Slottskogen

Ja idag åkte vi hela familjen med Neo till Slottskogen! :)
Vi åkte vid 10.30, gick till säldammen och sedan vidare till pingvinerna...så långt har jag aldrig gått! Jag tror aldrig att jag sett pingvinerna i Slottskogen förut. Jag blev lite nervös, har ingen koll alls på toaletter där borta, men det gick bra. 


Vi gick vidare upp för den branta backen förbi älgarna och hjortar, satte oss vid Cafe Bräket och fikade lite (inte jag dock).....


Efter fikat gick vi ner till den stora lekparken, Oskar, Viktor och Neo tyckte det var jätteroligt! Vi stannade i Slottskogen i ca 2h. Jag gick på toa en gång bara, ingen ångest alls! Skönt! Framsteg!


När vi kom hem var det middag, sedan gick vi ut på gården och gungade lite. Neo var väldigt trött idag så vi la honom vid 18.00. Han somnade direkt efter vällingen.....
Han har varit med om många intryck och roliga upplevelser idag! :)


Imon blir det bushuset med hans kusiner (Oskar och Viktor).


Jag har ont i min ena bihåla och i öronen, har haft det några dagar, antagligen efter min mega förkylning jag hade för ca 3 veckor sedan.  Köpte en nässpray med kortison i idag, står att det kan hjälpa vid inflammationer. Ska pröva detta några dagar, hjälper det inte får det bli doktorn och antagligen pencillin :(
Jag vill verkligen inte det eftersom jag inte kan svälja tabletter! Då får jag krossa tabletter 3 ggr/dag i säkert 10 dagar. Det får bara inte ske! Oro och ångest över detta....
Det måste gå över av sig själv alltså!! Håll tummarna!


Kram

Neo

Just nu är mamma och pappa på väg till Åmål för att möta upp min bror och Neo. Vi ska passa Neo några dagar medan Ola och hans sambo Lina renoverar deras hus och så tänkte vi ge dom lite "egentid". Tanken om att vi skulle hämta hit Neo slog mig i torsdags, jag ringde Ola och frågade och dom tyckte det lät bra. Ska bli jätteroligt att ha honom här! Jag vet inte hur länge det blir, det beror på om han får hemlängtan eller om Ola och Lina kommer längta ihjäl sig efter honom, men det blir säkert 4-5 dagar minst. 


Vi ska gå till Slottskogen, åka till lek och busland, kanske bada om vädret blir bra, och umgås med Johan, Linda och Oskar och Viktor (kusiner). Det kommer bli helt fantastiskt roligt tror jag! Kommer bli väldigt intensivt, han är ganska aktiv Neo, hehe <3
Jag och mamma får sova middag samtidigt som Neo, så vi orkar, hehe.....


Igår åkte jag och mamma och hälsade på en arbetskamrat till henne som bor i Nödinge. Det gick jättebra, kände ingen ångest alls! Jag fikade to m, glass, bullar och melon! Framsteg! Tack A för en trevlig dag!! Får vi göra om! 


Nu regnar det! Vi har varit bortskämda med soligt och varmt nu i några dagar. Blir väldigt tråkigt när det regnar, men bra OS väder, hehe! 


Blir kanske inte så många inlägg dom närmaste dagarna när Neo är här, men jag ska försöka få till ett eller två, hehe......


Kram

Sommar

Äntligen har sommaren kommit! Äntligen är det lata dagar i solen! Har spenderat några av dagarna i hängmattan :)


Jag har egentligen inte så mycket att skriva, har inte hänt nåt direkt. Jag har mått ganska bra, vissa dagar mer ångest än andra. Jag känner att det har gått långt tid nu sedan sista psykologbesöket, behöver komma dit nu! Bara en vecka kvar sen är det dags igen :)
Har en hel del att ventilera och prata med honom om.....


