Imon gäller det...

Nu är det inte många timmar kvar till prövningen börjar! Fy...men det måste gå! Snälla, håll alla tummar ni bara kan för att jag inte ska få en attack där! Jag meddelar hur prövningen gick här imon....

Kram <3

Snart torsdag...

Usch, nu är det snart torsdag och jag ska gå SJÄLV till psykologen! Jag vet hur jag kommer må på torsdag, kommer vara otroligt svårt att komma iväg eftersom jag vet att jag ska sitta ensam utan stöd från någon anhöring i väntrummet!  Fruktansvärt!
Jag hoppas verkligen att jag inte kommer få en panikångestattack, vill absolut inte vara ensam när dom kommer! Därför oroar jag mig för det och då byggs ångesten på ännu mer!
har ni nåt knep på hur jag ska tänka? Tacksam för tips!

Kram

Idag är det första advent :)

Vilket väder! Det blåser storm ute....lite otäckt tycker jag!
Sitter i soffan och har tänt det första ljuset i adventsljusstaken, mysigt!
Idag har jag och mamma storstädat inför julen, så nu återstår bara 3 rum sen är det färdigt, puh!

Imorgon börjar en ny vecka, man har lite dålig koll på dagarna när man är sjukskriven, alla dagar är lika liksom. Det som sker denna vecka är psykologbeök på torsdag, det måste jag samla krafter till eftersom jag har en uppgift att utföra! Jag hoppas jag klarar det!

Vi får se vad mer som sker denna vecka.....

Trevlig advent allihopa! Blås inte bort :)

Sorry...

Det är ju imon det är första advent, jag ligger en dag före här! :)

Första advent...

Idag är det första advent, mysigt!

Psykologen sa till mig att jag inte får isolera mig så mycket som jag gör, så idag åkte jag med mamma o pappa och handlade. Det gick ganska bra, ångestladdad men det gick bra ändå! Gick to m in på godishavet och köpte godis! :) Kändes bra att komma ut en stund...men nu blir det mys i soffan med tänt adventsljus!

Hoppas ni har en härlig första advent!

Snart advent.....

Ja, igår var det psykologbesök som sagt. Det var jobbigt igår, vi pratade och planerade min exponering (möta ångesten). Vi har lite och jobba med säger psykologen, vilket innebär att det kommer ta lite tid och en hel del planering av hur exponeringen ska gå till. Jag ska börja på torsdag (psykologbesök) med att sitta ensam i väntrummet, har haft med mig mamma eller pappa varje gång. Jag har verkligen inte fixat att gå dit själv, ångesten är så jävla stark när man ska utsätta sig för en sådan påfrestning som det är att gå till psykologen, iallafall för mig!

Jag har redan förväntningsoro i kroppen för att jag ska göra det på torsdag, inte roligt alls! Och detta är det "lättaste" på min exponeringslista, tänk då hur det blir när jag ska göra "jobbiga"-listan! Kan jag inte ens tänka på! Jag är livrädd för att jag ska få en ångestattack i väntrummet och att jag är alldeles ensam utan trygghet av någon anhörig!
Jag vet att när jag pratar om det och skriver det så låter det så töntigt, men det går inte att förklara för någon som aldrig upplevt det själv! Är det nån som förstår mig? Har ni nåt knep? Skriv GÄRNA isåfall!

Idag har jag och mamma städat och putsat fönster inför advent, ljusstakarna är uppsatta och lite julkänsla har infunnit sig :) Jag älskar julen och allt det innebär! Ett ljus i allt annars mörka i livet!

Ha en bra fredagskväll!

Många kramar

                                                  Fin julbild jag hittade på nätet!

Anonym....

Ändrade en inställning, så nu kan ni kommentera anonymt om ni vill!!

Psykologbesök....

Idag är det dags för nytt psykologbesök.....det är alltid tungt dessa dagar! Ändå skönt när man varit där..

Förra veckan började vi skriva en lista på moment som jag ska utsätta mig för, så att jag kan möta min ångest. Fruktansvärt läskigt! Det är min största skräck att utsätta mig för en ångestladdad situation, men det är enda sättet att kunna bli frisk säger psykologen, och jag vet att han rätt men jag vill ändå inte göra det!

