Jag har tänkt en del på detta med skam och skuld personer känner inför sina olika diagnoser.
Jag får många mail från personer som läser min blogg. Dom skriver att dom tycker jag är modig och stark som vågar prata så öppet om min psykiska ohälsa. "Vaddå? tänker jag oftast då?" Jag tänker inte riktigt på det som säkert många andra gör. Jag har aldrig direkt varit skamsen för min diagnos och min psykiska ohälsa. Men jag kan absolut förstå att dom känner så, att dom känner skam inför andra för att man inte är "normal".
Jag har alltid pratat öppet inför familj, vänner, chefer, mfl om att jag inte mått bra. Jag har ju aldrig kunnat förklara riktigt eftersom jag inte själv vetat vad jag lidit av, men jag har berättat för dom att jag är väldigt beroende av trygghet, mm. Jag har känt mig tryggare ju mer jag har berättat om det, det har gjort mig säkrare och gjort att jag har kunnat hantera och kontrollera min ångest lite bättre än om jag valt att inte berätta för dom. Men såklart så är vi alla olika och som sagt så förstår jag om andra väljer att inte berätta om sin psykiska ohälsa för någon.
Men jag tycker det är så viktigt att INTE skämmas för detta! Det är inte vårat fel att vi lider av ångestproblematik, fobier, vestibulit eller vad det nu än kan vara man lider av. Vi måste sluta känna skam och skuld för något vi inte kunnat påverka! Eller hur?? Varför är det så skamfyllt att lida av tex psykisk ohälsa? Jag blir så ledsen när jag tänker på det. Det känns som att vi som lider av detta har tillräckligt att kämpa med ändå, ska vi nu också behöva kämpa med skam och skuld inför hur andra personer eller samhället ser på oss? Känns inte riktigt rättvist faktiskt.
Jag kämpar med skuldkänslor varje dag! Skuld jag känner gentemot mina föräldrar, vänner, mm. Hur beroende jag är utav dom, hur mycket jag tycker att jag förstör deras liv pga min sjukdom (speciellt mina föräldrar). Så jag orkar faktiskt inte med mer skuld än den jag redan har, så NÄ jag skäms inte för mina diagnoser!! Det ska inte ni heller göra!!!
Sluta skämmas genast!! Vi har lika stort värde som alla andra!!
Kärlek till alla er som är som mig <3
fredag 8 mars 2013
Att spara pengar
Att spara pengar
Att spara pengar är inte det enklaste som finns. Vissa klarar sig på det dem har, andra jobbar hårt och vissa lånar pengar. Även om det sägs att januari och februari är de fattigaste månaderna på året så har även mars sina ekonomiska nackdelar. För att klara av ekonomiska nedgångar krävs det att man är kreativ och kommer på vad man kan göra för att spara pengar. I alla fall så finns det ju flera myndigheter som alltid kan hjälpa till med rådgivning av ens privatekonomi men det är inte alltid bekvämt att uppsöka någon som ska rota i ens privatekonomi. Det enklaste vore att inte tänka på ekonomi alls men ibland måste man. Ett ganska vanligt tips är att börja med att se över vilka kostnader man har och vad man kan göra för att skära ner. Detta kan vara allt från att säga upp abonnemang till att inte förbinda sig i avtal. Det kan även vara ekonomiskt att avstå från dyra produkter och istället köpa billigare råvaror genom att exempelvis samla rabatter och kuponger. Ibland kan det även vara nödvändigt att ta ett flexibelt lån på t.ex. http://www.viaconto.se som man sedan betalar tillbaka när ekonomin blir bättre. Om man ska exempelvis köpa en ny dator i jobbsyfte så är det inte någon större fara att ta ett lån eftersom lönen som man kommer få sen ändå täcker lånet. Det absolut viktigaste är däremot att jämföra sina kostnader med sina inkomster. Skär ner så mycket som möjligt och se över dina inköp!
Att spara pengar är inte det enklaste som finns. Vissa klarar sig på det dem har, andra jobbar hårt och vissa lånar pengar. Även om det sägs att januari och februari är de fattigaste månaderna på året så har även mars sina ekonomiska nackdelar. För att klara av ekonomiska nedgångar krävs det att man är kreativ och kommer på vad man kan göra för att spara pengar. I alla fall så finns det ju flera myndigheter som alltid kan hjälpa till med rådgivning av ens privatekonomi men det är inte alltid bekvämt att uppsöka någon som ska rota i ens privatekonomi. Det enklaste vore att inte tänka på ekonomi alls men ibland måste man. Ett ganska vanligt tips är att börja med att se över vilka kostnader man har och vad man kan göra för att skära ner. Detta kan vara allt från att säga upp abonnemang till att inte förbinda sig i avtal. Det kan även vara ekonomiskt att avstå från dyra produkter och istället köpa billigare råvaror genom att exempelvis samla rabatter och kuponger. Ibland kan det även vara nödvändigt att ta ett flexibelt lån på t.ex. http://www.viaconto.se som man sedan betalar tillbaka när ekonomin blir bättre. Om man ska exempelvis köpa en ny dator i jobbsyfte så är det inte någon större fara att ta ett lån eftersom lönen som man kommer få sen ändå täcker lånet. Det absolut viktigaste är däremot att jämföra sina kostnader med sina inkomster. Skär ner så mycket som möjligt och se över dina inköp!
torsdag 7 mars 2013
För personligt?
Jag har funderat på om jag ska skriva detta inlägg, eller om det är för personligt för att dela med mig av? Jag tycker egentligen att det är min ensak och att inga andra behöver veta detta, men eftersom min blogg har den funktionen för mig att den fungerar som en typ av dagbok, och att jag här ventilerar mina tankar och känslor, så känns det ändå rätt att skriva detta.
Igår var jag hos en gynekolog på undersökning. Jag ringde för ett tag sen och bad om tid för att jag får väldigt ont vid sex.
Ända sedan jag blev sexuellt aktiv har jag haft ont vid samlag. Jag har aldrig riktigt fattat att det inte är normalt (tänkt att det är väl så det känns för alla), jag har varit på gynundersökningar många ggr, för provtagning och liknande, men alla barnmorskor har alltid sagt att allt ser bra ut. Därför har jag aldrig pratat med någon om det.
När jag för ca 2 månader sen var och tog cellprov så gjorde det så ont att jag började gråta i gynstolen, men barnmorskan reagerade inte och återigen trodde jag att det är så här det känns för alla kvinnor.
Efter den undersökningen så hade jag ont i mitt underliv i ett dygn efter (känns som mensvärk eller som hugg och kramper i nedre delen av magen).
Samma symtom har jag 1-2 dygn efter att jag har haft sex...
När jag har sex (penetration) så brinner det som eld och svider i och runt slidöppningen. Den smärtan går inte att beskriva för nån som inte känt samma. Om det ens går att ha sex med penetration så gör sedan varje stöt killen gör ont och det känns som knivhugg i underlivet. Oftast så får jag avbryta för att det gör alldeles för ont, men ibland "står jag ut" för jag vill inte känna mig annorlunda och misslyckad, och jag vill ju inte att killen ska se "ner" på mig. När akten sedan är över eller efter jag avbrutit den så skakar jag i hela kroppen pga att jag spänt mig så mycket för att uthärda smärtan.
Det har hänt ett flertal gånger att jag gråtit under akten, men det är liksom ingen kille som reagerat på det direkt och därför har jag ju alltid trott att det är så alla har det, för annars hade dom väl reagerat och kunnat jämföra mig med andra dom haft sex med som inte haft ont och gråtit, och sagt det till mig? Eller?
Jag kan inte ens använda tampong för att det gör för ont att föra in, så då kan ni ju tänka er att föra in en penis där i varierande storlekar......AJ!!!
Jag har aldrig nånsin haft ett smärtfritt samlag, alla gånger jag har haft sex har gjort mer eller mindre ont.....