Imon ska jag och mamma åka till en arbetskamrat till henne som jag tycker väldigt mycket om! Hon bor i Nödinge så det är en bit dit, men jag känner mig inte särskilt orolig för det. Det kommer att gå bra! Vi ska fika och jag ska leka med hennes två små döttrar! Ser jag verkligen framemot! 


Nu ska vi åka ut en sväng och köpa en liten present till tjejerna, sen ska jag baka muffins och kakor till en fika ikväll med min bror och svägerska. Dom ska komma på middag! Blir fika ute på altanen i sommarvärmen :)


Kram

Ny vän

För några veckor sedan fick jag ett mail från en tjej som läst min blogg. Hon skrev att hon kände igen sig i mig och min diagnos. Vi började maila varann och fick reda på att vi bor ganska nära varann! Sen den dagen har vi haft daglig kontakt via sms och chat. Vi har "pratat" långt in på nätterna om våran ångest men också om vanliga saker. Har varit väldigt skönt att prata med nån som förstår precis mina tankar och känslor!

Vi pratade om att vi skulle träffas en dag,och idag var den dagen. Efter min förkylning och min fasters begravning och sånt så fick vi äntligen bestämt en dag.

Hon kom hem till mig strax innan två och vi pratade och pratade..
Timmarna gick och vid halv åtta åkte hon hem.

Vad snabbt timmarna kan gå! Jag hade jättetrevligt,hon är en jättehärlig tjej och jag hoppas vi träffas igen.

Vi bestämde att det blir filmkväll nästa gång vi ses! Det ser jag framemot!

Tack S för en härlig dag!

Vi fixar detta tillsammans,det vet jag!

Sommar i P1

Jag har varje år alltid vissa sommarpratare som jag verkligen vill lyssna på, och idag var en sån dag! Jag har sett framemot detta program ända sen jag hörde att han skulle sommarprata. Björn Lindeblad  lämnade ett chefsjobb som ekonom för att bli buddistisk munk i Thailand och senare också i Europa. Han levde som munk i 17 år, men 2008 lämnade han munk livet och åkte tillbaka till Sverige och träffade kärleken och idag föreläser han om sitt liv och ger kurser i meditation. Så otroligt inspirerande! 


Vilket mod! Tänk att lämna allt det materiella i vardagen och inte ha någonting och bege sig till ett kloster och leva i utan saker, leva i celibat och leva med ensamheten och ens egna tankar hela dagarna och bara meditera! Skulle jag aldrig klara! Otroligt modigt och starkt! 


Det är väldigt intressant detta med buddism överhuvudtaget, jag har alltid varit fascinerad av den religionen. Detta med meditation och mindfullness som härstammar ur buddismen är riktigt intressant. Jag kan inte mycket om religionen alls, bara det jag lärde mig i skolan, men skulle gärna vilja lära mig mer. Kanske ska läsa på lite om meditation och mindfullness....


Är ni intresserade av detta  tycker jag att ni ska lyssna på Björns sommarprogram! Det var väldigt bra och inspirerande!


Här kan ni lyssna på programmet:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5128178

Malte fick besök

Jag skulle ju egentligen träffa en tjej från hundkursen igår på fika, men vi fick skjuta på det lite eftersom vi fick besök från Värmland. Min brors sambos mamma och hennes man kom till oss på lunch och fika. Dom hade varit i Varberg och hämtat en hundvalp, en Jack Russel. Han var jättesöt! Malte tyckte det var jätteroligt med en liten bebis som sprang omkring här :)

Tomt

I helgen har min bror och hans familj varit här! Det har varit jättekul men intensivt,och dagarna går alldeles för fort tyvärr! Vi umgicks mycket hela familjen! Alla tre familjerna,Johans och hans familj,Ola och hans,samt jag,mamma och pappa! Många personer vid middagsbordet! Mysigt! Det händer inte så ofta längre tyvärr,nu när Ola bor i Värmland! :-(

Imon ska jag träffa en tjej som jag var med på hundkursen. Vi känner varann litegrann sedan innan,och imon ska vi fika och gosa med våra underbara hundar! Ska bli trevligt!