Idag är det nog meningen att vi ska fylla på den listan med mer moment så vi har saker att arbeta med, men efter förra veckan när jag var där så har det dykt upp mängder med funderingar och frågor pga att jag fick reda på att jag är sjuk.

Tex så frågar jag mig varför ingen annan läkare el psykolog har kunnat ställa en diagnos, jag har sökt för samma orsak i ca 15 årstid. Hur kunde han på bara 3 ggr komma fram till detta? Har dom andra bara skitit i och berätta el är det okompentens det handlar om? Har ni någon fundering på detta så skriv gärna!

Det är nog den största frågan jag har, den vill jag gärna få besvarad...vi får se hur det går idag.
Jag uppdaterar bloggen senare eller imorgon!

Tack och kram på er alla som läser bloggen.

Frågor och funderingar...

Har ni frågor och funderingar så räds inte för att ställa dom, jag svarar så gott jag kan! Kommentera isåfall inläggen här så svarar jag så fort jag kan.....

Kram

Paniksyndrom med agorafobi

Jag tänkte berätta för er vad jag lider av för sjukdom, kommer att hänvisa till fakta från olika internetsidor.

Människor talar ofta om panikångest. Då vet man dock inte säkert

om de menar panikattacker eller paniksyndrom. Det kan därför

vara bra att skilja ut vad dessa begrepp innebär. Avgörande för dem

som får paniksyndrom är att de drabbas av panikattacker. Ganska

många människor får dock panikattacker utan att de utvecklas

vidare till ett paniksyndrom och en del patienter med paniksyndrom

får mycket sällan panikattacker. Ungefär hälften av dem

med paniksyndrom får också så småningom den typ av fobier som

kallas agorafobi. Nedan definieras innebörden av panikattacker,

paniksyndrom och agorafobi.

PANIKATTACK

Vid panikattacker drabbas man plötsligt av en rad obehagliga

ångestsymptom utan att det finns en förklaring till

att de uppstår just vid den tidpunkten. Symptomen brukar tillta

snabbt, och når maximum inom 10 minuter, oftast ännu snabbare.

Dessutom brukar tillståndet uppstå oväntat, d v s det

är svårt att förstå varför attacken kommer just då den kommer.

Även om man en tid kan ha känt sig allmänt ur balans, blir själva

ögonblicket när attacken utlöses en obehaglig och oförutsägbar

överraskning. Ofta förebådas attacken av diffust obehag som kan

pågå under några minuter upp till en timme, men sedan kommer

en punkt då det hela ”bär iväg”. Ångestsymptomen stegras mycket

snabbt och den fullt utvecklade attacken är ett faktum.

Under panikattacken får man ofta känslan att situationen är

outhärdlig. Man måste fly, söka hjälp eller på annat sätt komma ur

situationen. De obehagliga symptomen från kroppens olika delar

och sinnesorgan kan variera från person till person,

men hos dem som får återkommande attacker brukar ungefär

samma kombination av yttringar ingå i de fullt utvecklade attackerna.

”Partiella” attacker, där kanske bara 1-2 symptom ingår, kan

också förekomma. Sådana attacker har ofta ett framträdande

kroppsligt symptom, t ex hjärtklappning eller yrsel, men de behöver

inte vara så tydligt kopplade till rädsla. Den som även har erfarenhet

av fullt utvecklade panikattacker har ofta ändå lätt att

känna igen släktskapen mellan dessa och de partiella attackerna.

PANIKSYNDROM

Den som fått ytterligare en attack blir helt naturligt rädd för att

denna obehagliga upplevelse skall återkomma. Då börjar paniksyndromet

utvecklas. Olika personer reagerar på olika sätt, men

vissa mönster brukar kunna ses.

