Höst

Jag hatar hösten! Jag hatar allt vad den innebär, kyla, regn, blåst men framförallt mörkret ;(

Mörker är ångestladdat för mig, jag är rädd för mörker faktiskt. Jag gillar inte att vara ute i mörker, jag gillar inte heller att vara inne och se att det blir mörkt redan tidig eftermiddag. :(

Brukar kännas lite bättre när snön kommer sen och det blir lite ljusare ute.....

Jag hoppas att jag inte blir så deprimerad denna hösten som brukar bli, jag har ju min psykolog som hjälper mig igenom mina "nereperioder" nu, vilket känns riktigt skönt.

Imon ska jag ha möte med min handläggare på SPIRA och min chef på arbetsträningen. Vi ska prata om hur det går och skriva på nya papper om fortsatt arbetsträning. Jag har varit där 1 månad nu, jag har varit hemma 2 dagar pga händelser som gjort att jag inte orkat jobba dagen efter. Men jag känner mig nöjd, jag känner att jag gjort nytta och det bästa av allt är att jag tycker det är roligt där. Jag gillar stället och jag gillar personerna som jobbar där :)
Jag önskar att jag får fortsätta vara där länge.

På lördag åker vi till Värmland för att hälsa på min bror och hans familj. ;)
Det är som sagt alltid jobbigt att resa dit, men kul när man väl är framme. Så det är bara att trycka i sig lite Atarax och åka.

Det är lite jobbigt nu för oss, vi har en släkting som döende och vi försöker bearbeta och acceptera situationen. Ska bli skönt att komma till psykologen på fredag och prata om detta. Jag har ju så svårt för döden och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna acceptera den. Jag är inte rädd för att dö själv, men jag är så fruktansvärt rädd för att mina nära och kära ska dö och lämna mig ensam kvar. Jag har ju ingen egen familj (man och barn menar jag nu), så dör mina föräldrar så blir jag helt ensam! Jag har mina bröder och deras familjer, mina vänner och så, men jag kan ju inte flytta in hos nån av dom! Jag måste ju bo och klara mig själv, och förstår inte hur det ska gå till :(

Jobbiga tankar och ångesten blir ännu mer påtaglig ;(