Nu blir det tv häng! Är seg efter den intensiva helgen!

Kram

Mitt mail

Ja igår var ju dagen då jag skulle medverka i radioprogrammet. Jag vågade inte prata i direktsändning, men jag skickade ett mail istället. Mailet lästes upp sist i sändningen och jag var ganska stolt över det faktiskt. Jag tycker att mailet var välformulerat och jag fick med det jag tyckte var viktigt. Jag lägger ut mailet här så ni kan läsa det, ifall ni inte lyssnade igår och är nyfikna på vad det handlade om. 


Ämnet var: Tankarna flyr iväg.....


Hej!

Jag är 32 år och har lidit av depressioner, panikångest och agorafobi (torgskräck) i ca 20 år, men det visste jag inte då. Jag fick min diagnos för ca 1 årsen.  Nästan hela mitt liv har jag gått med ständig oro och ångest över i stort sett allt, vilket har lett till många sjukskrivningar samt medicinering. Negativa tankar har varit min vardag!

Rädsla för ensamheten, rädslan för döden, rädsla över att bli sjuk eller andra personer i min närhet ska bli sjuka och dö, är tankar jag brottas med varje dag. Rädslan för att panikattackerna ska komma på olämpliga platser eller i "fel" sällskap, på platser där ingen trygghet finns! Till slut blev rädslan, tankarna och ångesten för mycket att bära och jag blev isolerad, och för att klara av vardagen var jag tvungen att flytta hem till mina föräldrar för att få hjälp och stöd. Jag vågade inte gå utanför dörren, jag kunde inte ens slänga soporna. Jag frågade mig själv om det är meningen att livet ska se ut så? Då är det inte värt att leva! Jag måste ha hjälp och det är nu! 

Jag gick till doktorn och bad på mina bara knän om hjälp, och denna gången inte bara sjukskrivning utan psykologhjälp! Jag kunde inte ta mig ur detta på egen hand. 

Det tog 1 månad från att jag var hos doktorn till att jag satt i psykologstolen! Det har räddat mitt liv! 

Jag började min resa mot välbefinnande med hjälp av min psykolog och kognitiv beteende-terapi (KBT), en fantastisk terapiform. Jag utförde exponeringar (övningar) för att bli av med min panikångest. Jag blev medveten om att det är hjärnans sätt att tolka de fysiska signalerna (symtomen) som sätter igång panikattackerna. Genom att utsätta sig för dom fysiska symtomen som sker vid en attack, som tex höjd puls, yrsel, mm genom olika övningar så tränar du bort din panikångest och rädslan för nästa attack blir mindre och mindre. Till slut är panikångesten borta. 

Från att ha haft panikattacker flera ggr i veckan, var det nu ca 3-4 månader sedan jag hade en. Det går att ändra sitt sätt att tänka, bara man blir medveten om sina tankar och att man får rätt hjälp och redskap så att man kan börja arbeta med dom. 

Jag har en lång väg kvar att gå innan jag är frisk, men jag är på god väg! Mitt stora mål är att jag ska kunna flytta tillbaka till mitt hem och bli trygg i mig själv och trygg med ensamheten. 

Jag bloggar om min resa och mina tankar och vill säga till lyssnarna ikväll precis som det jag säger till mina läsare! Lider ni av min diagnos så SÖK HJÄLP! SLUTA SKÄMMAS FÖR ER PSYKISKA OHÄLSA! KAN JAG MÅ BÄTTRE, KAN NI! 

Jag vågar inte

Jag vågar inte delta i programmet idag! Jag har varit så nervös och orolig ända sen jag fick reda på detta, och jag känner att ångesten blir för jobbig. Det är inte värt det! Jag har sovit dåligt på nätterna och känslan idag är så stark att jag helst vill slippa. Jag mailade producenten och skrev som jag kände, men erbjöd mig att maila in till programmet istället och berätta litegrann. Jag har inte fått nåt svar ännu, men kanske kommer det ett mail med istället för att jag pratar live. Jag blir så klart besviken på mig själv att jag är så feg, för jag tycker verkligen det är viktigt att lyfta fram detta med panikångest och kbt, och att man faktiskt kan ändra sitt sätt att tänka och leva! 

