, hur ska jag hinna det? Jag måste ju ha med mig mamma och hon jobbar några nätter nästa vecka. Men jag gick med på 3 besök och 1 biobesök, det känns rimligt! Men fy, jag vill inte gå på restaurang!


Men jag ska börja smått, så första besöket blir McDonalds idag tror jag. Jo, det är en restaurang tycker jag, eller hur? Blir nog bara att jag äter en glass eller nåt, ingen meny! Sedan blir det nog Stensjöns krog, brukar inte vara så jättemycket folk där. Då går jag när lunchen har varit! Sedan är nästa steg att gå under lunchtid eller nån annan tid när det är mycket folk! FY! Klarar jag detta tror ni? 


Ha en bra dag i solen <3

Varför?

Varför är jag så orolig varje torsdag innan jag ska till psykologen? Jag tycker det är jättejobbigt att gå dit! Jag fattar inte varför!? Sen när jag går därifrån tycker jag ju att det är skönt! Jag får så mycket positiv energi efteråt, det vet jag ju, men ändå är det timmarna nu innan som spökar för mig!


Är det fortfarande den där panikattacken jag fick i väntrummet som spökar? Eller vad är det? Det är ju jobbigt att sitta där och bara prata om sig själv, tankar, problem man har, samtidigt som han ger mig goda råd och ett lär mig att tänka på ett annat sätt. Jag förstår inte varför jag känner så här? Dom senaste gångerna har ju gått hur bra som helst under samtalet, inte känt mig ångestladdad alls. I väntrummet är jag fortfarande lite orolig, kan inte sitta ner utan går omkring och kollar ut genom fönster och så för att skingra tankarna, sen när jag kommer in till honom så brukar oron släppa :) Jag blir orolig i magen nu bara jag skriver om det, puh :(


Kommer detta gå över nångång? Jag har ju varit hos honom nu hur många ggr som helst, men det släpper inte! Varför? Snälla, har ni nåt bra råd så dela gärna med er det till mig? Vad är det för del på mig? Jag kan inte sätta fingret på vad exakt jag känner där, men nåt är det som oroar mig! :(
Snälla hjälp!


Nu är det ca 4 timmar tills jag ska dit!

Prov

Laddat ner en app som gör att jag ska kunna blogga från mobilen,ska bara kolla om det funkar!
Ha det.

Framsteg

Jag vaknade inte av någon ångestattack, blev lite nojig när jag skrev det inlägget. :)

Trodde att bara för att jag skrev att jag sovit så bra och inte hade haft ångest på så länge så kanske det skulle komma? Men det gjorde det inte! :)

Igår åkte jag, mamma, pappa och Malte ut och handlade lite. Vi åkte och köpte hundmat till Malte, handlade mat till oss på Coop och sedan åkte vi till Plantagen. Mamma skulle handla blommor men hon hittade inga, så vi ska nog åka ut en stund idag hon och jag och se o vi hittar någon.

På väg hem från Kållered köpte jag faktiskt en cheeseburgare på McDonalds, jag brukar ju aldrig äta ute, eller i bilen pga min mage, men nu åt jag den på väg hem. Tar ju bara ca 5 min hem men ändå! Ett steg till på väg!

Framsteg!

Nu ska vi åka ut en stund! 

Kram så länge

Nattsömn

Jag har funderat på det här med mina ångestattacker. Jag vaknade ju ofta på nätterna av ångestattacker förut, för ca 1 månads sen. Jag hade under den perioden väldigt många panikattacker, väldigt täta och väldigt många. Så många attacker som jag hade då har jag aldrig haft tidigare. Jag var ju precis på väg att börja med mina exponeringar och det gjorde mig stressad och väldigt rädd. Vilket gjorde att jag sov väldigt dåligt och var ständigt orolig. 

Nu, en månad senare sover jag som en stock! Jag somnar ganska tidigt på kvällen och går upp ganska tidigt på morgonen (pga hunden).  Så skönt att få sova varje natt utan nåt obehag i kroppen. 