Typiska symptom under panikattacker

Hjärtklappning; hjärtat slår starkt och/eller snabbt

Tryck över bröstkorgen eller smärta i hjärttrakten

Lufthunger; känsla av att luften inte räcker till, att man måste andas extra

mycket eller öppna fönster

Rädsla för att man håller på att kvävas, känsla att något täpper till i halsen

eller sitter åt runt om strupen så att man inte kan andas ordentligt

Yrsel, svindel, ostadighetskänsla, känsla att man håller på att svimma, upplevelse

att underlaget ger vika

Domningar, stickningar, krypningar t ex i ansikte, armar eller händer

Svettningar t ex i panna eller handflator

Darrningar, skakningar t ex i händer eller knän

”Förstelning”, man tappar kraften i musklerna, känsla av att benen ”viker sig”

Muntorrhet, svårt att svälja

Frysningar/värmevallningar, rysningar, ”ståpäls” d v s håren reser sig, att man

känner sig kall eller varm om vartannat

Illamående, obehag eller tomhetskänsla i magen, diarréattacker

Derealisation eller depersonalisation; overklighetskänsla, man känner sig på

ett otäckt sätt avskärmad från omgivningen eller får svårt att känna igen sig

själv eller delar av sig själv

Rädsla för att tappa kontrollen; man kommer att göra något obehärskat, rädsla

för att förlora förståndet

Dödsångest; rädsla för att man håller på att dö (trots att man kanske vet från

tidigare attacker att man alltid överlever)

FÖRVÄNTNINGSORO

Man får mer och mer av det som kallas förväntningsoro, d v s

mycket av tiden tas upp av oron för attackerna, och mer och mer

av energin går åt för att försöka slippa nya attacker. Man funderar

över vad de beror på och försöker hitta förklaringar och prövar

olika metoder att slippa ifrån dem. Livsföringen blir mer och mer

försiktig. Ibland kan ångestsymptomen och rädslan kännas så laddade

att man helt undviker att tala om dem. Tyvärr leder detta för

hållningssätt sällan till någon bättring. All denna oro leder nämligen

till en allmänt förhöjd ångestnivå även mellan attackerna och

en förhöjd ångestnivå i sin tur tycks öka risken att nya attacker

skall utlösas. Man hamnar således lätt i en ond cirkel där återkommande

attacker ger allt högre grad av förväntningsoro, vilket

ökar risken för nya attacker.

UNDVIKANDE

Man kanske får en känsla av att attackerna kommer lättare i vissa

situationer och då börjar man vara extra vaksam, man kanske tror

att attacken kommer att medföra att man ”gör bort sig”, slår till

någon, hoppar ut genom fönstret eller tappar förståndet. Om man

är rädd att sådant skall hända är det ju inte konstigt att dessa situationer

undviks. En del undviker till och med att tala om sådant

man är rädd för, t ex hjärtinfarkter, hjärntumörer eller ångestsymptom.

Den som är rädd för hjärtklappning kanske börjar undvika

motion och annan fysisk ansträngning. Den som får en känsla

av att tappa kontrollen under panikattackerna kan börja undvika

allt som försämrar kontrollen. Allt som kan påverka hjärnan

blir då fokus för ångest och dessa personer blir ofta helnykterister.

Det är ju i och för sig inget problem, men samma personer brukar

inte våga låta sig sövas inför en operation, och även mycket viktiga

ingrepp kan bli svåra att genomföra. Tandläkarbedövning kan

kännas oöverstigligt och att använda psykofarmaka blir helt

omöjligt.

När man har börjat undvika den ena situationen efter den

andra, har fobiutvecklingen startat. Ett fullt utvecklat sådant undvikande

kallas agorafobi.

Om man är rädd för attackerna och deras konsekvenser och

därför börjar anpassa sitt liv efter attackerna eller för att slippa

dem, men ändå drabbas igen, då har man ett paniksyndrom. Det

räcker alltså inte att bara drabbas av panikattacker, det avgörande

för att diagnosen paniksyndrom skall kunna ställas är att patien

tens livsföring begränsas av rädslan för attackerna eller deras konsekvenser.

Paniksyndrom beskrivet på detta sätt drabbar 1-2% av

befolkningen. 15-30% kan få panikattacker i något livsskede utan

att hamna i någon av de onda cirklarna, men de har alltså inte

paniksyndrom.