Men jag måste tänka på mitt eget välbefinnande, och just nu känns detta rätt!

Kram

Kontaktad av radio

Idag blev jag kontaktad av Sveriges radio. Producenten för programmet undrade om jag ville vara med och berätta min historia. Jag fick lite av en chock och undrade om hon hört av sig till rätt person....
Hon berättade att hon läst min blogg och tyckte att min historia lät intressant.  


Så i veckan kan ni höra mig i radion! Fy så läskigt! Det sänds ju riks, så det kan ju hända att det är många som lyssnar! Jag hoppas verkligen inte att jag gör bort mig, svarar konstigt eller så. Jag kommer berätta om mina erfarenheter av KBT och hur fantastiskt jag tycker att den terapiformen är. Spännande, men väldigt scary!


 :)


Håll tummarna!

Begravning

Idag var det begravning. Jag var lite orolig innan hur det skulle gå eftersom jag får ångest av att bara höra ordet död. Jag gick in och satte mig i kapellet, längst ut på en rad lite längre bak. Var ganska mycket folk där. 


Klockorna slog och begravningen började. Jag började tidigt känna obehag och efter en stund började hjärtat rusa iväg, kände att paniken var på väg. Jag började hosta och kände att jag var tvungen att gå ut (efter ca 5-10 min bara)! Jag gick ut ur kapellet och hostade och lät ångestattacken rinna av mig. Jag satt utanför under nästan hela akten, gick tillbaka in dom sista 10 min, det gick ok men obehaget var kvar under fikat också. 


Jag var besviken sen när jag kom hem att jag varit tvungen att gå ut, men jag får väl se det så istället att jag faktiskt åkte dit! Jag kunde ju valt att inte åka alls! 

Bättre idag

Nu äntligen börjar jag bli bättre! :) Lite hosta fortfarande, men det är ok. Skönt! Har varit hemskt verkligen! Ångesten har börjat lägga sig och idag vågade jag till och med gå till affären utan att vara livrädd för att få en hostattack/ångestattack. Känns bra! 


Blev inga naglar idag så det blir både hundkurs och naglar imon! Två ggr kvar på cirkuskonster nu. Jag tror att vi går en stund på kursen på onsdag innan vi går på begravningen. Kursen börjar ju 11.00, så vi kan stanna till 12.30! Då förlorar vi bara 30 min utav kursen, vilket känns mer ok än att inte gå alls. Begravningen börjar 14.00. 


Jag ser inte alls framemot att gå på begravningen. Men jag känner att jag vill gå ändå, för att hedra min faster. Jag hade ju velat att det kom folk på min begravning. Jag hoppas att jag kommer klara av ceremonin utan alltför mycket ångest. Jag har ju min mamma med som stöd ifall det skulle bli så illa att jag behöver gå ut. Hoppas inte det!


Nu ska jag vila i soffan och kolla på TV.


Kram

Lucinda Bassetts bok, Befriad från ångest (2000)

Jag hittade en sida som handlar om panikångest: panikangest.dinstudio.se. Jag fastnade verkligen för den sidan, väldigt bra! Hon har också en blogg: levaharochnu.blogspot.se


Tjejen som har den sidan berättar om en bok hon läst, Befriad från ångest av Lucinda Bassett. Jag har inte själv läst boken, men ska absolut göra det! Hon har lagt ut utdrag ur boken på sidan och när jag läste vissa delar där så fick jag massa aha-upplevelser. 