Det jag tänkte komma fram till i det inlägg är:

Mamma har jobbat nu 3 nätter i rad, vilket innebär att jag har tagit hand om hunden på nätterna. Han sover jättebra, men vaknar ibland. Han ligger i sängen såklart :) Han hostar lite, han byter plats, han kan bli rädd om han hör nåt ljud utifrån. Detta innebär att när han vaknar så vaknar jag. Inatt vaknade jag tre gånger tro jag, första gången var klockan ca 1.00. 

Det var vid ett sånt här tillfälle jag brukade få ångestattacker för ca 1 månad sen! Jag kunde vakna och tänka "varför vaknar jag nu? Vad är fel? Blir jag sjuk nu?, mm" .  Ångestattacken var igång!! Nu tänker jag inte så! Jag är helt lugn och tänker bara "jaha nu vaknade jag, dags att somna om" och så gör jag det! Helt sjukt är det! Eller hur? 

Spelar liksom ingen roll hur många ggr jag vaknar nu på nätterna, ångesten kommer inte! Jag vägrar låta den komma! Jag somnar bara om! Är det inte fantastiskt?! Det är mina exponeringsövningars förtjänst! Jag har mött rädslorna och vunnit över dom! Jaja, inte alla men många iallafall! Jag har många kvar men det går verkligen åt rätt håll nu! 

Det känns helt fantastiskt! 

Jag hoppas verkligen att det håller i sig! Tänk om jag vaknar inatt med panikångest nu bara för att jag skrev detta inlägget!? Nä, så får jag inte tänka! Det är klart jag inte gör!! :)

Kram

Bättre dag...

Jag har fortfarande ont i magen, men det är inte så farligt som igår. Men det är jättejobbigt detta, känns som jag har knivar som hugger in i magen. Ibland kan det bli så illa att jag inte kan gå upprätt utan att jag får gå hukande liksom. Då är det bara sängläge som gäller resten av den dagen :(
Jag hoppas inte att det blir så idag, jag ska äta en macka nu och se om jag blir bättre. Jag antar att det är IBS:en som gör att jag får så ont i magen. 


Jag har iallafall varit ute med Malte en stund idag, ca 20 min. Blir en sväng till om en stund. 


Jag har scrappat ett födelsedagskort till en vän som snart fyller år. Jag blev ganska nöjd faktiskt :) Tack Jenny för idéen <3 Hade jag aldrig kunnat komma på själv!

Blir nog bara soffan och TV-mys ikväll


Kram

Ingen bra dag...

Usch, min dag startade inte bra alls. Ont i magen! Undra om det är IBS:en eller nåt annat. Jag har haft ont i magen i 3 dagar nu ungefär, varför? Var längesedan jag hade såna magsmärtor. Jag känner mig inte stressad eller orolig inför något speciellt. Sist jag hade så här ont i magen var när jag skulle börja med mina exponeringar, det var stressigt för psyket och då påverkades självklart min mage. Men nu känner jag inte oro inför något...skumt. Jag sover ju bra på nätterna, har inte haft ångestattacker på senaste 3 veckorna. Jag fattar inte!


Kan det vara detta med mensen kanske? Att den är på väg kanske? Eller är det bara såna dagar helt enkelt? Jaja, skit samma, när magen ballar ur så ballar hela jag ur! Har svårt att fokusera på annat då, blir väldigt självcentrerad :(


Jag har iallafall försökt aktivera mig idag för att få nåt annat att tänka på. 
Jag har fortsatt att scrappa min almanacka, idag gjorde jag april och maj. Det blev ok, men jag tycker det är svårt att scrappa almanackor, blir så mycket yta att fylla liksom.....

Idag fick vi Malte till att kissa och bajsa utomhus! :)
Pappa skulle åka och hämta mamma som jobbat natt. Han gick upp och jag hade Malte i sängen medans pappa gjorde sig klar (släpper man honom på golvet på morgonen så kissar han). Jag satte på honom kopplet, pappa tog med honom ut och han kissade inom 3 minuter! Jippi! När pappa släppt av mamma här hemma så åkte han med Malte till hundgården, efter ca 10 min så bajsade han! Jippi! 
Men nu på dagen har han inte gjort nåt mer ute, bara på altanen. Men det går väl åt rätt håll nu?! Är ju ett steg framåt iallafall! 


