Tiden går....

Jag hinner inte blogga så mycket nu längre, tiden går så fort. Dagarna bara försvinner.....

Jag arbetstränar 2 dagar i veckan, har psykologbesök 1 dag, så dagarna går fort nu. Har inte lika mycket tid över till att blogga nu längre. Sen är det ju så att jag spenderar mycket tid med killen också, vi träffas alla dagar vi kan nästan.. Så det är ju inte konstigt att jag har mindre tid för bloggen nu. 

Det har hänt ganska mycket dom senaste veckorna. 

Mina biverkningar har blivit bättre, illamåendet är helt borta nu. Huvudvärken är kvar men jag tror inte det är en biverkning, jag var hos optikern och gjorde synundersökning och jag behöver glasögon på heltid. Hämtade glasögonen igår och nu känns det jättekonstigt! Allt vinglar, men det är en vanesak säger optikern......så nu får jag se om huvudvärken släpper snart.

Jag och M (pojkvännen) åkte till hans bror i fredags och kollade på fotbollen. Det var några andra kompisar till M där också och deras flickvänner. Det var första gången jag träffade hans bror och vänner. Jag var jättenervös innan, men jag hade verkligen bestämt mig för att följa med och vägrade låta ångesten och oron ta över! Vi var totalt 7 vuxna och några barn....
Det gick bra, det var jättegoa och lätta människor så vi hade en jättetrevlig kväll. Jag åt inte något där, jag klarar inte av sånt ännu.....men jag hade bett M förvana dom som höll i middagen att jag kanske inte skulle äta nåt, kändes bättre att säga som det var så dom inte trodde att jag var en bortskämd typ som inte åt den middag som serverades ;) 
Jag åt lite sallad iallafall och lite chips senare på kvällen, det är ändå nåt! :)
Jag är glad att jag följde med, nu blir det ju bara lättare och lättare att träffa dom igen ;)

Det var ett stort steg för mig att trotsa ångesten och oron över att åka hem till nån man aldrig träffat tidigare, på en plats man aldrig varit förut. Den enda person jag kände var M och jag hade ingen lust att hänga som svans efter honom hela kvällen. Jag tycker att jag fixade det bra, jag pratade mycket med tjejerna och var nästan inte med M på hela kvällen. Så jag är nöjd, jag känner mig lite stolt :)
Vi körde t om hem några av hans kompisar till stan, så jag spenderade nog 40 min i bil också. Fram och tillbaka till stan i höstmörkret. Måste tilläggas att jag inte åkt bil med M innan den kvällen heller så det blev verkligen en afton med många exponeringar! :)

Nu i helgen ska jag och mamma baka lussekatter och pepparkakor, så det blir fullt upp här nu :)

Jag älskar advent, lucia och allt som har med julen att göra! 

Biverkningar

Jag har inte mått så bra dom två senaste veckorna :(

När jag fick problem med urinrörskatarren så slutade jag med mina p-plåster pga att läkarna sa att dom kunde förvärra katarren. Jag slutade med dom och har varit utan plåster några månader nu. När katarren försvann så tyckte jag inte att det var nån idé att börja igen eftersom jag inte hade någon kille. Men nu när jag träffat kille så valde jag att börja igen och jag har fått jobbiga biverkningar! Kommer inte ihåg att jag fick såna förra gången jag började med dom, men klart det var några årsen och minnet är ju inte så bra ;)

Jag har haft huvudvärk varje dag i två veckor nu, men det värsta av allt är illamåendet! Jag läste nånstans att börja med preventivmedel (hormoner) är ju som att lura kroppen att vara gravid. Fy! Jag har ju aldrig varit gravid så jag vet ju inte hur det känns, men kan tänka mig att det är samma symtom säkert, men kanske inte att man mår riktigt lika dåligt när man äter preventivmedel som man gör när man är gravid.

Illamående och yrsel är ju det som triggar min ångest mest :( Så denna perioden har varit jobbig. Jag läste på bipacksedeln på plåstren att biverkningarna kunde bestå dom 3 första cyklerna ;( Alltså 3 månader med illamående och huvudvärk! Jag vart knäckt och helgen har verkligen inte varit bra. I fredags mådde jag illa hela dagen och mitt humör och min ångest blev nästintill ohanterbar. Jag drog mig undan från pojkvännen och sa att jag behövde lite tid för mig själv. När jag har ångest så klarar jag inte av nån närhet, jag klarar inte av när nån kramar mig eller vill vara nära, jag blir bara irriterad och får ännu mer ångest. Han är verkligen underbar och jag kan inte förstå att han är min :) Han förstod mig och gav mig tiden jag behövde. Jag träffade honom på fredagen en stund, men valde att sova hemma. Sen träffades vi inte alls på lördagen och det var bra för mig att få vara ensam. Igår sov jag hos honom och nu mår jag bättre igen.

Han har verkligen en förmåga att få mig på bättre humör :) Något av en konstform han besitter, inte många som kan få mig på bättre humör när jag är nere eller irriterad. Han är fantastisk! En annan sak jag tycker om med honom är att han avdramatiserar min diagnos och mitt beteende utan att för den sakens skull förminska mig eller nonchalera mina problem, det gör han aldrig! Svårt att beskriva men han får mig att se "problemet" mindre allvarligt, mindre katastrofalt om ni förstår vad jag menar. Lite med glimten i ögat och på det viset får han mig att skratta och bli på bättre humör och också må lite bättre.

Jag är verkligen glad att jag träffat honom, det har varit en intensiv period och vi har träffats mycket. Jag har haft lite svårt att hänga med psykiskt och fått lite "dippar", men det har aldrig berott på honom, det har berott på situationen och på hur jag mår. Jag har haft svårt att hantera att helt plötsligt ha en människa som tycker om mig och säger till mig att han är beredd på att göra allt för mig.
Man är väldigt egoistisk när man lider av min diagnos och många andra diagnoser som handlar om psykisk ohälsa. Alltså inte egoistisk på det vis att man inte tänker på andra eller  inte bry sig om andra, men man har en förmåga att alltid sätta sig själv i centrum, man blir självcentrerad, mycket beroende på att man vill ha kontroll på sin ångest och sin panik. Jag hoppas att jag blir mindre egoistisk med tiden nu under vårat förhållande, men han säger att han förstår mig och jag hoppas att jag har andra kvaliteter som gör det värt för honom att fortsätta tycka om mig. :)

Vi har iallafall bestämt nu att vi är tillsammans, att vi är pojk-och flickvän ;)