Tankar

Det flyger och far massa tankar i huvudet på mig nu, jag blir ganska mentalt trött av det. Försöker sortera tankarna med det är så svårt, blir ju bara kaos i huvudet.

Mycket tankar om arbetsträningen såklart. Kommer det gå bra? Kommer jag komma dit alla dagar som planerat? Kommer jag göra ett bra jobb? Kommer dom vara nöjda med min prestation? Jag har ju väldigt höga krav på mig själv, vill prestera det allra bästa, men svårt när man inte mår riktigt bra. Hur mycket kommer min ångest styra mig? Jag hoppas innerligt att jag klarar detta och allt känns bra, att jag är nöjd och att personalen där är nöjda med mig. Ja, det lär ju tiden utvisa. Men jag har ganska många fjärilar i magen nu inför detta. Bara imon kvar sen drar det igång ;)

Jag önskar att jag inte tänkte så mycket, blir ju att jag oroar mig helt i onödan oftast. Jag tänker mycket och analyserar saker fram och tillbaka istället för att bara vara i nuet och njuta och acceptera det som händer. Finns några personer som ofta säger till mig: "Tänk inte så mycket, bara njut", men jag kan inte! Jag försöker verkligen och hoppas att det är nåt jag kan träna på. Jag tror det har ganska mycket med mitt kontrollbehov att göra. Jag vill ha koll på saker och kontroll på mina tankar, jag är ingen spontan människa som kan ta dagen som den kommer, jag planerar mina dagar och har väldigt svårt för att vara spontan. Men jag ska försöka träna på det och umgås med såna personer som kan ta dagen som den kommer och inte planera allt. Det blir ju ändå inte alltid som man planerat ;)

Jag upplever spontana människor som väldigt positiva personer ;) Jag vill också vara en positiv människa och ska försöka "smittas" av dom spontana personerna i min närhet. Hoppas det lyckas ;)

Tjejdag

Igår var jag med Sanna hela dagen! Vi var hos hennes syster, Sanna skulle sminka och göra hår på systern som skulle på fest. Vi var där och pratade och myste, Sanna lagade mat och vi åt god lax! Var jättemysigt :) Tack Sanna och S för en härlig förmiddag :)

På kvällen köpte vi godis och låg i Sannas säng och kollade film och pratade. Var jättemysigt :) Jag åkte hem vid 22.00 och gick och lade mig, var jättetrött! Jobbigt att vara social ;)

Det är härligt att ha en sån kompis som Sanna, hon är bra för mig! Jag har tur som har henne <3

Det blir inte alltid som planerat ;)

Igår hade jag bestämt med en kompis att vi skulle kolla lite film och att vi skulle sova hos mig. Jag bestämde mig för att inte ta med Morriz hem, så han fick stanna hemma med mamma. Kändes lite jobbigt, för vi har sovit ihop varje natt sen vi fick honom så det var väldigt jobbigt att vara utan honom. Men så fick det bli....

Vi kollade lite TV några timmar, sedan hände en grej och kompisen var tvungen att åka iväg och hem. Då satt jag där ensam utan hund och skulle sova ensam i min lägenhet, inte alls vad jag hade tänkt ;)

Men klockan var ganska mycket och jag var trött, och hade ingen större lust att gå hem till mamma och lägga mig, utan såg det som en tecken på att det var meningen att det skulle hända så att jag fick öva på att sova helt själv hemma. Det var jättejobbigt, och det var väldigt svårt att somna, jag tror jag lade mig vid 23.30 och somnade nån gång efter 1.00. Jag sov oroligt och vaknade några gånger under natten, men somnade fort om. Vaknade vid 7.30 imorse, så jag är ganska trött idag. Men jag klarade det faktiskt :) Det känns ganska stort faktiskt ;)
Kanske var meningen att kvällen skulle sluta så för att jag skulle fatta att jag visst klarar att vara själv. Vet inte om man ska tro på sånt, men det känns så på nåt sätt ;)

Ja, det blir inte alltid som man tänkt sig......det är iallafall sant :)

Mamma ska jobba hela helgen nu så jag funderar på att sova hemma dessa dagar, tror det skulle vara bra att sova några nätter i rad och inte bara singelnätter. Men dessa nätter blir det jag och Morriz såklart ;) <3

Vi får se hur det blir, men det är iallafall tanken ;)

Hurra för mig ;)

Arbetsträning

På tisdag ska jag göra ett nytt försök med att börja arbetsträna, känns spännande men ändå läskigt. Men jag tror verkligen jag kommer klara det bättre denna gången. 

Enda anledningen till att jag känner mig mogen för det, är att jag kommer arbetsträna på min brors jobb på en butik i Sisjön. Jag är i behov av trygghet som läget är nu och det känns bra att Johan finns på plats. Det underlättar min ångest och blir lättare för mig att komma iväg. Jag ska jobba 3 h/2 dgr i veckan, känns lagom till en början så får vi se sen.