Nu ska jag försöka rycka upp mig lite och gå en liten promenad med Malte <3


Ha en trevlig helg!


Kram

Hemmadag

Idag har jag inte gjort nånting speciellt, bara varit hemma. Vi håller ju på att försöka få Malte rumsren och att han ska börja göra iallafall några av sina behov ute. Han varken kissar eller bajsar ute, han är antagligen otrygg ute och kan inte slappna av, så han gör sina behov när han kommer i istället. Han är uppvuxen på landet, och det är ju skillnad att bo i stan, mycket mer ljud och intryck. Han är rädd för precis allt, bilar, barn, hundar, cyklar, mm. Vi får väl bara ge det lite mer tid och träna honom ute så mycket som möjligt så släpper det väl snart hoppas vi! Idag var mamma ute med honom 3 timmar i sträck, inget hände. När hon kom in kissade han efter ca 5 min, puh! Man blir ju så frustrerad! Man kan ju inte var ute 10 timmar i sträck! Eller? 


Han blir bättre och bättre för varje gång han är ute, han blir mer van vid ljud och så, men han är fortfarande väldigt rädd. Men ju mer trygg han blir ute, ju närmare är det väl att han kissar ute? Eller? Ni som har hund, har ni några tips??


Nu ska vi snart ut och åka bil, mamma ska jobba natt, pappa ska köra henne till jobbet så jag och Malte åker med. Han är jätteduktig på att åka bil, han lägger sig och sover! Vi har köpt bilbälte till honom, hihi! 


Kram

Inget psykologbesök idag

Blev inget psykologbesök idag. Blir nästa torsdag istället.

Idag har jag inte haft nån bra dag, jag har haft krämpor/smärtor i min mage :(
Har varit jobbigt, vilket gör att mitt allmäntillstånd inte varit på topp idag.

En orsak kan vara att jag slutat med mina P-plåster för ca 1,5 månad sen, vilket har inneburit att min mens inte kommit igång ännu och jag vet inte när den kommer heller. Kan ju dröja länge har jag hört, innan hormonerna går ur kroppen och mensen blir som vanligt igen. Kanske därför jag har ont i magen, känns som jag har ägglossning och mensvärk liksom, men inget händer! Frustrerande! Hoppas att den kommer snart, så det blir som vanligt igen! Någon som har erfarenhet av hormoner och hur det blir när man slutar?
Jag slutade med plåstren pga att jag hört att hormoner och ångestproblematik inte går så bra ihop. Många som har ångestproblem har blivit ännu sämre med p-piller el liknande. Så jag bestämde mig för att sluta, prövar allt som kan få mig att må bättre!
Jaja, jag får se tiden an och hoppas att det ordnar sig snart.

Jag bestämde mig ändå för att åka ut en stund idag, min psykolog säger att det är viktigt att exponera sig på sina "dåliga" dagar! Då vill man ju helst bara vara inne egentligen!
Men jag, mamma, pappa och Malte åkte till Kållered, jag skulle handla present till min underbara vän Jenny som fyller år på lördag. Jag handlade lite och postade brevet! Vi var väl ute ca 1 timma, och det gick bra! Hade en liten liten känning, men gick över fort! Känns verkligen som jag gör framsteg! Skönt!

När vi kom hem så pysslade jag och mamma lite. Gjorde påskkärringar att hänga i riset, det var roligt men pilligt! Puh....men dom blev söta :)

Nu blir det mys i soffan med Malte <3

Tappar sugen...