Den inställning individen har till attackerna, hur rädd man blir

för ångestsymptomen och hur man påverkas av dessa kallas ångestkänslighet.

Graden av ångestkänslighet förefaller inverka mer på

hur man mår överlag än själva attackernas svårighetsgrad och frekvens.

Hos en del som drabbats svårt av paniksyndrom kommer

kanske attackerna i själva verket ganska sällan.

AGORAFOBI

Fobi är beteckningen på oresonlig rädsla för något som under normala

förhållanden inte är farligt. Rädslan är så stark att man undviker

det man är rädd för, och just undvikandet gör att vardagslivet

påverkas och man fungerar sämre. Agorafobi kallas en särskild

typ av fobi, som ungefär en tredjedel av de panikdrabbade får.

Undvikandet gäller en rad olika situationer och genomsyrar hela

tillvaron. De situationer som undviks följer ett gemensamt mönster

– allt som minskar tryggheten, alla situationer där man är låst

och inte fritt kan välja att fly eller söka hjälp. Vid sådana tillfällen

skulle det givetvis också bli särskilt svårt att drabbas av panikattacker,

eftersom attacken medför just att man helst vill fly och

söka hjälp.

Många personer med agorafobi kan klara sådana påfrestningar

om de har en trygg anhörig med sig, medan samma situation på

egen hand känns helt omöjlig. Det kan också variera från dag till

dag hur mycket som klaras av – vissa dagar vågar man knappt gå

utanför dörren, andra dagar känns det från början att det kommer

att gå bra att handla. Även när det känns som tryggast kan dock

en oväntad panikattack överraska. Denna oberäknelighet, att aldrig

i förväg veta om en panikattack skall hindra det man vill göra,

får som följd att även ganska glesa attacker kan leda till ett omfattande

handikapp.

Agorafobi: situationer som väcker ångest och leder till undvikande (alla

situationer brukar bli värre om man är ensam)

Att handla i affärer, särskilt stormarknader med mycket folk och trängsel

Att stå i kö

Att åka med tåg, buss, tunnelbana, båt eller flygplan

Att köra bil på motorvägar med långa avstånd mellan avfarterna

Att vara passagerare när någon annan kör bil

Att gå eller åka över broar

Att gå eller åka genom tunnlar

Att åka hiss

Att se ut från höga byggnader

Att ta sig tvärs över en bred gata eller öppen plats

Att sitta mitt i bänkraden på en biograf eller teater

Att sitta i ett klassrum eller i en möteslokal

Att äta ute på restaurang

Middagsbjudningar med bordsplacering

Att vara långt hemifrån

Att ha långt till närmaste sjukhus

Att lämna ifrån sig sina barn

Agorafobi kan förekomma utan paniksyndrom, men i de svårare

fallen brukar dessa två åkommor hänga ihop. 2-5% av befolkningen

har agorafobi och åtminstone 2/3 av dessa är kvinnor.

I lindriga fall av agorafobi undviker man att åka buss eller tåg

och väljer hellre att köra bil själv. Inköpen görs bara i en välbekant

butik vid en tid då det sällan är kö. I extrema fall av agorafobi klarar

personen inte att gå utanför hemmet på egen hand och kan

inte heller vara ensam hemma, och ser till att det hela tiden finns

någon anhörig till hands. Ibland kan det räcka med telefonkontakt,

och mobiltelefoner har gjort det lättare för många anhöriga

att finnas tillgängliga. Ändå är givetvis en sådan inskränkning av

handlingsfriheten tärande på sikt och de som lider av agorafobi

och inte kommer ur sitt tillstånd blir ofta med tiden deprimerade.

Det kan ibland vara svårt att skilja mellan agorafobi och social

fobi (en annan typ av ångesttillstånd). Patienter med båda sjukdomarna

kan ha svårt att åka buss eller gå på bio, men av helt olika

skäl – en person med social fobi har svårt stå ut med känslan av att

bli granskad av andra människor, medan det centrala för en person

med agorafobi är att hela tiden ha flyktvägen fri.