Jag ser sex (penetration) som ett "nödvändigt ont" när jag är i en relation, för mig är sex förknippat med smärta, ångest och misslyckanden.
Därför är det skönt att vara singel, utan krav på att ha sex......men det lär ju inte bli lättare för mig att hitta en kille nu, haha. Vem vill ha en tjej med vestibulit och vaginism??
Det skulle inte jag vilja ha.......
Jag har svårt för att använda för tajta byxor, som tex tajta jeans, strumpbyxor, mm. Det blir klåda och sveda och obehag. Efter förkylningsinfluensor får jag alltid klåda, mm. Jag har då trott att jag fått svaminfektioner och behandlat med svampmedel, men det är alltså min vestibulit som gör detta. Därför har jag fått utskriven en salva som ska hjälpa när dessa besvär är som värst.
Jag har alltså en sjukdom som heter vestibulit och också vaginism. Finns ingen bot på detta tyvärr, men tips och råd finns. Det finns KBT-terapi för detta, det finns bedövningssalva man kan använda innan samlag och andra hjälpmedel. Får pröva mig fram och se om jag kan bli hjälpt av detta.....men som sagt, jag har ingen vidare sexlust direkt. Men det är nog det enda som kan hjälpa, det är nog att pröva sig fram och hitta knep och trix för att få det att funka. Men det gäller ju att hitta en förstående partner, och jag undrar faktiskt om det finns nån sån? Kanske finns nån kille därute som inte är så särskilt intresserad av sex? Haha, ah eller hur??? Haha....
Vestibulit:
Psykiska orsaker
Oavsett om vestibulit har psykiska orsaker, har även åkomman fysiska orsaker. Dessa består dels i att en muskel i underlivet reflexmässigt spänner sig när man försöker penetrera slidan. Reflexen är inte viljestyrd och kan liknas vid blinkningsreflexen när någonting far mot ögat. Förutom den ofrivilliga reflex-spänningen blir vid vestibulit även nervcellerna vid slidöppningen överkänsliga och skickar onödiga smärtsignaler till hjärnan. De överkänsliga nervcellerna kan dessutom ”smitta” sina grannceller med överkänsligheten och göra att det känsliga området blir både större och känsligare.
Symptom
Symptomen ofta svåra
Symptomen vid vestibulit består i att tryck eller tänjning mot slidöppningen ger en intensivt brännande och svidande smärta mellan de inre blygdläpparna och gör området rodnat. Smärtan gör att samlag kan göra mycket ont och t.o.m. vara omöjligt att genomföra.
För många tjejer är symptomen värst dagarna före och efter mens då östrogennivån i kroppen är extra låg då.
Är vaginismen tillräckligt svår kan den drabbade inte ens stoppa in en tampong i underlivet eller genomgå en gynekologisk undersökning och det kan till och med göra ont att cykla, rida eller bära tajta trosor och byxor.
Diagnosticering
För att diagnostisera vestibulit använder sig läkaren normalt av en lång tops som berör vissa punkter i slidan med en lätt beröring. Vestibulit kategoriseras av läkare med en svårighetsgrad mellan 1-4, där den värsta graden (4) innebär att patienten i stort sett värjer sig med alla medel för att hindra läkaren att känna med topsen, så gör det ont ska du säga detta tydligt till läkaren. Ligg inte tyst och gny och försök vara ”stark” då läkaren i så fall kanske ställer en felaktig diagnos.
Behandling
Ifall man använder glidmedel kan man byta till ett mildare, t.ex. RFSU Klick Silk. Det finns dock idag glidmedel med såväl bedövande som kylande effekt. Denna typ av glidmedel marknadsförs främst till dem som praktiserar analsex och använder glidmedlet för att underlätta analsexet genom att slappna av ringmuskeln och domna den. Vid analsex är det nämligen också vanligt med smärta om den mottagande partnern är spänd och förväntar sig att det ska göra ont. Kroppen svarar nämligen i allmänhet på stress med att spänna sig och smärtan man kan få av att ens partner försöker penetrera ens spända ringmuskel kan påminna mycket om den smärta man känner när ens partner försöker penetrera slidan vid vestibulit. Även om bedövande glidmedel ofta inte hjälper mot svåra fall av vestubulit kan den faktiskt ha en positiv effekt för många med mildare former. Även på marknaden för bedövande glidmedel dominerar på glidmedelmarknaden annars starka varumärken som Eros med sin Woman Relax och pjur med sin Analyse Me.
KBT Kognitiv BeteendeTerapi
Då orsaken till vaginism ofta (åtminstone delvis) är psykisk, så är kognitiv beteendeterapi (KBT) eller vanlig samtalsterapi många gånger tillräcklig för att bota åkomman. Nyckeln ligger ofta i att acceptera sin kropp och inte se sitt underliv eller sex som något smutsigt eller ångestfyllt.
Även om t.ex. psykoterapi löser de psykiska besvären kan vestibuliten ofta kvarstå. Detta beror antagligen på att man på grund av smärtan har utvecklat muskelspänningar i bäckenbotten. Så länge dessa spänningar finns kvar kan nerverna inte återgå till ett normalt läge så att man blir kvitt smärtan. Då vaginismen beror på att nervändarna blivit överaktiva ligger kuren biologiskt i att trubba av dessa nervändar så att de blir ”normal”-känsliga. Detta kan du försöka göra genom att applicera en smärtlindrande gel i de drabbade områdena 4-5 gånger dagligen, varje dag i 3-4 månader.
Elektromyografisk Biofeedback
En annan behandlingsmetod heter Elektromyografisk Biofeedback och går ut på att man lär sig att slappna av medan man har en liten apparat i slidan. Man kan också läsa på en elektronisk läsare hur mycket man spänner musklerna.
Botox
En ny och lovande metod är att använda Botox, som normalt förknippas med skönhetsingrepp. Botox är varumärkesnamnet för det extremt starka nervgiftet Botulinumtoxin som paralyserar muskeln som det injiceras i och gör den slapp i flera månader. Om man injicerar Botox i slidmuskeln paralyseras den och kan inte krampa vid samlag. Även om paralyseringseffekten försvinner efter några månader är målet att kroppen då ”lärt” sig att samlag inte gör ont och man därför inte reflexmässigt spänner sig. En bieffekt vid Botox-behandling kan dock vara inkontinens.
Kirurgiskt Ersätta Slemhinnan
En sista utväg vid Vestibulit är en operation där den del av slemhinnan som är känslig för smärta avlägsnas och ersätts med ny slemhinna från slidans nedre del som är tjock och motståndskraftig.
Relationsproblem pga. vestibulit
Svårt att prata om problemet
Vestibulit skapar ofta problem i relationen till pojkvännen eller maken. Tyvärr känner många par också att det är svårt att prata om problemen och tjejen får ofta skuldkänslor och känner skam för att hon tycker att hon inte räcker till och känner rädsla för att göra sin partner besviken. Både killen och tjejen kan känna sorg och rädsla för att förlora sin partner. Dessa negativa känslor skapar en stress som förvärrar vaginismen ytterligare. Detta kan skapa en nedåtgående spiral som gör att tjejen känner hopplöshet och tappar sexlusten.
Då Vestibulit är en väldigt diffus åkomma, ungefär som ”huvudvärk” eller ”magont” (som ju kan bero på en mängd olika sjukdomar och åkommor) kan vestibuliten av läkare ofta ses som en följd av någon annan sjukdom och att vestibuliten inte är orsaken till att tjejen mår dåligt, utan en följd av någon annan åkomma. Vad som är hönan och vad som är ägget är ofta svårt att veta och vestibulit kan troligen vara både orsaken till depression, Generaliserat ångestsyndrom etc. och följden av dessa problem.