Ibland tappar jag sugen med att blogga. När jag inte kan skriva vad jag vill för att vissa personer tar illa upp och kommenterar, och skapar dålig stämning på min blogg, då vill jag inte längre. Detta har inträffat två gånger nu, och sånt får mig att fundera på om jag ska sluta blogga. Men jag vill inte det heller egentligen! Jag bloggar ju framförallt för min egen skull, men också för personer som lider av samma sak som jag och kan känna igen sig i det jag går igenom, kanske kan jag hjälpa någon att inte känna sig ensam om detta. Jag bloggar också för min familj och mina vänners skull, för att dom ska veta hur det går för mig, så jag slipper berätta samma sak för alla jag pratar med, då är det lättare för dom att läsa bloggen.

Jag känner ett enormt stöd från mina vänner, min familj och många bloggläsare här, vilket gör att jag vill fortsätta blogga.

Jag önskar från alla er som läser bloggen att bara kommentera om ni har nåt positivt att säga, eller om ni har frågor. Jag vill inte ha negativa kommentarer här! Alla har rätt att tycka och tänka precis vad man vill, men man behöver inte säga/skriva allt man tänker på. Jag har tillräckligt att tänka/kämpa med ändå.

Som sagt: Det är helt frivilligt att läsa min blogg!

Jag tackar alla som står på min sida, och som stöttar mig! <3

Många kramar Anna

Jag står för allt jag skriver här!

Jag har fått många kommentarer på ett inlägg jag skrev här på bloggen för några dagar sedan.
http://www.anna-mittlivsresa.blogspot.com/2012/03/intensiv-helg.html

I inlägget nämner jag ordet negerboll, och det har tydligen upprört några stycken. För mig har bakverket alltid hetat negerboll, och det kommer alltid heta det för mig. Fram till 2006 var det det enda ordet för bakverket i Svenska Akademiens ordlistan, ordet är fortfarande med i ordlistan, men det står att man helst ska benämna bakverket med chokladboll. Jag tror inte att jag är den enda människan i Sverige som fortfarande kallar kakan för negerboll, och för mig är det inte rastisiskt laddat. Jag accepterar allas åsikter, men vill också att ni respekterar min åsikt. Är det så att vissa ord eller tankar jag skriver om här i bloggen stör er så behöver ni inte läsa bloggen! Jag tvingar ingen att läsa den! Bloggen är till för mig i första hand, sen om ni vill följa med mig på min resa får ni acceptera det jag skriver. Känner ni er illa till mods så behåll det för er själva, ni behöver inte kommetera till mig. Jag står för allt jag skriver om här, och jag ändrar inga ord bara för att ni tycker jag ska göra det! Det är min blogg och jag bestämmer vad jag skriver här! Sedan bestämmer ni om ni vill läsa eller inte!

Bruket av beteckningen negerboll i skrift har sedan början av 2000-talet minskat (exempelvis i receptböcker och på kafémenyer) till följd av bland annat medial uppmärksamhet kring ordets av många upplevda rasistiska laddning. Begreppet förekommer dock fortfarande i dagligt tal och i receptsamlingar.^{[2][3][4][5][6]}
Ett konditori i Sjöbo, som kallade bakverket "negerboll", anmäldes 2003 till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). Granskningen lades ned på grund av att anmälaren inte personligen blev kränkt. En brasklapp lämnades dock om att namnet inte bör användas, eftersom det är "föråldrat (och lätt kan förknippas med) slaveri, förtryck och brist på respekt för människors lika värde".^[7]
I Svenska Akademiens ordlista kom ordet "chokladboll" med första gången i 2006 års upplaga,^[8] då tillsammans med "negerboll". I de föregående upplagorna fanns endast ordet negerboll med.^[9][10] DO menar att benämningen är kränkande.^[7] Delicato kallar sin version för delicatoboll.

Källa: Wikipedia

Ur: Svenska Akademiens Ordlista:
http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista

Malte-dag!

Idag har jag inte gjort så mycket, ingen exponeringsövning...

Min dag började inte så jättebra, hade en "dålig" dag helt enkelt. Kände mig lite nere....

Stannade inne och kollade på film - Breaking Dawn (Twilightsagan), älskar den serien!