Agorafobi är som nämnts vanligare hos kvinnor än hos män.

Den osjälvständighet som blir resultatet av tillståndet gör att kvinnor

ofta tvingas in i en traditionell kvinnoroll. Kvinnor med agorafobi

är t ex oftare gifta än befolkningen i allmänhet. En tillvaro

som hemmafru är lättare att förena med agorafobi än yrkesverksamhet.

Agorafobi utvecklas ofta under den period av livet när

kvinnan är småbarnsförälder, och den som lider av sjukdomen får

ofta särskilt starka bindningar till barnen, vilket kan leda till svårigheter

när de skall skolas in på dagis. Män med agorafobi kan ha

ännu svårare att anpassa sig till de begränsningar i livsföringen och

den osjälvständighet som tillståndet orsakar, eftersom det så illa

överensstämmer med den traditionella mansrollen.

Paniksyndromets konsekvenser

Rädsla, panik, ångest, oro, fobier, helt klart medför allt detta ett

stort lidande. Ångestsymptomen i sig är plågsamma, och de som

drabbas av paniksyndrom får kraftigt försämrad livskvalitet till

följd av sjukdomen. Det blir ofta svårt att sköta ett arbete när koncentrationsförmågan

störs av oro och funderingar kring panikattackerna.

Fobier gör att många aktiviteter som är självklarheter

för andra (åka buss eller tunnelbana till arbetet, gå på bio eller tea-

ter, resa på charterresa med flyg) kan verka oöverstigliga. Rädsla

(=fruktan) är alltså ”en svår sak”. Utan effektiv behandling är det

tyvärr också vanligt att ångesttillstånd blir kroniska (”bofasta”).

I olika långtidsuppföljningar av paniksyndrom brukar 20-30% av

patienterna vara återställda efter ett antal år, medan ungefär lika

många fortsätter att lida av rädslan mer eller mindre kontinuerligt.

Övriga har ett förlopp där ångesten kommer och går, i takt med

livets olika kriser och vändpunkter. Selma Lagerlöf hade också rätt

i att ”det är tungt” för dem som har långvarig rädsla. Depression

och nedstämdhet tillstöter nämligen ofta hos dem som fortsätter

lida av rädsla, oro och fobier under lång tid. Depression kan också

öka risken för nya panikattacker och även här kan man hamna i

en ond cirkel.

De som drabbats av en ångestsjukdom förlorar ofta delar av

självständigheten och kan bli beroende av anhöriga för att klara vardagsbestyren.

De blir ofta ängsliga att lämnas åt sitt öde och kan gå

med på samlevnadsvillkor som andra inte skulle acceptera, hellre än

ta risken att bli övergivna. Vissa blir beroende av alkohol eller lugnande

tabletter i försök att lindra ångestsymptomen för stunden.

Många som går i samtalsterapi märker efter en tid att det är svårt

att tänka sig att den skall avslutas och en del kan bli lika beroende

av psykoterapi som andra blir av beroendeframkallande läkemedel.

Allt detta gör att omgivningen kan uppfatta dem som lider av

paniksyndrom som mer eller mindre hjälplösa och passiva. Till

mångas förvåning har det tvärtom, när det gäller verklig fara, visat

sig att personer med paniksyndrom kan vara de som hanterar situa-

tionen bäst. I dagens skyddade samhälle utsätts vi sällan för verkliga

faror, och ”vanliga människor” kan därför bli helt handfallna när

de får känna av vad verklig ångest innebär. De med paniksyndrom

däremot har dagligen tränat på att tampas med ångesten och kan

vara mera vana att agera målinriktat trots hög ångestnivå.

Ett obehandlat paniksyndrom kan alltså gå över av sig självt,

men vissa patienter fastnar i ett system av onda cirklar som gör att

rädslan fortsätter och gör individen mer och mer invalidiserad. En

effektiv behandling skall alltså bidra till att dessa cirklar kan brytas

och frigöra patienten från rädslans låsningar.

