Det var väldigt längesen jag skrev nu. Det har varit mycket orosmoment och jag har varken orkat eller haft lust att blogga.
I mars månad blev jag utförsäkrad. Mina sjukpenningdagar var förbrukade, vilket innebar att jag varit sjukskriven i över 900 dagar, ca 2,5 år. Det är min längsta sjukskrivningsperiod nånsin. Oftast har jag varit sjukskriven ca 1 år.
Det var många orosmoment nu när jag blev utförsäkrad, speciellt ekonomiska orosmoment. Jag trodde inte att jag var beviljad a-kassa, trodde jag jobbat för lite innan jag blev sjukskriven. Som utförsäkrad påbörjar man en så kallad arbetslivsindroduktion via arbetsförmedlingen. Man måste genomgå den i 3 månader innan man kan sjukanmäla sig igen och påbörja en ny sjukpenningsperiod. Är man inte berättigad a-kassa då får man en så kallad garantiersättning på 223 kr/brutto om dagen, vilket betyder att man får ut ca 3000 i månaden. Jag har en hyra på ca 4800 kr och sen övriga räkningar. Jag vart helt knäckt och visste inte hur jag skulle få det att gå ihop. Men som tur var så blev jag beviljad a-kassa och får ut ungefär lika mycket som jag fick i sjukpenning! Jag hade tur! I slutet av maj avslutar jag arbetslivsintoduktionen och hoppas att jag får ytterligare en sjukpenningsperiod.
Jag har under den här perioden också provat på ytterligare en arbetsträning, men det verkar inte som jag är riktigt redo för att arbetsträna. Jag och min kontakt på SPIRA har därför kommit fram till att jag ska göra en aktivitet istället, finns många olika grupper man kan vara med i genom SPIRA, tex cafe, träning, keramik, textil, mm. Det är liksom steget före arbetsträning.
Jag ställer alldeles för höga krav på mig själv och ha svårt att se arbetsträningen som en rehabilitering för att se vad jag klarar av. När jag går till arbetsträningen så jobbar jag, precis som jag alltid gjort. Jag sliter och vägrar att tex sätta mig och vila fastän jag behöver det. Jag vill inte att folk på arbetsplatsen uppfattar mig som lat, slö eller arbetsskygg. Jag vill vara duktig, göra ett bra jobb, känna att jag gör nytta, mm. Detta brukar innebära att när jag kommer hem är jag helt slut både fysiskt och mentalt och jag klarar inte riktigt av pressen, min prestationsångest. Detta blir en ond cirkel, det gör att jag känner ångest inför nästa arbetspass och dagarna innan passet blir väldigt ångestfyllda och jag känner att jag inte vill må sämre än vad jag redan gör. Jag behöver inte mer ångest än den som redan finns varje dag.
Därför känns det mer viktigt nu att få min vardag att fungera utan ytterligare ett ångestpåslag.
Min vardag ser annorlunda ut nu än vad den gjorde för 6 månader sedan. Jag lever i en kärleksrelation nu med en man som har barn. Det är inte lätt att komma in ny i en familj som har sina rutiner och regler. Det tar tid att anpassa sig, både för mig och för M och barnen. Man ska lära känna varann och veta hur den andre fungerar, det är inte lätt. Som tur är har M fantastiska barn som hela tiden varit glada för att M har träffat mig. Barnen gillar mig och jag dom :) Barnens mamma har också varit helt fantastisk mot mig, välkomnat mig från första stund hon fick reda på mitt och M:s förhållande. Jag har sagt många gånger till M, att hade inte hans ex behandlat mig som hon gjort utan att det istället hade blivit problem, antingen mellan henne och mig eller henne och M, eller att hon inte släppt in mig så som hon gjort i hennes barns liv, så hade jag aldrig orkat kämpa för min och M:s kärlek. Jag hade inte klarat av problem, när jag redan kämpar med min ångest varje dag. Så jag har haft en väldig tur, både att jag har hittat en sån förstående man som älskar mig så mycket som han säger att han gör, och att han så fina barn som tycker om mig och ett bra ex. <3
Inatt drömde jag en mardröm! I drömmen fick jag en panikattack och vaknade därför med panik, men jag lyckades lugna ner mig så jag slapp en attack i alla fall. Jag ville inte väcka M då han skulle upp och jobba. Men fy vad hemskt det är att drömma mardrömmar så! Innan man fattar att man bara drömt liksom. Alla känslor och rädslor i drömmen sätter igång verkliga symtom. Fruktansvärt!! Därför är jag trött idag, plus att jag vaknat 2 gånger av att M pratat i sömnen :) Han hade tydligen cyklat en terräng/hinderbana i natt sa han, haha :) Det hade jag hellre drömt än min mardröm ;(
Kram på er