Efter filmen så bestämde jag mig för att gå ut ensam med Malte. Han är rädd för utemiljön, bilar, cyklar, barn, människor, ja allt som rör sig, så vi måste träna honom på att vara ute så ofta som möjligt. I början var han jätterädd, han skakade stackarn, hade svårt att få honom att gå :(
Efter en stund gick det bättre, vi fick sällskap av två Toy-pudlar som gick med oss på en liten promenad, då gick det lättare för Malte att gå. :)
Vi har två grannar här på gården som har varsin Toy-pudel, Ronja och Tilda. Malte träffade dom för första gången för några darsen, då lekte han med dom ute på vår stora gräsmatta. Han hade jätteroligt! Det blir bättre och bättre för varje gång vi är ute med honom, men han är fortfarande jätterädd.
Efter promenaden med pudlarna så fortsatte jag gå en stund till. Vilket resulterade i att vi var ute i 50 min! Han var jätteduktig! Jag var ganska stolt över mig själv också faktiskt som var ute så länge ensam på promenad, inte långt hemifrån, bara i området, men ändå. Jag ser det faktiskt som en exponeringsövning!

När vi kom hem, åt jag middag. Sen ringde grannen och frågade om vi skulle ut på gräset och släppa hundarna så dom fick leka. Vi gick ut, var nog ute ca 1 h! Dom hade roligt, sprang och busade. Jag var alltså ute 2 h med hunden idag!  Han är nog bra för mig den hunden, för min rehabilitering!

Det var ju inte alls meningen att denna bloggen skulle handla om en hund, men han är en sån stor del i mitt liv nu så det kommer att handla om honom också, han kommer nog vara en stor del i min rehabilitering. Jag tror att han kommer hjälpa mig att bli frisk fortare! Jag har varit ute varje dag sen vi skaffade honom! :)

Imon ska jag göra naglarna hos A, ska bli mysigt att träffa henne och prata lite "skit", sen får vi se vad dagen har att erbjuda.

Kram

                                                   Man blir trött av alla promenader :)

Läkarbesök

Jag hade ett läkarbesök k 10.15 idag. Jag var orolig innan och var på toaletten hur många ggr som helst....men det gick bra såklart, som det alltid gör! Varför oroar jag mig alltid inför sånt här? Förväntningsoro: Nej tack! Men jag har ändå kommit en bra bit på väg. Hade detta varit för ca 1 månads sedan hade jag haft oro i över 1 vecka, nu kommer oron samma dag jag har mitt möte. Det är ju framgång iallafall! :)

Jag blev sjukskriven fram till juni, han säger att jag behöver tid i denna process att stärka mitt självförtroende, att bli mindre hämmad, mm. Det tar tid säger han. Han är väldigt bra min psykiater. Vilken tur jag har haft med både psykolog och psykiater!

Vi bestämde oss för att sänka min dos medicin, men han tycker inte jag ska sluta med den ännu. Jag gör som han säger, han vet bäst! Men bra att jag ska trappa ner på den iallafall, ett steg närmare att sluta med den helt sen. Jag ska tillbaka till honom i juni, så ska vi prata om hur jag mår då. En dag i taget!

Underbart väder idag! Solen skiner! Blir att vara ute med Malte hela dagen idag :)

Kram

Intensiv helg

Oj oj, helgen har varit så intensiv att jag inte har hunnit med att blogga :(

I fredags fm kom min barndomsvän Helene och hennes två döttrar, Lisa och Maja samt Helenes mamma Monica. Mina föräldrar är vänner med Helenes föräldrar, det är så vi blev vänner! Vi fikade och hade jättemysigt! Tack för trevlig fika tjejer! <3

Senare på fredagen hade vi min farbror Sven på middag. Det var trevligt att träffa honom igen, han blev änkeman förra året då min faster dog :(
Jag tror att han hade trevligt här med oss och alla djur :)

Han bor på Hisingen, ca 15 min härifrån med bil. Mamma skulle köra hem honom på kvällen och jag bestämde mig faktiskt för att åka med! Motorväg! Vi åkte, tog med oss Malte också. Det gick hur bra som helst, ingen ångest alls! Hela bilfärden tog ca 30 min. Framgång!