Denna ”höna och ägget”-problematik gör ofta att tjejer med vestibulit klassas som deprimerade och får antidepressiv medicin. Denna medicin, så kallade ”lyckopiller”, t.ex. SSRI-läkemedel, har i sig ofta bieffekten att den minskar sexlusten och tjejens sexlust kan därför minska ännu mer. Även om lyckopillrena ofta hjälper tjejen så att hon mår psykiskt bättre kvarstår många gånger vestibuliten. Detta gör att mannens problem med sexuellt frustration inte blir löst. Om vestibuliten är orsaken till att tjejen mår dåligt vore det mycket bättre att bota denna istället för att lindra följdsjukdomen nedstämdhet/depression. Om tjejen mår psykiskt bättre med antidepressiv medicin men vaginismen kvarstår bör hon fortsätta att söka hjälp för att bli kvitt vestibuliten i sig.
Förebygga Vestibulit
Eftersom orsaken till vestibulit är okänd, är det svårt att veta hur man ska förebygga det. Då vestibulit också troligen ofta är psykosomatisk, dvs. är ett psykiskt besvär som får fysiska symptom, är det extra svårt att förebygga.
Vad man dock vet är att slemhinnan i förgården är mycket känslig och att överdrivet tvättande av underlivet eller användning av hygienprodukter som irriterar kan skada slemhinnan varför detta ska undvikas. Man bör inte heller ha samlag om det börjar göra ont, om man har svampinfektion eller saknar lust/sexuell upphetsning.Förutom ovanstående verkar vissa faktorer öka risken för Vestibulit:
Källa: http://www.underlivet.nu/sjukdomar/vestibulit-vaginism
Efter läkarbesöket igår och dignosen jag fick så har jag varit lite ledsen faktiskt.
Jag satt och tänkte igenom hur många diagnoser jag fått nu det sista året/åren...är ett par stycken :(
* Paniksyndrom med agorafobi
* Återkommande deprissioner
* IBS (irritabel tarm)
* Vestibulit/vaginism
* Skolios (sned ryggrad, vilket gör att jag har ryggbesvär)
Sedan dras jag ju med min tandvärk också, men det är ju inte kroniskt, kommer ju gå över vid behandlig förhoppningsvis. (väntetid 5-7 månader innan jag kommer dit)
Jag tycker att det räcker nu! Hur mycket mer ska jag behöva ha? Jag känner att mitt paniksyndrom är tillräckligt, är ju så hämmande och svårbehandlat. Det tar all min energi och ork att försöka ta mig igenom vardagen och kunna leva som "normala" människor.
Att nu återigen känna sig "onormal" och inte ens kunna ha sex gör mig ännu mer deprimerad och gör så att jag känner mig ännu mer misslyckad som människa.
Ok, det är inte hela världen att inte kunna ha sex, man överlever ändå. Finns ju olika typer av sex, behöver ju inte alltid vara penetration, men ändå.
Men skulle ni vilja leva ett liv utan sex? Nä, det vill väl ingen!? Inte ens jag :(
Igår var jag hos en gynekolog på undersökning. Jag ringde för ett tag sen och bad om tid för att jag får väldigt ont vid sex.
Ända sedan jag blev sexuellt aktiv har jag haft ont vid samlag. Jag har aldrig riktigt fattat att det inte är normalt (tänkt att det är väl så det känns för alla), jag har varit på gynundersökningar många ggr, för provtagning och liknande, men alla barnmorskor har alltid sagt att allt ser bra ut. Därför har jag aldrig pratat med någon om det.
När jag för ca 2 månader sen var och tog cellprov så gjorde det så ont att jag började gråta i gynstolen, men barnmorskan reagerade inte och återigen trodde jag att det är så här det känns för alla kvinnor.
Efter den undersökningen så hade jag ont i mitt underliv i ett dygn efter (känns som mensvärk eller som hugg och kramper i nedre delen av magen).
Samma symtom har jag 1-2 dygn efter att jag har haft sex...
När jag har sex (penetration) så brinner det som eld och svider i och runt slidöppningen. Den smärtan går inte att beskriva för nån som inte känt samma. Om det ens går att ha sex med penetration så gör sedan varje stöt killen gör ont och det känns som knivhugg i underlivet. Oftast så får jag avbryta för att det gör alldeles för ont, men ibland "står jag ut" för jag vill inte känna mig annorlunda och misslyckad, och jag vill ju inte att killen ska se "ner" på mig. När akten sedan är över eller efter jag avbrutit den så skakar jag i hela kroppen pga att jag spänt mig så mycket för att uthärda smärtan.
Det har hänt ett flertal gånger att jag gråtit under akten, men det är liksom ingen kille som reagerat på det direkt och därför har jag ju alltid trott att det är så alla har det, för annars hade dom väl reagerat och kunnat jämföra mig med andra dom haft sex med som inte haft ont och gråtit, och sagt det till mig? Eller?
Jag kan inte ens använda tampong för att det gör för ont att föra in, så då kan ni ju tänka er att föra in en penis där i varierande storlekar......AJ!!!
Jag har aldrig nånsin haft ett smärtfritt samlag, alla gånger jag har haft sex har gjort mer eller mindre ont.....
Jag ser sex (penetration) som ett "nödvändigt ont" när jag är i en relation, för mig är sex förknippat med smärta, ångest och misslyckanden.
Därför är det skönt att vara singel, utan krav på att ha sex......men det lär ju inte bli lättare för mig att hitta en kille nu, haha. Vem vill ha en tjej med vestibulit och vaginism??
Det skulle inte jag vilja ha.......
Jag har svårt för att använda för tajta byxor, som tex tajta jeans, strumpbyxor, mm. Det blir klåda och sveda och obehag. Efter förkylningsinfluensor får jag alltid klåda, mm. Jag har då trott att jag fått svaminfektioner och behandlat med svampmedel, men det är alltså min vestibulit som gör detta. Därför har jag fått utskriven en salva som ska hjälpa när dessa besvär är som värst.
Jag har alltså en sjukdom som heter vestibulit och också vaginism. Finns ingen bot på detta tyvärr, men tips och råd finns. Det finns KBT-terapi för detta, det finns bedövningssalva man kan använda innan samlag och andra hjälpmedel. Får pröva mig fram och se om jag kan bli hjälpt av detta.....men som sagt, jag har ingen vidare sexlust direkt. Men det är nog det enda som kan hjälpa, det är nog att pröva sig fram och hitta knep och trix för att få det att funka. Men det gäller ju att hitta en förstående partner, och jag undrar faktiskt om det finns nån sån? Kanske finns nån kille därute som inte är så särskilt intresserad av sex? Haha, ah eller hur??? Haha....
Vestibulit:
Vestibulit (en förkortning av Vulva Vestibulit Syndrom) också känd under namnen vaginism eller slidkramp och är en ganska vanlig åkomma med drygt 6 av 100 svenskor drabbade. Vid vestibulit uppstår en kraftig och brinnande smärta när man försöker penetrera slidöppningen. Slidkramp har ofta delvis psykiska orsaker och har för många tjejer en förödande effekt på sexlivet då de på grund av åkomman inte kan genomföra samlag. Hjälp finns dock att få och är ofta effektiv. Det finns en rad olika behandlingsmetoder för att bota eller åtminstone lindra vestibulit och i viss mån går det troligen att förebygga vestibulit.
Orsaker
Psykiska orsaker
Orsaken till vestibulit är inte helt uträdd och det finns en viss oenighet bland läkare kring vad den egentligen orsakas av. De flesta läkare menar dock att vestibulit oftast är en, åtminstone delvis, psykosomatisk åkomma. Psykosomatisk innebär på läkarspråk ett psykiskt besvär som får fysiska symptom, dvs. att man blir kroppsligt sjuk på grund av själsliga problem. Det är ex. mycket vanligt att tjejer med vestibulit har en skamfylld syn på sexualitet och sitt underliv. Det är också mycket vanligt att man har en förväntan av, och en överdriven rädsla för, att förlusten av oskulden och spräckandet av mödomshinnan ska göra ont. Dessa mer eller mindre undermedvetet självpålagda psykiska handikapp verkar alltså vara viktiga i utvecklandet av vestibulit. Huruvida alla fall av vestibulit verkligen har psykiska orsaker är dock långt ifrån säkert.