Är självklart nervös, men känns kul att komma igång och ha nåt att göra och att få träffa lite folk.

Håll tummarna för mig nu att jag klarar det bättre denna gången :)

Downperiod

Var väldigt längesedan jag bloggade nu, jag har varit ganska nere. Det har varit sommaruppehåll i terapin, tror det blev sammanlagt 6 veckor utan samtal, och det är jobbigt. Alldeles för lång tid, och tankarna hinner fara och flyga ganska mycket på så många veckor tyvärr ;( Men förra veckan var jag igång med terapin igen, så det känns lite lättare nu. 

Sommaren har varit ganska jobbig, eftersom jag varit ganska nere så har också agorafobin frodats så det har varit lite jobbigt att göra vissa saker. Men jag har försökt att komma ut en liten stund varje dag så jag inte skulle bli isolerad, då gror ju fobin sig ännu starkare. 

Jag och Sanna tog faktiskt mod till oss och gjorde en bioexponering, vi gick en dag på "Känn ingen sorg", den var riktigt bra, och vi klarade utmaningen galant. Om nån vecka ska vi göra ett nytt försök och gå och se "Snabba cash-livet deluxe".

Jag fick för några veckor sedan en ny hörselgångsinflammation, och har försökt att få bukt med den genom mediciner, men det gick väldigt trögt denna gången, men nu verkar det som den börjar ge med sig äntligen. Jag hoppas det, det är verkligen fruktansvärt att ha det. Det bränner, kliar och värker.

I förra veckan var vi hos Ola och Lina i Värmland, hade jättehärliga dagar med grillkvällar och mys. Jag tog Atarax när vi åkte upp, men den gör mig så muntorr att jag brukar få ont på tungan, så jag tänkte när vi skulle åka hem att jag skulle prova utan den. Det gjorde jag, det var jobbigt, mycket värre utan den, men jag klarade det! Men jag spände min kropp jättemycket kände jag sedan när jag kommit hem, hade ont i ryggen, nacken, benen och huvudet. Det är ganska fascinerande att man inte alls känner att man gör det under tiden utan att det kommer sen när man slappnar av, då kommer smärtan. Jag får se hur jag gör i fortsättningen när jag åker dit, har inte bestämt mig ännu. 
Men en stor exponering som jag klarade iallafall ;)

Det var väl ett axplock ur sommaren, jag kommer inte riktigt ihåg om det är nåt annat jag borde skriva om, men en liten uppdatering iallafall ;)

Dagarna i Värmland

Dagarna i Värmland var fantastiskt mysiga men även jobbiga. Jag hade problem med min mage däruppe. Jag tror det var min IBS som spökade. Jag hade två dagar med hemska kramper och diarréer. Det var inte alls roligt, och jag blir väldigt påverkad i psyket när min mage krånglar så, jag får ännu mer ångest och det blir jobbigt.

Men bortifrån det så hade vi härliga dagar med Neo och lilla Neira, jag tog varje chans jag fick  att "lukta" bebis :)
Det var inte så fint väder tyvärr, men vi fick några timmar ute i trädgården ändå med lek och lite grillat. 

På söndag hämtar vi hem Neo, så ska han stanna här i drygt en vecka. Ska bli jättehärligt, han är så go och rolig. Så nu får jag vila upp mig denna vecka, för nästa lär bli intensiv ;) <3

Idag är det begravning för en släkting, jag har efter många turer fram och tillbaka beslutat mig för att inte gå på den. Jag vill så gärna och jag har alltid gått på alla begravningar, men jag känner att jag inte riktigt klarar av det idag. Jag har ju väldiga problem med tankar om döden som jag jobbar med i min terapi. Jag vill inte sitta där och behöva gå ut från begravningen pga att jag får en panikattack. Då är det bättre att jag stannar hemma. Jag har bett min mamma att hon ska lägga en blomma på kistan från mig, då är jag ju ändå delaktig på något sätt, vilket känns bra.

Överlycklig

Igår åkte vi till Charlottenberg för att hälsa på min bror och hans familj. Äntligen fick vi träffa lilla söta Neira, hon är så fin och så väldigt lik sin underbara storebror ;)

Vi satt och pratade på kvällen och efter en stund så sa Ola att dom ville fråga mig något! Dom frågade om jag ville bli gudmor till både Neo och Neira!! Jag kunde inte ens svara för jag började gråta, mamma och pappa började också gråta!! Haha..
Jag blev helt överlycklig och skakis! Jag blev väldigt rörd och ärad och ska göra mitt absolut bästa för att vara en bra förebild för båda två.

Det betyder så otroligt mycket för mig! Jag har ju inga egna barn och kommer nog inte skaffa några heller, så detta betyder ju otroligt mycket för mig!

