lördag 26 oktober 2013

Hänt mycket

Det har hänt en hel del sen jag skrev sist. 

När det gäller killen jag träffat så rullar det på, vi träffas mycket och jag känner mig mer och mer trygg med honom. Han har träffat min familj och det känns jättebra :) Känns helt sjukt att vi bara känt varandra i 3 veckor, känns som vi känt varann mycket mycket längre. Jag börjar verkligen släppa in honom helt och fullt i mitt liv nu, vilket känns jättebra men även lite skrämmande fortfarande. Finns så mycket rädslor och tankar och det är inte lätt att dela med sig av allt sånt. Jag är ju en väldigt öppen person och pratar om det mesta, men att dela med sig av alla sina svagheter och tankar till nån som är så betydelsefull för en gör att man blir väldigt sårbar, och jag blir rädd för att han ska tycka samma om mig som jag själv gör. Att han ska se alla mina fel och brister och komma på att han inte vill vara med mig pga mitt paniksyndrom. Jag är ju inte som andra "normala" tjejer, jag kan inte göra allt som alla andra gör ;( Men det verkar inte som att han bryr sig om det, han säger att han tycker om mig jättemycket, så jag måste ju tro på det och låta honom själv bestämma vem han vill vara med ;) Jag har försökt varna honom från att vara med mig, men han lyssnar inte på det, så mer kan jag ju inte göra :) 

Känns så skönt och ändå så konstigt att ha nån som tänker på en jämt och stöttar mig när det gäller såna svåra saker som att gå på begravningar. Han är så söt och peppar mig och får mig att må bra och klara av dom jobbiga sakerna. <3

Vi har haft besök en vecka av Ola, Lina och barnen. Har varit jättemysigt och vi har verkligen tagit vara på tiden och umgåtts mycket. 

Vi var på begravning i onsdags :( Min farbror dog i slutet av september så det har varit tufft nu den sista tiden, pappa har varit ledsen. Det var en väldigt fin begravning och vi hade Neo och Neira med oss. Jag tog ansvar för Neo och han var jätteduktig, jag trodde inte att han skulle sitta still i 50 minuter, men det gjorde han. När det gäller mig själv så var jag väldigt orolig inför begravningen och trodde inte att jag skulle klarar av att sitta därinne i kapellet (därför jag tog ansvar för Neo, om han inte skulle kunna sitta still så kunde vi gå ut, eller om jag skulle få panik). Men det gick bra, jag var lite skakis i början men det släppte sedan. Jag är väldigt glad att det gick såpass bra som det gjorde och jag är jätteglad att jag fick ta farväl och lägga en blomma på kistan. Men nu får det vara slut på begravningar! ;(

I torsdags fyllde min prins Morriz 1 år! <3
Vi firade med ett bad för honom och Malte och jättegod gormetmat :) Det var jättegott ;)

Igår så hade jag och Sanna en heldag ihop, det var ett tagsen vi träffades nu (haft besök av Ola m familj). Vi åkte till Lager 157 och shoppade lite :) Vi tog en hamburgare och åkte och handlade lite mat och gott till kvällen. Vi kollade på Idol, åt pizza, färgade hår och ögonbryn och snackade massa :) Vi har verkligen roligt ihop och jag är så glad att jag har henne i mitt liv <3

Känns som om livet kanske håller på att vända nu, kanske är det min tur att må bättre nu? 



 


2 kommentarer:

  1. Helt otroligt vad jag känner igen mig i det du skriver på din blogg!
    Men en sak som väckte lite funderingar på mig är det du skriver om begränsningar. Bara för att en del saker känns helt omöjliga just nu så betyder det väl inte att det för alltid kommer vara så? Jag har också diagnoserad panikångest och går till psykolog. Och han sa i tidigt stadium att 8 av 10 blir symptomfria efter behandling av KBT. Det jag vill säga är: ge aldrig upp! Att åka iväg ut och resa, till exempel, känns kanske helt omöjligt, men med pojkvän/familj, människor du känner dig trygg med, så skulle det kanske fungera?
    Lycka till med allt! Och må all världens ångest försvinna! //En ung tjej i samma sits.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Ja du har så rätt, det är bara det att det känns som om man aldrig kommer kunna göra vissa saker. som att resa, mm. Jag tror faktiskt att det är så det är. det finns saker jag måste välja bort pga ångesten. jag kan göra mycket mer nu än innan, men kommer inte kunna göra allt jag vill. Men klart att det underlättar om man har stöd från sin familjn och pojkvän.
      Lycka till själv och hoppas du blir bättre snart.

      Kram

      Radera