Fysiska orsaker
Fysiska orsaker
Oavsett om vestibulit har psykiska orsaker, har även åkomman fysiska orsaker. Dessa består dels i att en muskel i underlivet reflexmässigt spänner sig när man försöker penetrera slidan. Reflexen är inte viljestyrd och kan liknas vid blinkningsreflexen när någonting far mot ögat. Förutom den ofrivilliga reflex-spänningen blir vid vestibulit även nervcellerna vid slidöppningen överkänsliga och skickar onödiga smärtsignaler till hjärnan. De överkänsliga nervcellerna kan dessutom ”smitta” sina grannceller med överkänsligheten och göra att det känsliga området blir både större och känsligare.
Symptom
Symptomen ofta svåra
Symptomen vid vestibulit består i att tryck eller tänjning mot slidöppningen ger en intensivt brännande och svidande smärta mellan de inre blygdläpparna och gör området rodnat. Smärtan gör att samlag kan göra mycket ont och t.o.m. vara omöjligt att genomföra.
För många tjejer är symptomen värst dagarna före och efter mens då östrogennivån i kroppen är extra låg då.
Är vaginismen tillräckligt svår kan den drabbade inte ens stoppa in en tampong i underlivet eller genomgå en gynekologisk undersökning och det kan till och med göra ont att cykla, rida eller bära tajta trosor och byxor.
Diagnosticering
För att diagnostisera vestibulit använder sig läkaren normalt av en lång tops som berör vissa punkter i slidan med en lätt beröring. Vestibulit kategoriseras av läkare med en svårighetsgrad mellan 1-4, där den värsta graden (4) innebär att patienten i stort sett värjer sig med alla medel för att hindra läkaren att känna med topsen, så gör det ont ska du säga detta tydligt till läkaren. Ligg inte tyst och gny och försök vara ”stark” då läkaren i så fall kanske ställer en felaktig diagnos.
Behandling
Då det finns flera olika orsaker till varför man får vestibulit finns det också flera olika behandlingar.
Tillfällig avhållsamhet
Den enklaste behandlingen är att bara låta det smärtande området vara ifred, dvs. inte ha samlag under en period på 3-4 månader. Ha gärna sex eller onanera, men inte vaginalt penetrerande samlag. Använd inte heller p-piller under denna period och försök att undvika att använda medicin mot svampinfektion om det går. Har du lättare vestibulit hjälper detta ofta.
Rätt intimhygien
Se även över din intimhygien och undvik parfymerad tvål i underlivet.
Akupunktur
Vaginism kan också behandlas med akupunktur för att få slidmuskeln att slappna av.
Tillfällig avhållsamhet
Den enklaste behandlingen är att bara låta det smärtande området vara ifred, dvs. inte ha samlag under en period på 3-4 månader. Ha gärna sex eller onanera, men inte vaginalt penetrerande samlag. Använd inte heller p-piller under denna period och försök att undvika att använda medicin mot svampinfektion om det går. Har du lättare vestibulit hjälper detta ofta.
Rätt intimhygien
Se även över din intimhygien och undvik parfymerad tvål i underlivet.
Akupunktur
Vaginism kan också behandlas med akupunktur för att få slidmuskeln att slappna av.
Förlossning
Att föda barn botar ofta effektivt vestibulit genom att de sköra slemhinnorna med de känsliga nervändorna rivs bort under förlossningen.
Bedövande glidmedel
Ifall man använder glidmedel kan man byta till ett mildare, t.ex. RFSU Klick Silk. Det finns dock idag glidmedel med såväl bedövande som kylande effekt. Denna typ av glidmedel marknadsförs främst till dem som praktiserar analsex och använder glidmedlet för att underlätta analsexet genom att slappna av ringmuskeln och domna den. Vid analsex är det nämligen också vanligt med smärta om den mottagande partnern är spänd och förväntar sig att det ska göra ont. Kroppen svarar nämligen i allmänhet på stress med att spänna sig och smärtan man kan få av att ens partner försöker penetrera ens spända ringmuskel kan påminna mycket om den smärta man känner när ens partner försöker penetrera slidan vid vestibulit. Även om bedövande glidmedel ofta inte hjälper mot svåra fall av vestubulit kan den faktiskt ha en positiv effekt för många med mildare former. Även på marknaden för bedövande glidmedel dominerar på glidmedelmarknaden annars starka varumärken som Eros med sin Woman Relax och pjur med sin Analyse Me.
KBT Kognitiv BeteendeTerapi
Då orsaken till vaginism ofta (åtminstone delvis) är psykisk, så är kognitiv beteendeterapi (KBT) eller vanlig samtalsterapi många gånger tillräcklig för att bota åkomman. Nyckeln ligger ofta i att acceptera sin kropp och inte se sitt underliv eller sex som något smutsigt eller ångestfyllt.
Smärtlindrande Gel
Även om t.ex. psykoterapi löser de psykiska besvären kan vestibuliten ofta kvarstå. Detta beror antagligen på att man på grund av smärtan har utvecklat muskelspänningar i bäckenbotten. Så länge dessa spänningar finns kvar kan nerverna inte återgå till ett normalt läge så att man blir kvitt smärtan. Då vaginismen beror på att nervändarna blivit överaktiva ligger kuren biologiskt i att trubba av dessa nervändar så att de blir ”normal”-känsliga. Detta kan du försöka göra genom att applicera en smärtlindrande gel i de drabbade områdena 4-5 gånger dagligen, varje dag i 3-4 månader.
Elektromyografisk Biofeedback
En annan behandlingsmetod heter Elektromyografisk Biofeedback och går ut på att man lär sig att slappna av medan man har en liten apparat i slidan. Man kan också läsa på en elektronisk läsare hur mycket man spänner musklerna.
Botox
En ny och lovande metod är att använda Botox, som normalt förknippas med skönhetsingrepp. Botox är varumärkesnamnet för det extremt starka nervgiftet Botulinumtoxin som paralyserar muskeln som det injiceras i och gör den slapp i flera månader. Om man injicerar Botox i slidmuskeln paralyseras den och kan inte krampa vid samlag. Även om paralyseringseffekten försvinner efter några månader är målet att kroppen då ”lärt” sig att samlag inte gör ont och man därför inte reflexmässigt spänner sig. En bieffekt vid Botox-behandling kan dock vara inkontinens.
Kirurgiskt Ersätta Slemhinnan
En sista utväg vid Vestibulit är en operation där den del av slemhinnan som är känslig för smärta avlägsnas och ersätts med ny slemhinna från slidans nedre del som är tjock och motståndskraftig.
Svårt att prata om problemet
Vestibulit skapar ofta problem i relationen till pojkvännen eller maken. Tyvärr känner många par också att det är svårt att prata om problemen och tjejen får ofta skuldkänslor och känner skam för att hon tycker att hon inte räcker till och känner rädsla för att göra sin partner besviken. Både killen och tjejen kan känna sorg och rädsla för att förlora sin partner. Dessa negativa känslor skapar en stress som förvärrar vaginismen ytterligare. Detta kan skapa en nedåtgående spiral som gör att tjejen känner hopplöshet och tappar sexlusten.
Medicinering av fel åkomma
Då Vestibulit är en väldigt diffus åkomma, ungefär som ”huvudvärk” eller ”magont” (som ju kan bero på en mängd olika sjukdomar och åkommor) kan vestibuliten av läkare ofta ses som en följd av någon annan sjukdom och att vestibuliten inte är orsaken till att tjejen mår dåligt, utan en följd av någon annan åkomma. Vad som är hönan och vad som är ägget är ofta svårt att veta och vestibulit kan troligen vara både orsaken till depression, Generaliserat ångestsyndrom etc. och följden av dessa problem.