Igår så hade mamma och pappa vänner besök på kvällen, vi kollade på Melodifestivalen och åt lite god mat! Trevligt!

Det har verkligen varit intensivt i helgen!

Idag bestämde jag och mamma att vi skulle ut och handla lite grejer till Malte. Koppel, godis och lite leksaker. Vi åkte till Arken zoo i Kållered. Vi stannade i affären ca 40 min, gick jättebra! Fick en liten obehagskänsla, men det gick över väldigt snabbt! Skönt!
Vi hade Malte med oss <3

Jag hade beställt lite varor till mitt scrappie, och det paketet låg på Hemköp i Mölndals bro, och ni vt ju vad jag tycker om det stälet! Jag bestämde mig ändå för att hämta det! Eftersom vi hade Malte med oss så fick mamma sitta kvar i bilen med honom, vilket betydde att jag var tvungen att hämta paketet själv! Jag gick dit och det var bara 2 nummer innan mig, så det gick jättebra! kan ni tänka er: jag gjorde det själv!

Efter det så behövde vi handla lite kattmat, så vi tog vägen om Netto. Mamma satt i bilen och jag handlade! Jag har väldigt svårt för Netto också, ingen toalett och jag har fått panik i den affären förut. Gick hur bra som helst! Jag tyckte att jag var så duktig att jag handlade därinne ensam så jag köpte med mig 2 negerbollar och 2 Twix för mammas pengar, hehe! Det tyckte jag att jag var värd! Visst var jag det? Hehe

När vi kom hem stannade vi ute med Malte på gården och han lekte med en grannhund som är 7 månader, en liten pudel. Han tyckte det var jätteroligt! Han är väldigt rädd för allt, och det är svårt att få honom trygg ute, men när han lekte med henne så var han lycklig, det såg jag! Så härligt! Han blev så smutsig och lerig att han var tvungen att duscha när han kom in :)
Han var helt slut efter leken, så han har sovit hela eftermiddagen :)

Imon ska jag till läkaren, min psykiater. Jag ska prata med honom om att min psykolog och jag tycker att jag ska sluta med min medicin. Sen blir det nog förlängd sjukskrivning. Är ju inte riktigt redo för att börja jobba ännu.
Jag har lite förväntningsoro inför imon, jag ska till honom kl 10.15, vilket är lite jobbigt. Jag vill aldrig ha läkartider och sånt för tidigt på dagen pga min mage. Men det kanske går jättebra imon!? Jag hoppas det! Håll tummarna!

Nu blir det mys i soffan med Malte <3

Kram på er

Psykologbesök

Idag var jag hos psykologen. Jag var inte så jätteorolig innan jag gick dit idag, kände mig ganska lugn. Men det är alltid en liten pärs att gå dit, men skönt efteråt som sagt!

Idag pratade vi om mina exponeringar, han tycker att jag gör många exponeringar, vilket är bra. Så ska det fortsätta säger han! Vi planerade kommande exponeringar som ska ske nu i veckan.
Vi kom på 3 saker:

* Biobesök
* Kören på måndag
* Att handla själv i en affär

Känns genomförbart!! Hehe! Så skönt! Tänk att jag sitter där hos honom och säger att jag skulle vilja gå på bio snart! Helt sjukt! Så nu blir det att välja biofilm för mig och mamma :)

Helt otroligt att jag känner som jag gör nu! Jag känner mig så stark!

Efter psykologbesöket åkte jag och mamma och shoppade lite på 421 i Högsbo. Var där 1 h! Inte en enda kännig alls! Helt sjukt! Har inte varit i en klädaffär och shoppat på 100 år typ! Stolt!

Vi pratade också om att sluta med medicinen! Han tycker att det är läge nu, och jag känner likadant! Ska prata med min psykiater om detta på måndag, och se om han håller med oss! Jag känner att så bra som jag mått nu dom sista (sen jag började med exponeringarna) veckorna, har jag ju aldrig mått! Det har ingenting med medicinen att göra, allt beror på att jag exponerat mig! Min självkänsla har stärkts helt otroligt mycket! Är inte alls orolig för att sluta med medicinerna, känns väldigt rätt. Skulle det nu vara så att det skiter sig så har jag professionell hjälp genom hela processen, och då får jag väl bara börja med dom igen.  Absolut värt ett försök!

