Magandning

I kapitel 3 i boken så handlar det om att andas rätt som jag nämnt tidigare. Jag gjorde övningarna i boken idag för första gången. Man ska göra övningarna flera ggr om dagen. Det är inte lätt att andas med magen kan jag säga! Vissa övningar gick bra, vissa inte. De övningar man ska ligga ner och andas långa djupa andetag genom näsan och magen var relativt lätta att göra. Men sedan handlade en övning om att stå upp och andas med magen, det gick inte så bra. Jag har förstått att jag andas mycket med bröstet, det är nog vanligt bland dom flesta personer, men om man lider av paniksyndrom så har ungefär hälften av oss en tendens att lida av kronisk hyperventilering, vilket betyder att man nästan alltid överandas. Det kan märkas på följande vis:
* bröstandning
*andning genom munnen istället för genom näsan
*ofta förekommande suckningar, gäspningar, hostningar eller harklingar
*uppenbart tung andning

Det finns två typer av hyperventilering - akut och kronisk.

Jag vet inte om jag lider av kronisk överandning, men det är mycket möjligt. Genom att lida av kronisk hyperventilering så har man lättare att få panikattacker. Du är liksom redan på helspänn, vilket gör att minsta lilla oro eller fysiskt symptom kan sätta igång "paniksignalen" och attacken startar. Eftersom jag har svårt att andas med magen så kanske jag lider av kronisk hyperventilering. Jag gäspar väldigt ofta, jag andas mer med munnen än näsan och jag tror att jag andas ganska tungt, men det är svårt att veta. Kanske ska ta upp det med M på torsdag, han kanske kan hjälpa mig att kolla upp det med hjälp av nåt andningstest?

Jag känner iallafall att detta kapitlet kommer att ta tid, det kommer bli svårt för mig att lära mig andas med magen! Jag vill inte stressa igenom kapitlen, utan det får ta den tid det tar! Jag vill verkligen lära mig att magandas, eftersom det står att det är en väldigt bra hjälp för personer med paniksyndrom. Det gör att man kan använda andningen i en panikattack och hantera den på ett annat sätt än det man gör idag. Idag handlar det mycket om kamp - eller flyktbeteendet för mig. Får jag en attack vill jag gärna fly, inte kämpa! Andas jag rätt sen kommer jag att kunna ta emot ångesten och kunna gemomlida attacken utan att fly! Det längtar jag efter!! Den dagen man säger till ångesten: "Jaha, nu kommer du! Jaja, kom du en stund, jag kan svettas en stund, mitt hjärta kan slå några slag extra, men om en stund är det dags för dig att gå!" :) Den dagen har jag vunnít!!!