Denna ”höna och ägget”-problematik gör ofta att tjejer med vestibulit klassas som deprimerade och får antidepressiv medicin. Denna medicin, så kallade ”lyckopiller”, t.ex. SSRI-läkemedel, har i sig ofta bieffekten att den minskar sexlusten och tjejens sexlust kan därför minska ännu mer. Även om lyckopillrena ofta hjälper tjejen så att hon mår psykiskt bättre kvarstår många gånger vestibuliten. Detta gör att mannens problem med sexuellt frustration inte blir löst. Om vestibuliten är orsaken till att tjejen mår dåligt vore det mycket bättre att bota denna istället för att lindra följdsjukdomen nedstämdhet/depression. Om tjejen mår psykiskt bättre med antidepressiv medicin men vaginismen kvarstår bör hon fortsätta att söka hjälp för att bli kvitt vestibuliten i sig.
Förebygga Vestibulit
Eftersom orsaken till vestibulit är okänd, är det svårt att veta hur man ska förebygga det. Då vestibulit också troligen ofta är psykosomatisk, dvs. är ett psykiskt besvär som får fysiska symptom, är det extra svårt att förebygga.
Vad man dock vet är att slemhinnan i förgården är mycket känslig och att överdrivet tvättande av underlivet eller användning av hygienprodukter som irriterar kan skada slemhinnan varför detta ska undvikas. Man bör inte heller ha samlag om det börjar göra ont, om man har svampinfektion eller saknar lust/sexuell upphetsning.Förutom ovanstående verkar vissa faktorer öka risken för Vestibulit:
- En låg smärttröskel
- Återkommande urinvägs- och svamp-infektionerAtt man utsatts för eller bevittnat sexuella övergrepp
- Att man växt upp i en miljö där det förekommit våld i nära relationer
- Att man blivit uppfostrad att förknippa och se på sex (och sitt underliv) som något omoraliskt, vulgärt, smutsigt eller syndigt
- En överdriven rädsla för att förlusten av oskulden och spräckandet av mödomshinnan ska göra ont
- Att man genom media eller bekanta fått förväntningen att sex ska göra ont
- Att lida av Generaliserat ångestsyndrom eller vara koniskt stressad
- Att vara högpresterande med höga krav på sig själv
- Att ha samlag utan att egentligen ha lust
- Att använda p-piller
Källa: http://www.underlivet.nu/sjukdomar/vestibulit-vaginism
Efter läkarbesöket igår och dignosen jag fick så har jag varit lite ledsen faktiskt.
Jag satt och tänkte igenom hur många diagnoser jag fått nu det sista året/åren...är ett par stycken :(
* Paniksyndrom med agorafobi
* Återkommande deprissioner
* IBS (irritabel tarm)
* Vestibulit/vaginism
* Skolios (sned ryggrad, vilket gör att jag har ryggbesvär)
Sedan dras jag ju med min tandvärk också, men det är ju inte kroniskt, kommer ju gå över vid behandlig förhoppningsvis. (väntetid 5-7 månader innan jag kommer dit)
Jag tycker att det räcker nu! Hur mycket mer ska jag behöva ha? Jag känner att mitt paniksyndrom är tillräckligt, är ju så hämmande och svårbehandlat. Det tar all min energi och ork att försöka ta mig igenom vardagen och kunna leva som "normala" människor.
Att nu återigen känna sig "onormal" och inte ens kunna ha sex gör mig ännu mer deprimerad och gör så att jag känner mig ännu mer misslyckad som människa.
Ok, det är inte hela världen att inte kunna ha sex, man överlever ändå. Finns ju olika typer av sex, behöver ju inte alltid vara penetration, men ändå.
Men skulle ni vilja leva ett liv utan sex? Nä, det vill väl ingen!? Inte ens jag :(
tisdag 26 februari 2013
Ont av min IBS
Den senaste veckan har jag haft ganska ont av min IBS, eller vaddå ganska, jag har haft väldigt ont i magen :(
Riktiga kramper, och väldigt uppblåst mage. Har liksom inte spelat nån roll vad jag ätit, allt har påverkat magen negativt. När jag har såna här problem så blir jag väldigt påverkad och min agorafobi frodas, och jag får svårare att ta mig ut. Verkar lite som detta med IBS går i så kallade skov. Ju sämre man mår ju psykiskt ju mer påverkas IBS:en, det vet jag ju, men grejen är att jag tycker inte jag mått sämre senaste veckan än innan liksom....men det kanske jag har? Jag menar jag har ju inte mått särskilt bra det senaste, men att magen ska bli så påverkad tycker jag är konstigt....men är kanske så att IBS:en går i skov lite grann? Sanna, vet du om det kan vara så?
Jag kommer ihåg att jag hade ett sånt här "skov" för ett tagsen också, sen var det bättre i några veckor...Hoppas att det går över nu snart, för imon kommer min moster och hennes man och mina två små kusiner och hälsar på i helgen. Dom bor i Hudiksvall så vi träffas inte direkt ofta tyvärr :(
När jag hade bra perioder åkte jag och mamma tåg upp till Hudik och hälsade på dom, men det har jag inte kunnat göra på dom senaste två åren så nu har vi bara setts 1 gång per år.
Jag ser verkligen framemot att träffa dom och hoppas vi får mysiga dagar med mycket bus och lek! Därför hoppas jag att magen ordnar upp sig också...
Kram
Riktiga kramper, och väldigt uppblåst mage. Har liksom inte spelat nån roll vad jag ätit, allt har påverkat magen negativt. När jag har såna här problem så blir jag väldigt påverkad och min agorafobi frodas, och jag får svårare att ta mig ut. Verkar lite som detta med IBS går i så kallade skov. Ju sämre man mår ju psykiskt ju mer påverkas IBS:en, det vet jag ju, men grejen är att jag tycker inte jag mått sämre senaste veckan än innan liksom....men det kanske jag har? Jag menar jag har ju inte mått särskilt bra det senaste, men att magen ska bli så påverkad tycker jag är konstigt....men är kanske så att IBS:en går i skov lite grann? Sanna, vet du om det kan vara så?
Jag kommer ihåg att jag hade ett sånt här "skov" för ett tagsen också, sen var det bättre i några veckor...Hoppas att det går över nu snart, för imon kommer min moster och hennes man och mina två små kusiner och hälsar på i helgen. Dom bor i Hudiksvall så vi träffas inte direkt ofta tyvärr :(
När jag hade bra perioder åkte jag och mamma tåg upp till Hudik och hälsade på dom, men det har jag inte kunnat göra på dom senaste två åren så nu har vi bara setts 1 gång per år.
Jag ser verkligen framemot att träffa dom och hoppas vi får mysiga dagar med mycket bus och lek! Därför hoppas jag att magen ordnar upp sig också...
Kram
tisdag 19 februari 2013
Planen fungerade
Min plan jag hade i lördags fungerade!
Jag var hemma hela dagen och hade ett True Blood-maraton :)
På kvällen kom Sanna och vi kollade på Melodifestivalen och tjötade lite, det var jättetrevligt.
Sanna åkte hem strax efter 22.00, och jag satte på 2 avsnitt av serien och kollade på dom. Var trött vid 00.00 och gick och lade mig. Jag kollade på mobilen en stund innan jag skulle försöka sova. Tog ett tag att somna, tror jag somnade vid ca 1.30. Det gick bra! Vaknade 7.30 av att Morriz var kissenödig, sedan somnade vi om en timma :)
Jag var hemma i min lägenhet hela söndagen också nästan :)
Men sedan blev det för ensamt och jag gick hem till mamma och pappa igen och sov där på söndagen.
Men målet jag hade genomfördes och jag känner mig glad och stolt :)
Har kommit en liten bit på väg iallafall :)
Kram
Jag var hemma hela dagen och hade ett True Blood-maraton :)
På kvällen kom Sanna och vi kollade på Melodifestivalen och tjötade lite, det var jättetrevligt.