Vi är uppe tidigt på morgonen nu när Malte vaknar, han är som en bebis. Nu är det uppstigning ca 7.00 på dagarna här!

Imon kommer min underbara vän Helene och hennes barn och hälsar på en stund. Dom ska hälsa på Malte!
Senare på dagen ska vi ha min farbror Sven här på middag! Blir en händelserik dag imon!

Kram <3

Känslig för förändring?

Jag tänkte på det här med förändringar....jag är nog väldigt känslig för olika typer av förändringar.

Jag vill ju gärna ha kontroll på saker, situationer, och också personer som finns i min närhet. Har med trygghet att göra, ju mer kontroll jag har, ju mer trygg är jag! Ingår i paniksyndromdiagnosen.

Tänkte på en grej som hände för några dagarsen.

Som jag har nämt i bloggen i tidigare inlägg, så har min mage varit bra dom senaste 2-3 veckorna. Ingen diarréattack!

Men så händer det nåt, och magen reagerar!

Har ju gjort ganska många exponeringar nu det sista. I fredags var jag var ute i olika affärer med pappa. Tex. IKEA, blomsteraffär, COOP, mm. Stort steg för mig att åka till såna affärer utan mamma! Förändringar!

Senare på fredagskvällen hämtade vi Malte! STOR förändring!

På lördagsmorgonen kom dirréattacken. Jag hade varit spänd på natten pga hunden, ville att han skulle sova och trivas, äta och allt sånt. Ja, vanlig oro helt enkelt.

Man inser på morgonen att allt har förändrats, nu har man en ny familjemedlem att ta hand om. Tankar strömmar runt runt i hjärnan.

Förändringar=diarréattack?!

Känner någon igen sig???

"Potträning"

Hela dagen idag har gått ut på att försöka få Malte rumsren. Vi har varit ute nästan hela dagen med honom.  Ändå kissar han när vi kommer in! Haha! Varför undrar vi?!

Jag har en teori....jag tror att han är väldigt spänd ute, det är så mycket ljud, hundar, barn, trafik mm. Han kan nog inte riktigt slappna av ute ännu i denna nya miljö, utan bestämmer sig för att kissa när han kommer in där han är trygg. Kan det stämma? Ni som har hund, hjälp! Kan det stämma tror ni? Om han blir trygg ute, kommer inte kisset också då? Nån som känner igen detta? Tacksam för råd!!
Jag har googlat lite på detta och det verkar som folk har haft liknande problem så det kanske är ganska vanligt?!

Han är helt underbar! Vi älskar honom allihop här hemma! Synd att han inte är rumsren bara :(
Nu ligger han och sover bredvid mig här i soffan <3

Skulle ju vara kör ikväll, men fick ett mail om att den var inställd pga sjukdom, och att den fortsätter som vanligt nästa vecka. Jag får se om jag ska fortsätta eller inte, men nu fick jag ju en vecka till på mig att tänka på det.

Nu ikväll blir det TV och kel med alla djuren <3

Kram

Ny familjemedlem

I fredags fick vi en ny familjemedlem (på prov i 2 v för att se hur det går med våra 4 katter). En Japanese Chin (googla om ni vill), som heter Malte. Han är 5 månader.

Vi har haft hund förut, en labrador som blev 14 år, Rocky. Efter att han dog så ville pappa inte ha hund, men mamma har alltid velat ha en ny.

En arbetskamrat till mamma föder upp Japanese Chin, och sa till mamma att han hade en valp som han hade fått tillbaka från den han sålde honom till. Då ville mamma ha honom! Pappa gav med sig, hehe. Nu älskar han honom, fast det erkänner han inte, hehe!
Så hon frågade om vi fick ha honom på prov ett tag för att se hur det går med katterna. Så vi hämtade honom i fredags kväll.

