Neira

Den 12 juni kl 10.45 blev jag faster igen till en underbar liten flicka som heter Neira. Jag blev så lycklig att vi äntligen fått en flicka i vår lilla klan. Det behövs en liten tjej bland alla pojkar ;) Nu har jag fyra underbara brorsbarn ;)

Några dagar innan Neira föddes så ringde Lina (min brors sambo) till mig och berättade att om barnet blev en flicka skulle hon heta Anna i andranamn, efter mig och Linas gammelmormor :) Jag blev så glad att jag började gråta! Nu hoppades jag innerligt att det skulle bli en flicka, och när Ola ringde och berättade det så skrek jag av glädje! 

Det går inte att beskriva den känslan att min brors dotter ska bära mitt namn. Jag antar att Lina och Ola tycker att jag är en viktig person i deras barns liv, jag hoppas det iallafall. Jag är verkligen rörd och känner en enorm ära, jag tror inte dom förstår hur mycket det betyder för mig, hur älskad och behövd jag känner mig. Tack Ola och Lina!! Älskar er och era underbara barn massor <3 

Jag har två underbara brorsöner till, stora pojkar nu och jag älskar er precis lika mycket, Oskar och Viktor <3 <3

Vad vore livet utan barn? När man inte har egna barn så blir mina syskons barn väldigt viktiga och jag är så glad över min nära relation med mina brorsbarn. Jag hoppas att jag är viktig för dom också...

Nu efter midsommar åker vi upp till Värmland några dagar och hälsar på. Ska bli underbart att äntligen få hälsa på den söta lilla dockan som äntligen kommit, och underbara Neo <3
Vi ska bara mysa och vara ute i deras härliga trädgård, och jag ska lukta på bebis hela tiden ;) Finns ju ingen godare lukt än bebislukt :)


Här är lilla söta Neira <3
Ganska lik sin storebror kan jag meddela ;)

 

Nytt fysiskt symtom vid ångest?

Jag har aldrig nånsin känt tryck över bröstet vid panikattacker eller ångest. Alltid varit magen i första hand som "ballat" ur, och hjärtklappning, svettning, mm. 

Nu över helgen har jag haft ett tryck över bröstet, och det har varit lite tungt att andas. Jag har inte haft panikattacker, men jag har varit lite nere dessa dagar. Kom på kant med en kompis vilket gjorde att jag mådde riktigt dåligt och var ledsen, jag hatar att bråka med folk. Jag vet inte om det var det som gjorde att jag fick detta symtom, men det var obehagligt och jag vill inte känna så igen. 

Jag känner fortfarande lite tryck, men det är lite bättre idag. Jag hoppas att detta ger med sig snart, men jag kanske får räkna med att detta är ytterligare ett symtom jag kan lägga till på listan "panikattacker, ångest". ;(

Arbetsträning

Under tiden när jag mådde så dåligt så la jag tankar om arbetsträning på hyllan ett tag. Jag var ju inte alls redo för nåt och jag mådde alldeles för dåligt för att ens orka engagera mig i nåt annat än mitt välmående. 

När jag var och besökte min bror på hans jobb, (han jobbar på AD Bildelar i Sisjön), så jag till honom att ni får ju städa golvet, (detta var i vintras och massa fotavtryck på deras vita golv), men han sa att dom inte riktigt hinner med det. Då sa jag ; "Då ska jag börja arbetsträna här sen", som ett skämt. Sen grodde den tanken i mig och jag tog upp det med min bror och frågade honom om han skulle tycka det var ok. Det tyckte han och han frågade sin chef och han sa ja. Så efter sommaren så är det tänkt att jag ska börja arbetsträna där! Det känns jättebra! Känner ingen ångest inför det alls, bara glädje faktiskt. Men det är ju för att jag är trygg med min bror och det är enda anledningen till att jag valde den arbetsplatsen, för jag är inte direkt intresserad av bilar och bildelar, haha. Att Johan finns där hela tiden är enda anledningen till att jag börjar arbetsträna nu, jag hade inte klarat en arbetsplats som är helt ny och med nytt folk. Personalen på AD har jag träffat några gånger och alla är jättetrevliga så det känns verkligen jättebra. 

Nu äntligen kanske vinden vänder för mig ;)

Cystoskopiundersökning

Förra veckan gjorde jag min cystoskopiundersökning. Jag var väldigt nervös och orolig. Jag tog Atarax ca 1 timma innan vi åkte dit. Jag träffade doktorn och berättade för honom om mina symtom, jag sa till honom att jag tyckte att det var bättre nu. Han kollade, och undersökning gick bra, det var inte så farligt som jag trodde. Det sved mest bara till och var obehagligt, men min vestibulit är mer smärtsam än var denna undersökningen var. 