Sanna åkte hem strax efter 22.00, och jag satte på 2 avsnitt av serien och kollade på dom. Var trött vid 00.00 och gick och lade mig. Jag kollade på mobilen en stund innan jag skulle försöka sova. Tog ett tag att somna, tror jag somnade vid ca 1.30. Det gick bra! Vaknade 7.30 av att Morriz var kissenödig, sedan somnade vi om en timma :)
Jag var hemma i min lägenhet hela söndagen också nästan :)
Men sedan blev det för ensamt och jag gick hem till mamma och pappa igen och sov där på söndagen.
Men målet jag hade genomfördes och jag känner mig glad och stolt :)
Har kommit en liten bit på väg iallafall :)
Kram
fredag 15 februari 2013
Hemmadag + kväll
Om allt går som jag planerar imon så blir det en dag hemma hos mig med mina hundar <3<3
Jag ska ha ett True Blood-maraton (har lånat hela säsong 1 av Sanna). Har aldrig sett den serien, men alltid velat!
Jag tänker så här:
Jag ska gå hem till mig imon när jag vaknat och gjort mig klar. Ska ta med mig Malte och Morriz och mysa framför TV:n hela dagen. Sedan på kvällen när Melodifestivalen börjar så kommer Sanna hem och vi ska kolla på den tillsammans.
Sedan har jag tänkt att jag ska prova att sova hemma ensam (eller inte ensam, med hundarna såklart, men ingen annan mänsklig varelse ;)
Det är tanken idag, hehe. Vet ju inte om jag tänker samma imon, men jag hoppas det! Jag hoppas jag vågar prova igen, det gick ju bra sist! :)
Jaja, håll tummarna folks!!
Jag ska ha ett True Blood-maraton (har lånat hela säsong 1 av Sanna). Har aldrig sett den serien, men alltid velat!
Jag tänker så här:
Jag ska gå hem till mig imon när jag vaknat och gjort mig klar. Ska ta med mig Malte och Morriz och mysa framför TV:n hela dagen. Sedan på kvällen när Melodifestivalen börjar så kommer Sanna hem och vi ska kolla på den tillsammans.
Sedan har jag tänkt att jag ska prova att sova hemma ensam (eller inte ensam, med hundarna såklart, men ingen annan mänsklig varelse ;)
Det är tanken idag, hehe. Vet ju inte om jag tänker samma imon, men jag hoppas det! Jag hoppas jag vågar prova igen, det gick ju bra sist! :)
Jaja, håll tummarna folks!!
Inget psykologbesök
Det blev inget psykologbesök idag, jag avbokade. Jag har PMS-besvär och sov dåligt i natt så jag orkade inte gå idag. Min mage blir väldigt påverkad av PMS, och då är det ännu svårare för mig att komma iväg, när magen strular.
Igår när jag gick och lade mig så kom dom hemska tankarna om att mamma ska dö och lämna mig. Det var ett tag sen jag tänkte på det och det har varit väldigt skönt! Men igår kom dom och jag fick en fruktansvärd ångest. När tankarna kommer på att hon ska försvinna och lämna mig så vet jag inte vart jag ska ta vägen, jag kan inte hantera dom och får hjärtklappning och blir väldigt ledsen...Jag tänker då: "Tänker jag det, så händer det!", vilket gör tanken ännu mer skrämmande! Varför tänker jag så? Min psykolog säger att barn tänker så, alltså att man inte kan skilja på fantasi och verklighet, vart den gränsen går! Man tror att det man tänker ska ske och det gör det väldigt skrämmande och kan då hos vuxna som tänker så skapa extrem ångest och oro. Jag har alltså inte kommit ur det stadiet, haha. Kanske därför jag känner mig som ett barn :)
Nä, skämt åsido, det är verkligen inte roligt att ha dessa tankar och absolut inte dom tankarna "att bara för att man tänker det så sker det värsta tänkbara!"
Jag försökte genast slå bort tankarna och försöka tänka på annat igår och fick ta mobilen till hjälp och läsa lite, och spela osv för att tankarna på mamma skulle försvinna. Det gick efter ett tag, men jag har varit påverkad av det hela dagen idag :(
Min älskade mamma <3
Igår när jag gick och lade mig så kom dom hemska tankarna om att mamma ska dö och lämna mig. Det var ett tag sen jag tänkte på det och det har varit väldigt skönt! Men igår kom dom och jag fick en fruktansvärd ångest. När tankarna kommer på att hon ska försvinna och lämna mig så vet jag inte vart jag ska ta vägen, jag kan inte hantera dom och får hjärtklappning och blir väldigt ledsen...Jag tänker då: "Tänker jag det, så händer det!", vilket gör tanken ännu mer skrämmande! Varför tänker jag så? Min psykolog säger att barn tänker så, alltså att man inte kan skilja på fantasi och verklighet, vart den gränsen går! Man tror att det man tänker ska ske och det gör det väldigt skrämmande och kan då hos vuxna som tänker så skapa extrem ångest och oro. Jag har alltså inte kommit ur det stadiet, haha. Kanske därför jag känner mig som ett barn :)
Nä, skämt åsido, det är verkligen inte roligt att ha dessa tankar och absolut inte dom tankarna "att bara för att man tänker det så sker det värsta tänkbara!"
Jag försökte genast slå bort tankarna och försöka tänka på annat igår och fick ta mobilen till hjälp och läsa lite, och spela osv för att tankarna på mamma skulle försvinna. Det gick efter ett tag, men jag har varit påverkad av det hela dagen idag :(
Min älskade mamma <3
onsdag 13 februari 2013
Säkerhetsbeteende
Sist jag var hos psykologen så pratade vi en hel del om säkerhetsbeteenden.
Att på olika sätt distrahera sig från situationer eller annat som är kopplat till panikattacker är vanligt hos panikdrabbade. Att distrahera sig är ett sätt att uthärda situationen och kan ses som en form av undvikande. Inom psykologin kallas det för säkerhetsbeteenden. Det ger en känsla av säkerhet för stunden, men är inte bra när man långsiktigt vill bli av med sina problem.
Säkerhetsbeteendet förhindrar möjligheten att upptäcka och bemöta sina negativa automatiska tankar. Man förstärker och vidmakthåller rädslan på sikt eftersom man missar möjligheten att konfronteras med rädslan. Man hindrar sig själv från att upptäcka och dra erfarenheter av vad som skulle hända om man inte använde sig av säkerhetsbeteendet. Av den anledningen är en viktig del i behandlingen av panik att uppmärksamma och sluta med sina säkerhetsbeteenden. Först då kan man arbeta aktivt med rädslan och tankarna som är kopplade till den.
Exempel på säkerhetsbeteenden är att ha med en person som känns trygg, att bära med sig ångestdämpande medicin eller en vattenflaska, att alltid veta var toaletten eller nödutgången är, att alltid köra i den långsamma filen på motorvägen med fläkten inställd på det högsta, eller vilken sak som helst som du tror kan skydda dig mot panikattacker eller den katastrof som du fruktar.
Så länge du tror att det finns något som skyddar dig mot panikattacker kommer du att vara sårbar. Om du inte använde dig av säkerhetsbeteendet skulle du tro att du var förlorad. Du skulle förvänta dig en panikattack och förmodligen framkalla en. Det påverkar också din livskvalitet. Om du tex inte längre vågar motionera för att du är rädd för att få en attack så äventyrar du din hälsa mer genom att inte motionera än genom att få några panikattacker. Vad du än gör så ge inte efter för frestelsen att söka säkerhet genom att undvika situationer eller utföra olika säkerhetsbeteenden. Du kommer inte bli av med det du är rädd för, ångest och panik kommer istället att förfölja dig.
Du kan inte lära dig att hantera motgångar och svårigheter eller få ett starkare självförtroende bara genom att tänka på det. Du måste göra något som bevisar för dig att det inte är farligt och att du kan hantera situationen. Om du är villig att gå igenom ett övergående obehag investerar du i ett större självförtroende. Du kan lära dig att se panikattacker som obehagliga och jobbiga irritationsmoment, inte som katastrofer.