Källa: http://sweden.lundbeck.com/Sweden/allmanhet/lundbeckbiblioteket/pdf/en_bok_om_panik.pdf

Jag vet att det är mycket att läsa, men ni får läsa i omgångar då! Det är viktigt att förklara vad det är jag lider av, så att ni kan följa med mig på resan att förhoppningsvis bli frisk! Jag lider inte av alla punkter ovan, men väldigt många av dom vilket gör att jag lever ett väldigt begränsat liv.

Ny blogg....

Jag tänkte starta en blogg som bara är baserad på min sjukdom, och resan mot att bli frisk eller iallafall må bättre! Jag kopierade 2 inlägg från den andra bloggen så därför stämmer inte datumen på publiceringen, dom är skrivna för ca 1 vecka sen.

Jag planerar att få min blogg godkänd för publicering på Hjarnkoll.se, en sida för personer med psykisk ohälsa. Finns massa bloggar att följa där om man är intresserad av olika psykiska diagnoser. Väntar på besked därifrån.

Äntligen...

....har jag fått en diagnos! Jag har inte bara inbillat mig att jag är sjuk, jag har det på pränt nu! Fick beskedet av min psykolog igår. Var otroligt mycket att smälta, men det gav förklaring på hela mitt liv! Allt som hänt med mig har en förklaring! Såå otroligt skönt men ändå skrämmande! Det blir så konkret när man får diagnosen, så det är svårt att hantera! Så idag kom tårarna....jag såg hela livet passera revy och jag förstod att val och beslut jag tagit har varit pga min sjukdom, inte för att jag "bara" är sån....om ni förstår vad jag menar? Svårt att förklara, men jag skriver bara av mig det jag tänker nu så det kanske blir lite svårt för er att hänga med....

Det som är positivt med detta är att jag fått hjälp och kommer förhoppningsvis bli frisk, kanske inte helt, men jag kommer att fungera som "normala" människor gör, och inte vara begränsad som jag är idag. Jag kanske kan få ett liv! Det jag lever nu är inget liv...att vara så begränsad att man knappt kan komma utifrån hemmet, det kallar jag inte för ett liv! Resan dit dock kommer innebära en extrem prövning för mig och jag hoppas verkligen att jag kommer fixa det!! Jag har fått den bästa hjälp man kan få, och min psykolog kommer hjälpa mig det är jag helt övertygad om! Men resan dit blir nog lång och definitivt extremt svår! Men det är bara att hugga i och köra på!!

Jag har världens bästa familj som stöttar mig igenom det här! Kan inte beskriva med ord hur betydelsefulla ni alla är! Utan er hade jag inte klarat mig,och jag menar verkligen det jag säger. Utan min familjs stöd hade jag inte levt idag! Jag hoppas att jag snart kan återgälda er alla för allt ni gjort för mig! Jag älskar er av hela mitt hjärta!

Idag börjar resan mot mitt förhoppningsvis friska liv!

På gång...

På gång......

.......mot välmående hoppas jag! Läkaren sa att jag kanske inte ens får någon psykologhjälp, och skulle jag få det så tar det lång tid innan jag får komma..hon hade FEL! Det tog en månad från att hon skickade remiss till jag satt hos psykologen! Så skönt...fast otroligt påfrestande för psyket. Jag har bara varit 2 ggr för utredning, nu ska jag ska snart börja riktig behandling. Undra hur det blir? Hur ofta måste jag gå dit? Kommer jag bli bra? Kommer jag kunna leva normalt snart? Många frågor....tankar snurrar i huvudet hela tiden! Svårt att sova, trött hela tiden.....men det kommer inte bli sämre iallafall.....känns som jag äntligen har fått riktig hjälp!!

Är i Värmland nu och hälsar på bror och familj, så nu har jag lite annat att tänka på vilket är skönt!
I eftermiddag ska vi åka till en kyrkogård här för att titta på alla ljus som brinner på gravarna nu i allahelgonahelgen. Det är nåt som händer i mig när jag är på en kyrkogård och speciellt en sån här dag när det brinner ljus på alla gravar. På nåt sätt ger det mig inre frid, samtidigt som jag känner obehag inför döden.....