Han sa att allt såg bra ut, det var ingen inflammation kvar. Han sa att den läkt av sig själv, troligen med hjälp av mina trängningsplåster. Det kändes som 100 kg sten föll från mina axlar. Så himla skönt, nu verkar det som det kanske vänder för mig! Jag hoppas det! 

Perioden med denna inflammationen är den värsta jag upplevt hittills. Det går inte förklara för nån hur mycket ångest och oro jag hade. Jag levde ju som sagt på Atarax den perioden. Jag åt nästan ingenting, och när jag gick till doktorn så sa ju hon att det nästan var svältvarning på mig. Men nu har jag lyckats att äta upp mig lite, jag vägde ca 46 kg när jag var hos doktorn sist, nu väger jag iallafall över 50 kg. 

;)

Ingen cystoskopi

Det blev ingen cystoskopi-undersökning i tisdags. Mamma blev sjuk i helgen och har legat i feber några dagar så hon kunde inte följa med. Jag klarar inte det läkarbesöket utan att ha mamma med så jag fick omboka. Jag fick en ny tid om två veckor, den 28 maj. 

Jag blev ju lite lättad men samtidigt så vill jag ju ha det överstökat. Men hade detta varit för ett år sen så hade jag avbokat pga min ångest, men nu avbokade jag ju för en "riktig" orsak, vilket känns ok. Jag är stolt över att jag inte avbokade pga att jag lät min ångest styra. Hade inte mamma legat sjuk så hade jag ju gjort undersökningen. :)

Så nu släpper jag detta för en vecka eller två och oroar mig igen när det är dags :)

På lördag kommer Neo och ska stanna här ca 1 vecka, så nu blir det massa skoj som kommer att hända den närmsta veckan. 

Kram

Min underbara vän och "ångestsyster"

Igår hade jag bestämt med Sanna att vi skulle träffas på kvällen och umgås lite, var längesedan vi träffades. Jag har ju varit bortrest.

Vi visste inte vad vi skulle göra, men hon kom till mig och vi fixade med hår och lite smink och så....

Sedan åkte vi runt och "cruisade" i stan lite :)
Vi stannade till vid Åby travs parkering, där det var nåt typ av Midnight Meet- möte. Massa snygga bilar stod uppradade och man kunde kolla på dom. Det var hur mycket folk som helst verkligen och jag kände mig inte helt bekväm, men vi gick väl omkring där i ca 30 min. Bilar är inget intresse jag brinner för direkt, men det kändes som en bra exponeringar för både mig och Sanna :) Det var lite kul faktiskt, dom bilarna ser man inte varje dag direkt.....fanns nån bil där som var värd ca 2 miljoner kronor ;)

Efter det åkte vi hem till mig och pratade och tog lite kort. Vi hade verkligen roligt igår! Vi tog helt sjuka bilder och vi såg inte kloka ut på vissa ;) Men blev nåt kort där vi faktiskt såg helt ok ut :)

Tack Sanna för att du får mig så glad och att jag fick skratta, kändes som vi behövde det båda två! Du fick mig på andra tankar några timmar, bort från all oro och ångest inför tisdagen. Älskar dig Sanna - "jag kommer strax efter sju" :):) <3<3

"Ångestsystrar" <3<3

Vi hade rätt roligt Sanna, vi ser nästan lycklig ut ;)

Orolig

Jag är så fruktansvärt orolig inför tisdag :(

Så mycket tankar....
Hur ont kommer det göra? Vad blir det för diagnos? Kommer jag få genomgå en behandling? När kommer detta gå över?, mm.

Fy jag önskar verkligen att det var tisdag eftermiddag nu och allt detta var över.....
Jag har läst att man kan få sveda och lite blödningar och i värsta fall en urinvägsinfektion av en sån här undersökning. Det gör mig inte mindre orolig direkt ;(
Fy varför drabbar sånt här mig? Jag tycker att jag har tillräckligt att kämpa med ändå :(
Nu har jag förmodligen blivit förkyld igen också, har ont i halsen och öronen ;(

Jag vet att det finns folk som har det mycket värre än mig, men när man mår så här så tänker man ju inte så. Man är sig själv närmast liksom....