"Källa: Ingen Panik av Per Carlbring"
Oj oj oj, jag har massa säkerhetsbeteenden och det är inte bra säger min psykolog. Något vi ska jobba en del med nu. Han vill att jag ska bli medveten om mina olika säkerhetsbeteenden och fokusera på mina känslor när jag använder mig utav dom. Mina olika "säkerheter" gör mig väldigt trygg för stunden och jag har väldigt svårt att tro att jag nånsin kommer klara av att göra mig fri från dom. Jag behöver dom för att få min vardag att gå ihop!! Annars faller allt känns det som!
Här är några exempel på mina säkerhetsbeteenden:
*Har alltid 100% koll på var toaletter finns
*Har alltid en dricka med mig vart jag än går (förutom när jag går ut med hundarna)
*Har alltid min mobil med mig så jag alltid kan nå någon ifall det skulle hända något
*Har daglig intensiv kontakt med min vän och "ångestsyster" Sanna, hon finns alltid till hands på Whats app och jag "använder" mig av henne när jag är ute och är orolig, om jag ska göra något som gör mig nervös, osv. Frågan jag ställer henne på appen är oftast "Är du med mig nu? Hjälper du mig nu?"
*Mitt största säkerhetsbeteende är nog detta med maten! Att jag väljer att inte äta när jag ska ut och göra något, då känner jag att jag har kontroll på magen och ångesten. Äter jag inte, håller magen sig lugn = ärendet går bra!
*Kollar alltid bäst före datum på ALLA varor jag handlar (så jag inte blir matförgiftad)
*Använder mig av personer i min närhet för att fråga frågor där jag egentligen själv kan svaret eller där man kan tänka logiskt, tex om det står något i kylen som är öppnat (tex västkustsallad) och jag inte vet när den öppnades och därför inte vet om den är bra att äta, då frågar jag mamma eller pappa om jag kan äta den, säger dom ja så litar jag på dom och kan då äta produkten. Frågar jag inte så blir jag osäker och får ångest och blir orolig för att bli sjuk och då vågar jag inte äta den. Katastroftankar!
Ett exempel till på detta är: När vi ska nånstans och har en tid att passa, tex psykologtid kl 15.00 och vi alltid åker 14.30 (och jag har aldrig kommit försent). Senast nu när vi åkte så sa pappa i bilen : " Oj är klockan redan 14.35, undra om vi hinner nu? Jag vet ju inte hur mycket trafik det är nu?"
Då börjar det hända grejer i mig....." vaddå? Vi åker ju alltid 14.30! Vi hinner väl pappa? Det är väl klart att vi hinner pappa?! Jag blir orolig och stressad och grejer händer i kroppen.
Pappa svarar: "Jo vi hinner säkert, och ifall det skulle vara så att vi blir lite sena så är det ju ändå din tid hos psykologen som blir mindre, du förstör ju inte för nån annan!"
Då lugnar jag ner mig litegrann och håller med.
Detta är ju ett exempel där jag egentligen hade kunnat välja att inte använda mig av ett säkerhetsbeteende, utan faktiskt lita på min egen erfarenhet då jag vet att jag alltid hunnit när jag åkt 14.30. Men det är ett sånt invant beteende och SÅ svårt att ändra på!
Jag har fler säkerhetsbeteenden än dom jag gett exempel på här, men om jag hade skrivit alla så hade detta inlägget aldrig tagit slut!
Jag använder mig av mina beteenden varje dag, flera gånger om dagen! Jag tänker inte ens på att det är säkerhetsbeteenden! Det är ju mitt sätt att vara, det är ju jag, Anna! Vem är jag utan alla dessa beteenden??
Som ni förstår så har jag och min psykolog en hel del att jobba med, många beteenden som ska upphöra. Det kommer bli svårt att göra mig av med mina beteenden, och vissa tror jag aldrig att jag kommer bli fri ifrån, men säkert vissa! Jag ska försöka, men vilken utmaning alltså!
Håll tummarna för mig!
Kram
Att på olika sätt distrahera sig från situationer eller annat som är kopplat till panikattacker är vanligt hos panikdrabbade. Att distrahera sig är ett sätt att uthärda situationen och kan ses som en form av undvikande. Inom psykologin kallas det för säkerhetsbeteenden. Det ger en känsla av säkerhet för stunden, men är inte bra när man långsiktigt vill bli av med sina problem.
Säkerhetsbeteendet förhindrar möjligheten att upptäcka och bemöta sina negativa automatiska tankar. Man förstärker och vidmakthåller rädslan på sikt eftersom man missar möjligheten att konfronteras med rädslan. Man hindrar sig själv från att upptäcka och dra erfarenheter av vad som skulle hända om man inte använde sig av säkerhetsbeteendet. Av den anledningen är en viktig del i behandlingen av panik att uppmärksamma och sluta med sina säkerhetsbeteenden. Först då kan man arbeta aktivt med rädslan och tankarna som är kopplade till den.
Exempel på säkerhetsbeteenden är att ha med en person som känns trygg, att bära med sig ångestdämpande medicin eller en vattenflaska, att alltid veta var toaletten eller nödutgången är, att alltid köra i den långsamma filen på motorvägen med fläkten inställd på det högsta, eller vilken sak som helst som du tror kan skydda dig mot panikattacker eller den katastrof som du fruktar.
Så länge du tror att det finns något som skyddar dig mot panikattacker kommer du att vara sårbar. Om du inte använde dig av säkerhetsbeteendet skulle du tro att du var förlorad. Du skulle förvänta dig en panikattack och förmodligen framkalla en. Det påverkar också din livskvalitet. Om du tex inte längre vågar motionera för att du är rädd för att få en attack så äventyrar du din hälsa mer genom att inte motionera än genom att få några panikattacker. Vad du än gör så ge inte efter för frestelsen att söka säkerhet genom att undvika situationer eller utföra olika säkerhetsbeteenden. Du kommer inte bli av med det du är rädd för, ångest och panik kommer istället att förfölja dig.
Du kan inte lära dig att hantera motgångar och svårigheter eller få ett starkare självförtroende bara genom att tänka på det. Du måste göra något som bevisar för dig att det inte är farligt och att du kan hantera situationen. Om du är villig att gå igenom ett övergående obehag investerar du i ett större självförtroende. Du kan lära dig att se panikattacker som obehagliga och jobbiga irritationsmoment, inte som katastrofer.
"Källa: Ingen Panik av Per Carlbring"
Oj oj oj, jag har massa säkerhetsbeteenden och det är inte bra säger min psykolog. Något vi ska jobba en del med nu. Han vill att jag ska bli medveten om mina olika säkerhetsbeteenden och fokusera på mina känslor när jag använder mig utav dom. Mina olika "säkerheter" gör mig väldigt trygg för stunden och jag har väldigt svårt att tro att jag nånsin kommer klara av att göra mig fri från dom. Jag behöver dom för att få min vardag att gå ihop!! Annars faller allt känns det som!
Här är några exempel på mina säkerhetsbeteenden:
*Har alltid 100% koll på var toaletter finns
*Har alltid en dricka med mig vart jag än går (förutom när jag går ut med hundarna)
*Har alltid min mobil med mig så jag alltid kan nå någon ifall det skulle hända något
*Har daglig intensiv kontakt med min vän och "ångestsyster" Sanna, hon finns alltid till hands på Whats app och jag "använder" mig av henne när jag är ute och är orolig, om jag ska göra något som gör mig nervös, osv. Frågan jag ställer henne på appen är oftast "Är du med mig nu? Hjälper du mig nu?"
*Mitt största säkerhetsbeteende är nog detta med maten! Att jag väljer att inte äta när jag ska ut och göra något, då känner jag att jag har kontroll på magen och ångesten. Äter jag inte, håller magen sig lugn = ärendet går bra!
