Ångest! Det absolut fulaste ordet jag vet!
Du kom och tog mig redan när jag var ett litet barn. Du gjorde mig orolig, ängslig och beroende. Du hämmade mig från att göra allt det som andra barn gjorde, som att sova över hos kompisar mm.
Sedan i tonåren sådde du ditt frö ännu lite mer. Du tog över min hjärna och där blev du kvar.
Du berövade mig på min tonårstid. Jag kunde knappt göra nånting. Jag satt hemma i min trygga vrå medans mina kompisar var ute och festade och hade kul.
Att jag klarade av att gå klart skolan är för mig ett under. Daglig ångest och oro gjorde det nästan omöjligt att ens gå hemifrån. Men med hjälp av olika säkerhetsbeteenden så klarade jag det. Jag gjorde det på mitt sätt. Skapade trygga miljöer och trygga situationer.
Det absolut värsta du gjort mot mig är två saker.
Det ena är att du inte bara nöjde dig med att bosätta dig i min hjärna utan även i min kropp. Du har förstört min kropp. Den förhöjda stressnivå som du utsatt mig för dagligen i över 20 års tid satte sig i min kropp och förstörde mina muskler, du gav mig Fibromyalgi, ME (kroniskt trötthetssyndrom) samt IBS.
En smärta som är omöjlig att beskriva om man inte själv upplever den. Den hämmar hela mitt liv, varenda liten självklar sak i andras vardag blir för mig en ständig kamp. Att skala potatis, bära, städa, gå, springa, cykla, röra i grytor, ligga, stå, sitta, koncentrationssvårigheter, ljud- och ljuskänslighet, minnesrubbningar, mm.
Den andra saken är att du år 2010 sänkte mig totalt. När jag redan var i en depression så odlade du även fobier. Du gjorde mig totalt isolerad ifrån samhälle och människor. Inte ett steg utanför dörren kunde jag ta. Jag fick fobier för nästan allt men framförallt fobier för att min mage skulle balla ur och jag skulle bajsa på mig. Jag vågade inte gå ut. Alla tankar handlade om min oroliga mage. I denna period när det var som absolut värst så hade jag säkert 4-5 panikattacker per dygn.
Jag hatar dig verkligen! Visst, jag har genom terapi i ett antal år lärt mig att hantera dig mycket bättre. Genom kognitiv beteendeterapi har jag nästan blivit av med fobierna och panikattackerna.
Men jag vet att du alltid kommer hålla mig fången, att jag alltid kommer vara en slav under dig.
Men jag ska fortsätta kämpa och hoppas på att du håller dig på behörigt avstånd.
Men en sak ska du ha väldigt klart för dig! Om du ens gör minsta antydan på att sätta dina elaka klor i min fina dotter så ska jag jaga dig till världens ände, och en dag kommer jag hitta dig och då ska du dö en hemsk död!