Ni som känner mig, känner ni igen mig i detta:


Personlighetsdrag: personer som lider av ångest har oftast liknande personlighetsdrag, de är oftast överdrivet analyserande, oroar sig för detaljer, har svårt att släppa saker de oroar sig för och förstorar upp småsaker. De har även en förmåga att ställa höga krav på sig själva och andra, de vill ha uppskattning och vill att andra ska tycka bra om dem. De tar ut olyckor i förväg och tror alltid det värsta ska hända, dessutom reagerar de starkt för minsta problem. Viktigt för denna person är att börja lära sig att tänka annorlunda och ändra sin personlighet (L. Bassett, 2000).

Att inte ha kontroll är svårt för den som lider av panikångest

Att ha kontroll är ofta viktigt för de som lider av panikångest, många undviker bland annat att flyga på grund av att de inte har kontrollen, som passagerare har man inte kontroll på flygplanet ochpå ett flygplan kan man inte heller stanna och kliva av när man vill. Fick man köra flygplanet skulle man inte tycka det vore några problem. Även att åka tåg, båt eller buss kan vara jobbigt eftersom man inte kan kontrollera situationen. Till slut blir man hämmad, man förlorar så mycket av det fina i livet som tex, att resa. En resa kan bli helt förstörd eftersom man oftast fasar sig även för hemresan (L. Bassett, 2000).

"När vi är fyllda av ångest tror vi att hela världen iakttar oss, men i verkligheten är det mycket få personer som verkligen lägger märke till oss"(L. Bassett, 2000)

Snart frisk

Längesedan jag skrev nu, men jag har varit jättedålig....
Fick nåt förkylningsvirus, och har varit dålig i ca 10 dagar nu! Nu äntligen börjar jag må lite bättre! Konstigt virus verkligen som innebar: hosta, huvudvärk, ont i öron, hals, bihåla och huvud, samt "lock i öronen". Jag fick utslag på kroppen också som kliade, framförallt på händerna, rumpan, låren och smalbenen. Verkligen skumt! 


Inte nog med det så har ångesten varit hemsk! Jag har fått tre panikångestattacker under denna sjukperiod. Svårt att förklara, men vid hostattacker så har jag fått panik och under attackerna så fick jag kväljningar och andnöd! Jag blev livrädd! Jag trodde att jag skulle dö, att andningen inte skulle komma tillbaka och att jag skulle kvävas! Detta händer inte vid mina vanlig panikattacker, då får jag ju diarre, svettningar, hjärtklappning, mm, men aldrig andnöd och kväljningar! 
Detta gjorde att jag tänkte hela dagarna "när kommer nästa", och ångesten blev vidrig, jag grät och grät i några dagar när det var som värst! Jag tänker fortfarande på det, och är rädd, men nu var det några dagar sen jag hade en sån hemsk, och nu blir jag ju bättre för varje dag som går, så jag hoppas att värsta faran är över och att jag snart kan släppa det helt. Jag antar att den paniken med kväljningar och andnöden beror på att jag är så rädd för att spy, och när man hostar så mycket så sätts ju den reflexen igång lite grann och då kommer paniken för mig. 
Ja fy fan, det går inte att förklara i ord hur dåligt jag mått psykiskt under dessa dagar, plus att man mår helt kasst fysiskt också, så det blir ju liksom dubbelt för mig pga panikångesten också. Så nä, det har verkligen inte varit roliga dagar! Jag hoppas det dröjer väldigt länge innan jag får en sån här omgång igen. 


Om allt går åt rätt håll med tillfrisknandet nu så har jag fullt upp denna veckan. Imon är det naglar på schemat, skulle egentligen gjort dom för en vecka sen men blev ju sjuk. På tisdag är det hundkurs, på onsdag är det också hundkurs egentligen men den kan jag inte gå på eftersom det är begravning för min faster. På torsdag blir det ett besök på IKEA för att köpa en ny bäddmadrass, jag köpte en dubbelsäng av en kompis så nu behöver jag köpa en madrass till den. På fredag kommer min bror och hans familj från Värmland och ska stanna i helgen och bo i min lägenhet. Ska bli kul! Neo kommer <3


Hoppas denna veckan blir bättre än förra!!


Kram