Äntligen...

....har jag fått en diagnos! Jag har inte bara inbillat mig att jag är sjuk, jag har det på pränt nu! Fick beskedet av min psykolog igår. Var otroligt mycket att smälta, men det gav förklaring på hela mitt liv! Allt som hänt med mig har en förklaring! Såå otroligt skönt men ändå skrämmande! Det blir så konkret när man får diagnosen, så det är svårt att hantera! Så idag kom tårarna....jag såg hela livet passera revy och jag förstod att val och beslut jag tagit har varit pga min sjukdom, inte för att jag "bara" är sån....om ni förstår vad jag menar? Svårt att förklara, men jag skriver bara av mig det jag tänker nu så det kanske blir lite svårt för er att hänga med....

Det som är positivt med detta är att jag fått hjälp och kommer förhoppningsvis bli frisk, kanske inte helt, men jag kommer att fungera som "normala" människor gör, och inte vara begränsad som jag är idag. Jag kanske kan få ett liv! Det jag lever nu är inget liv...att vara så begränsad att man knappt kan komma utifrån hemmet, det kallar jag inte för ett liv! Resan dit dock kommer innebära en extrem prövning för mig och jag hoppas verkligen att jag kommer fixa det!! Jag har fått den bästa hjälp man kan få, och min psykolog kommer hjälpa mig det är jag helt övertygad om! Men resan dit blir nog lång och definitivt extremt svår! Men det är bara att hugga i och köra på!!

Jag har världens bästa familj som stöttar mig igenom det här! Kan inte beskriva med ord hur betydelsefulla ni alla är! Utan er hade jag inte klarat mig,och jag menar verkligen det jag säger. Utan min familjs stöd hade jag inte levt idag! Jag hoppas att jag snart kan återgälda er alla för allt ni gjort för mig! Jag älskar er av hela mitt hjärta!

Idag börjar resan mot mitt förhoppningsvis friska liv!