Först tyckte jag att han var ful, hehe. Men nu älskar jag honom, han är så go! Så kelen, tillgiven, lugn och mysig. Ingen skällig ras!! Sånt klarar vi inte av! Jag trodde att alla små hundar skäller, men så är det tydligen inte! Verkar vara en underbar ras!

Så nu har vi att göra! Han är inte riktigt rumsren ännu, så det blir till att gå ut ofta. :)

Här kommer bilder på honom :)

Mammas födelsedag

Idag fyller min mamma år! Jag bestämde mig igår för att följa med pappa och handla present till henne. Vanligtvis brukar jag skicka pappa på ärenden, hehe. Men som sagt: Idag var det dags!

Vi hade bestämt att vi skulle köpa ett presentkort på Kappahl, och en tulpanbukett till henne.
Det fick bli Kållered.

En utmaning för mig att åka och handla, och absolut utan mamma!
Vi började på Kappahl, det var lite jobbigt, fick en liten känning, lite knip i magen, men efter några magandningar så försvann det, jag gick inte på toa! Jag köpte to m två t-shirt där! Sedan gick vi till den nya blomsteraffärern och köpte tulpaner.
Vi fortsatte in på Coop för att handla lite mat.

Jag har sedan ett tag tillbaka velat ha en anslagstavla till mitt scrappie, har hittat en på Ikea. Ikea är ett big no no för mig! Jag hatar den affären! Köer, mycket folk, mm. Men det gick så bra idag att jag bestämde mig för att köpa den! Det gjorde jag!! Jag klarade det!

Helt otroligt! Fattar det inte! Utan mamma! Min trygghet! Vad har hänt?  :)

Nu väntar jag på att mamma ska vakna (jobbat natt), så att vi kan fira henne lite! :)

Känner mig duktig idag!

Kram

                                                                Vår idag! Underbart!

Psykologbesök

Ja, som ni vet var det ju psykologbesök idag! Jag var ordentligt orolig idag, skulle ju vara själv i väntrummet igen! Jag har haft en extrem förväntansoro idag, inte roligt alls! Men jag var tvungen att ta tag i det! Jag var ganska nära på att ringa och avboka tiden, men jag vägrade låta ångesten ta kontrollen över mig idag! Jag stod på mig! Jag fick ett "peptalk" av min vän Jenny vi ca 14.00-tiden! Hon är så härlig, hon får mig alltid på bättre humör. Hon pumpar mig full med självförtroende och jävlar anamma! Tack Jenny!

Pappa körde mig, och jag var där ca 15.22. Gick en snabbis på toa, min puls var lite hög, kände mig som sagt orolig. Väntade några minuter i väntrummet, sen kom han. Ingen ångestattack! :)
Jag klarade det!!

Vi pratade om bilfärden förra torsdagen och om kören i måndags. Han var stolt över att jag tog mig dit! Vi pratade om att jag tyckte det var jobbigt att stå i ringen och göra dom olika röstövningarna, jag sa att jag inte kände för att gå dit igen. Han vill att jag gör det, annars blir det ett nytt undvikande pga en obehagskänsla. Han säger till mig att jag vet skillnaden på obehag och fara! Vad är det värsta som kan hända, Anna?! Jag försöker svara, men inser att det inte är nån direkt fara, bara mina egna tankar som spökar. Vad jag tror att folk tänker, tror och tycker om mig när jag gör si eller så!

Han säger: Vad är 5-10 minuters obehag vid ett tillfälle, jämförelse med vad du får utav livet om du fortsätter att gå dit och exponera dig!? Det långsiktiga målet Anna! Att må bra och kunna göra vad du vill! Du måste fortsätta att exponera dig, kören är det perfekta stället! Alla där har nångång upplevt ångest!

Jag tror på honom! Jag litar på honom! Känns så bra när jag går därifrån, när han "peppat" mig i ca 1 timme.   :)

Jag har bestämt mig för att gå till kören på måndag!

Nu är jag glad att jag vann över ångesten och gick till psykologen! 1-0 till mig!!! :)

Kram