*Kollar alltid bäst före datum på ALLA varor jag handlar (så jag inte blir matförgiftad)
*Använder mig av personer i min närhet för att fråga frågor där jag egentligen själv kan svaret eller där man kan tänka logiskt, tex om det står något i kylen som är öppnat (tex västkustsallad) och jag inte vet när den öppnades och därför inte vet om den är bra att äta, då frågar jag mamma eller pappa om jag kan äta den, säger dom ja så litar jag på dom och kan då äta produkten. Frågar jag inte så blir jag osäker och får ångest och blir orolig för att bli sjuk och då vågar jag inte äta den. Katastroftankar!
Ett exempel till på detta är: När vi ska nånstans och har en tid att passa, tex psykologtid kl 15.00 och vi alltid åker 14.30 (och jag har aldrig kommit försent). Senast nu när vi åkte så sa pappa i bilen : " Oj är klockan redan 14.35, undra om vi hinner nu? Jag vet ju inte hur mycket trafik det är nu?"
Då börjar det hända grejer i mig....." vaddå? Vi åker ju alltid 14.30! Vi hinner väl pappa? Det är väl klart att vi hinner pappa?! Jag blir orolig och stressad och grejer händer i kroppen.
Pappa svarar: "Jo vi hinner säkert, och ifall det skulle vara så att vi blir lite sena så är det ju ändå din tid hos psykologen som blir mindre, du förstör ju inte för nån annan!"
Då lugnar jag ner mig litegrann och håller med.
Detta är ju ett exempel där jag egentligen hade kunnat välja att inte använda mig av ett säkerhetsbeteende, utan faktiskt lita på min egen erfarenhet då jag vet att jag alltid hunnit när jag åkt 14.30. Men det är ett sånt invant beteende och SÅ svårt att ändra på!
Jag har fler säkerhetsbeteenden än dom jag gett exempel på här, men om jag hade skrivit alla så hade detta inlägget aldrig tagit slut!
Jag använder mig av mina beteenden varje dag, flera gånger om dagen! Jag tänker inte ens på att det är säkerhetsbeteenden! Det är ju mitt sätt att vara, det är ju jag, Anna! Vem är jag utan alla dessa beteenden??
Som ni förstår så har jag och min psykolog en hel del att jobba med, många beteenden som ska upphöra. Det kommer bli svårt att göra mig av med mina beteenden, och vissa tror jag aldrig att jag kommer bli fri ifrån, men säkert vissa! Jag ska försöka, men vilken utmaning alltså!
Håll tummarna för mig!
Kram
tisdag 5 februari 2013
Psykologbesök
I fredags var jag hos psykologen. Vi pratade om min tandvärk och att den har satt sig på mitt psyke. Han pratade om att vissa personer lider av kronisk smärta, tex ont i lederna, mm. Han nämnde då att man måste acceptera det och ändå leva vidare, att man måste lära sig att tänka annorlunda. Att vara medveten om smärtan, men försöka att fokusera på annat så smärtan blir lättare att leva med. Väldigt svårt att förklara här, låter flummigt, men ni kanske förstår vad jag menar. Lättare sagt än gjort dock, men det finns vissa knep sa han att liksom "lura hjärnan". Jag försöker tänka på vad han sa, och försöker jobba på det så att inte denna tandvärk gör mig ännu mer deprimerad än vad jag redan är.
Jag ringde tandläkaren och hon sa att hon skulle skicka remissen till ett annat ställe också som inte har riktigt lika väntetid, så vi får se vad som händer.
Hos psykologen så pratade vi också om mina matexponeringar, jag sa att jag inte riktigt börjat ännu, pga min tandvärk, känner mig inte alls motiverad när jag har ont i munnen. Får börja senare.
Jag ringde tandläkaren och hon sa att hon skulle skicka remissen till ett annat ställe också som inte har riktigt lika väntetid, så vi får se vad som händer.
Hos psykologen så pratade vi också om mina matexponeringar, jag sa att jag inte riktigt börjat ännu, pga min tandvärk, känner mig inte alls motiverad när jag har ont i munnen. Får börja senare.
tisdag 29 januari 2013
Tanden som prövar mitt psyke
Ja, jag antar att mitt psyke ska prövas ytterligare lite till :(
Jag var hos tandläkaren i torsdags, men det hon gjorde denna gången hjälpte ingenting :(
Hon ska ju skicka en remiss till en specialist och jag har ju ingen aning om hur lång tid det tar innan jag kommer dit. Men är vårdgarantin 3 månader? Så förhoppningsvis inom 3 månader får jag komma dit då. Jag blir snart knäckt av den här tanden och vet inte hur länge till jag kommer orka gå och ha ont! Jag har redan haft ont så länge, och den värken påverkar mig hela tiden, i allt jag gör. Den moler hela tiden, ständigt obehag och värk. Jag känner att jag har väldigt nära till gråt nu om det inte blir bättre snart, och det verkar det ju inte bli :(
Den enda tiden jag inte känner av det är när jag sover! Men jag kan ju inte sova hela dagarna! Men jag skulle så gärna vilja, för då har jag inte ont!
Jag känner att mitt allmäntillstånd blir sämre för varje dag som går nu pga detta. Jag blir mer och mer deprimerad. Jag försöker hela tiden tänka på annat, men smärtan försvinner ändå inte. Varför jag? Jag tycker att jag har tillräckligt att kämpa med ändå? Jag behöver inte mer nu! Jag vill inte mer nu! Varför???
Hur mycket mer skit ska jag orka ta itu med?
Ni kanske tänker: " klaga över lite tandvärk", men tandvärk är det värsta som finns! Och speciellt när man haft ont i flera månader, och när dom inte kan göra nåt åt det, utan man blir skickad till en specialist för smärtutredning och sen en process att fixa felet. Och vad kommer det att kosta? Som sjukskriven har man ju massa pengar!? NOT! Vilket gör att jag måste låna pengar av mina föräldrar som jag antagligen aldrig kommer att kunna betala tillbaka :( Då känns livet riktigt surt! Så ja, nu SUGER livet rejält! Detta året började lika kasst som förra året slutade :(
Jag var hos tandläkaren i torsdags, men det hon gjorde denna gången hjälpte ingenting :(
Hon ska ju skicka en remiss till en specialist och jag har ju ingen aning om hur lång tid det tar innan jag kommer dit. Men är vårdgarantin 3 månader? Så förhoppningsvis inom 3 månader får jag komma dit då. Jag blir snart knäckt av den här tanden och vet inte hur länge till jag kommer orka gå och ha ont! Jag har redan haft ont så länge, och den värken påverkar mig hela tiden, i allt jag gör. Den moler hela tiden, ständigt obehag och värk. Jag känner att jag har väldigt nära till gråt nu om det inte blir bättre snart, och det verkar det ju inte bli :(
Den enda tiden jag inte känner av det är när jag sover! Men jag kan ju inte sova hela dagarna! Men jag skulle så gärna vilja, för då har jag inte ont!
Jag känner att mitt allmäntillstånd blir sämre för varje dag som går nu pga detta. Jag blir mer och mer deprimerad. Jag försöker hela tiden tänka på annat, men smärtan försvinner ändå inte. Varför jag? Jag tycker att jag har tillräckligt att kämpa med ändå? Jag behöver inte mer nu! Jag vill inte mer nu! Varför???
Hur mycket mer skit ska jag orka ta itu med?
Ni kanske tänker: " klaga över lite tandvärk", men tandvärk är det värsta som finns! Och speciellt när man haft ont i flera månader, och när dom inte kan göra nåt åt det, utan man blir skickad till en specialist för smärtutredning och sen en process att fixa felet. Och vad kommer det att kosta? Som sjukskriven har man ju massa pengar!? NOT! Vilket gör att jag måste låna pengar av mina föräldrar som jag antagligen aldrig kommer att kunna betala tillbaka :( Då känns livet riktigt surt! Så ja, nu SUGER livet rejält! Detta året började lika kasst som förra året slutade :(
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)