Nu är jag gudmor till tre underbara barn! Jag är gudmor till min bästa väns dotter Lisa också! Jag känner mig älskad och rörd över att deras föräldrar utsett mig till gudmor och förebild för deras barn. Jag ska göra mitt absolut bästa och älska dom för evigt.

♥♥♥

Värmland

Imon åker vi till Värmland och hälsar på lilla Neira och Neo, och Ola och Lina förstås ;) 

Vi stannar till på söndag, sedan måste vi åka hem för vi ska på begravning på tisdag. ;(
Min faster har dött ;(

Ska bli roligt att få ett miljöombyte och träffa min bror och hans familj :)

Så nu bloggar jag inte på ett par dagar, har fullt upp med Neo och Neira ;) <3<3

Kram

Någon älskar mig ;)

Jag är medlem i en sluten grupp på facebook, som handlar om panikångest och olika fobier. Det är en väldigt bra sida där man får stöd om man behöver av andra som känner och mår likadant som jag. Sanna är också medlem där och idag skrev hon ett inlägg där :) Jag måste dela med mig av detta för jag blev så glad! Hon är underbar min vän :)

Så här stod det:

En av livets rätt roliga och lyckliga historier:
För ca ett och ett halvt åt sen mådde jag jättedåligt, jag var deprimerad och hade ständigt återkommande panikattacker som var långa och intensiva. Livet kändes ganska meningslöst och som om det var såhär det skulle se ut resten av det med. Men så träffade jag Anna Blomgren. Jag satt en dag hemma och kände att jag måste få ett slut på hur jag mår, jag googlade på panikångest för att se om jag kunde hitta något intressant att läsa om detta helvete, kanske var det någon där ute som hade det likadant eller nån som visste hur man blev av med det. Den första länken jag fick syn på var Annas blogg, jag började läsa och kände igen mig så väl i det hon skrev. Jag fortsatte läsa och såg att hon hade skrivit om Göteborg, min första tanke var, bor vi i samma stad? Jag mailade Anna och det visade sig inte bara att vi bodde i samma stad utan mindre än en kilometer från varandra! Sedan den dagen i mars/april 2012 har vi varit oskiljaktiga! Hon har sedan den dagen varit min vän och kommit att bli min bästa vän dessutom! Vi känner varandra utan och innan och vet precis hur jävligt allt kan vara. Men vi delar så mycket mer, tankar, idéer och glädje! Jag önskar att alla här inne hade åtminstone en vän som Anna. För mig är hon helt ovärderlig och det största stöd jag har och nånsin haft.

Så till Anna: du är min bästa vän och jag älskar dig! Vi kommer alltid att vara vänner och oavsett vad så kommer jag finnas här för dig så som du så många gånger gjort för mig! Du är den bästa vännen man kan ha. Min "ångestsyster" ♡

Jag svarade henne att jag känner exakt likadant och att jag aldrig hade klarat detta året utan henne....

Vilken tur att jag har en sån fin vän <3
Jag är lyckligt lottad!

Neira

Den 12 juni kl 10.45 blev jag faster igen till en underbar liten flicka som heter Neira. Jag blev så lycklig att vi äntligen fått en flicka i vår lilla klan. Det behövs en liten tjej bland alla pojkar ;) Nu har jag fyra underbara brorsbarn ;)

Några dagar innan Neira föddes så ringde Lina (min brors sambo) till mig och berättade att om barnet blev en flicka skulle hon heta Anna i andranamn, efter mig och Linas gammelmormor :) Jag blev så glad att jag började gråta! Nu hoppades jag innerligt att det skulle bli en flicka, och när Ola ringde och berättade det så skrek jag av glädje! 

Det går inte att beskriva den känslan att min brors dotter ska bära mitt namn. Jag antar att Lina och Ola tycker att jag är en viktig person i deras barns liv, jag hoppas det iallafall. Jag är verkligen rörd och känner en enorm ära, jag tror inte dom förstår hur mycket det betyder för mig, hur älskad och behövd jag känner mig. Tack Ola och Lina!! Älskar er och era underbara barn massor <3 

Jag har två underbara brorsöner till, stora pojkar nu och jag älskar er precis lika mycket, Oskar och Viktor <3 <3

Vad vore livet utan barn? När man inte har egna barn så blir mina syskons barn väldigt viktiga och jag är så glad över min nära relation med mina brorsbarn. Jag hoppas att jag är viktig för dom också...

Nu efter midsommar åker vi upp till Värmland några dagar och hälsar på. Ska bli underbart att äntligen få hälsa på den söta lilla dockan som äntligen kommit, och underbara Neo <3
Vi ska bara mysa och vara ute i deras härliga trädgård, och jag ska lukta på bebis hela tiden ;) Finns ju ingen godare lukt än bebislukt :)


Här är lilla söta Neira <3
Ganska lik sin storebror kan jag meddela ;)