Håll tummarna för mig alla ni som läser detta. Jag får så mycket kommentarer och mycket kämpa på-mail så jag känner att ni verkligen stöttar mig. Tack alla för det! :)

Cystoskopi

Innan jag åkte till Värmland så ringde dom från en urologmottagning angående min remiss för cystoskopi-undersökning. Jag fick en tid nu på tisdag den 14 maj. Sjuksköterskan jag pratade med var jättetrevlig och förklarade för mig hur undersökningen går till och hur lång tid det tar, mm. Vi pratade om mina ångestproblem och min oro och hon tyckte att jag skulle ta lite Atarax innan jag åker dit.

Fy, jag är redan jätteorolig inför tisdagen :( Undra hur ont det gör? Känns inte som det är så jätteskönt när dom ska in med en kameraslang i urinröret direkt :( Fy!!
Hur ska jag klara den undersökningen??? 

Fy fan!! Vill bara att det ska vara över nu!!! :( ;( ;(

Värmland

Ja i fredags åkte vi till Värmland igen :)

Jag tog 7 ml Atarax och resan gick hur bra som helst.....var trött av Ataraxen och orkade inte känna någon oro eller ångest. Tacka vet jag Atarax :) Mirakelmedicin :)

Var många exponeringar dom dagarna, först Ullared sedan resa till Värmland. Stolt över att jag klarat det så bra :)

Vi hade jättefint väder uppe i Värmland så vi grillade, gick på Loppis och var ute i trädgården hela dagarna. Helt underbart! Neo var förkyld, men hade ingen feber så han var pigg och alert ;) Dagarna går så fort däruppe ;( 
När vi åkte hem  onsdags så blev jag ledsen när jag kramade Neo hej då, han ville inte att vi skulle åka hem och det gjorde ont i hjärtat att åka ifrån honom. Som tur är så kommer han snart ner till oss för att bo en vecka :) Lina och Ola ska ha en bebis nu i slutet av maj och vi ska passa Neo litegrann. Ska bli jätteroligt :)

Igår närvi åkte hem tog jag Atarax, nu 10 ml (20mg), jag tyckte inte 7 ml räckte denna gången. Haha, jag var helt slut i bilen, var så trött!! När vi skulle ha kissepaus fick mamma hålla i mig för jag var helt matt i benen, skakis, haha.

Jag åt inget innan vi åkte från Ola (som vanligt), men jag började bli hungrig redan en timma efter vi börjat åka. Köpte Ballerina-kakor som jag skulle ha lite senare på vägen närmare hem, men jag kunde inte låta bli så jag tog två kakor! Det gick bra! Men jag var lite orolig att magen skulle sätta igång, men Ataraxen hjälpte mig slappna av. När vi åkt halvvägs så tog pappa och mamma en korv och bröd. Jag var ju jättehungrig men vågade inte äta. Men jag tog en liten tugga korv av mamma faktiskt ;) Det gick också bra, inga problem med magen.

När vi hade ca 40 min hem började jag äta Mamma Scan köttbullar (brukar göra det när jag närmar mig hem). Då var jag hungrig! Tog en korv och bröd i Gatuköket som ligger några minuter hemifrån också. :)
Denna resa har jag ätit mer än jag nånsin brukar göra när jag åker bil så länge :)
Blir roligt att berätta detta för min psykolog imon :)

Kram

Ullared

I torsdags åkte jag, mamma och pappa (och hundarna förstårs) till Ullared. Vi har pratat om det länge men jag har mått alldeles för dåligt för att kunna klara av det. Vi bokade en stuga att övernatta i. Det är enda alternativet för mig att kunna åka dit. Eftersom jag inte äter innan jag ger mig ut på såna äventyr så hade en resa och flera timmar i varuhuset blivit för mycket för mig utan mat i magen. Så vi kom till Ullared vid 15.00 och jag åt några kalla pannkakor och sedan gick jag och mamma till varuhuset och handlade. Vi var där inne i ca 4 timmar och jag hade bara en lite ångestkänning, men den försvann fort. 

På kvällen kollade vi på Let´s Dance i stugan och hade lite fredagsmys....

Vi åkte hem vid 10.00-tiden på fredagen. Vi städade hemma och packade om för att resa till Ola och Lina i Värmland några dagar.

Jag klarade Ullareds-resan utan att äta Atarax. Tar bara 1 h från oss till Ullared så jag kände  att jag inte behövde den. :)

Ganska stolt över mig själv att jag klarade det så bra, plus att efter vi kommit hem på fredagen bara är hemma ca 1 h, sedan reste vi vidare (då med hjälp av Atarax, men ändå) :)